Det handlar om solidaritet

För några veckor sedan var jag tillbaka och besökte min gamla värdfamilj i Frankrike, och jag passade på att avsluta This Changes Everything av Naomi Klein. Flera saker sammanföll som fick mig att tänka på klimatförändringarna. På rådhuset i förorten till Lyon där jag var står ett fjärde ord under de traditionella Frihet, Jämlikhet och Broderskap – Solidaritet. För mig är det detta fjärde ord hela klimatrörelsen kokar ner till. Det handlar inte om oss, och vilka eventuella konsekvenser som drabbar mig i Sverige.

Solidaritet handlar om medmänsklighet i handling. Vi kan inte använda ekonomiska argument för att kämpa för klimatet. För hur värderar en människoliv i pengar? Det är omoraliskt att prata om hur mycket utsläpp kostar, och att sälja dem i form av utsläppsrätter på en fri marknad, när det handlar om hela länders överlevnad.

Vidare diskuterade jag med min franska värdfamilj om vad som krävs för en bättre värld. Med helt olika utgångspunkter kom vi fram till att det krävs ett systemskifte. Vi kan inte lösa problemen med samma system som skapade dem, exempelvis genom att handla med utsläppsrätter. Det vi kan göra är att ställa krav. Även om vi inte alltid själva kan föreställa lösningarna, och inte vet hur det framtida samhället kommer att se ut, så måste vi ställa konkreta krav. Att vi, som bär klimatskulden, kompenserar fattigare och sårbarare länder, för de skador vi åstadkommit genom våra utsläpp. Att vi som samhälle måste ställa om till ett hållbart levnadssätt med kraftigt minskade utsläpp, istället för att som nu öka våra utsläpp!

Svenska Kyrkan driver genom Act Alliance kampanjen ActClimate. Inför det FN:s klimattoppmöte i Paris i december samlar vi in namnunderskrifter, för att med konkreta krav uppmana svenska politiker till att gå in med ambitiösa och livsnödvändiga krav i förhandlingarna.

På lördag 28/3 är det Earth Hour, och Ageravolontärerna i Lund tillsammans med Diakoniaaktivisterna ska ut och dela ut värmeljus för att uppmärksamma detta. Var med du med, släck ljuset mellan 20.30 och 21.30, i solidaritet. Men framförallt, gå in på actclimate.org och skriv under för en bättre värld. Om du inte redan gjort det.

Jesper Schwarz
Ageravolontär i Helgeands Församling, Lund

Översvämning, förlorad skörd och inställt Vasalopp

Jamie på den lilla ön i indiska oceanen tvingas flytta för att hennes hem numera ligger under vatten. Hon och hennes vänner kan inte längre bo där de alltid har bott. Klimatförändringarna har tagit hennes hem.

Nelson som är småbonde i Tanzania har tvingats överge sin lilla gård och flytta in till stan. Tre år av torka har gjort att han nu måste ge upp sitt jordbruk som han jobbat med i hela sitt liv. Han kan inte längre försörja sin familj. Klimatförändringarna har tagit hans levebröd.

Veronica har för tredje året i rad fått ställa in sin resa till Sälen. Månader av hård träning i skidspåren har åter igen varit förgäves. Inte heller detta år kommer hon kunna slutföra sin svenska klassiker. Klimatförändringarna har tagit Vasaloppet.

Är detta framtiden? Är det detta vi vill?

Vi i Sverige vill nog ofta tro att vi inte drabbas av klimatförändringarna. Många tycker att det bara är skönt med lite varmare väder. Skulle matskörden slå fel i en del av världen importerar vi bara desto mer från någon annan del av den. Skulle en paradisö försvinna under havsytan ser vi till att hitta en ny. Men Vasaloppet, går det att importera ett nytt Vasalopp?

Jag hoppas att förra veckans slask och vattenfyllda Vasalopp kan bli en väckarklocka för oss svenskar. Vad håller på att hända? Är ett av landets mest populära idrottsarrangemang på väg att smälta bort? Klimatförändringarna? Människans inverkan på klimatet? Har vi en skuld till detta? Stundtals hade nog deltagarna haft mer nytta av vattenskidor än vanliga skidor. Är det så framtiden kommer se ut? Kommer de tävlande behöva gummistövlar istället för skidpjäxor för att förflytta sig från Sälen till Mora?

Att konsekvenserna av klimatförändringarna ofta sker långt ifrån oss är ibland en förklaring till vår ovilja att agera och förändra vår livsstil. Vi märker inte av det. Men Vasaloppet är ju något som är väldigt nära många svenskar. Flera tusen åker varje år detta lopp och ännu fler människor sitter hemma och följer loppet som nästan är lika förknippat med Sverige som midsommar och Ikea. Det är ju inte för inte som det är en av delarna i en svensk klassiker.

Men vad skulle hända om detta försvann? Att år efter år få se skyltar med texten INSTÄLLT över vattenfyllda spår och gröna fläckar där snötäcket alltid tidigare skimrat vitt och vackert. Vad är svensken beredd att göra och eventuellt förändra? En livsstil där vi fortsätter leva som vi gör nu och vårt kära och älskade Vasalopp inte längre finns. Eller, en livsstil där vi tar vårt ansvar för klimatet och vi och även kommande generationer kan fortsätta njuta av nio mils skidåkning från Sälen till Mora. Att denna folkfest får fortsätta år efter år. För många skulle säker känna att en första söndag i mars utan Vasaloppet vore som julafton utan Kalle Anka.

Valet är vårt och vi måste välja nu. Annars kan Vasaloppet vara ett minne blott precis som ön i indiska oceanen och skörden för den lilla bonden i Tanzania. Ju längre vi väntar ju större är risken att än värre saker än ett inställt Vasalopp kommer drabba även vår del av världen till följd av den globala uppvärmningen. Klimatet rör oss alla. Det drabbar oss alla. Och det är allas ansvar! Och vi måste ta vårt ansvar nu!

Veronica Pålsson
Ageravolontär

Vi vågar se noshörningen i vitögat!

Agera Syd på Miljömanifestation

Elin Redfors, Theresia Båvenby, Jesper Schwarz, Veronica Pålsson

Agera Syd honung

Theresia, Jesper och Veronica smakar honung som kommer från Husie församling

I lördags hölls det en klimatmanifestation med stolthetstorg, föreläsningar och miljömässa i Lund. Biskop Johan Tyrberg hälsade oss välkomna och berättade lite om ”Ett Biskopsbrev om klimatet” som kom ut för ett år sedan. Vi fick sedan lyssna till när Anders Lundbergs, lektor i socialpsykologi, redovisade resultatet av hans studie ”Mångfald i miljöarbetet -problem eller möjligheter?”. Där har han intervjuat många olika människor inom Svenska kyrkan om deras miljöengagemang. På frågan om de personligen blivit motiverade att ta hand om miljön på grund av kyrkan så blev tyvärr flera av svaren ”nej”. Någon sa att miljöfrågan känns främmande inom kyrkan. En annan att det finns stor kunskap och engagemang för internationellt arbete men inte för miljön. Hur har det kunnat bli så?

 

Självfallet finns det många skäl till att leva på ett hållbart sätt och att värna om miljön. Inte minst för oss inom kyrkan! Om inte ens vi tar vårt ansvar, hur kommer det då att gå… Jag sjunker in i mina dystra tankar där klimatförändringarna står mitt framför mig. Jag känner mig liten och jag skäms. Jag blir påmind om hur jag alltid brukar se klimatförändringarna i ögonvrån samtidigt som jag tar omvägar runt omkring dem. Ofta med en obehaglig känsla i magen som kommer av att jag inte lever efter min tro. Att jag flyr det ansvar som jag så gärna vill ta.

 

Till lunch bjöds det på en god vegetarisk soppa. Efteråt så satte vi upp ett stolthetstorg där vi under en och halv timme inspirerade varandra till fler hållbara förändringar. Församlingar berättade om hur de odlar sina egna blommor, sorterar sina sopor och använder sig av hållbara energiresurser. Några har konfirmandgrupper med tema hållbarhet och andra har miljögrupper som diskuterar möjliga förändringar. Det är mycket som görs och det är fantastiskt att se! Agera Syd var såklart på plats, det vill säga Ageravontärerer som bor i södra Sverige, i vårt fall Lund. Vi uppmärksammande framförallt den globala kampanjen Act now for climate justice. Där vi fram till FNs klimatmöte i Paris i december försöker samla in så många namnunderskrifter som möjligt. För att tillsammans uppmana politikerna att ta sitt ansvar och att höja ambitionerna.

 

Dagen fortsatte med ett samtal lett av Joakim Holmström, bland annat skribent för Supermiljöbloggen. Ingela Stej Stålbrand, lektor i psykologi, och Per Gyberg, sociolog, samtalade om vårt förhållningsätt till klimatet. Var ligger lösningarna och hur hittar vi motivationen? Deras åsikter går isär. Ingela Stålbrand lyfte fram betydelsen av hopp, lust och glädje. Att fokusera på det som har gått bra för att bli motiverad att fortsätta med det. Även småskaliga förändringar gör skillnad. Per Gyberg vill att vi ska se noshörningen i vitögat. Noshörningen får symbolisera alla klimatförändringarna och den står mitt i vårt lilla rum. I nuläget vågar vi inte se problemet som det är. Av bekvämlighet och rädsla nöjer vi oss istället med några små obetydliga förändringar och når därmed aldrig ett hållbart resultat.

 

Så hur ska vi då gå till väga? Situationen känns lätt hopplös. Men med tron som grund kan vi ta oss an mycket. Till och med noshörningar!

 

Elin Redfors,
Ageravolontär i Åhus församling