Är Fairtradeodlaren din medmänniska?

Ja vem är egentligen vår medmänniska? Och hur många medmänniskor har du mött idag? Om vi börjar tänka efter så har ni nog redan nu på morgonen varit i kontakt med väldigt många av våra medmänniskor. Vi kanske inte har pratat med dem eller kanske inte ens sett dem. Men ändå har vi redan nu på morgonen varit i kontakt med väldigt många människor.

För jag tänker att medmänniska är något mer än bara de människor vi faktiskt träffar fysiskt varje dag. Det finns ju så många fler som vi är beroende av i våra liv. Som vi inte skulle klara oss utan. Som är livsviktiga för oss.

I söndags var det tacksägelsedagen och jag tänker att vi alla skulle kunna tänka på hur många människor som vi redan idag skulle kunna säga tack till. Som hjälpt oss. Som vi inte skulle klarat oss utan. Personen som snickrat ihop din säng som du vaknade upp i, bonden som odlat vetet som din morgonsmörgås bakats på, bagaren som bakat brödet, fruktodlaren som plockat apelsinerna till din juice, sömmerskan som sytt kläderna du har på dig och bomullsodlaren som gjort att kläderna ens kunnat sys. Hur skulle din dag sett ut om inte dessa människor funnits som en del av ditt liv? Om de inte varit dina medmänniskor.

Är kanske medmänniskor alla de människor som på något vis, mer eller mindre är med oss genom livet? Har vi några skyldigheter mot våra medmänniskor? Hur kan vi säga tack för allt som de på något vis gör för oss?

Första Johannesbrevet 3:16-24

Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna. Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. Då förstår vi att vi är sanningens barn, och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. Mina kära, om hjärtat inte dömer oss kan vi stå frimodiga inför Gud. Och vad vi än ber om får vi av honom, eftersom vi håller hans bud och gör det som behagar honom. Och detta är hans bud: att vi skall tro på hans son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. Den som håller Guds bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att han förblir i oss vet vi av anden som han har gett oss.

Idag är det Fairtrade-fikadagen. Är det något som är centralt och förenar oss i Svenska kyrkan, från församlingen i Haparanda till den i Ystad så är det ju fika. Det finns väl inte en träff i kyrkan utan att det serveras fika.  Men vad innebär då orden att precis som Jesus gav sitt liv för oss är också vi skyldiga att ge vårt liv för bröderna. Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling.

Hur skulle våra kyrkfika se ut om det inte vore för våra medmänniskor? Kaffeodlaren, teplockaren, sockerrörsbonden och många många fler. Ett sätt att tacka våra medmänniskor är att älska genom handling. Och i detta fall att se till att deras livsvillkor blir så bra som möjliga. För mig hör verkligen Fairtrade och medmänsklighet ihop. För visst vill vi att de människor som hjälper oss att klara vår vardag också ska ha möjligheten att leva ett gott liv. Schysst handel ger schyssta villkor som ger möjligheten till ett schysst liv. För mig är det medmänsklighet för visst vill vi att alla människor i världen ska kunna leva ett schysst liv. Och det är att hålla Guds bud: att vi skall tro på hans son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han befallt oss. Det gäller alla våra medmänniskor, hur långt bort de än är. De är fortfarande en av alla våra medmänniskor. Så låt oss älska med handling och sanning. Låt oss fortsätta fika men låt oss fika på ett schysst sätt där vi med handling säger tack till dem. För hur skulle vi kunna klara oss utan dem? De som är våra medmänniskor!

Veronica Pålsson
Ageravolontär Skövde församling

Fairtrade i Fokus

Då är vi igång! Årets Fairtrade Fokusveckor har startat. I två veckor, vecka 41 och 42, är det extra fokus på rättvis handel med schyssta villkor för de som producerar de varor som vi konsumerar.

Hur kommer dina Fairtrade fokusveckor att se ut? Vågar du i år utmana dig själv och faktiskt vara en del av detta? Kanske kan du köpa en ny Fairtradevara varje gång du handlar under dessa veckor, bjuda en kompis, kollega eller familjemedlem på en Fairtradefika, baka med Fairtrade ingredienser, anordna choklad- eller vinprovning på tema Fairtrade. Möjligheterna är oändliga, nästan precis som antalet produkter märkta med Fairtrade, så det är bara din fantasi som sätter gränserna.

Fairtrade fokus Antje fikar 438x200px

Mitt tips denna första Fairtrade fokusdag är att våga testa Fairtradekaffe. Kanske är det inte så farligt att byta ut det kaffet som du druckit i 10, 20 eller kanske 30 år. Det kanske inte är så stor skillnad i smak som du är orolig för. Däremot kommer det göra stor skillnad för någon annan. För kaffeodlaren kan det innebär skillnaden på om den kan skicka sina barn till skolan eller ej, om den har möjlighet att odla på ett hållbar sätt istället för att både förstöra sin egen och vår planets hälsa. Ditt val i butikshylla, vid fikabordet eller på caféet kör skillnad.

Den stora dagen under dessa två Fokusveckor är den stora fikadagen, Fairtrade challenge den 16 oktober. Då ska så många som möjligt i hela Sverige fika Fairtrade. Det får du absolut inte missa för vad är bättre än att fika och dessutom schysst fika för alla. På följande länk kan du hitta alla information om hur du gör för att vara med och fika för en bättre värld.

http://fairtradechallenge.se/

Gör som ärkebiskop Antje. Var med och och säg Hejdå Fattigdom! Var med och gör skillnad för en bättre och rättvisare värld! Var med och var en del av Fairtrade Fokus!

Veronica Pålsson
Ageravolontär Skövde Församling

 

De israeliska protesterna

Disclaimer

Samuel Skånberg befinner sig i Israel och Palestina på uppdrag av Sveriges kristna råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, EAPPI. De reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av uppdragsgivarna.

Genom Ekumeniska följeslagarprogrammet stödjer människor från olika delar av världen israeler och palestinier som arbetar för en rättvis fred. Programmet syftar till att genom internationell närvaro dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och öka omvärldens medvetenhet om ockupationens konsekvenser för israeler och palestinier. www.foljeslagarprogrammet.se

Samuel är också ageravolontär i Svenska kyrkan.

(Originaltexten är publicerad på www.foljeslagarprogrammet.se)

Palestinier som jobbar för rättvisa får svårigheter på grund av ockupationen. För israeler är det tabun och normer som försvårar. Men jag har träffat några av dem som går mot strömmen.

Jag sitter på ett café i Tel Aviv och pratar med Sara Mizrahi. [1] Sara är 19 år, alltså åldern då de flesta israeler, kvinnor och män, påbörjar sin militärtjänst. Hon vill inte göra sin militärtjänst. Hon berättar att hon vill ha en tvåstatslösning och att ockupationen är omoralisk och inte bidrar till fred.

Sara berättar att det är ett socialt tabu att inte göra militärtjänst. Det finns några få som offentligt säger att de vägrar militärtjänst och får sitta i fängelse på grund av det. Jag frågar vad hon kommer att göra.

”Jag vill inte hamna i fängelse. Om jag kan slippa utan att hamna i fängelse så är det bra”, säger Sara.

Det går att slippa militärtjänst av olika anledningar, men kan vara svårt. Sara säger att hon är pacifist, vilket kan vara en godtagbar anledning för undantag, men det är väldigt få som beviljas undantag på den grunden.

”Men om du inte kommer beviljas undantag, hur gör du då”, frågar jag.
”Jag vet inte”, säger hon och ler. ”Men jag vill inte stödja ockupationen.”

Sara berättar att hon får hjälp av organisationen New Profile [2] som hjälper unga israeler som vill slippa militärtjänsten. Jag frågar henne vad hennes familj och vänner tycker.

”Min pappa stöttar mig. Han tycker fortfarande jag ska göra militärtjänsten, men står bakom mig ändå”, säger Sara.

Men Sara berättar att hon inte vill gå ut med sitt ställningstagande offentligt som andra har gjort. Hon vill inte synas med namn och bild i israeliska medier. Det är förståeligt eftersom situationen för dem som kritiserade det senaste kriget mot Gaza är farlig [3]. Jag vill inte sätta henne i en utsatt och hotfull sits så jag frågar henne inte om jag kan ta ett foto.

Nationalismen är stark i Israel. De israeliska bosättarna på Västbanken i Palestina har väldigt många flaggor på bilar och på hus. Men även i Tel Aviv ser jag ofta israeliska flaggor hänga från fönster och i affärer. Och militären har en stor och inflytelserik roll i samhället. I flertalet av platser i Israel som jag varit på, där det funnits en folksamling, såg man också en eller flera soldater. Soldaterna har ofta sina maskingevär på ryggen.

Ett exempel på ett militäriserat samhälle – en ryggsäck för skolbarn med en nallebjörn och israeliska arméns emblem. Foto: Samuel Skånberg

Ett exempel på ett militäriserat samhälle – en ryggsäck för skolbarn med en nallebjörn och israeliska arméns emblem. Foto: Samuel Skånberg

Någon vecka efter mötet med Sara lyssnar jag på en föreläsning av Shay Davidovich, en israelisk 27-årig man som växt upp i bosättningen Ariel, en av de största bosättningarna på Västbanken. Han berättar att när han växte upp, så förstod han inte var palestinierna i byarna runtomkring bosättningen kom ifrån. Han visste inte om att de bott där i många generationer, långt innan 1948, då staten Israel bildades.

Shay berättade att när han gjorde sin militärtjänst på Västbanken var en av hans första uppdrag att jaga ett naket palestinskt barn i femårsåldern eftersom barnet hade kommit för nära bosättningen han vaktade. Det var då han började ifrågasätta ockupationen. Nu är han med i Breaking the silence, en organisation som samlar in vittnesmål från soldater som tjänstgjort på palestinskt ockuperat område. [4] Han berättar om hur soldaterna har som uppgift att ”visa sin närvaro” i palestinska byar och städer. Soldaterna kan få en order om att åka in mitt i natten för att gripa en man, sätta på honom ögonbindel och binda hans händer bakom ryggen. Efter uppdraget är utfört får de reda på att det bara var en övning. Men det är inget som den palestinska mannen får veta om.

”Som soldat kan du göra vad som helst”, säger Shay.

Ett av vittnesmålen jag läst av soldater fastnade hos mig. Det var från en soldat som hade stannat en man utanför Yatta, som körde en lastbil med 2000 liter mjölk, och hållit fast honom i flera timmar så att mjölken blev sur i värmen. När jag läser om de saker som soldater har gjort och som de bittert ångrar, då förstår jag verkligen att den här konflikten är förödande för båda folken. Soldaten säger:

”Okej, jag tog i själva verket inte pengarna ur hans ficka, men vad jag gjorde fick honom helt enkelt att förlora alla pengar som han skulle ha tjänat. Ändå är det för mig mindre betydelsefullt än frågan om attityd. Det som hände är fel. Jag menar, vad är grejen? Han är ingen terrorist, ingen efterlyst man, inte en person som kommer och hotar mig fysiskt eller riktar ett vapen mot mig. Han är en vanlig kille. Vad gjorde han? Var han vid fel plats vid fel tid? Gällande personligt ansvar, vad tjänade mina handlingar till? Inget alls. Tjänade de verkligen statens säkerhet? Nej. Det här var ren och skär orättvisa tillfogat en människa. Och det är fel.” [5]

 

Nationalismen är stark i Israel. Normer och den otrygga situationen för kritiker gör att många inte vågar kritisera militären eller staten. Foto: Samuel Skånberg

Nationalismen är stark i Israel. Normer och den otrygga situationen för kritiker gör att många inte vågar kritisera militären eller staten. Foto: Samuel Skånberg

Källor

1. Sara heter egentligen något annat.

2. New profile – Movement for the Demilitarization of Israeli Society http://newprofile.org/english

3. How freedom of speech was crushed during Protective Edge, 972 Magazine http://972mag.com/how-freedom-of-speech-was-crushed-during-protective-edge/96179/

4. Our harsch logic, Breaking the silence http://www.breakingthesilence.org.il/testimonies/publications

5. Soldiers Testimonies from the South Hebron Hills, sida 24, fri översättning av Samuel Skånberg.