En banan från Costa Rica

Jag tänkte dela med mig av en berättelse, eller insikt kanske jag ska säga, efter ett besök jag gjorde i våras under min tid i den Lutherska kyrkan i Costa Rica. Först ska det sägas att Costa Rica är ett helt fantastiskt land, med otrolig natur och varmhjärtade människor. Men det finns stora problem med klyftor även här, och en större del av marken används till ananas- och bananodlingar. Och det är precis det jag ska prata om, ett besök till ett område fullt av bananodlingar.

”I veckan fick vi möjlighet att åka med en av prästerna i kyrkan till den sydöstliga delen av landet, den karibiska kusten som gränsar mot Panama. Väl där åkte vi med honom till fackmöten på de bananplantager som sträcker sig så långt ögat når där borta och fick sedan åka ut till ett boendekomplex för att ha en stund med bibelstudier och samtal. Jag kan väl säga med att det är tre stora amerikanskägda företag det handlar om i detta fallet…

Jag kan börja med att säga att det enligt lag är en rättighet att få ha fackföreningar, men i praktiken ser det helt annorlunda ut. Folk åker i fängelse för sitt engagemang, polisen kommer, företagen tillåter dem inte och man kan bli av med jobbet om man går med. Börjar man kräva sina rättigheter hotar företagen med att stänga ner plantagerna. Därför möter man en uppförsbacke redan där. Diskrimineringen på plantagerna fortsätter dock mycket längre. För det första är den största andelen arbetare immigrerande indianer från Panama, och för det andra är kvinnornas situation väldigt svår. För att få jobb som kvinna måste man vara costarican, indiankvinnorna står utan arbete.  Indianerna har också fått lida mycket, tvingats prata spanska och förbjudits undervisning av sitt språk i skolan. Detta är dock något som börjar förändras nu.

Utöver diskrimineringen och svårigheterna för facket är arbetsvillkoren för arbetarna väldigt svåra. Några av männen som arbetade med bananerna berättade tagande historier för oss, som jag ska försöka sammanfatta:

Möte med facket

Möte med facket

  • Arbetet börjar så fort man blir myndig. Som en man sa: ”Jag började jobba när jag var 18 år och lämnade min ungdom.”
  • Kemikalierna sprids med hjälp av lågtgående flygplan, vilket innebär att de som går på fälten titt som tätt blir duschade av kemikalier. En man förklarade ”Vi är sjuka av gifterna, vi har dem i våra kroppar.”
  • Arbetet kan pågå 10-12 timmar varje dag, åtminstone sex dagar i veckan. Och mer arbete kan det bli, allt beror av hur mycket bananer det finns. Ingen får gå innan alla bananer är färdigförpackade.
  • Kroppen tar stryk av det tunga arbetet och när man börjar närma sig 50 ses man som långsam och ”förbrukad”, vilket innebär att företaget hellre anställer en pigg 18-åring och den äldre mannen får sparken.
  • Företagen hotar arbetarna med att man inte längre vill köpa bananer. En kille frågade mig om man fortfarande äter bananer i Europa, eftersom han hade fått höra att vi inte ville ha mer bananer.
  • Bananerna besprutas flitigt. Och när man valt ut de bananer som ska skeppas till andra delar av världen badar man den extra mycket i gifter för att de ska klara resan.
  • Tempot på arbetet är högt, och skulle man av någon anledning vara sen (även om det är för att man har haft mer arbete) tillbaka från fältet får man lida för det.
  • Plantagerna skapar monokulturer som förstår den naturliga floran och faunan. Men inte bara det. Monokulturer gör det även lättare för skadedjur att slå ut hela fält, vilket gör att man tvingas bespruta växterna ännu mer…
Några av husen arbetarna bor i. Men dessa var riktigt fina jämfört med många andra.

Några av husen arbetarna bor i. Men dessa var riktigt fina jämfört med många andra.

3

 

Detta är verkligheten för alla dem som arbetar med att förse oss med frukt. Det är såhär den frukt vi köper produceras. Stora företag som utnyttjar människor, miljön, för att tjäna mer pengar. Små producenter som säljer till företag men som inte får i närheten så mycket betalt som de borde. Och tusentals människor som kämpar varje dag för sina familjers överlevnad, för att vi ska kunna köpa billig frukt. Tänk på det nästa gång ni står i affären och väljer mellan en vanlig banan och en Fairtrade (som är det bästa alternativet som finns idag). Fairtrade har dock inte riktigt nått någon utbredning i Costa Rica än, men ökar efterfrågan ökar produktionen. Det är så det fungerar. Och vi är en del av allt det här. Alla valen vi gör när vi står i affären kommer direkt påverka människor på andra sidan jorden som har det betydligt svårare än vi.”

Och till slut, kom ihåg att detta bara är bananernas historia. (till exempel ananasen besprutas ännu hårdare, innebär tuffare villkor för arbetarna som till skillnad från bananplantagerna arbetar dygnet runt) Alla varor, alla produkter bär på en egen historia, men det vi vet är att vi kan påverka hur den historian ska se ut i framtiden.

4

 

Amanda Björksell, Ageravolontär

Ännu ett år har gått!

Nu har ännu ett år gått och nu går vi in i 2017 med alla lärdomar vi fått från 2016. Mycket har hänt både nationellt och internationellt och vårt uppdrag som Svenska Kyrkans Ageravolontärer blir allt mer tydligare och viktigare.

Donald Trump har mot alla odds valts till USAs President och hela världen går ovetandes om vad som kommer hända när han tillträder, det är en människa som har uttalat sig rasistiskt, sexistiskt och kränkande, han har till och med sagt att han vill riva upp klimatavtalet i Paris som hela världen kom överens om. Flyktingar dör på sin flykt till Europa över medelhavet och vi får hela tiden läsa om vilken fruktansvärd tillvaro människor befinner sig i och hur problematiskt det är att ta sig till Europa.

Situationen i Syrien och Aleppo är fruktansvärd och vi ser bilder på hur en hel stad som en gång var full av kultur, glädje och liv bara blivit till ruiner. I Etiopien har vi den värsta torkan på över 30 år där totalt 18,4 miljoner människor är i behov av matbistånd, vatten, sanitets och hälsoinsatser.

Samtidigt i Europa ser vi mörka moln som drar in, vi kan se att många länder som England, Grekland, Tyskland, Danmark och även Sverige har främlingsfientliga politiska partier i sin regering och riksdag. Vi har sett efter valet i Storbritanniens att en majoritet vill lämna EU. I dessa tider är inte lösningen att backa ur, i dessa tider är lösningen att stå starka tillsammans och kämpa för mänskliga rättigheter.

Vi får inte glömma vilka mål vi kom överens om på klimatmötet i Paris, vi får inte glömma att i September 2015 kom 193 ledare för världen överens om 17 mål som vi ska ha klarat av till 2030.global-goals-sapir-2-1920x1280

Om vi ska klara av dessa mål så får vi inte sluta tro på att en bättre värld faktiskt är möjlig.

När jag läser om allt detta på nyheterna eller i tidningarna så ser jag kampen mellan de onda och de goda och jag är Ageravolontär för jag tror på att de goda alltid kommer att övervinna de onda, men vi kan inte bara luta oss tillbaka, vi måste agera!

Svenska Kyrkans Ageravolontärer agerar lokalt för global rättvisa och kommer alltid att kampanja, sprida, dela och leverera budskapet om vad vi som medmänniskor behöver göra för att nå dessa mål. Mycket har hänt 2016 i både positiv och negativ bemärkelse men låt oss säga såhär:

2016: Thanks for the Lesson

2017: Let’s do this!

 

Christian Bonde – Ageravolontär