COP20 i Lima Del 2

Hej, Matilda här. Nu är jag hemma igen efter att ha varit i Lima i Peru under de senaste två veckorna för UNFCCCs klimattoppmöte, COP20. Jag var där som officiell delegat för Lutherska Världsförbundet.

Nu ska jag berätta lite om vad vi har gjort och dela delar av upplevelser och tankar ifrån de andra i min delegation.

___

Som alltid när man är iväg någonstans så känns det lite som att tiden inte räcker till. Jag och Pranita flög från Amsterdam till Lima under lördagen den 29 november. Vi kom fram mitt i natten enligt den tidsram jag fortfarande gick efter. Det blev bums i sängen för att göra sig redo för den första dagen tillsammans med gruppen.

Foto: Marta Spangler/LWF

Foto: Marta Spangler/LWF

Vi började med ett möte 8.30 och sedan bar det iväg till den gudstjänst som vi firade tillsammans med en liten Luthersk församling i Lima. Vi hade kollat lite snett på tiden och på så sätt fick vi en hel timme extra på oss innan gudstjänsten började. Som de taggade klimatkämpar vi är så använde vi tiden till att göra lite nytta (och såklart lite onytta). För att kunna ta oss fram och förstå lite i Peru så fick vi en snabb spanskakurs av Luis. Sedan gick vi igenom de olika språken vi hade representerade. Liten krokodil var något vi tyckte var väldigt viktigt att kunna säga på flera språk..

Till slut bestämde vi oss för att skicka en första hälsning. Det blev en kort video där vi presenterar oss.

Gudstjänsten var på spanska och vi förstod inte så mycket av vad som hände men samtidigt kändes det väldigt skönt att få vara där 10838234_735119913245634_1803260019436726236_ooch fira med dem. Vi blev verkligen väl mottagna och välkomnade. Flera av dem vi mötte där stötte vi även på vid senare tillfällen i andra sammanhang.

Efter en lugn start på morgonen gick sedan allt i ett. Vi åkte snabbt iväg till ett interreligiöst förmöte som vi blivit bjudna till av det interreligiösa rådet i Peru. Det var väldigt kul att både få träffa lite nytt folk men även dem jag känner ifrån förra årets COP.

Dagen hade varit lång men egentligen så hade den knappt börjat. På kvällens schema hade det interreligiösa rådet i Peru planerat en stor ljusvaka som vi skulle vara en del av. Där delade vi ut en inbjudan och en meny för måndagen den 1 december. Dagen då 10 000 personer fastade runtom i världen. Under kvällen kom tusentals människor dit för att lyfta klimatfrågan i ett interreligiöst forum. Christiana Figueres (verkställande sekreterare för UNFCCC) var inbjuden att tala under öppningen av kvällen. Hon fick en gåva i form av ett ljus. Ett ljus som skulle brinna för hoppet och för klimaträttvisa. Det ljuset hade hon sedan även med sig uppe på podiet under öppningen av årets COP i Lima. Se bilder längst ner.

Den långa dagen avslutades med ljuständning och musik av Desert Rose som har skrivit en låt till förmån för kampanjen #FastForTheClimate, med en video som är väl värd att se.

Foto: David Tong/CAN

Foto: David Tong/CAN

Foto: David Tong/CAN

Foto: David Tong/CAN

Foto: David Tong/CAN

Foto: David Tong/CAN

 

Foto: LWF/Sean Hawkey

Foto: LWF/Sean Hawkey

Foto: LWF/Sean Hawkey

Foto: LWF/Sean Hawkey

Foto: LWF/Sean Hawkey

Foto: LWF/Sean Hawkey

 

Matilda Mattsson, Ageravolontär i Västerås stift och LVFs delegat i Warszawa och Polen.

COP20 i Lima Del 1

Hej, Matilda här. Jag har varit i Lima i Peru under de senaste två veckorna för UNFCCCs klimattoppmöte, COP20. Jag är här som officiell delegat för Lutherska Världsförbundet.

De här två veckorna har varit väldigt fullbokade med olika aktiviteter och vi har inte haft mycket tid till att stanna upp och reflektera. Det är därför som jag först idag, som är COPs sista dag, tar mig tiden att skriva här i bloggen. Jag tänker börja med att berätta lite om vad vi egentligen gör här och vilka vi är. Sedan så kommer jag att berätta vad vi har gjort och dela delar av upplevelser och tankar ifrån de andra i min delegation.

___

För några år sedan bestämde sig Lutherska Världsförbundet för att de skulle engagera sig mer i klimatfrågan och de bestämde sig även för att på samma gång engagera ungdomar i den nya satsningen. Sagt och gjort. Inbjudan om att nominera en ungdom från de olika Lutherska Världsförbundet-regionerna skickades ut till medlemskyrkorna och sedan sattes en delegation ihop. COP18 genomfördes i Doha och för Lutherska Världsförbundet fanns representanter ifrån Oceanien, Nordamerika, Afrika, Sydamerika, Asien och de olika delarna av Europa.

Tanken med det hela var att ungdomarna skulle kunna fungera som ögon och öron för att alla vi som var kvar hemma skulle kunna följa med i vad som var på gång under mötet. Likaså skulle de även vara en röst på plats för de som själva inte kunde vara representerade i Doha.

Konceptet fungerade väl och inför COP19 i Warszawa ville man än en gång sända en ung delegation. Inbjudan för nominering skickades ut igen och den här gången hade jag turen att bli en del av den här fantastiska upplevelsen. Vi hade samma uppgifter som delegationen året innan men under första dagen av COP19 ändrades planen och vi började i stället att bygga på en kampanj som med hjälpa av flertalet andra organisationer idag har 10 000 följare runt om i världen. Jag ska inte återupprepa mig för mycket utan här kan du läsa om hur allting började. Kampanjen valde vi att kalla #FastForTheClimate. När vi kom hem ifrån Warszawa var det svårt att greppa vad vi egentligen hade varit med om under de två intensiva veckorna. Efter ett tag började alla bitar falla på plats och arbetet med #FastForTheClimate påbörjades tillsammans med andra organisationer som också hade valt att ansluta sig till Yeb Saños fasta efter hans otroligt rörande tal under öppningen av COP19.

Tidigt i år fick vi tidigare deltagare i delegationerna till COP18 och COP19 veta att tanken för årets COP, COP20 i Lima, var att bilda en delegation med de av oss ifrån de två föregående åren. Det kunde jag inte säga nej till och på så sätt börjades arbetet inför COP20. Vi var nu en gammal delegation i ny sammansättning och vårat fokus var #FastForTheClimate och att föra fram Lutherska Världsförbundets klimatuttalande.

Det här var del 1. I del 2 och efterföljande kommer det att handla om just COP20 i Lima och var vi har gjort under de här två veckorna.

poland_hawkey_COP19_20131113_105 (1)

 

 

 

 

 

 

 
Interreligiöst ungdomsmöte COP19. Foto: LWF/Sean Hawkey

The LWF delegation to the UN climate talks COP20 in Lima

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Nästan hela årets delegation till COP20. Foto: LWF/Sean Hawkey
Från vänster: Marta Spangler – USA, Jeff Buhse – Canada, Matilda Mattsson – Sverige, Leif Andersen – Norge, Warime Guti – Papa Nya Guinea, Pranita Biswasi – Indien, Caroline Richter – LWF och Luis Flores – Peru

 

Matilda Mattsson, Ageravolontär i Västerås stift och LVFs delegat i Warszawa och Polen.

Ord mot våld

Nu har det gått några veckor sedan MR-dagarna i Umeå och man har haft tid att landa i alla tankar och funderingar som dessa fantastiska dagar gav upphov till. När jag blickar tillbaka så fastnade jag framförallt för ett seminarium som handlade om den internationella poesi festivalen som hålls i staden Medellín i Colombia varje år. Svenska Kyrkan hade här varit med och sponsrat för att få dit Poeten Jairo Guzman som kom för att berätta om hans arbete med festivalen och framförallt om hur poesin fungerar som ett verktyg för att styra ungdomar bort från våldet, kriminaliteten och ”de snabba pengarna”. Seminariet kallades för ”ord mot våld”, Jairo förklarade att Colombias kultur och språk var sårat utav alla års våld och oroligheter i landet. Konflikter mellan staten, FARC gerillan och paramilitära grupper har satt sina tydliga spår i den Colombianska vardagen och därmed vardagsspråket. Poesin, berättade han, ger ungdomar ett alternativt sätt att uttrycka sig på som inte är befläckat utav våld och kriminalitet och visar dem att det finns en alternativ väg att ta. Poesin ger samtidigt möjlighet att bearbeta det jobbiga och mörka som varit samtidigt som det ger hopp om förändring.

The smile in the photo

The smile in the photo

of that politician 

that voted in congress

in favor of the war

is the same smile

of the skulls

in the unmarked mass grave.

(Jairo Guzman)

Under samtalet citerade Jairo också Wittgenstein som ska ha sagt ”Mitt språks gränser är min världs gränser” och jag tyckte det illustrerade vikten utav den här typen utav projekt på ett bra sätt. Är man som ungdom låst i ett samhälle som blivit djupt influerat utav oroligheter och konflikt så har man nog svårt att tänka sig att det kan finnas något bortom allt det svåra man upplever och hör. Därför tänker jag att det är viktigt med projekt som dessa som kan fungera som ett forum för att öppna upp för andra intryck och idéer. Ord och hur man använder sig utav dem kan ju tyckas trivialt men hur vi pratar om saker och ting formar ju i slutändan hur vi uppfattar det som finns runt omkring oss och har därför också en väldig kraft att förändra.

 Jag tror framförallt att förändringar börjar i vardagsspråket, ser man till exempel till den svenska kontexten så har det ju diskuterats vilt om tidigare kränkande ord som varit normaliserade, många vill få bort dem för att kunna rensa samhället på de stereotyper och fördomar som finns gentemot vissa grupper, dessa idéer är ju ofta djupt förankrade just i orden. Tanken är att får vi fler att välja bort dessa kränkande ord så är vi också ett steg närmare en förändring mot ett mer öppet och jämställt samhälle för alla. I Colombias fall så handlar det nog många gånger om att öppna upp språket för annat än just kriminalitet och våld och att styra ungdomar mot en annan typ utav kultur för att de också ska kunna känna hopp och att de finns möjligheter och kraft att förändra den situation som råder. Ett vardagsspråk som ger mycket utrymme för negativa ord har stor makt att egga på negativa tankar och där med också negativa handlingar, därför är det viktigt med alternativ.  Oavsett vilken kontext man befinner så kan jag känna att det är viktigt att erkänna den kraft som ord har att påverka, förändra och skapa…”let there be light”.

Susanna Dobrota
Ageravolontär
Stockholms Stift

Hela Världen Dagen

Liksom många andra sparkade vi i Skövde Församling igång julkampanjen i helgen med att fira Hela Världen Dagen. Årets tema för kampanjen är ”Låt fler få fylla fem” och i internationella gruppen funderade vi en hel del på hur vi skulle lyfta fram temat på ett sätt som kanske får besökarna att tänka till lite extra. Det resulterade i lite olika saker, och jag tänkte försöka visa upp några av dem här:

image2

 

image1

 

image3

Dessutom fanns det en pysselhörna för barnen där man kunde göra sitt eget ”femte ljus”, fika, Fairtrade-försäljning och små konserter varje timme. Ett projekt som uppmärksammas extra under julkampanjen är Philani, mentormammor. De finns i Sydafrika, Etiopien och Swaziland och fungerar lite som en vandrande mödra- och barnavårdscentral. Poängen är att nå de barn och föräldrar som är mest utsatta och kanske inte har medlen eller energin att söka hjälp själva.

Vi hade även turen av ha Herman Hallonsten på plats, som är utsänd av svenska kyrkan för att arbeta med projektet i Sydafrika. Han berättade kort om projektet vid ett flertal tillfällen under dagen, och lyckades även på väldigt kort tid ge en inblick i varför detta projekt är så viktigt.

Kort sagt, kyrkan fick en hel del besökare och budskapet genomsyrade hela dagen. När alla bidrag och kollekt var räknade blev det ca 16 400 kr till julkampanjen och dessutom sålde vi Fairtrade-produkter för ca 3 300 kr.

Sanna Ellesjö
Ageravolontär i Skövde Församling