Rio -20 och Rio+20

Redan tidigare på bloggen har vi nämnt att det har pågått två parallella möten i Rio: People Summit, mötet mitt i staden som varit offentligt och utan inträdesbiljett, och FN:s möte om hållbar utveckling, i Rio Centro som är långt ifrån centralt… På det ena mötet har det spelats musik från världens alla hörn, det har sålts glass i stånd och chipspåsar som varit ihopbuntade med snören, med människor från det globala samhällets många hörn, allra mest brasilianare. På det andra mötet har det allra mest- förutom vi som inte bekräftat regeln- vistats viktiga män i kostym. Vilket av mötena tror du att denna avslutande fredag andades mest hopp och fortsatt kämparglöd?

Ett annat sätt att beskriva de två mötena på är såhär:

Rio -20: Som Sara frågada idag, var det ett FN-möte i hållbar utveckling eller en demonstration av effektiv air conditioning som vi har varit på? Det är inte konstigt att en ageravolontär blir förkyld i denna kyla! Och inte bara är den fysiska temperaturen sned, hela mötet har snarare tagit oss -20 år tillbaka i tiden än tvärtom, i frånvaro av implementation och modiga strategier mot hållbarhet.

Rio +20: Folkmötet med multikulturella medvetenheten som vi fått känna på på People Summit och med de olika NGO:sen ger oss fortsatt hopp. Det finns en folkrörelse i öst och väst, i norr och syd, som VILL något. Vill samarbeta, nätverka, agera, reservera, värna, vårda och hitta nya vägar att gå emot de strukturella system som strävar mot det motsatta.

Nu är detta uppdrag officiellt slut. Men håll ändå utkik efter oss!

/Katarina och Sara, mission completed

 

 

Vad är hållbart?

Dokumentet för Rio+20 är redan klubbat och klart. ”Bra”, tycker någon, för att få länder såsom USA, Kanada och Kina att gå med på gemensamma dokument har vi förstått inte är det lättaste. ”Dåligt”, tycker någon annan, för det som står på dessa 49 sidor är framförallt åtaganden som redan tidigare bekräftats. Där finns inte mycket ”nytt” och inte heller ett miljöperspektiv som är så skarpt som vi från ACT Alliance skulle ha hoppats.

Är det en sån här jord vi vill sätta våra fötter på?

Istället för att presentera alla länders formella tal som har hållits i FN:s möteslokaler idag fokuserar jag på några tankar om vad hållbar utveckling kan vara. På flygplanet över Atlanten lekte jag för mig själv med ordet ”hållbart”. Något att ”hålla i”. Ett handtag på en dörr mot… vadå? För att något ska vara håll-bart kan det alltså inte vara gjort av luft, och heller inte vara i flytande form. Jag tänker på min morfar och hans många snickarstunder. Ett hus som byggs måste vara hållbart för att tåla väder och vind. När jag köpte nya sandaler inför resan tänkte jag- mer än på deras färg och form- hur min fot skulle trivas i dem och om jag skulle kunna använda dem vid flera tillfällen. Hållbar konsumtion, det kanske är något att tala vidare om i vardagsrumssoffan?

Att jobba i par är hållbart och väldigt givande.

Det är lustigt vilka sammanträffanden som jag har stött på under den första delen av resan. För mig blev det extra tydligt hur lika vi tänker- jag på flyget till Brasilien med en blyertsskiss på en ”hållbar sandal” och bonden utanför Afogados, som i sin egna förklaring på vad hållbarhet är sa såhär om var ”hållbarhet” är:

”To keep things going. If the sandal [pekandes på sin flipflop på marken] is not working, I cannot keep it. Sustain is what you can keep.” (José Soão de Sousa)

Imorgon ska världens alla representanter (Fredrik Reinfeldt har tagit sig hela vägen över Atlanten!) har ”runda bord”-samtal på FN:s möte om hållbar utveckling. Undra om det finns några stadsministrar som vågar ta gårdagens klubbade dokument steget längre? Jag hoppas och ber för att jag ska orka mig utomhus imorgon i överhuvudtaget, efter en ihärdig turistsjuka.

/Katarina Lundberg, ageravolontär i karantän

I elfte timmen.

Nu ligger texten på bordet, färdig. Delegaterna kan ta det lugnt, men vad står egentligen i gällande text?

NGO:sen lämnades utanför förhandlingssalen, därinne fick bara delegater med hög ”status” vistas.

Det kan tyckas ganska märkligt i min mening att många delegater började jubla nästan samma sekund som texten klubbades. Var det någon som gick med skylten ”Applådera nu!” där framme? Texten är svag och ger inte direkt några nya åtaganden, allting bekräftas ännu en gång. Jag hamnar ändå i frågan, vad är det som står högst på dagordningen? Jo:

Economic Prosperity

Social Inclusion

Environmental Protection

På de Förenade Nationernas konferens om Hållbar Utveckling står alltså fortsatt ekonomisk tillväxt? Bara tanken att vi ska kunna ha fortsatt ekonomisk tillväxt i all oändlighet är absurd och dessutom fullständigt ohållbar. Om vi överhuvudtaget ska ha en idé om en hållbar framtid för skapelsen och alla varelser som kallar jorden sitt hem är det dags att börja gå i rätt riktning.

Vad innebär ett socialt inkluderande samhälle och en inklusiv världsåskådning? Är det att låta kostymklädda män bestämma vad som är hållbart för alla jordens folk och nationer, och samtidigt dessutom bestämma vilka arter som är ”värda” att bevaras i det ”marknadsekonomiska” systemet planeten Jorden?

Att punkten ”Skydda miljön” eller miljövärn kommer som tredje punkt säger ganska mycket. Eftersom vi människor själva är helt och hållet beroende av vår direkta närmiljö och hela planetens klimat i stort kanske vi skulle kunna börja med att komma överens om att vår gemensamma miljö bör skyddas. När värnandet om miljön ligger i händerna på FN:s delegater, då verkar just verbet ”att värna” tappa sin betydelse. Det är tydligen inte tillräckligt ekonomiskt försvarbart att värna om vårt gemensamma väl och därför kan ambitionerna hållas fortsatt låga.

Sara Johannesson, Ageravolontär

Bland småkryp och kungligheter

Sara skriver:

Ett bra liv för alla, är det därför vi är här? Med inspiration från eed Evangelischer Entwicklungsdienst, ungefär Kyrkans utvecklingstjänst, vill jag bara ge några korta meningar om varför, i min mening, Rio+20 händer just nu.

eed är precis som Svenska kyrkan medlemmar i ACT alliansen

Världens resurser är ohållbart och orättvist fördelade, vi måste agera för en förändring i en mer inklusiv riktning, där också de som inte har tid, möjlighet eller ens vet om att toppmötena händer inkluderas i och känner ansvar för målbilden.

Att människor kan ha svårt att komma helt överens känner nog de allra flesta till, på ett FN-möte blir det också tydligt att människor med makt inte gärna släpper den lilla eller stora makt de har, utan att få något igen, eller utan att rent utav tjäna på kompromissen.

Namnet Rio+20 kommer av att det för 20 år sedan satt ett gäng välutbildade personer och kom fram till att den dåvarande utvecklingen var ohållbar. Det fick en rad effekter, en av dessa effekter var den marknadsekonomiskt styrda klimat- och miljöforskningen.

Vår svenske Kung Carl XVI Gustaf, var på dialogerna idag här i RioCentro, och medan en indisk kvinna pratade om vikten av rent vatten för en hållbar framtid, satt kungen och funderade. Kanske tänkte han på de svenska opinionsvindarna som just nu verkar blåsa åt att vi ska sätta ett pris på vad masken producerar i komposthögen.


På annat håll, utomhus i den stora konferensanläggningens trädgårdsliknande innergård, satt ett relativt stort kryp, jag tror att det är en så kallad Leaf-bug, eftersom den är grön och har något av ett blad som sticker ut. Avgör själva, eller rätta mig om jag har fel, men mötet känns på så sätt ganska inkluderande. En helt annan fråga är vem som egentligen bestämmer resultatet av alla förhandlingar som pågår. Inatt ska det brasilianska ordförandeskapet hålla presskonferens om sitt nya förslag, spännande!

Sara, ageravolontär i Rio de Janeiro

Tack till eed, läs mer här!

De parallella mötena i Rio

Dagen började med att Sara, jag och Alex (vår handläggare som nu anslutit med oss på resan) åkte till People Summit för att dra igång kampanjen om ”What would your ideal world look like in 2030?”. Tyvärr har roll-upsen spårlöst försvunnit under resan över Atlanten och internetanslutning saknas på folkmötet, så därför kunde vi inte arbeta som planerat idag. Men du kan gärna själv skriva in hur du tror världen ser ut 2030 på Ideal World.

Nu har både jag och Sara registrerat oss på Rio+20-mötet. Vi har fått varsitt passerkort som gör att vi kommer in i området för FN:s officiella möte om hållbar utveckling. Just nu sitter vi i möte med ACT Alliance olika partners, från Finland, Sverige, Storbritannien, Filippinerna och Genéve-kontoret.

Som Sara tidigare nämnt pågår två parallella möten: People Summit (PS), folkmötet lokaliserat i en av Rio:s centrala parker, och FN:s möte om hållbar utveckling, i välputsade lokaler över en timmes bussresa bort, för alla med ackreditering. Det var en väsentlig skillnad att komma till FN:s möte från PS: från plaststolar med människor från samhällets alla hörn, till en plats med kostymklädda affärsmän med flygplatskontroll för att komma in.

I debatten om vem som ska betala vad och skriva under vilka löften finns det många meningsskiljaktigheter. Redan på onsdag måste papperna vara något som när färdiga. Vi ska snart iväg på ett side event om grön ekonomi. Här händer det grejer, hela tiden parallellt!

/Katarina, ageravolontär med lite ont i halsen

Äntligen här!

Vi har nu landat i Rio de Janeiro, bott in oss lite i hotellrummet och spanat in det närmaste kvarteret runt vårt hotell Rio’s Presidente. Idag kom vi för första gången ut till området där NGOerna håller till. Det är som Almedalsveckan, fast internationellt och utan politiker. Plus att det är här i Rio, och i mina mått mätt är Rio en något större stad än Visby :) NGO står för non-governmental organisation och sådana organisationer från jordens alla hörn är här Rio nu för att närvara vid Peoples Summit, folkmötet som pågår under Rio+20.

Vi håller till under ACT alliansens banner i vårt enorma tält, Religions for Rights, som också rymmer bland andra Kyrkornas Världsråd.

ACT Alliance är en ekumenisk allians med 125 medlemsorganisationer och kyrkor som arbetar i 140 länder över hela världen. Alliansen omsätter 1,6 miljarder dollar och ungefär 30 000 människor är aktiva inom alliansen på olika sätt. Vid Rio+20 närvarar cirka 130 personer som arbetar under ACT alliansens flagg.

Snart ska vi åka iväg till Rio Centro, möteslokalerna för Rio+20, där förhandlingarna ska hållas nästa vecka. Vad vi har hört så kommer det bli en del köande innan vi blir fullt ut ackrediterade för att kunna närvara vid förhandlingarna. Det är också en bit att åka eftersom anläggningen ligger cirka 4 mil utanför centrala Rio. Önska oss lycka till!

Sara, Ageravolontär vid Rio+20

Kyrkan ger hopp i förorten

Efter några fina dagar ute på landsbygden i Afogados har vi fått ta del av Diaconia Brazils arbete i Recife och dess förorter. Recife är en kuststad i Brasiliens nordöstra del, där det är lätt att få tag i droger, tex krack. För att ha råd med det finns det flickor i 9-årsåldern som säljer sina kroppar, berättade Diaconias personal för oss i ett möte i onsdags förmiddag. Som motvikt till denna verklighet bedriver Diaconia en utbildning för ungdomar i åldrarna 14-25 år, där teman som mänskliga rättigheter, demokrati, politik och ledarskap tas upp. Ungdomarna får under fyra månader fördjupa sig i fotografering eller webbdesign, och kan efter avslutad utbildning låna utrustning för att göra egna mediajobb. Vi fick träffa ungdomarna ute i förorten och höra om deras hopp och drömmar. Se dem dansa streetdans och höra deras perspektiv på hållbar utveckling. Mycket intressant!

Gatukonsten är större i Brasilien än i Sverige.

 

Favelornas gator

Floden Briberibi rinner förorenad genom slummen

Ungdomarnas foton ställs ut på stan

Imorgon bitti åker vi ner till Rio de Janerio för klimatmötet Rio+20. Med oss dit vill vi ta de människor perspektiv, som just nu lider av torkan i Afogados och som kämpar mot våld och droger i Recifes förorter. Alla de röster som inte kommer att få komma till tals i FN:s konferenssalar. Och som tecken på detta har vi med oss varsin t-shirt, som Diaconias medarbetare hjärtligt gav oss ikväll. :)

En lekplats i favelan...

... och en lekplats inne i Recife.

Bon día/Boa noite! /Katarina, ageravolontär redo att gå och lägga sig

Kaktus istället för grönbete

I torkans tid får man ta till nödlösningar, det vet Silvete Francesco de Lima som bor på landsbygden utanför Afogados da Ingàzeira. Vi träffar på honom och hans två kor på väg hem från en vän. Silvete har fått vännens tillstånd att skörda kaktusar från hans mark, eftersom Silvetes egen betesmark är snustorr växer inget betesgräs där.

Korna får äta kaktusflis och resterna av sockerbetor när det inte finns grönbete på grund av torkan.

Silvete visar oss sin gård och allt han har byggt där, han har grävt en egen brunn och byggt en vattencistern, tillverkar egen kol och gör flis av restprodukter för att ge som foder åt djuren.

Brunnen

Vi bjuds på kaffe och lemonad i skuggan av ett mangoträd.

Hoppas vi ses snart igen!

Rosàlia och Silvete

Sara, Ageravolontär

Frälsarkrans på vift

På väg till nästa ekologiska gård ser vi på håll hur en bonde går bredvid en vagn som dras av två kor. Vagnen är full av kaktusar och när vi stannar och frågar om kaktusarna blir vi medbjudna till hans gård för att se varför hans kor drar hem en massa taggiga och torra ökenväxter på sitt släp. Mer om just kaktusarna i ett senare inlägg…

Vi blir mottagna i bondens och hans familjs hem med stor gästfrihet. De visar oss hela sin gård och bjuder på speciella pannkakor, saft och kaffe. Det hela slutar  med att vi blir varmt välkomnade tillbaka till deras gård och att jag står och förklarar innebörden i Frälsarkransens pärlor.

 Bönens språk är universellt!

Bondefamiljen Francesco de Lima bor på sin gård på landsbygden utanför orten Afogados da Ingàzeira. Vi kunde alla hålla med om att det är härligt att be, och frun i huset Rosàlia får behålla bönekransen som en gåva. Eftersom deras liv just nu i pågående torka är mest som Ökenpärlans sandiga verklighet, ber vi för att de snart ska uppleva den djupblå Bekymmerlöshetspärlans livgivande regn.

Frid, boa noite

Sara, Ageravolontär

Bönder som Diaconia stöttar

Efter en natts sömn på landsbygden i Afogados blev vi hälsade ”Bom día” av några apor. De bor i trädet precis utanför receptionen på hotellet, och hade vid 8-tiden partaj bland grenarna. Vilken syn!

När vår eminenta tolk Ivo kommit var det dags att bege oss till Diaconias kontor. Där hade vi ett möte med flera i personalen, och vi fick höra om vad Diaconia gör för människorna på landsbygden. Förra året var 6083 personer direkt involverade i Diaconias projekt med lantbruk och ekologiskt odling, och fler personer nådda indirekt. Ingenjören Adioso berättade för oss:

”Diakonia uppmuntrar bönderna att fortsätta producera ute på landet. Regeringen uppmuntrar det motsatta.” (citat)

Vi besökte ett bondepar som Diaconia har stöttat under tolv års tid. Frun Gehedite har ärvt marken av sin familj, och säger att hon aldrig skulle kunna sälja den. Med Diaconias hjälp har de byggt både en vattencistern och en biogasanläggning, som försörjer de med all el dem behöver. Allt som behövs är tre kor och deras avföring! Maken José kallar Diaconias hjälp för ”Miracle from heaven”. All deras odling är ekologisk och familjen är nästan självförsörjande.

Malin Olofsson, reporten från SR som också besökte bondeparet, hade idag några inslag på svenska radio. Här och här kan du lyssna på hennes reportage och nyhetsinslag. Håll gärna utkik för fler reportage!

Det var en mycket varmt dag på landet, så det passade mycket bra att få dricka ur kokosnötter med sugrör efter en rundvandring på gården. Svalkande gott! Imorgon berättar Sara om de andra bönderna som vi träffade i närheten av Afogados.

Sinceramente (= hjärtliga hälsningar), ageravolontären Katarina