En hälsning från Sofie i Filippinerna

Något som kännetecknar oss internationellt intresserade människor är att vi aldrig kan få nog av att se världen. Det är som ett sug inombords, en kittlande känsla som aldrig ger med sig förrän vi packat väskan med det nödvändigaste och kastas oss ut i ett nytt äventyr. Så är det också för mig, och sedan jag tog studenten 2012 har jag varit utomlands minst två månader varje år. Jag kom häromdagen på att senaste kalenderåret jag inte var utomlands över huvud taget var 2010, och innan det minns jag inte ens. Vare sig det är kortare resor till Tyskland eller utlandsstudier i Thailand, jag vill se och förstå hur världen hänger ihop. Det är min drivkraft och mitt intresse.

Just nu befinner jag mig utomlands igen, på praktik i Filippinerna genom mitt kandidatprogram i utvecklingsstudier vid Lunds universitet. Jag befinner mig på en organisation som arbetar med katastrofriskhantering i lokala samhällen, för att förebygga och mildra katastrofer. Det är ett arbete som tagit mig upp i bergen, till människor som lever på sin jord och sina småbutiker. Bergsväggarna är branta, grönskan tät men vattentillgången ändå fattig. Naturkatastrofer slår hårt mot sådana bygder, men med träning och organisation kan människorna skapa en röst mot kommun och regering. Att vara här hjälper mig förstå teorin vi får lära oss i utbildningen, men ger mig också inblick hur komplex vår värld är. Miljöproblem finns överallt; jorden är en enhet som inte kan delas upp och vi kan alla vara med och engagera oss för den, var vi än bor i världen. Lokalt engagemang är något jag brinner mycket för och som jag anser vara otroligt viktigt för att förbättra världen. Att förmedla kunskap är det första steget till ökad medvetenhet, som är det första steget till förändring.

Under de 10 veckor jag kommer befinna mig i Filippinerna hoppas jag på många insikter och samtal med människor. Jag fylls redan nu av en otrolig tacksamhet, både för det jag får uppleva och se här, och det jag har i Sverige. Jag uppskattar aldrig mitt liv hemma så mycket som jag gör när jag åkt därifrån, lustigt nog. Resandet hjälper mig att se det fantastiska i rent kranvatten, myrfria kök, lusfria hundar samt en madrass att sova på. Vi har det generellt sett väldigt bra i Sverige, samtidigt som det alltid finns områden att jobba vidare på. Därför är civilt engagemang otroligt viktigt, båda i Sverige och utomlands.

rätt1 rätt2 rätt3 rätt4

 

 

 

 

Sofie Mumm,

Ageravolontär i Lund