Varför Hat?

Under förra veckans Mänskliga Rättighets Dagarna i Umeå belystes det framväxande hatet i Europa, som inte förskonat Sverige på något vis. Ur ett svenskt perspektiv talades det mycket om den allt starkare rasismen, islamofobin och antiziganismen, några av vår tids stora samhälleliga problem.

Syftet med seminariet Why Hate? (Varför Hat?) på MR-dagarna var att diskutera varför nationalismen, och med den främlingsfientligheten och rasismen, har vuxit sig så stark i Europa. Mycket fokus lades på hur framväxten av höger extrema politiska partier inom EU, så som: Front Nacional (Frankrike), UKIP (England), Danskt Folkeparti (Danmark) har eldat på och i allt större utsträckning normaliserat rasistiska och främlingsfientliga värderingar.  Soraya Post, EU parlamentariker och deltagare i seminariet, argumenterade för att den växande rasismen inom EU beror på att man inom medlemsstaterna behöver syndabockar för den ekonomiska krisen som Europa genomlevt de senaste åren.

Brian Palmer, social antropolog och lektor vid Uppsala Universitet, underströk att Sverige är ett av de mest välkomnande länderna i Europa mot invandrare och flyktingar, och att vi dessutom har en av de starkaste anti-rasist rörelserna i den rika världen, något vi borde vara stolta över. Men att allt detta inte kan ses som att Sverige är utan problem vad gällande frågan om främlingsfientlighet och rasism. Oundvikligen kom seminariet att handla om det växande stödet för Sverige Demokraterna som en generator för den växande främlingsfientligheten och normaliseringen av rasistiska värderingar i Sverige. Följaktligen kom frågan om hur vi i Sverige kan bromsa utvecklingen vi sett under de senaste åren. Brian Palmer ansåg att Sverige Demokraternas största fördel är deras roll som utfrysta och mobbade. För att bryta detta mönster måste de bli mötta som riktiga politiska motståndare med sakliga argument om varför värderingarna de sprider är fel. Genom att göra detta ger vi dem inte fördelen av att porträttera sig själva som offer.

Kevin Lampe, kommunikationsrådgivare vid Kurth Lampe och författare av artikeln ”Sluta vara så svenska med Sverige Demokraterna”[1] , påpekade också det växande stödet för Sverige Demokraterna som ett hot. Istället för att göra det som vi svenskar är så bra på, hålla tyst, måste vi resa oss upp och opponera oss, säga vad vi egentligen tycker.

Att lyssna på dessa intelligenta människor ingav hopp, även om det blåser höger extrema vindar i Europa så är vi många som vill och kan opponera oss.

Beatrice Fäldt
Ageravolontär
Stockholms Stift

 

 


[1] http://www.dagenssamhalle.se/debatt/sluta-vara-sa-svenska-med-sverigedemokraterna-10514

Möten på MR-dagarna

Under helgens mänskliga rättighets dagar i Umeå fick jag chansen att träffa Georgette som är lärare i Betlehem i Palestina och jag vill försöka återberätta en del av hennes berättelse.

Hon beskriver det som att palestinierna lever i boxar, eftersom Israel byggt murar som isolerar dem från varandra. Vill man resa utanför sin egen box möts man av kontroller överallt där man måste kunna visa upp ett giltigt tillstånd, något som kan vara svårt att få. Vissa av skolbarnens föräldrar har ”political blocks” vilket förhindrar även barnen från att resa. Men hon berättar också om ett samhälle där de står varandra nära och bryr sig om varandra. Genom ett projekt som genomförts i samarbete med Svenska Kyrkan så har hon och skolbarnen fått en chans att resa, och se andra delar av sitt land som barnen aldrig sett tidigare. Syftet var att stärka den palestinska identiteten och barnen har fått skriva, rita och berätta om sina upplevelser.

Vi pratade även om det faktum att Sverige nyligen erkänt Palestina som en stat. Georgette förklarade att de känner sig stärka av att Sverige tillsammans med andra länder gör detta, men i praktiken så förändrar det inget för dem.

Under samma seminarium som Georgette berättade om projektet i berättades även om ett annat projekt, detta i Sverige. Här handlar det om en konfirmandgrupp som har gemensamma träffar med en muslimsk ungdomsgrupp. En så enkel men fantastisk idé, enligt mig.

Givetvis är detta bara en bråkdel om allt som hänt under MR-dagarna. Men ett bra nyckelord är; möten. Dels för att man får uppleva så många av dessa under MR-dagarna, men också för att jag tror att de är en del i nyckeln till en mer medmänsklig värld, det gör människor till just människor.

Sanna Ellesjö
Ageravolontär i Skövde Församling

Alla bär på en berättelse

“Vissa konfliker är så komplexa att de inte kan lösas med något annat än en berättelse.”

 

Så presenterade Roi Gal-Or från international School of Storytelling i Sussex, Storbritannien seminariet läkande ord – berättelser på konfliktdrabbade platser under mänskliga rättighetsdagarna i Umeå under helgen. Det finns en enorm makt i det talade ordet. Berättelser kan vara väldigt farliga. De kan leda till konflikter där jag, du och sanningen ser verkligheten ur tre olika perspektiv. Samtidigt kan berättelser vara underbara och en nyckel till försoning och möten mellan människor.

 

Alla bär på en berättelse.

Människor är historieberättare.

Med berättelser från varandra sätts bitarna samman.

I svagheten finns styrkan.

Berätta din historia.

Våga be om hjälp.

Lyssna och se djupare.

Frågan är inte vem som har rätt.

Berättelser gör att vi ser ur nya perspektiv.

Vi är alla människor.

 

Berättelsernas makt ligger i handen på oss alla. Vilken historia vill du berätta?

 

Torun Allansson, Ageravolontär i Göteborgs stift

Rätten till frihet

“Det pågår ett krig i Europa. Redan har fyra tusen människor dött.”

Så inleder journalisten och fotografen Victoria samtalet om situationen i Ryssland och Ukraina under seminariet om demokrati och yttrandefrihet i Ryssland under mänskliga rättighetsdagarna i Umeå under helgen. En Rysk konstnär och demokratikämpe tillägger: “De analyserar och spionerar på oss. Man kan lätt bli arresterad.”

 

Ett bildspel med musik visas.

Toner från ett ensamt horn.

Slagen av trummor.

Människor har fått nog.

De protesterar.

Unga och gamla.

Tempot och intensiteten ökar.

Tusen röster ropar genom röken.

En kvinna med tejp öven munnen.

Inga ord får lämna hennes läppar.

 

Demonstrationer och aktioner utförs. Konstverk målas. Filmklipp spelas in. Bilder sprids. Regimen försöker tysta ner. Slå ner. Med ord som vapen och konst som sköld står människor upp för sin rätt till frihet.

 

Torun Allansson, Ageravolontär i Göteborgs stift

 

En helg för mänskliga rättigheter

Under helgen som gått pågick mänskliga rättighetsdagarna i Umeå. Det är Nordens största forum för mänskliga rättigheter. Ageravolontärerna var på plats med Svenska kyrkans internationella arbete och vi spred information om årets julkampanj. Kring oss stod rader av organisationer som på olika sätt arbetar för mänskliga rättigheter. Seminarier om allt från kultur och minoriteter i Sverige till yttrandefrihet och världspolitik hölls. I pauserna strömmade folk mot kaffet och möten mellan människor uppstod, tankar utbytes och hoppet om en bättre värld spreds.

 DSC_0312 DSC_0269

Torun Allansson, Ageravolontär i Göteborgs stift