Var med och sprid hoppets ljus!

Lugnet har nu lagt sig lite efter COP 17, besvikelsen över resultatet (eller bristen på sådant) går sakta över i energi att jobba vidare. Men innan vi riktar blickarna mot COP 18 så får vi stanna upp en stund inför julens budskap. Jesus födelse som påminner oss om så mycket; kärlek, givmildhet, gemenskap och Guds vilja att dela allt detta med oss. Ett budskap som Svenska kyrkan vill förmedla till alla, ett budskap om att ingen är bortglömd oavsett var i världen man befinner sig. Julkampanjen ger oss möjlighet att sprida vår givmildhet över landgränserna och nå fram till dem som behöver det mest. I år vänder vi oss till männen. Det behövs goda förebilder i samhället, förebilder som väljer bort våldet och visar på en positiv mansroll som bygger samhällen med kärlek tillsammans med kvinnor i gemenskap. Att vara man i krigsdrabbade områden kan ofta innebära att du redan som liten pojke tvingats ut i krig. När man redan som ung pojke blir tränad i att döda så är det svårt att hitta tillbaka till en våldsfri och trygg samhällsroll. Målet är att inget barn ska behöva vara soldat. Men där skadan redan är skedd behövs hjälp att hitta tillbaka till livet. Var med och sprid hoppets ljus du också och skänk en slant till kampen för en mänskligare värld!

Tinde Carlbrand, ageravolontär Uppsala domkyrkoförsamling

COP 17 i bilder

Här kommer två veckor klimattoppmöte i bilder. Enjoy!

Sofia, Celina och Tinde har just ätit lunch och är glada

Här dansar biskop Geofrey Davies, Christiana Figueres, UNFCCC, Maite Nkoana-Mashabane, Sydafrikas utrikesminister och Desmond Tutu på Interfaith Climate Rally. Foto: Alexander Sjöberg/IKON

Fotoböckerna som lämnades över till Christiana Figueres såg ut så här. Foto: Alexander Sjöberg/IKON

Mary Robinson & Desmond Tutu på Interfaith Climate Rally

Utsikt från vårt favvo-kafé på ICC

Vi fikade ganska mycket...

På väg in på ICCACT-båsetLogistik. Foto: Sofia Strinnholm

Vi softar lite på piren vid stranden

Klimatmanifestationen!

Time for Climate Justice! Foto: Alexander Sjöberg/IKON

Kenth! Foto:Alexander Sjöberg/IKON

Save Kyoto-stunt med första volontärgänget. Foto: Alexander Sjöberg/IKON

Save Kyoto med andra volontärgänget. Foto: Alexander Sjöberg/IKON

Tom grön klimatfond!

Green Climate Fund is empty! Foto: Alexander Sjöberg/IKON

EU och Kyotoprotokollet gifter sig! Foto: Alexander Sjöberg/IKON

Celina har fått nytt jobb

Man ska sikta högt!

Kenth och Karoline bloggar flitigt

 

Karolina förbereder stunt

 

Två fantastiska veckor, trots mötets trista resultat!  Tack till alla volontärer och andra i ACT-gänget som gjorde dem oförglömliga. Och tack alla fina Ageravolontärer som kämpat på här hemma!

Av: Ulrica Hansson, Ageravolontär i Sollentuna församling

Sista natten

Klockan närmar sig halv tio på kvällen och det duggregnar ute. Inne på ICC är klimatförhandlingarna inne på sina sista självande timmar. Stämningen är märkbart förvirrad och har varit det hela dagen. Jag upplever att de senaste dagarna har det ändå funnits någon sorts optimism. Alla parter vill uppenbarligen komma någonstans, även om de inte drar åt samma håll. Men trots de låga förväntningarna på COP 17 har jag inte kunnat låta bli att känna mig lite optimistisk.

Tyvärr ser det inte allt för ljust ut just nu. Förhandlingstexten (det dokument som förhandlingarna utgår ifrån) som lagts fram till ministrarna innehåller inget nytt och spännande. Ministrarna har stängt in sig på ett möte som lär hålla på hela natten, så om vi får något slags beslut eller avtal kommer det dröja till tidigast nästa morgon. En ny förhandlingstext, förhoppningsvis mer innehållsrik än den förra, kommer att läggas fram om två timmar.

Vi har hoppats på en andra åtagandeperiod av Kyotoprotokollet och för substantiell och rättvis finansiering för klimatanpassning. Vi har bett för ett rättvist och långtgående klimatavtal som kan bespara jorden en alltför stor ökning av medeltemperaturen och de förfärliga konsekvenser som detta skulle innebära. Vi kommer inte att kunna få allt detta. Och ändå känner jag mig märkligt hoppfull. Under dessa två veckor i Durban har jag träffat fantastiska människor; kunniga, engagerade, brinnande för klimaträttvisa. Jag har träffat ungdomar som viger sina liv åt att skapa en bättre framtid för sig själva och för oss alla. Jag har hört de mest gripande historier från människor som verkligen vet vad klimatförändringarna innebär. Så länge sådana människor finns, och fortsätter att berätta, arbeta och inspirera så kan det inte vara kört. We still have faith! Vi måste, och kommer att, fortsätta att kämpa för den här världen och alla som lever här.

Av: Ulrica Hansson, dödstrött Ageravolontär i Sollentuna församling

Slutet på början?

Efter att ha tillbringat snart en vecka tillsamans med världsledare, experter och volontärer har jag lärt mig enormt mycket. Hur enormt komplicerat internationella beslut är, hur alla strävar efter vad som är bäst for dem själva, landet, eller alliansen de tillhör. Till och med i de stora korridorerna i FN och med vetskapen om att ens beslut kommer påverka inte bara sin egna befolknings rätt till en framtid, utan också andras agerar vissa på samma sätt. Men jag har också lärt mig hur andra personer hur maktlösa de än kan känna sig i det stora hela, står upp för vad som är rätt och har en enorm glöd for fred, rättvisa och trygghet. Hur människor kan förbise nästan alla hinder som separarerar oss och omfamna varrandra för att gemensamt vandra mot samma mål och medan jag sitter och samtidigt som jag skriver det här kommer vetskapen om att resan börjar gå mot sitt slut att inta mina tankar ..

Idag har varit en mycket intensiv dag. På förmiddagen var det dags for ännu ett stunt och denna gång gjort i kärlekens tecken (men mer om detta senare!). Därefter var det en session i plenum for att lyssna på fler delegater och deras åsikter om klimatfrågan och hur den ska lösas. Under lunchen träffade vi representanter ifrån Changemaker, en påverkansorganisation med kristna drag i Norge och vi hade en bra diskussion där vi utbytte tankar och idéer kring påverkansarbete och aktiviteter. Changemaker är en organisation som är duktiga pa att skapa reaktioner med små medel och precis som oss är deras mål att agera lokalt, för att påverka globalt.

Efter lunch var det dags att möta den svenska delegationen med Lena Ek i spetsen. Det var en mer sammanbiten hållning denna gång och Lena sammanfattade läget ganska bra; ”De går framåt, men mycket långsamt”. än så länge har EU och G77-länderna bildat en tillfällig grupp som stödjer Kyotoprotokollet och förhoppningsvis kommer de att lyckas sätta mer press på USA att agera. Trots flera kompromisser har USA valt att inte ge några svar än. För min del skulle jag vilja att vår delegation skulle vara mer drivande i klimatfrågan, speciellt då vi har så mmycket erfarenhet av miljöarbete i Sverige. Precis som förr borde vi räcka ut handen mer till u-länderna och söka relationer. Inte i form av välgörenhet eller vara ”snälla” utan som en ömsesidigt utbyte av allt vi har att erbjuda varrandra. Men när vi står tilsammans med EU skapar de också en större genomslagskraft ute i världen när de gäller att trycka på de stora aktörerna såsom Kina och USA. Så de är ett tveeggat svärd.

Som jag skrev tidigare börjar resan gå mot sitt slut, men det är bara en halvsanning. För när de gäller den här resan, min resa, vår resa så kommer det endast vara ett tillfälligt stopp. Som när man byter tåg for att kunna resa till nästa destination. Även om klimattoppmötet kommer vara slut för den här gången kommer klimatarbetet fortsatte lika intensivt, lika outröttligt och vi kommer kämpa vidare tilsammans, du och jag. Vi, tilsammans och med var tro, kan vi flytta berg.

 

/Kenth Sanfridsson, Ageravolontär

Stora Kils församling

Dejt med delegater

Idag har jag minglat med både den ena och den andra ministern och delegaten. Igår när jag stod vid vår monter (som vi delar med bland annat Act Alliance, We Have Faith och Christian Aid) som kom en man från Sydkoreas delegation fram. Han meddelade att deras miljöminister, Young Sook Yoo, skulle komma förbi idag och att hon gärna ville veta mer om Act Alliance. Jag meddelade deras anställda och starx innan två idag var jag på plats. Döm av min förvåning när Egyptens miljöminister, George Maged, dyker upp! Vi pratade en stund om valen i Egypten och jag berättade att jag jobbade som volontär i Kairo hösten 2007. Då visade det sig att han faktiskt var kopt! Härligt att veta att Egyptens kristna minoritet finns representerad på ministerposter.

Straxt efter detta anlände då Sydkoreas miljöminister. Hon stannade inte länge, men gav ett väldigt rofyllt intryck. Även hon var kristen! Vi bytte visitkort och tog bilder.

Klockan tre ringde Irene Oskarsson, som är riksdagsledamot i Svenska Riksdagen och som jag känner från kyrkan sedan jag var liten, och meddelade att hon gärna träffade oss volontärer. Detta möte var nog ett utav de mest matnyttiga jag varit med om under den här veckan. Irene berättade lite om hur förhandlingarna och den svenska delegationen fungerar rent praktiskt. Vi gick ifrån mötet och kände oss väldigt upplysta!

Det är kul att se att så många av mina kristna systrar och bröder är engagerade i klimatfrågan på sådana höga nivåer!

/Karolina Göranzon, minglare

A new world order of peace, truth and justice!

Detta sa en syster från Bahai på gårdagens side-event Climate Justice and Food Security – Moral, Ethical and Spiritual Imperatives. En panel bestående av representanter från de sex religionerna som även närvarade på det interreligiösa bönemötet i söndags uttalde sig om ämnet.

Jag tyckte att det var fantastiskt att höra hur enade och hur progressiva dessa olika religioner var. Rabbin pratade bland annat om djurrätt och ursäktade sig även vid ett tillfälle för att omtala Gud med ”han”, eftersom ”Gud har inget genus”!

Det var också mycket tal om respekt, för både sig själv, varandra, djur och planeten. Bahai-systern imponerade verkligen på mig när hon talade om spiritualitet:

”Spirituality doesn’t mean isolation, or living in another world, but rather a connection to others and the planet”.

En av personerna från panelen pratade även om offer. Han sa att det är enklare i dessa sammanhang att tala om hjälp än vad det är att tala om rättvisa. Det är enklare att hantera offer än vad det är att hantera de principer som skapar offren. Jag håller verkligen med om hans uttalande och utmaningen att tackla strukturerna bakom principerna! Samme man sa även (och jag ber om ursäkt att jag inte har bättre koll på namn!):

”We will never be well unless all of us are well”.

Den kvinna som representerade Islam i panelen underströk även vikten av rättvisa mellan generationer:

”Not one generation has the right to pollute the earth or exhaust the planet, it belongs to all generations”.

/Karolina Göranzon

”This is a matter of survival”

Jag sitter i Baobab, en av de stora plenumsalarna här på ICC i Durban, och väntar på att eftermiddagssessionen ska dra igång. Här har jag och resten av volontärerna tillbringat mycket tid de senaste dagarna och lyssnat till vad politiker från hela världen har att säga om klimatförändringarna. Det är inte så mycket som händer just här, de verkliga besluten (ifall några sådana verkligen tas) fattas någon annanstans. Men vill man höra floskler och jämförelser mellan klimatförhandlingarna och kampen mot apartheit (vi är ju ändå i Sydafrika) så är detta rätt ställe.

Men allt är inte klyschor. Under dessa möten får vi också höra om verkligheten, om hur det är att leva i ett samhälle där klimatförändringarna och den globala uppvärmingen inte bara är ett moln på horisonten utan ett reellt hot. Ban Ki-Moon, FN’s genelasekreterare berättade i sitt invigningstal om ett besök på ön Kirivas och pojken han träffade som hade mardrömmar om att svepas bort av en våg medan han sov. Kirivas är en av alla de ö-nationer som riskerar att försvinna från jordens yta när havsnivån stiger. En annan sådan nation är Niue, vars miljöminister uttryckte frustration över att andra länder tycks ignorera det hot som dessa länder står inför. Och Comorrernas representant sammanfattade den bistra sanningen; ”This is a matter of survival!”

Idag skulle vi höra Todd Stern från USA uttala sig i plenum. Precis när han ställt sig i talarstolen reste sig en ung tjej upp från stolarna längst bak, inte långt från där vi satt. Med hög och klar röst uttryckte hon sin besvikelse över USA’s klimatpolitik, och hur amerikanska unga inte längre upplever att de kan representeras av USA’s politiker i klimatfrågan. Märkligt nog fick hon stå kvar tills hon pratat färdigt, innan hon leddes ut av säkerhetspersonal till åhörarnas rungande applåder. De applåder Stern fick efter att avslutat sitt tal var inte till närmelsevis lika starka.

Under lunchen lekte vi lite i plenum…

Av: Ulrica Hansson, Ageravolontär i Sollentuna församling

Feed-back från den svenska delegationen

Efter att ha varit på engelskspråkiga möten de senaste dagarna så var det svårare än vad jag förväntat mig att ställa om till ett svenskspråkigt. Jag hade förmånen att vara med på ett möte mellan de svenska delegationen och svenska NGO-representanter idag och jag fann mötet matnyttigt. Förhållandena för mötet påminde lite om en bastu – passande nog så höll Finlands delegation möte i rummet intill. Alla var dock påklädda, måste jag kanske tillägga!

Vi var runt 30 personer i rummet varav ca 7-9 var från delegationen. Jag uppfattade inte alla namn, men miljöminister Lena Ek anförde mötet och chefsförhandlare Anna Lindstedt var också där. En liten rolig detalj var att Anna fläktade sig med ett ”A Fair Deal on Bunkers”-flygblad. Jag tog detta som ett gott tecken!

Lena sammanfattade vad som pågick på mötet. Överlag så uttryckte hon att stämning var bättre under det här klimatmötet än vad det varit på föregåenden. Hon tyckte det var bra att de små förhandlingsgrupperna fortsätter även under ”high-level segment”-delen av mötet, eftersom detta betyder att det fortfarande produceras texter som kan bidra till eventuella beslut. Hon sammanfattade även de tre ”huvudspåren”, konventionen, Kyotoprotokollet och framtiden.

Något som jag uppfattade som påfallande positiv var när Lena pratade om att ett ”styrkeblock” bestående av G77 och EU håller på att bildas, och som ställer sig för en andra åtagandeperiod av Kyotoprotokollet. Tillsammans så skulle detta ”styrkeblock” kunna förmå andra aktörer att röra på sig.

Lena var också tydlig med att delegationen är intresserade av vad som händer bland NGOs och att vi gärna fick dela med oss av vad andra länders NGOs tycker. Jag vet inte hur uppriktigt detta var, men med tanke på att hon också berättade att delegationen är mån om att bygga upp ett förtroende internationellt så menar hon det kanske till viss del.

Jag tycker att det var ett givande möte och delegationens (eller Lena Eks, kanske jag ska säga!) inställning var mer positiv än vad jag förväntat mig.

/Karolina Göranzon, världsmedborgare

What do we want?! Climate funds .. ..

När man sitter inne i den enorma utställningssalen och filosoferar lite medan man i bakgrunden hör hur ventilationssystemet jobbar på för fullt och varje kopiator spottar ut papper efter papper börjar man fundera över hur organiserat FNs klimatarbete är på deras konferenser. Men jag kan inte motstå att känna en lättnad över den svala luften efter att varit ute i en stekande sol tillsammans med de andra ageravolontärerna och utfört ett stunt. Temat denna gång var klimatfonderna, eller för att ge det ett mer rättvist namn; de tomma klimatfonderna. Än så länge har löftet om pengar och teknologi till u-länder för att kunna säkerställa en miljövänlig utveckling och skydd mot de klimatförändringar som väntas komma inte infriats.

Trots detta har flera utvecklingsländer börjat omvandla sina utsläpp utan denna hjälp. Men detta gäller inte alla. Är man redan ett mycket fattigt land som är beroende av bidrag är de nästan omöjligt att investera miljonbelopp i klimatvänliga projekt. Man kan också ifrågasätta den etiska biten i att låta de fattiga länderna lösa detta själva. Om man själv inte är orsaken till klimatförändringarna men får ta konsekvenserna av den, hur kan man då prata om en rättvis värld? Därför är de viktigt att vi inte glömmer rättviseperspektivet i klimatfrågan, för klimatfrågan är inte rättvis och som kristna bör vi stå på de svagas sida och vad är mer konkret än det här? Det handlar inte så mycket om politik som vanligt sunt förnuft. Som en NGO tidigare under dagen sa; ”This is not about a charity, it’s about justice.”

Ett tiotal NGOs var med utöver ageravolontärerna och genomförde ett mycket effektivt stunt. För vad säger mer om klimatfondsproblematiken som en tom bössa? Eller ännu bättre, tjugo tomma bössor? Så med händerna fulla av information, bössor och en stor banderoll gav vi oss iväg för att skipa klimaträttvisa och nog fick vi resultat! Vi fick ett flertal intervjuer med olika tv kanaler (bland annat från Kina, Norge och Afrika), ännu fler som tog flygblad, höjde nävarna eller applåderade.

Men man märkte även några delegater som såg ganska besvärade ut när de gick förbi mot nya möten och förhandlingar och mitt i allt det här påminds jag om vad Niues ledare Toke Talagi sa i plenum; ”Do we want our legacy to our children to be the question why we didn’t do anything? 100 years from now and they see our legacy to be that we thought we still had time for more polluting?”

/Kenth, Ageravolontär

Stora Kils församling

Dåligt samvete?

Igår så genomförde vi ett media stunt som uppmärksammade att den Gröna Klimatfonden är tom och att det behövs finansiering. Det var roligt att se de förbipasserandes reaktioner och peppande att få göra något så konkret. Förhoppningsvis blir det ett stunt till imorgon! Detta fokus på klimatfonden fick mig att tänka på skuld och dåligt samvete. USA, som inte är direkt ledande i förhandlingar om hur klimatfonden ska fungera och var pengarna ska komma ifrån, menar att den representerar ”skuld-pengar”. Jag har väldigt starka åsikter om vad skuld och dåligt samvete innebär. För mig är det endast en mekanism som drabbar en när man låter blí att göra något som man egentligen borde. Det är ingenting som ska få en att må dåligt – tvärtom, dåligt samvete betyder ju att man faktiskt KAN göra något. Det är när man låter bli att göra detta något som man kan börja må dåligt.

Dåligt samvete är något som bör på en att agera, inte sticka huvudet i sanden som USA gör. Kanske tycker de att det räcker att ha dåligt samvete. att detta skulle vara någon slags kompensation. Sådana passiva tankar har jag inget till övers för. Jag brukade säga samma saker till personer jag talade med när jag jobbade som värvare för Läkare Utan Gränser. De brukade avbryta mig och säga att jag gav dem dåligt samvete, men jag brukade kontra genom att säga:

”Jag ger dig inte dåligt samvete, det är något som du själv sätter igång när du låter bli att göra något som du kan göra. Jag ger dig bara en möjlighet att faktiskt kunna sätta igång med att göra världen lite bättre, sedan är det upp till dig om du gör det eller inte”.

Jag skulle kunna säga exakt samma sak till USA, Kanada och alla andra som blockerar förhandlingarna här på klimatmötet.

/Karolina Göranzon, stolt ex-värvare