Civil olydnad ur ett kristet perspektiv

En betraktelse över söndagens epistel

Gal 2:16-21 Men vi vet att människan blir inte rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Jesus Kristus för att bli rättfärdiga genom tron på Kristis och inte genom laggärningar, ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig. Men om vi under vår strävan att bli rättfärdiga genom Kristus skulle uppfattas som syndare, vi också, står då Kristus i syndens tjänst? Naturligtvis inte. Bara om jag åter bygger upp detta som jag har rivit ner gör jag mig till lagöverträdare. Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever, gast inte längre som mig själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig.

Vi blir inte rättfärdiga genom att lyda lagen, utan vi blir rättfärdiga genom tron på Jesus Kristus. Till tron på Kristus tillkommer också en tro på solidaritet och ansvar för sin nästa. Jesus uppmanar oss alla till att ställa oss på de svagas sida, upprätta de förtryckta och skapa ett samhälle av rättvisa. För oss kristna är upprätthållandet av människovärdet större än nationalstatens lagar. Om lagen, konsekvenserna av lagen eller implementeringen av lagen bryter ner människovärdet, kan vi som kristna inte följa den.

Jesus botade sjuka på sabbaten, pratade med kvinnor och samarier och delade bröd med lagbrytare. Han bröt mot lagar, förordningar och han skapade nya ordningar. Nya ordningar som upprättade människovärdet. Detta är vad vi som kristna är kallade att göra.

I Sverige idag har vi lagar som reglerar vilka människor som får lov att bo inom våra gränser. Att sådana lagar ens finns kan en ha åsikter om, men om vi för en stund väljer att acceptera behovet av sådana lagar, så kan en ändå kritisera, dels lagarnas snäva omfattning, men framför allt hur lagarna tolkas och används i mötet med människor som flytt. Vårt samhälle översköljs dagligen av människor som vittnar om omänskliga och obarmhärtiga beslut där det till synes finns en ovilja att tro på människors berättelser om den situation de flytt ifrån. Trots uppenbara bevis på situationen i hemlandet eller på människors hälsa, tas beslut som helt strider mot gällande lagar. Orimliga krav ställs på den enskilda människans ansvar att bevisa flyktorsak eller identitet.

I Matt 12:10-13 säger Jesus till oss att det är tillåtet att göra gott på sabbaten, även om det är emot lagen. Detta läser jag som att det är tillåtet att bryta mot lagen om det är för att göra gott. Vi har sådana lagar i Sverige. Det är nämligen tillåtet att gripa in om det är för att förhindra ett större brott. Ett sådant brott kan vara de mot de mänskliga rättigheterna. Att skicka tillbaka människor till en situation som var så grym och ohållbar att de valde att bryta upp från allt de hade för att undkomma det är ett sådant brott. Vad kan vi då göra för att förhindra detta? Det är frågan vi måste ställa oss. Tror vi på Jesus så blir aktion mot dessa upprepade lagbrytelser konsekvensen. Att gömma flyktingar eller tillhanda hålla sjukvård för dem är inte olagligt i Sverige, att blockera utfarter för att rent fysiskt förhindra tvångsutvisningar kan vara ohörsamhet mot ordningsmakten. För mig som kristen är dock lagen inte relevant, människan är relevant. I apostalgärningarna så säger Petrus och apostlarna, då de ställs tillsvars för att de undervisar Jesu lära ‘man måste lyda Gud mer än människor’ Så jag säger: Länge leve ohörsamheten!

Sverige är det land i världen som exporterar flest vapen per capita. Vi är alltså världsbäst på att sälja vapen. Sveriges vapenexport har ökat med 350% sedan 2001 och vi säljer vapen till länder som Saudiarabien, USA och Bahrain. Detta trots att vi har en lag som förbjuder export av vapen till länder i krig, diktaturer eller länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Detta är möjligt med hjälp av kryphål i lagen och så kallade undantag. Undantag som numera görs på rullande band.

Vapen används för att döda, ta liv med. Det är ingen hemlighet eller något som varken vi eller våra politiker är omedvetna om. Enda anledningen för ett vapen att tillverkas är för att döda med, alternativt att hota att döda. Varje dag dör över 2000 människor i väpnat våld runt om i världen. Som kristen kan jag inte låta detta pågå. Jag kan tyvärr heller inte lita på att Sveriges politiker ska göra något åt det, de tjänar ju pengar på dessa konflikten via vapenexporten. Vad kan då jag som kristen göra? Jo jag kan göra som det står i bibeln, närmare bestämt i Mika 4:3, nämligen att smida om svärd till plogbillar. Plogbillsrörelsen startade 1980 i USA och kom till Sverige några år senare. De inspirerades av orden i Mika och Jesaja och började avrusta vapen för att rädda liv, människoliv. Genom att agera öppet och inte fly ifrån böter och fängelse utmanas bilden av straffet som något farligt och något som en vill undvika. Istället inspirerar de till att medvetet och öppet bryta mot lagar som i sin tur bryter mot mänskliga rättigheter för att skapa nya ordningar (precis som Jesus gjorde). Nya ordningar där tron på handlingar som upprätthåller människovärdet är starkare än rädslan för eventuella konsekvenser.

Det finns de som hävdar att allt vi gör grundar sig i en av två grundkänslor. Kärlek eller rädsla. Att vara kristen är för mig att våga leva mitt liv av kärlek.

Därför måste jag agera mot sådana uppenbara och ofattbara kränkningar som pågår i vårt land, i vår värld, även om jag är rädd för konsekvenserna. Det räcker inte med att å ena sidan protestera och å andra sidan fortsätta lyda. Så länge jag lyder är jag en del av upprätthållandet av detta obarmhärtiga samhälle. Jag måste agera, jag måste skapa det samhälle som jag vill ha, jag måste leva mitt liv av kärlek. Eller som Jesus sa, jag måste göra gott, även om det är sabbat.

Bön: Jesus, ge oss styrka, tro, mod och hopp

  • Styrkan att ta striden där den som bäst behövs. Striden för dessa våra minsta som sökt skydd hos oss och nu är i myndigheternas våld.
  • Ge oss tro på att din väg är den sanna och ge oss modet att vandra den. Modet att leva av kärlek och inte av rädsla.
  • Modet att stå upp för det vi tror på, modet att stå upp för dig.
  • Herre ge oss också hopp. Hopp om en framtid där kärlek och solidaritet råder. Hopp om en värld där vi inte behöver kämpa. Hopp om Guds rike på jorden.

Lisa Gerenmark, ageravolontär i Mössebergs församling

Församlingen övergick till vegetariskt. Irriterande?

Före jul gick Södra Sandby församling ut med att de bestämt sig för övergå helt till vegetarisk mat i sitt café. Vilket bra exempel på övergången från att snacka till att Agera! Så fort någon väljer att ta ett steg och förändra något, på någon punkt där de flesta antingen går in i förnekelse eller i uppgivenhet, är modigt. Och reaktionerna lät inte vänta på sig. Vissa menar att kyrkan nu inte längre är öppen för alla. Men är det inte så att människan är just allätare, inte köttätare, vilket betyder att den som äter kött hemma även kan äta mat utan kött när denne besöker kyrkans café, utan någon större skada skedd?

FN vädjar att vi ska äta mer vegetariskt och minska köttkonsumtionen, en konsumtion som ökat dramatiskt de senaste tjugo åren och fortsätter öka. Detta kan kännas tungt för den enskilde, det krävs en omställning och, för vissa, en stor uppoffring (även om den inte behöver vara så omfattande). Tänk då att en grupp människor i ett sammanhang bestämmer och vidhåller att här gör vi så att vi lagar, bjuder på och säljer vegetarisk mat. Som ett sätt att faktiskt göra något och ta ett ansvar utifrån vetskapen om hur läget ser ut för planeten. Då behöver inte varje person stå ensam med sitt beslut just där och då. Vi gör det tillsammans, i alla fall här, i församlingen. Kanske kan det leda till att folk även i sitt privata omvärderar vissa av sina vanor. Kanske.

Lokala köttproducenter blir bekymrade. Det är dåliga tider för dem, detta känns som ett svek. Jag förstår deras synpunkt. Men frågan är om det är bättre att allt fortsätter ”som vanligt” (något som vore förödande!) Problemet för lokala bönder verkar ju inte vara att folk i allmänhet köper för lite kött… snarare verkar det vara så att det finns ett krav på att köttet ska vara billigt, vilket leder till att importerat kött säljer bättre än närproducerat. Och det kött som är snällast för djur och miljö aldrig kan bli så billigt som kunderna vill ha.  Även om kunderna när de tillfrågas vill att djuren ska ha det bra och miljön överleva. Där finns ett dilemma.

Om vår mat bara handlar om tillväxande marknad och pengar, då tror jag vi är farligt ute.  Då kan jag till exempel köpa kilovis med kött som jag inte ens använder, bara för att stödja en viss marknad. (Men är lönsamheten dålig även när det säljs mycket (som tex mjölkbönderna visat i höst) hjälper det inte att marknaden växer). Poängen med mat finns inte i marknaden. Mat är livsmedel, och det finns konsekvenser av vilka livsmedel vi framställer och hur, samt i vilka mängder och hur och till vem de distribueras. Det är en stor och omfattande fråga som inte kan omfattas här, men som vi inte kommer undan.

Visst ställs jag i ett dilemma när jag antingen kan stödja min lokala bonde, eller övergå till vegetabiliskt alternativ bättre för miljön i ett steg att minska världens överkonsumtion av kött. Men samtidigt händer det precis ingenting om ingen vågar förändra något, vågar ta ställning. Eller rättare sagt, det händer mycket. Förödande miljöpåverkan som drabbar hela mänskligheten. Och särskilt de som redan idag är mest utsatta. Att ta ställning för vegetarisk kost är inte ett hatiskt påhopp på enskilda personer, det är att trots komplexa situationer och olika dilemman faktiskt att vara beredd att göra något just utifrån situationen just nu. Att avstå något och få något annat, få igång samtalet och att bryta den livsfarliga och bekväma konsensus som verkar lyda att vi ska säga rätt saker, men vi ska inte röra oss ur fläcken för att få till förändring.

Jag tycker Södra Sandby församling gjort något bra och modigt. För vissa är det ett rejält ställningstagande, nästan aggressivt. Jag ser ett litet trevande steg för att försöka ta ett ansvar. Detta är också att bemyndiga människor, säga att vi kan göra något. Som de själva säger om initiativet:  ”Inte som en moraliserande pekpinne, utan mer som ett ansvarstagande svar på skrämmande miljörapporter och FN:s vädjan” och” Vi vill ju uppmuntra till samtal kring vad vi äter och vad det får för konsekvenser”.  (http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/kottfritt-i-sodra-sandby)

Det finns olika steg att ta. Att gå från utlandsproducerat till närproducerat, från närproducerat till ekologiskt, från ekologiskt kött till inget kött någon dag i veckan. Eller alla dagar i veckan. Vem bestämmer hur du ska göra? Du själv. Men tillsammans kan vi göra mer, lära oss mer, hitta nya vägar. Så länge det är önskvärt och nödvändigt att förändra hoppas jag det finns vilja, nyfikenhet, hopp och stöd hos varandra.