Den putsade turistfasaden

Korallblått vatten, vita stränder, hängmattor och paraplydrinkar. Geggiga gårdsplaner, plåttak med hål i där vattnet regnar in, höns som springer omkring och ytterligare ett mål mat med ris och bönor. Två helt olika bilder och verkligheter i ett och samma land. En för den vanliga nicaraguanen och en för oss turister.

Det är inte bara här i Nicaragua som en tillfixad fasad visas upp för turister. Problem och fattigdom göms undan för att ge de som valt att spendera sin lediga tid här den perfekta semester de vill ha. Avkoppling och njutning. Lugn och ro. Men vilket pris har denna lyx när västerlänningar vill bort från sin stressiga och kalla vardag och uppleva exotiska platser runt om i världen?

För hur mycket paradis är det egentligen för den vanliga befolkningen på de semesterorter vi besöker? Hur påverkas deras liv av att vi kommer och slår oss ner en vecka eller två för att sedan åka hem igen med solbränna, souvenirer och kameran full med vackra solnedgångsbilder? Utan att tänka på vad vi lämnar kvar.

För vem tjänar på hotellen vi bor på? Vilken fiskare har fått ge upp sin lilla brygga för att en restaurang ska få en fin uteservering vid vattnet? Hur mycket av pengarna som vi betalar för den färskpressade juicen går faktiskt till den lilla bonden som försöker leva på att odla apelsiner?

Vissa anser att turism är en av vägarna för att hjälpa fattiga länder ur fattigdom. Om det verkligen ska fungera måste vi börja turista mer medvetet. Göra aktiva val. Äta på den lilla restaurangen på hörnet som en kvinna i staden äger istället för att gå till restaurangkedjan där en rik västerlänning, som inte ens vet namnen på sina anställda, är ägare till och där pengarna lämnar semesterorten innan maten tagit slut på tallriken. Skippa den stora hotellkedjan och försök hitta det mysiga och hemtrevliga hostelet med anknytning till den lokala orten.

Att resa medvetet kan vara ansträngande och jobbigt. Men om vi vill se en förändring måste det få vara lite jobbigt. Ta lite mer tid att söka, ringa och fråga. Om den lilla extra kraftansträngningen kan göra skillnad, då är den värd det. Alla gånger. För om vi fortsätter att resa som vi tidigare gjort kommer semesterparadis även i fortsättningen att enbart vara paradis för turister. Och de som bor och har sina hem där får på ytterligare ett sätt offra sin vardag för oss västerlänningar och våra intressen. Rättvisare turism är en väg till en rättvisare värld. Och det är en rättvisare värld vi vill ha!

Veronica Pålsson
Ageravolontär Skövde församling

Julkampanjen i backspegeln

Julkampanjen är över för den här gången och trots att delar av den inte fick det genomslag vi önskade väckte Agera mot ockupationen mycket debatt. Ageravolontärerna och Svenska Kyrkans Ungas Globala arbetsgrupp förklarar kampanjen såhär:

I jul kan dadlar vara ett trevligt bidrag till stämningen. För oss. Men inte för den palestinier som blivit bortkörd från sitt land av bosättare som lever på att producera just dadlar. För oss som konsumenter finns ingen möjlighet att se vilka produkter som är tillverkade på ockuperad palestinsk mark, eftersom de märks som israeliska. Att se vilket land varorna kommer ifrån på riktigt ska vara en rättighet för oss konsumenter och när det så hårt drabbar människor som ockupationen av Palestina gör är det förstås ännu viktigare.

I Jordandalen på Västbanken driver palestiniern Zuhair Al-Manasreh företaget Nakheel Palestine som odlar dadlar. Jordandalen är ett passande ställe att driva jordbruk på med ett bra klimat och goda vattentillgångar. Det skulle kunna försörja Palestina med mat både för inhemsk konsumtion och för export. Men så är det inte idag. Istället kontrollerar israeliska bosättningar 86 procent av området – olagliga bosättningar som hindrar palestinier att odla sin mark. För palestinier i Jordandalen finns det strikta restriktioner för användningen av mark, vatten och utfärdande av bygglov. För Nakheel Palestine försvåras arbetet ytterligare av israeliska checkpoints och andra hinder när de vill få ut sina produkter på marknaden. Flera av deras byggnader har belagts med rivningsorder och företaget har redan drivit tre fall av rivningsorder till den israeliska högsta domstolen.

Sedan 2002 har Sveriges Kristna Råd skickat följeslagare till Israel och Palestina för att med sin närvaro dämpa våldet och dokumentera övergrepp. På deras hemsida går det att läsa om vad följeslagarna bevittnat. En berättelse (länk till http://foljeslagarprogrammet.se/reserapport/skordetid-fest-eller-oro/) handlar om Abu Hosni, en palestinsk bonde från byn Deir Sharaf på Västbanken som känner av närvaron av bosättarna. En dag när han kom till sin mark var flera av hans olivträd nedhuggna. En annan jordbrukare kom till sin mark och fann flera av sina träd nedhuggna, delar av skörden stulen och ett cementhus byggt på marken. Andra palestinier råkar ut för våldsamma bosättare som går till attack. I en by utanför Hebron på Västbanken (länk till http://foljeslagarprogrammet.se/reserapport/vi-dricker-ockupationen-varje-dag/) går en följeslagare med en herdefamilj som vittnar om att de får undvika att komma för nära bosättningen i närheten, trots att marken tillhör familjen, för annars kan bosättarna gå till attack.

Enligt den fjärde Genèvekonventionen är de israeliska bosättningar olagliga. Ett land får inte överföra sin befolkning till ockuperat område. Ändå byggs bosättningarna ut, till och med under fredsförhandlingar. I handeln mellan Israel och EU görs ingen skillnad på om produkter är tillverkade på israelisk mark eller ockuperad mark. Etiketten blir oavsett ”Israel”. Det finns ingen möjlighet för konsumenten att göra ett medvetet val kring att exempelvis inte stödja de olagliga bosättningarna.

Enligt EU-direktiv får en butik inte marknadsföra eller märka produkter på ett sådant sätt att en konsument riskerar att köpa en produkt som konsumenten annars hade velat avstå från att köpa. Detta är idag inte verklighet när det gäller varor som marknadsför som israeliska. Storbritannien har infört riktlinjer för ursprungsmärkning gällande varor från bosättningar. Naturligtvis vill vi se ett förbud av varor från illegala bosättningar på marknaden men tills den dagen har kommit behöver vi konsumeter en märkning. Om vi som konsumenter idag vill vara säkra på att de varor som är märkta ”Israel” verkligen inte kommer från illegala bosättningar, är det enda alternativ att inte köpa varor som är märkta ”Israel”. Det alternativet tycker vi inte konsumenter ska behöva välja. Vi står bakom Svenska kyrkans positionsdokument som motsäger sig en bojkott av Israel inom internationellt erkända gränser. Men vi kommer fortsätta ställa frågan om varifrån våra produkter kommer från, och tills vi får säkra besked i våra butiker kan vi inte köpa dem.

Karin Larsson – Ageravolontär i Svenska kyrkan

Mikael Risenfors – Ageravolontär i Svenska kyrkan

Samuel Skånberg – Medlem i Svenska Kyrkans Ungas Globala arbetsgrupp

 

Fakta

Trading away peace – Svenska kyrkan och ett tjugotal andra organisationer har skrivit om EU:s handeln med Israel och Palestina. EU importerar 15 gånger mer från israeliska bosättningar på ockuperat område än från palestinierna -http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=936691

Följeslagarprogrammet – Efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem till Kyrkornas Världsråd skapades EAPPI (Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel) för att skicka ut följeslagare från hela världen som med sin ickevåldsliga närvaro förhindrar våld.

Ageravolontärerna är unga vuxna i Svenska kyrkan som agerar för global rättvisa – http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=933487

Svenska Kyrkans Unga är en öppen gemenskap av unga människor som vill upptäcka och dela kristen tro – http://www.svenskakyrkansunga.se/

Publicerat i Ageravolontärer, Engagemang, Fred och konflikt, Julkampanj, Mat och jordbruk, Mobilisering | Lämna ett svar

Om Mikael Risenfors

Hej, jag heter Mikael Risenfors, är född 1991 och kommer från Mölndal, utanför Göteborg. Där är jag uppvuxen och aktiv i Stensjöns församling. Jag är också mycket engagerad i Svenska Kyrkans Unga, både lokalt i distriktet, där jag sitter som vice ordförande i distriktsstyrelsen. Eftersom jag alltid brunnit för internationella frågor, och så tydligt ser hur min närmiljö påverkar hela världen, var det en självklarhet att söka till Ageravolontär när möjligheten dök upp. Jag är väldigt stolt över att agera genom Svenska kyrkan.