Möte med Sveriges delegation.

Som ett led i att öppna upp för ett större utbyte med NGO’s (icke statliga organisationer) bjöd den svenska delegationen in till möte med svenska NGO’s. Detta är inte nytt men att det sker så tidigt i förhandlingarna och att det blir flera av dessa briefings är en utveckling. Detta var vår chans att ställa frågor och framföra våra åsikter. Men även om ett utbyte är drömmen så tyckte jag att det var motsättningarna som dominerade. Många NGO’s kom dit med en ganska provokativ inställning och delegationen var mycket försiktiga med vad de sa och hamnade ganska snabbt i lite av en försvarsställning. Så istället för att lyssna på argumenten hamnade de i att försvara Sveriges fantastiskhet.

Sverige håller en relativt bra linje i förhandlingarna och vill se bindande åtaganden och gärna nya tuffare avtal innan 2020. Man pratar nämligen om att den andra åtagandeperioden av kyotoprotokollet inte får bli för lång eftersom man vill förhandla fram nya, bättre och juridiskt bindande avtal. Ju längre kyotoprotokollet sträcker sig ju längre tid tar det troligtvis att få fram nya avtal och genom att förkorta andra åtagandeperioden höjer man ambitionerna för arbetet med de som ska komma efter. 2020 har kommit att bli det magiska årtalet för de nya åtagandena  men den svenska delegationen menar att detta om möjligt borde komma tidigare och kyotoprotokollets andra åtagandeperiod ska nödvändigtvis inte behöva styra när detta träder i kraft.

Ovanstående var ett av få besked de kunde ge. Jag var tyvärr inte särskilt imponerad av det som sades och jag har svårt att förstå varför de inte i detta läge kan bjuda på ärliga svar. Vi är medvetna om att förhandlingar kräver kompromisser därav skulle de kunna säga; visst skulle vi vilja göra så men då kommer vi ha svårt att driva igenom det här och de påverkar Sverige på detta vis. Politikers brist på raka rör slutar aldrig att förvåna mig. Vår nya chefsförhandlare, Anna Lindstedt, gav dessutom ett ganska osäkert och okunnigt intryck vilket resulterade i många undvikande svar. Folk som har funnits med i sammanhanget längre än jag hävdar dock att hon skulle kunna ha en del positiv inverkan på delegationen. Detta får tiden utvisa.

 

Tinde Carlbrand, Ageravolontär Uppsala domkyrkoförsamling

Save Kyoto!

En av de stora frågorna här på COP 17 är Kyotoprotokollet. Ska världens länder enas kring en andra åtagandeperiod, eller kommer vi stå utan ett bindande klimatavtal efter 2012. Och får vi en ny åtagandeperiod, hur lång ska den vara och när kan ett nytt, och ännu mer långtgående avtal ta vid? Kyotoprotokollet är bara en, men en viktig, bit i pusslet kring den globala uppvärmningen. Häromdagen signalerade Kanada att man planerar att dra sig ur Kyotoprotokollet om ett par månader. Det finns alltså många frågetecken kring KP och dess överlevnad.

Igår genomförde vi volontärer ett mediastunt på temat ”Save Kyoto”. Iklädda flytvästar och med vår ”Time for climate justice”-banderoll delade vi ut pins med en livboj och flyers om Kyotoprotokollet till förbipasserande. Vi ville visa att Kyotoprotokollet är i fara! Om den båten sjunker ligger vi alla illa till, inte minst de fattiga och sårbara länder som redan idag ser effekterna av klimatförändringarna i form av torka, översvämningar och andra naturkatastrofer.

Så här såg det ut:

Foton: Alexander Sjöberg/IKON

Av: Ulrica Hansson, Ageravolontär i Sollentuna församling

Maktens labyrinter!

Man brukar ju prata om maktens korridorer men jag skulle nog vilja säga att maktens labyrinter beskriver fenomenet bättre. Men trots labyrinterna så är det en hel del som hittar fram. Både act-alliance, APRODEV och Svenska kyrkan har duktiga lobbyister och policyhandläggare på plats och de gör ett enormt jobb. Som ni kan läsa i tidigare inlägg så fungerar påtryckningar och det arbetet ser vi här på plats.

Det är nämligen så att de flesta intressanta samtalen sker bakom stängda dörrar. Då är det fantastiskt att ha kunnigt folk som ibland lyckas ta sig in på dessa samtal eller till och med får till möten med de olika delegationerna. Hatten av för dessa människor. Dessutom får vi dagligen del av deras skvaller och inside information. Bland annat hade någon lyckats prata med Kanadas chefsförhandlare. Han ska enligt egen utsago inte känna till något beslut om att Kanada kommer att dra sig ur Kyotoprotokollet. Trots detta fick Kanada ta emot sin andra Fossil of the day igår kväll. Detta bl.a. på grund av detta fantastiska uttalande av Kanadas miljöminister Peter Kent ”There is an urgency to this. We don’t need a binding convention, what we need is action and a mandate to work on an eventual binding convention.”

 

Tinde Carlbrand, ageravolontär Uppsala domkyrkoförsamling

Påtryckningar ger resultat enligt expert på klimatförhandlingar

Flera Ageravolontärer har åkt till Sydafrika, andra jobbar på i sina församlingar. Själv slits jag mellan församlingen och mina föreläsningar på Stockholms Universitet. Idag fick kursen eminent besök av Bo Kjellén, researcher vid Stockholm Environment Institute, som har varit Sveriges chefsförhandlare i klimatfrågor bl.a. under Riokonferensen 1992.

Föreläsningen om klimatförhandlingarna från Bruntlandrapporten 1987 fram till COP17 i Durban idag avslutades med en uppmaning till oss att fortsätta att skapa engagemang för klimathotet och kritisera de regeringar som inte gör tillräckligt. Som väl insatt i kontexten förklarade Bo för oss att påtryckningar, kritik och uppmärksamhet gör skillnad. Vi kan inte ignoreras när vi höjer våra röster för att säga vad vi tycker, vår vilja att förändra vår egen livsstil visar på att viljan att skapa rättvisa avtal för att rädda våra möjligheter att överleva på Jorden finns!

Hälsningen från en erfaren klimatförhandlare lyder: ”låt er inte skämmas av fossilerna- de tar intryck av våra dagliga val och våra påtryckningar!”

Nu när du vet det kan du passa på att skicka ett mejl till miljöminister Lena Ek för att uppmana henne att kämpa för klimatet!

Ellen Skånberg

Ageravolontär i Västerleds församling, Stockholm och masterstudent i globalisering, miljö och social förändring

Ett nytt nådens år

Gott nytt kyrkoår allihopa!

Mitt i alla fantastiska rapporter från Durban tänkte jag bara skriva lite om vad som händer hemma i Fässberg och att vi nu kan fira att det är ett nytt kyrkoår i och med första advent i söndags.

Första advent firades in med flera gudstjänster i Fässberg och jag närvarade vid den kl. 11. Det är så mysigt att få klämma i med hela församlingen i traditionella adventspsalmer och höra vad prästen har att säga om Jesus intåg i Jerusalem, ridande på en åsna och folk brer ut palmer under hans väg. Hur Jesus är på väg, vi väntar hans ankomst på juldagsmorgonen och hur han vill möta oss här och nu.

Jag fick också ett exemplar av Världens Tidning i brevlådan i veckan, det är roligt att se hur våra insamlade medel används och vad kyrkan uträttar i världen. Vad du och jag ger i vår kollekt eller på andra sätt förändrar livet till det bättre för människor jorden över.

Jag skulle också vilja bidra med lite julklappstips. Har du funderat på att köpa en gris till mormor? Inte en gris till henne själv utan ett fint litet gåvobevis som säger att hon just har gett en gris till någon som behöver den någon annanstans på jorden. Du kanske har funderat på att ge lite rent vatten till brorsan? Annars kan ni genom gåvor bidra till att fler får tillgång till rent vatten. På Svenska kyrkans webbshop kan du införskaffa allehanda nyttigheter som kommer bättre behövande till godo. Du får ett fint gåvobevis att ge bort som bevis på att din julklapp gör världen lite bättre.

Sara Johannesson Ageravolontär i Fässbergs församling

Fossil of the day!

Som ni läst i tidigare inlägg började det inte så bra. Canada gick direkt in för att sätta käppar i hjulet för en fortsatt förhandling kring Kyotoprotokollet. De annonserade nämligen att de drar sig ur avtalet från och med nästa månad. Det taktiska spelet är högt här i Durban och spekulationerna kring varför man väljer att göra det ena eller det andra är många. Men hur man än vrider och vänder på frågan så är det svårt att hitta något positivt med Canadas dödande besked som de dessutom väljer att lägga fram första dagen av förhandlingarna.

CAN international delar ut ett pris varje dag under varje COP. Priset heter Fossil of the day och går till det land som bromsar förhandlingarna mest. Ni kan ju gissa vem som låg i topp vid den första prisutdelningen. Här kan ni se ett klipp från prisutdelningen och här kan ni läsa motiveringarna.

 

Tinde Carlbrand, ageravolontär i Uppsala domkyrkoförsamling

 

Opening session

Idag öppnade COP 17, och fyra förväntansfulla volontärer tog sig igenom säkerhetskontrollerna in till ICC där förhandlingarna hålls. Därinne var det fullt med folk, delegater, journalister och aktivister om vartannat. Mötet startade med en ”opening session” i plenum. I år leds förhandlingarna av två kvinnor, Christiana Figueres, ordförande i UNFCC, och Maite Nkoama-Mashabane, minister för internationella relationer och samarbete i Sydafrika. Bara det! Den senare var tydlig med att klargöra att det får inte förekomma något tjafs kring agendan, utan den bör antas som den är. Hon underströk också att alla länder har rätt till en hållbar utveckling.

En annan nyhet under dagen har varit att Kanada meddelat att man kommer att dra sig ur Kyotoprocessen om en månad. En anledning till att de går ut med detta just nu kan vara att de vill blockera processen kring en fortsättning på Kyotoprotokollet, något som allt fler länder ansluter sig till. Oavsett anledning känns det som en tråkig, om än kanske inte så oväntad start på COP 17. Låt oss hoppas och be för att det kommer att komma fler och godare nyheter härifrån framöver.

Förresten har Ageravolontärerna och volontärerna från Svenska kyrkans unga (samma volontärgrupp här i Durban) gjort sin debut i riksmedia. Visserligen bara 4 sek i början av Aktuellt i söndags kväll, men under den tiden ser man både oss, We have faith-loggan och Time for climate justice-loggan. Så det får ändå räknas som en succé…;) Förresten är inslaget om klimatförändringarna i Liberia och efterföljande diskussion om COP 17 i studion bra och värt att titta på.

Se inslaget här

Ulrica Hansson. Ageravolontär i Sollentuna församling

Interfaith rally med Desmond Tutu!

Idag har vi deltagit i ett Interfaith rally på Kings park stadium tillsammans med 5000 andra. Alla var där för att stödja och uppmärksamma trossamfundens uppmaningar till världens ledare att våga ta hårdare tag i klimatfrågan. Det blev tydligt att denna fråga är viktig i Afrika. Det är här klimatförändringarna kommer att slå hårdast. Torka och ökenutbredning kommer leda till ytterligare matbrist på en kontinent som redan kämpar med dessa problem.

Många religiösa ledare fanns på plats denna dag för att leverera sina utmaningar och uppmaningar till världens ledare. Desmond Tutu var en av dem och han påminde oss om att vi bara har ett hem! Förstör vi detta finns det ingenstans att ta vägen. Tutu sa att som vanligt kommer de fattiga att få ta den hårdaste smällen till att börja med men ingen kommer kunna fly från det här problemet. Att vara rik kommer denna gång inte att rädda någon. Om vi misslyckas kommer vi alla mötas på andra sidan även om de fattiga kommer att få gå före och välkomna de rika. Allt ackompanjerat av ett pillimariskt skratt som bara Desmond kan komma undan med :)

En annan kändis bland dessa religiösa ledare var vår alldeles egna ärkebiskop Anders Wejryd. Anders uppmanade oss alla att kämpa för det goda som religion bär på. Han menade att religion kan missbrukas och användas i egoistiskt syfte men att vi måste fortsätta kämpa för det goda budskapet och agera för det rätta. Vilket vi alla kom samman och gjorde idag!

Det mest rörande under rallyt var ändå när Christiana Figueres, UNFCCC‘s generalsekreterare kom upp på scen, rörd till tårar, och tackade för trossamfundens engagemang. Det väcker hopp! Finns det så mycket hjärta ända upp i toppen så är det kanske inte kört i alla fall.

Trots regnperiod så var vädret snällt mot oss under hela arrangemanget men när bandet som skulle avsluta det hela började spela öppnade sig himlen. Men vad gjorde väl det. Upplyfta av gemenskap och inspiration dansade vi i regnet. We were dancing in the rain because We Have Faith!!

Tinde Carlbrand, Ageravolontär i Uppsala domkyrkoförsamling (i Durban)

Ett dygn i Durban

Regnet vräker ner utanför vårt hostel, och fyra trötta volontärer från Svenska kyrkan sitter i loungen och försöker sammanfatta vårt första dygn i Durban, alla intryck, människor vi träffat, och våra tankar inför de veckor som ligger framför oss.

Vi anlände igår, lördag, efter en lång men relativt smärtfri resa. När vi landar Sydafrika är det första vi möts av reklam för COP 17. Working together, saving tomorrow today. Det låter fint tycker jag, och inger en positiv känsla inför mötet. Men få jag har talat med, som är det minsta insatta i klimatförhandlingarna, är särskilt optimistiska inför COP 17. På planet till Durban pratade jag med en man från den franska förhandlingsdelegationen. Han hade varit med länge i de här sammanhangen, och var luttrad. Världen kommer inte att få en förlängning på Kyotoprotokollet under de kommande två veckorna, menade han, det kommer att dröja länge. Men vi får inte stirra oss blinda på KP, utan vi måste inse att krävs andra åtgärder också, samtidigt. Många bäckar små… sa den franske klimatexperten, och såg ganska uppgiven ut.

När vi landar i Durban körs vi direkt till Diakonia Center, kampanjhögkvarter för We have faith-kampanjen. Där hålls ett koordineringsmöte med de organisationer som ingår i kampanjen. Massor med människor från hela världen, som representerar massor av olika kyrkor och trosbaserade organisationer som kämpar för ett rättvist och bindande klimatavtal. Vi är rätt trötta, och väldigt hungriga, men vi försöker hänga med och fatta vem som representerar vad, och hur vi från Svenska kyrkan passar in i pusslet. När vi tillslut får krypa ner i sängen känns det i hela kroppen att vi har en lång resa bakom. Och en spännande och intensiv vecka framför oss!

Durban, nu kör vi! We have faith!

Ulrica Hansson, Ageravolontär i Sollentuna församling

Mot Durban med Frodo som förebild!

Då är väskan packad och oron för att man inte ska hinna med allt byts ut mot oron för att man har glömt något. Har jag nu med mig alla papper, passet och biljetterna? Jag längtar efter känslan då man sitter på planet och inte längre kan göra något åt att man glömt tandkrämen. Allt som då går att göra är att ta det lugnt, för även en så stor katastrof som glömd tandkräm löser sig ju tillslut.

Det som däremot inte kommer att lösa sig av sig självt är klimatfrågan. De senaste två veckorna har Sagan om ringen varit min medicin mot stress. Jag har tittat på en snutt här och där när jag fått tid över för att kunna koppla bort verkligheten ett tag. Kampen mellan gott och ont, mellan det mörka hotande molnen och det gröna gräset eller mellan de lilla och de stora har följt mig.

Nu ska vi ner till Durban för att ta del i en kamp inte så långt ifrån den som utkämpas i Midgård. Fossila bränslen är världens ”precious”. Ringen som är så svår att förstöra, den där grejen som vi vet är så dålig för oss men som vi har så svårt att släppa taget om. Och det är inte de stora pamparna Aragorn eller Gandalf som gör jobbet, nä det är Frodo. Han som kanske vid en första anblick inte ser ut att kunna göra stor skillnad för vår värld. Frodo får bli min inspiration när lilla jag ska åka till det stora FN-mötet och försöka göra min lilla röst hörd.

Även om det stör mig lite att Sam och Frodo i slutet blir upplockade ur eldhavet av Gandalf och örnarna. För jag kan inte låta bli att tänka ”Kunde inte Gandalf flugit dit med ringen från början?” Då hade ju Frodo sluppit gå igenom allt det där. Men kanske är det naivt och lika naiv är jag inte när det kommer till klimatfrågan, jag förstår att det krävs hårt arbete, att det tar tid. Men alternativet till att lyckas är otänkbart så det är bara att fortsätta. Jag hoppas att alla har en liten Frodo eller Sam inom sig och att vi tillsammans kan en gång för alla förstöra ringen som tynger oss!

 

Tinde Carlbrand, ageravolontär i Uppsala Domkyrkoförsamling