Precis som solen kan vi besegra mörkret

Regnet slår mot fönsterrutan, det slår på ett sådant där hårt sätt som gör att det smäller på glaset. Himlen är grå och snart kommer den vara svart. Allt känns kallt och ruggigt ute. Men det är inte bara ute som det känns kallt, mörkt och hopplöst. Inom mig finns en liknande känsla, en känsla som inte alls känns bra. Jag vill inte känna såhär. VAR ÄR DEN HÄR VÄRLDEN PÅ VÄG?!?!

Tre personer har dött efter en attack på en skola, vi har den största flyktingkrisen i modern tid, anlagda bränder på asylboenden runt om i Sverige, ständigt hot om politisk kris, ökad främlingsfientlighet i hela Europa, i Jerusalem är det åter igen oroligt, krig i andra delar av Mellanöstern och de ständigt hotande klimatförändringarna. Och detta är tyvärr inte allt…

Vad håller på att hända i världen, i mitt kära hemland, i staden där jag lever? Var är vi på väg? Var kommer detta att sluta?

Att bry sig och vilja se en bättre värld kan ibland vara rätt jobbigt. Dagar som dessa då allt bara tycks gå åt totalt motsatt riktning känns det ganska hopplöst. Är det verkligen någon idé att jag försöker eller är det lika bra att ge upp? Är det bara slöseri med tid att tro att det går att skapa en värld av kärlek, fred och omtanke? Det verkar ju som att det jag gör inte leder någonstans ändå…

Det må vara tungt ibland men jag kan lova att jag aldrig kommer ge upp. För vad skulle hända då? Vi som fortfarande tror på det goda, på en värld där kärlek och värme vinner över hat och kyla, vi måste fortsätta tro på det vi gör och tillsammans stå upp för det. Som en politiker på tv sa ikväll; det är i dessa stunder de goda krafterna måste komma fram och visa att de är fler och vill mer än de onda. Och jag kan lova att jag kommer fortsätta att stå upp för det jag tror på.

Visst det skulle vara bekvämt och gå in i en bubbla och luta mig tillbaka och vara nöjd med att jag är född i den rika delen av världen och inte lider nöd av något. Men vad för gott leder det till? INGET! Nej istället ska jag fortsätta att vara den engagerade människan för en bättre värld som jag alltid varit. Jag kanske inte kan stoppa våldet i Jerusalem, lösa flyktingkrisen eller förhindra klimatförändringarna på egen hand men, tillsammans med er andra kan vi göra skillnad.

Det må vara mörkt och kyligt ute. Regnet har nu slutat och nattens mörker råder utanför fönstret. Det är en mörk dag att se tillbaka på. Men vi får inte tappa hoppet. Hoppet om att en annan värld är möjlig. En värld där det goda är starkare än det onda. För även om himlen just nu är mörk kommer det där imorgon lysa en sol som sprider ljus och värme. Precis som solen lyser upp det som just nu är en mörk natthimmel kan vi tillsammans lysa upp den värld som just nu är fylld av oro, rädsla och otrygghet.

Att bry sig är jobbigt. Att vilja se en värld med fred tar på krafterna. Men något alternativ finns inte. Inte för mig.

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
(Joh 1:5)

Veronica Pålsson
Ageravolontär i Lund

Hej Åsa!

1-powershift02

Vi är här på Power Shift idag för att samla in namn inför klimattoppmötet i Paris.

Så börjar vårt brev till Åsa Romson. I lördags var Klara, Veronica och jag på Power Shift i Malmö, en ungdomskonferens om hållbar utveckling. I år var temat klimaträttvisa, och var är det då mer passande att stå med ”Act Now for Climate Justice”-kampanjen? Dagen bjöd på workshops om klimaträttvisa, samt många intressanta samtal om varför vi vill minska våra utsläpp med minst 95 % och inte 100 %.

Just ja, Åsa. Hon talade via skype på Power Shift i söndags, och därför skickade vi en liten hälsning till henne, om att kämpa för ett så bra klimatavtal som möjligt i Paris. För det är så otroligt viktigt att vi får den alla politiker att känna att de kan vara hur radikala som helst i klimatfrågan, och fortfarande ha folkets stöd. Därför skickade vi ett brev till Åsa. Vi nämnde inte att vi är uppe i 12 000 namn, men hoppas att hon svarar. Både på vårt brev och med kraft och handling i Paris, och i den svenska klimatpolitiken.

Kämpa Åsa!

Jesper Schwarz

Ageravolontär i Lund

powershift01

Se jag vill bära ditt budskap Herre!

Så sjöngs det på morgonandakten på höstmötet för internationellt arbete i Lunds stift i lördags. Över 100 personer med intresse för internationella frågor hade samlats i Löddebygdens församlingshem för en inspirations- och uppstartsdag inför julkampanjen. Jag och Elin Redfors var där i egenskap av Ageravolontärer. Valet av psalm kändes väl uttänkt eftersom det som sjöngs skulle kunna vara en anledning till att många valde att delta i den här dagen. Se, jag vill bära ditt budskap, Herre.

Så vad innebär det då att bära Guds budskap? Biskop Johan Tyrberg vidrör detta då han under den första programpunkten talar om temat för dagen, att vara världens salt och ljus. Bland annat sägs att detta innebär att se världens orättvisor och att faktiskt göra något åt dem. Samt att vi alla är kallade till kärlek, och att just kärleken är bränslet vi behöver fyllas på med för att kunna vara världens salt och ljus. När vi presenterar Ageravolontärerna brukar det nämnas att vi har tron som drivkraft i vårt internationella engagemang. När jag har sett orättvisor har jag många gånger känt att jag bara måste göra något. Jag vill att min tro ska gå ut i händerna och göra skillnad för någon annan. Att tro och handling hör ihop blir tydligt i det här sammanhanget.

Fler personer fortsätter att hålla föredrag och berättar som sina resor och upplevelser. Varför vi väljer att engagera oss i internationella frågor är en fråga som återkommer under dagen. Ett av svaren var att det handlar om en insikt om att alla människor hör ihop. En enda mänsklighet som har ett ansvar att ta hand om varandra. Att det finns olika typer av fattigdom är också något som konstateras under dagen. Fattigdom som i att inte veta om du och din familj kan äta er mäta imorgon. Fattigdom som i att jag har inte råd att köpa julklappar till mina barn som alla deras klasskamraters föräldrar gör. Fattigdom som i att jag har mat och pengar i överflöd men ändå känns mitt liv tomt och meningslöst. I alla dessa situationer behövs medmänniskors hjälp.

En person säger att hen har ändrat sig flera gånger i frågan om vilket seminarium som ska väljas efter lunch. Inte undra på det med de spännande alternativ som finns. Till exempel ett föredrag om en sjuksköterska som arbetat i kampen mot ebola. Eller ett musikseminarium med församlingens musiker och användande av instrument som för mig är helt okända. Att själv hålla i ett seminarium har både sina för- och nackdelar.

Ageravolontärernas program handlar om hur församlingarnas ungdomar och internationella grupper kan arbeta tillsammans. Tillsammans skapar vi en idébank med aktiviteter som kan göras i församlingen. Vi kommer också fram till att internationellt arbete är ett bra exempel på en verksamhet i kyrkan där ålder inte spelar någon roll.

Efter en sändningsmässa fylld av glädjefull sång och musik går bara att konstatera att det här var en lyckad dag. Kvällen innan bad jag en bön om att den här dagen skulle kännas bra för alla som kom dit. Att vi skulle kunna fylla på med inspiration och energi. Att vi skulle få något att ta med oss till våra internationella grupper i de olika församlingarna. Min bön besvarades.

Avslutningsvis tar jag med mig att vi måste vara världen salt och ljus och agera mot orättvisor i vår värld. I det får vi inte glömma att fylla på med bränsle för att orka. Inspiration, kraft och kärlek. Ett höstmöte i Löddebygdens församlingshem kan vara en källa att hämta detta ur.

Låt elden brinna i våra hjärtan tills dess vi målet når.

 

Theresia Båvenby
Ageravolontär

 

 

IMG_5197      IMG_5194

Grattis, du drog en vinstlott

Snart, snart ska jag korsa gränsen. Jag och min lilla väska. Jag har inte många ägodelar med mig, bara det viktigast så att jag klarar mig. En ryggsäck på ryggen och en väska i handen, det är allt jag har med mig. Mer är svår att ha när en är på resande fot.
Snart, snart ska jag korsa gränsen. Jag ska lämna ett land där jag är främling, där jag inte förstår språket och kulturen är annorlunda mot därifrån jag kommer. Bege mig till en tryggare plats där jag vet att det finns människor som väntar på mig och bryr sig om mig.
Snart, snart ska jag korsa gränsen. Men jag har inte passet med mig. Det ligger kvar hemma. I lådan bredvid sängen. Men det spelar ingen roll. Inte för mig.

Fram till de två sista meningarna hade den här berättelsen kunnat vara någon annans, en människa på flykt. Med bara några få ägodelar med sig, en känsla av att vara främling i de länder en passerar och en längtan efter att komma till sitt mål där kanske nära och kära redan väntar. För många är Sverige det målet. Landet en vill till. Men resan dit är mycket mer problematisk än vad den är för mig.

Jag är nu på väg hem efter en helgs studieresa i Danmark. Snart ska jag korsa gränsen för att komma hem till min trygga tillvaro. Utan problem kan jag resa från ett land till ett annat.

Efter gränsen kommer Malmö. En stad med en station som de senaste veckorna fått ta emot tusentals människor som flytt från sina hemländer, som kanske riskerat sina liv för att komma till Sverige. Jag svischar förbi Malmö och vidare hem till min trygga studentbubbla i Lund. Men var fortsätter deras resa efter Malmö station? Vad väntar dem nu, imorgon, nästa vecka, i framtiden? Frågorna är många men svaren få.

Vi har korsat samma gräns. Jag precis som dem har tagit mig från ett land till ett annat. Jag precis som dem önskar en trygg tillvaro med nära och kära, där jag får vara mig själv och respekteras för den jag är. Men av någon anledning är inte jag som dem. Någon bestämmer att det är skillnad på oss. Att vi inte ska kunna hoppas och förvänta oss samma sak av morgondagen.

Är det det här som är livets lotteri? Att jag bara på grund av tur ska kunna röra mig fritt, korsa gränser hit och dit och tryggt kunna återvända till mitt hem. Att det är pga. deras nitlott som de tvingas leva i oro och ovisshet över vad som väntar och kommer att ske. Är det detta som är livets lotteri? Då finns det två saker att säga. Livets lotteri är fruktansvärt orättvist och handlar bara om tur. Jag har haft tur.

Veronica Pålsson
Ageravolontär för en rättvisare värld