Jesus hade inte stått och sett på!

Vad innebär det att vara kristen? Vad får min tro för konsekvenser i mitt liv, i min vardag? Gör det någon skillnad?

Jag är nyss hemkommen från en pilgrimsresa med projektet Walking to Emmaus i Palestina och Israel, ett projekt med ungdomar från Sverige, Tyskland, Sydafrika och Palestina. Under en vecka besökte vi de flesta av de bibliska platserna och samtalade om liv och tro utifrån olika teman varje dag. En fantastisk resa som jag kommer minnas länge.

Men efter denna vecka är det inte främst besöket i födelsekyrkan eller utsikten över Jerusalem med den guldbeklädda klippmosken jag tar med mig. Det jag för alltid kommer bära med mig är erfarenheten av att dela liv och livsberättelser och då främst med mina palestinsk vänner. Efter att ha hört deras berättelser och fått se bara en smula av den verklighet de lever i förstår jag än mer att min tro måste få konsekvenser.

För visst stod Jesus upp för de svaga. Visst gav Jesus en röst till dem som ingen annan lyssnade till. Visst sa Jesus till oss att älska våra medmänniskor som oss själva. Och som Jesu lärjunge och med Jesus som förebild måste väl även jag göra det samma. Och det tänker jag göra.

Även om mina nya erfarenheter är jobbiga att bära med mig är jag ändå tacksam för att jag fått dem. För med dem kan jag göra skillnad. Jag kan vara ett vittne och berätta om hur det är att bli genomsläppt i en checkpoint på 4 sekunder medan det tog över en och en halv minut för min palestinska vän trots att han hade alls papper som krävdes. Jag har sett hur den 8 meter höga illegala muren skiljer familjer från varandra, barn från sin skola och ungdomar från sina fritidsintressen. Jag har talat med personer som är flyktingar i sitt eget land. Jag har hört historier om rädsla, våld och krig som fått mig att bara vilja börja gråta. Och ändå har jag bara hört och sett en liten del av allt som skett och sker i detta fängelse som mina palestinska vänners vardag kan liknas vid.

Men vad ska då min tro få för konsekvenser? Jo så länge jag kan tala kommer jag vara en röst för dem som ingen annan lyssnar på. Så länge jag kan kämpa kommer jag stå upp för de svaga. Så länge jag lever kommer jag göra allt jag kan för att vi ska älska våra medmänniskor som oss själva. För mig är det att vara Jesu lärjunge och det är precis vad jag vill vara. För min skull, för mina palestinska vänners skull och för vår gemensamma världs skull. Jesus hade inte stått och sett på utan att göra något, utan att agera. Det kommer inte jag heller att göra!

Salam! Shalom! Fred!

Veronica
Ageravolontär i Skövde församling

Ageravolontär på vift – Demokratiskt utrymme?

 

Hej alla,

Jag och Beatrice befinner oss just nu på resande fot i Nicaragua där vi håller på att samla in material till våra masteruppsatser. Själv har jag till största delen hållt till i huvudstaden Managua, samt ute i Chontales på landsbygden då mitt arbete till största del kommer att handla om hållbart jordbruk och markanvändande.

Jag ville passa på att skriva några rader om mina egna upplevelser här och belysa ett problem som jag vet Svenska Kyrkans internationella arbete har jobbat med en hel del i olika länder, nämligen det demokratiska utrymmet. Jag kan känna att den frågan i många fall har känts väldigt abstrakt för mig och att det är inte förrän nu som jag verkligen fått uppleva det från nära håll och insett hur mycket det faktiskt påverkar människors vardag. Innan vi reste iväg kände jag ändå att jag hade läst på relativt mycket om den politiska situationen i landet, och något som uppmärksammats mycket även i svensk media är landets stränga abortlagar som sedan 2006 även förbjuder terapeutisk abort. Detta innebär att det är olagligt för kvinnor att göra abort även om de blivit våldtagna eller det konstaterats av läkare att graviditeten utgör en fara för kvinnans liv, man tar inte heller hänsyn till ålder vilket utgör ett stort problem i ett land där den sexuella exploateringen utav barn och framförallt flickor är riktigt illa.

Så även om jag hade läst på om dessa problem, så hindrade det inte mig från att tappa hakan när jag begav mig ut för att delta i demonstrationen för kvinnors rättigheter under internationella kvinnodagen 8/3. Först och främst så hade den vanliga platsen för demonstrationer ockuperats utav det regerande partiets (FSLN) anhängare för att se till att kvinnodemonstrationen skulle bli så oorganiserad som möjligt. Sedan sa man också att många blivit hindrade på diverse vis att ansluta till demonstrationståget då FSLN hade hyrt in sabotörer för att vilseleda och till och med köra på och skada människor som ville vara med och demonstrera, detta såg jag dock aldrig själv.

Däremot möttes vi utav en barrikad av säkerhetspoliser uttrustade med batong och sköldar som också var på plats för att förminska utrymmet för demonstrationen ytterligare. Efter ett tag begav sig även FSLN anhängare ut på gatan som en slags motdemonstration. Resten av dagen flöt på under ganska lugna förhållanden. Kvinnorna och männen som samlats för att gå med i tåget höll upp banderoller där det bland annat stod ”Världen måste få veta vad som händer i Nicaragua” man målade även upp egna sköldar av papp med diverse budskap för att på så vis fördömma polisens ingripande på en fredlig demonstration.

Världen måste få veta vad som händer i Nicaragua

Världen måste få veta vad som händer i Nicaragua

policia

demo

Under de resterande veckorna har jag också insett att jag inte sett några valaffischer för något annat parti, Daniel Ortegas namn syns dock målat i färglada färger  vid varenda busshållsplats även ute på landsbygden och massiva plakat pryder städerna med presidentens leende ansikte och partiets slogan ”Socialism, kristendom och solidaritet”.

När man pratar med människor och de yttrar någon form utav kritik gentemot regeringen, går många ner i tonläge. Man är rädd för att fel person kan höra, håller du inte med då är du emot och då kan det bli jobbigt för dig. Förra veckan uppmärksammades det på nyheterna att en lokal hotellägare blivit misshandlad och fått hotellet vandaliserat på grund utav att han öppet varit emot regeringens kanalbygge.

Vad som alltså för ett tag sedan kändes som ett ganska diffust problem har nu med andra ord efter några veckor här blivit väldigt konkret. Jag känner mig väldigt tacksam för dom gångerna jag får uppleva den här sortens svårigheter på nära håll och inte bara tvingas bilda en luddig uppfattning via teori eller media. Man blir väldigt ödmjuk och får en helt annan förståelse för och inser också vikten utav att arbeta med den här sortens frågor så att alla människor ska få chansen att kunna uttrycka vad det känner och tycker utan att behöva vara rädda eller bli berövade det utrymme för dialog som borde höra det demokratiska samhället till.

/Susanna (Ageravolontär Stockholms stift)

 

Första uppdraget som Agera volontär!

Den 28 mars var jag på mitt första uppdrag sedan jag blev agera volontär. Jag och volontären Lena fick gästa Högalidskyrkan på den årliga Uppdrag Global, som bjuder in konfirmander i Stockholms området för att lära dem om klimatfrågan. Jag var lite nervös som man kan vara, men vi blev mycket väl bemötta av de ansvariga! Lena, som är en erfaren agera volontär, var en underbar partner som hjälpte mig med frågor jag inte kunde svara på.

På evenemanget fick man bland annat göra Fight Poverty armband, hoppa i hoppborg och prova att laga vegetariska wraps. I vårt tält så fick man ta en ”bananselfie”, då man skrev #hejdåfattigdom på en banan  (fair trade såklart =D ), ta en bild och lägga ut den på instagram med samma hashtag så kunde man vinna en fin fgoodiebag. Det var mycket populärt och ungdomarna älskade det och kom på med mycket bra idéer! Jag och Lena var klädda i de kända banandräkterna och vi fick mycket komplimanger för vårt val av outfits och vi kände oss mycket fina. Gästerna i vårt tält hade även möjlighet att skriva på en namnunderskrift för Act now for climate justice. Dessa underskrifter ska till politikerna som samlas i Paris i december för att diskutera klimatfrågan- något vi måste ta på allvar innan det är försent!

Denna dag var ett minne för livet och jag ångrar inte att jag blev agera volontär- något jag kommer fortsätta med! Jag längtar redan tills framtida uppdrag och att kämpa för klimatfrågan. Bli medlem du med, vi längtar tills att få träffa framtida Agerare!

Trevlig påsk och glöm aldrig att Gud älskar er, precis som ni är!

 

Emy Lindberg,

Agera Volontär Stockholm

11082520_10152952424699900_7116456397212012423_n       11083941_10152952424574900_6658557182197611641_n

 

20929_10152938372609900_5420461568144569737_n           11115708_10152952424459900_2895687584730428198_n