Barn är inte turistattraktioner

Foto: Live Brathovde

Foto: Live Brathovde

Han sitter precis framför mig. Det är max en halv meter mellan mig och honom. Han. Den skandinaviske mannen som om några minuter ska åtalas för köp av sex av barn. 19 st fall. Han som tidigare bara varit ”danske Lars” sitter nu här och är lika verklig som alla oss andra i rättssalen. Den person som jag känt sådan avsky och ilska mot, vars handlingar får mig att vilja gråta och glömma bort världen, han är nu här. Och vad som skrämmer mig ännu mer, han känns så vanlig.

Han skulle lika gärna kunna vara mannen jag satt bakom på bussen när jag åkte till tågstationen. Eller han som stod framför mig i kassakön i mataffären. Deras ryggtavlor är det ingen skillnad på. De ser precis likadana ut. Men inuti är det något som skiljer dem åt, det måste det vara. För man köper inte sex av barn. Man reser inte halva jorden runt för att kunna utnyttja andra människor, speciellt inte barn, i en utsatt situation. Man gör inte så. Det är det som skiljer danske Lars mot de andra.

Vi väntar på att rättegången ska börja. Danske Lars sitter och småpratar och skrattar ihop med sin vän som är med i rättssalen. Han tycks vara helt oberörd. Hur är det ens möjligt? Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med mina känslor. Innerst inne skulle jag vilja ta saken i egna händer och säga honom det jag känner inombords. Att ge honom en lagom hård spark i ryggen känns också lite frestande. Men det gör jag inte. Till skillnad från honom har jag någon form av respekt för och värdigt beteende mot andra människor. Även om det just med honom känns lite svårt.

Till slut börjar det. Domaren kommer in, alla i rummet ställer sig upp och läser en bön och sedan ges ordet till advokaten som företräder ECPAT och barnen. Men nästan lika snabbt som det började tar det också slut. Rättegången skjuts upp en månad. Danske Lars lämnar salen direkt ihop med sin försvarare. Och vi går snart också ut. Advokaten säger att detta var bra för hennes del och att hon tror att hon kommer kunna få honom dömd. Jag hoppas att hon har rätt.

Rummet i Tagbilaran Hall of Justice. Foto: Live Brathovde

Rummet i Tagbilaran Hall of Justice. Foto: Live Brathovde

Senare på dagen möter vi några av de barn som blivit utsatta för danske Lars och andra västerländska män som kommit hit till Filippinerna för att köpa sex av barn. Tyvärr är det både många män som kommit och kommer hit och många barn som blir offer för dem. Barnsexturismen växer och ökar precis som antalet hotell och turister.

Mötet med barnen gör ont. De ser också så vanliga ut. De ser precis ut som barnen jag hade i simskola, barnen som kom till juniorgruppen och ungdomarna som varit mina konfirmander. Men det som de varit med om gör att de bär med sig saker som inget barn borde erfara. För ett barn ska inte behöva utsättas för det de varit med om. Ingen. Aldrig.

Vi åker ganska snart vidare men den lilla tjejen, som var fyra år då hon första gången utsattes för detta hemska brott, kommer sitta kvar på min näthinna för lång tid framöver. Fyra år gammal och sedan pågick det flera år. Tänker på min lilla granne som är fyra år och för några dagar sedan kom och ringde på dörren utklädd till påskkärring och gav mig en påskteckning. Det går inte att fortsätta tänka. Detta är för absurt. Det finns inte. Det borde inte få finnas.

Allt från idag är svårt att ta in. Har nog inte förstått allt jag mött. Jag undrar ens om det går att förstå. Mer än att det är en märklig värld vi lever i där detta kan få existera. Det är absurt. Helt absurt.

Men mitt i allt detta finns det ändå något som ger mig hopp. De människor som varit med oss från ECPAT och som varje dag kämpar för barnens rätt och att inga ska behöva drabbas av detta, de är verkligen hjältar. De ger hopp. Både det och dem behövs. För barnens skull.

ECPAT Philippines startades av Svenska kyrkans internationella arbete tillsammans med Filippinernas kristna råd. Svenska kyrkans internationella arbete stöder verksamheten finansiellt. Om du vill lära mer om ECPAT Philippines, besök deras hemsida.

Veronica Pålsson
Ageravolontär

Hej Åsa!

1-powershift02

Vi är här på Power Shift idag för att samla in namn inför klimattoppmötet i Paris.

Så börjar vårt brev till Åsa Romson. I lördags var Klara, Veronica och jag på Power Shift i Malmö, en ungdomskonferens om hållbar utveckling. I år var temat klimaträttvisa, och var är det då mer passande att stå med ”Act Now for Climate Justice”-kampanjen? Dagen bjöd på workshops om klimaträttvisa, samt många intressanta samtal om varför vi vill minska våra utsläpp med minst 95 % och inte 100 %.

Just ja, Åsa. Hon talade via skype på Power Shift i söndags, och därför skickade vi en liten hälsning till henne, om att kämpa för ett så bra klimatavtal som möjligt i Paris. För det är så otroligt viktigt att vi får den alla politiker att känna att de kan vara hur radikala som helst i klimatfrågan, och fortfarande ha folkets stöd. Därför skickade vi ett brev till Åsa. Vi nämnde inte att vi är uppe i 12 000 namn, men hoppas att hon svarar. Både på vårt brev och med kraft och handling i Paris, och i den svenska klimatpolitiken.

Kämpa Åsa!

Jesper Schwarz

Ageravolontär i Lund

powershift01

Se jag vill bära ditt budskap Herre!

Så sjöngs det på morgonandakten på höstmötet för internationellt arbete i Lunds stift i lördags. Över 100 personer med intresse för internationella frågor hade samlats i Löddebygdens församlingshem för en inspirations- och uppstartsdag inför julkampanjen. Jag och Elin Redfors var där i egenskap av Ageravolontärer. Valet av psalm kändes väl uttänkt eftersom det som sjöngs skulle kunna vara en anledning till att många valde att delta i den här dagen. Se, jag vill bära ditt budskap, Herre.

Så vad innebär det då att bära Guds budskap? Biskop Johan Tyrberg vidrör detta då han under den första programpunkten talar om temat för dagen, att vara världens salt och ljus. Bland annat sägs att detta innebär att se världens orättvisor och att faktiskt göra något åt dem. Samt att vi alla är kallade till kärlek, och att just kärleken är bränslet vi behöver fyllas på med för att kunna vara världens salt och ljus. När vi presenterar Ageravolontärerna brukar det nämnas att vi har tron som drivkraft i vårt internationella engagemang. När jag har sett orättvisor har jag många gånger känt att jag bara måste göra något. Jag vill att min tro ska gå ut i händerna och göra skillnad för någon annan. Att tro och handling hör ihop blir tydligt i det här sammanhanget.

Fler personer fortsätter att hålla föredrag och berättar som sina resor och upplevelser. Varför vi väljer att engagera oss i internationella frågor är en fråga som återkommer under dagen. Ett av svaren var att det handlar om en insikt om att alla människor hör ihop. En enda mänsklighet som har ett ansvar att ta hand om varandra. Att det finns olika typer av fattigdom är också något som konstateras under dagen. Fattigdom som i att inte veta om du och din familj kan äta er mäta imorgon. Fattigdom som i att jag har inte råd att köpa julklappar till mina barn som alla deras klasskamraters föräldrar gör. Fattigdom som i att jag har mat och pengar i överflöd men ändå känns mitt liv tomt och meningslöst. I alla dessa situationer behövs medmänniskors hjälp.

En person säger att hen har ändrat sig flera gånger i frågan om vilket seminarium som ska väljas efter lunch. Inte undra på det med de spännande alternativ som finns. Till exempel ett föredrag om en sjuksköterska som arbetat i kampen mot ebola. Eller ett musikseminarium med församlingens musiker och användande av instrument som för mig är helt okända. Att själv hålla i ett seminarium har både sina för- och nackdelar.

Ageravolontärernas program handlar om hur församlingarnas ungdomar och internationella grupper kan arbeta tillsammans. Tillsammans skapar vi en idébank med aktiviteter som kan göras i församlingen. Vi kommer också fram till att internationellt arbete är ett bra exempel på en verksamhet i kyrkan där ålder inte spelar någon roll.

Efter en sändningsmässa fylld av glädjefull sång och musik går bara att konstatera att det här var en lyckad dag. Kvällen innan bad jag en bön om att den här dagen skulle kännas bra för alla som kom dit. Att vi skulle kunna fylla på med inspiration och energi. Att vi skulle få något att ta med oss till våra internationella grupper i de olika församlingarna. Min bön besvarades.

Avslutningsvis tar jag med mig att vi måste vara världen salt och ljus och agera mot orättvisor i vår värld. I det får vi inte glömma att fylla på med bränsle för att orka. Inspiration, kraft och kärlek. Ett höstmöte i Löddebygdens församlingshem kan vara en källa att hämta detta ur.

Låt elden brinna i våra hjärtan tills dess vi målet når.

 

Theresia Båvenby
Ageravolontär

 

 

IMG_5197      IMG_5194

Ett steg för klimatet

Från världens alla hörn kommer pilgrimer vandra mot Paris för att delta på klimattoppmötet i december. Ett möte som vi alla hoppas kommer innebära ett krafttag mot vår tids största utmaning, klimatförändringarna. Varje dag ser vi hur människor världen över drabbas av effekterna av ett förändrat klimat. Vi kan inte vänta längre, det är dags att agera för klimaträttvisa. Och det NU!

En av alla vandringar som är en del av kampanjen Act now for climate justice som Svenska kyrkan och Svenska kyrkans Unga är en del av gick av stapeln i Bergen i Norge i slutet av juni. Changemaker Norge, den norska varianten av ageravolontärerna, avslutade sitt årliga sommarläger SommerSNU med att pilgrimsvandra mellan två av Norges alla bergstoppar. Tillsammans med de norska ungdomarna fanns även ungdomar från sju andra länder från världens alla hörn och bl.a. två ageravolontärer från Sverige.

Tillsammans vandrade vi för klimatet. Vi gick från en topp till en annan för att visa att vi vill ha ett hållbart klimatavtal i Paris. Att världens ledare ska ta sitt ansvar så att vi kan lämna över en välmående jord till kommande generationer. Att vi ska se jorden som vår gemensamma som vi tillsammans måste ta ansvar för, istället för att enbart se till det egna landets intressen. Klimatet kommer inte lösa sig självt. Vi måste göra det tillsammans.

Vi vandrade tillsammans, ungdomar från åtta länder från tre olika världsdelar. Effekterna av klimatförändringarna ser väldigt olika ut i Sverige, Danmark, Kenya och Kambodja. Vissa av oss möter konsekvenserna av ett varmare klimat varje dag medans några av oss lever i samhällen där människor ifrågasätter om klimatförändringar ens existerar. Men oavsett varifrån i världen vi kommer behöver vi ett hållbart klimatavtal som kommer vända den utveckling vi ser idag. Tillsammans kommer vi vandra till Paris. Tillsammans kommer vi vara en del av kampen för klimaträttvisa. Hoppas du vill vandra med oss. Tillsammans tar vi steget mot en bättre, grönare och rättvisare värld.

Har du skrivit på namninsamlingen inför Paris för ett hållbart klimatavtal? Här finns länken:

http://actclimate.org/sv/

 

Veronica Pålsson

Svenska kyrkans Ungas Globala arbetsgrupp och Ageravolontär i Skövde församling

19053252509_fa153b0662_k

Redo för att fortsätta vandra.

 

19051745440_e77eebec95_z

Vi vandrar för klimatet och tillsammans går vi mot Paris.

 

19243149471_36589017e2_k

Om vi kan bestiga berg kan politikerna nå ett klimatavtal.

 

19242822811_e9cc9b8ec6_k

Vi nådde toppen och dagens mål. Men vägen är lång till Paris och det mål vi hoppas nå där.

 

 

 

Första uppdraget som Agera volontär!

Den 28 mars var jag på mitt första uppdrag sedan jag blev agera volontär. Jag och volontären Lena fick gästa Högalidskyrkan på den årliga Uppdrag Global, som bjuder in konfirmander i Stockholms området för att lära dem om klimatfrågan. Jag var lite nervös som man kan vara, men vi blev mycket väl bemötta av de ansvariga! Lena, som är en erfaren agera volontär, var en underbar partner som hjälpte mig med frågor jag inte kunde svara på.

På evenemanget fick man bland annat göra Fight Poverty armband, hoppa i hoppborg och prova att laga vegetariska wraps. I vårt tält så fick man ta en ”bananselfie”, då man skrev #hejdåfattigdom på en banan  (fair trade såklart =D ), ta en bild och lägga ut den på instagram med samma hashtag så kunde man vinna en fin fgoodiebag. Det var mycket populärt och ungdomarna älskade det och kom på med mycket bra idéer! Jag och Lena var klädda i de kända banandräkterna och vi fick mycket komplimanger för vårt val av outfits och vi kände oss mycket fina. Gästerna i vårt tält hade även möjlighet att skriva på en namnunderskrift för Act now for climate justice. Dessa underskrifter ska till politikerna som samlas i Paris i december för att diskutera klimatfrågan- något vi måste ta på allvar innan det är försent!

Denna dag var ett minne för livet och jag ångrar inte att jag blev agera volontär- något jag kommer fortsätta med! Jag längtar redan tills framtida uppdrag och att kämpa för klimatfrågan. Bli medlem du med, vi längtar tills att få träffa framtida Agerare!

Trevlig påsk och glöm aldrig att Gud älskar er, precis som ni är!

 

Emy Lindberg,

Agera Volontär Stockholm

11082520_10152952424699900_7116456397212012423_n       11083941_10152952424574900_6658557182197611641_n

 

20929_10152938372609900_5420461568144569737_n           11115708_10152952424459900_2895687584730428198_n

 

 

 

Det handlar om solidaritet

För några veckor sedan var jag tillbaka och besökte min gamla värdfamilj i Frankrike, och jag passade på att avsluta This Changes Everything av Naomi Klein. Flera saker sammanföll som fick mig att tänka på klimatförändringarna. På rådhuset i förorten till Lyon där jag var står ett fjärde ord under de traditionella Frihet, Jämlikhet och Broderskap – Solidaritet. För mig är det detta fjärde ord hela klimatrörelsen kokar ner till. Det handlar inte om oss, och vilka eventuella konsekvenser som drabbar mig i Sverige.

Solidaritet handlar om medmänsklighet i handling. Vi kan inte använda ekonomiska argument för att kämpa för klimatet. För hur värderar en människoliv i pengar? Det är omoraliskt att prata om hur mycket utsläpp kostar, och att sälja dem i form av utsläppsrätter på en fri marknad, när det handlar om hela länders överlevnad.

Vidare diskuterade jag med min franska värdfamilj om vad som krävs för en bättre värld. Med helt olika utgångspunkter kom vi fram till att det krävs ett systemskifte. Vi kan inte lösa problemen med samma system som skapade dem, exempelvis genom att handla med utsläppsrätter. Det vi kan göra är att ställa krav. Även om vi inte alltid själva kan föreställa lösningarna, och inte vet hur det framtida samhället kommer att se ut, så måste vi ställa konkreta krav. Att vi, som bär klimatskulden, kompenserar fattigare och sårbarare länder, för de skador vi åstadkommit genom våra utsläpp. Att vi som samhälle måste ställa om till ett hållbart levnadssätt med kraftigt minskade utsläpp, istället för att som nu öka våra utsläpp!

Svenska Kyrkan driver genom Act Alliance kampanjen ActClimate. Inför det FN:s klimattoppmöte i Paris i december samlar vi in namnunderskrifter, för att med konkreta krav uppmana svenska politiker till att gå in med ambitiösa och livsnödvändiga krav i förhandlingarna.

På lördag 28/3 är det Earth Hour, och Ageravolontärerna i Lund tillsammans med Diakoniaaktivisterna ska ut och dela ut värmeljus för att uppmärksamma detta. Var med du med, släck ljuset mellan 20.30 och 21.30, i solidaritet. Men framförallt, gå in på actclimate.org och skriv under för en bättre värld. Om du inte redan gjort det.

Jesper Schwarz
Ageravolontär i Helgeands Församling, Lund

Att aktivera sig

Agerahelg med uppstart för nya ageravolontärer i Uppsala. Vilket fantastiskt sätt att spendera en helg. Den som vill bli ageravolontär får numera gå några kortare helgutbildningar istället, tillsammans med utbildade ageravolontärer och fortbilda sig allt eftersom. Och vem skulle inte vilja bli ageravolontär?! Nu tillsammans med Globala arbetsgruppen i Svenska Kyrkans Unga – såklart fantastisk att bli medlem i!

Jag pratade precis med en vän som såg flera teologiska poänger i att börja äta veganskt för klimatets skull, men sa sig vara för lat. Just lättja, eller bekvämlighet eller brist på tid, är det som vanligtvis står i vägen för engagemang. Oavsett om en är medveten om det själv eller inte kommer bekvämligheten att stoppa oss från mycket som vi innerst inne tror är rätt.

Innan engagemanget finns tycks det förstås onödigt, eller åtminstone inte prioriterat. Det kräver en handling, och visst är det förunderligt hur Gud lämnat så många möjligheter för oss att själva välja att upptäcka. För när engagemanget väcks, när en hittat rätt fråga att engagera sig i, då kan det betyda mer än allt som upptagit ens tid innan. Men liksom att gå upp på morgonen (för många av oss) kräver en känsla av nödvändighet och att i ett ögonblick bara bestämma sig för att ”nu gör jag det” behöver en aktivera sig själv. Agera mera är ett slagord vi använder oss av. Gör det.

Vi är ju kallade till tjänst för våra medmänniskor och att vårda hela Guds skapelse. Hur väl en lyckas med bara klimatansvaret kan en kolla på Klimatkontot – och se efter hur en kan ta ett större ansvar. Förutom att ta ansvar för sitt eget liv och sin nära omgivning är förstås ett härligt sätt att få följa Jesus att engagera sig i någon organisation som arbetar djupare med det. Globala arbetsgruppen kommer snart med en film om vad en kan engagera sig i, men inspireras av våra bloggar så länge. Såhär i fastetider kan Vildåsnan, eller kanske senaste numret av medlemstidningen Troligt ge idéer – vad sägs om plastfasta t ex? Det behöver inte vara något storslaget, när du källsorterar efter din kompis i kyrkan, tänk på att Jesus sa att den som vill vara stor ska vara de andras tjänare (Mark 10:43).

Förra helgen fick vi ett ordentligt fokus på klimatfrågorna som Svenska kyrkan fortsätter att driva hårt hela året, med ett fokus på COP 21 i Paris, som är klimattoppmötet arrangerat av FN i december. Vi agerade genom att samla namnunderskrifter och bjuda på chokladhjärtan. Tills december kommer mycket kampanjande och uppmärksammande äga rum – håll till godo! Och framför allt, aktivera dig!

 

Mikael Risenfors
Ageravolontär och medlem i Globala arbetsgruppen

COP20 i Lima Del 1

Hej, Matilda här. Jag har varit i Lima i Peru under de senaste två veckorna för UNFCCCs klimattoppmöte, COP20. Jag är här som officiell delegat för Lutherska Världsförbundet.

De här två veckorna har varit väldigt fullbokade med olika aktiviteter och vi har inte haft mycket tid till att stanna upp och reflektera. Det är därför som jag först idag, som är COPs sista dag, tar mig tiden att skriva här i bloggen. Jag tänker börja med att berätta lite om vad vi egentligen gör här och vilka vi är. Sedan så kommer jag att berätta vad vi har gjort och dela delar av upplevelser och tankar ifrån de andra i min delegation.

___

För några år sedan bestämde sig Lutherska Världsförbundet för att de skulle engagera sig mer i klimatfrågan och de bestämde sig även för att på samma gång engagera ungdomar i den nya satsningen. Sagt och gjort. Inbjudan om att nominera en ungdom från de olika Lutherska Världsförbundet-regionerna skickades ut till medlemskyrkorna och sedan sattes en delegation ihop. COP18 genomfördes i Doha och för Lutherska Världsförbundet fanns representanter ifrån Oceanien, Nordamerika, Afrika, Sydamerika, Asien och de olika delarna av Europa.

Tanken med det hela var att ungdomarna skulle kunna fungera som ögon och öron för att alla vi som var kvar hemma skulle kunna följa med i vad som var på gång under mötet. Likaså skulle de även vara en röst på plats för de som själva inte kunde vara representerade i Doha.

Konceptet fungerade väl och inför COP19 i Warszawa ville man än en gång sända en ung delegation. Inbjudan för nominering skickades ut igen och den här gången hade jag turen att bli en del av den här fantastiska upplevelsen. Vi hade samma uppgifter som delegationen året innan men under första dagen av COP19 ändrades planen och vi började i stället att bygga på en kampanj som med hjälpa av flertalet andra organisationer idag har 10 000 följare runt om i världen. Jag ska inte återupprepa mig för mycket utan här kan du läsa om hur allting började. Kampanjen valde vi att kalla #FastForTheClimate. När vi kom hem ifrån Warszawa var det svårt att greppa vad vi egentligen hade varit med om under de två intensiva veckorna. Efter ett tag började alla bitar falla på plats och arbetet med #FastForTheClimate påbörjades tillsammans med andra organisationer som också hade valt att ansluta sig till Yeb Saños fasta efter hans otroligt rörande tal under öppningen av COP19.

Tidigt i år fick vi tidigare deltagare i delegationerna till COP18 och COP19 veta att tanken för årets COP, COP20 i Lima, var att bilda en delegation med de av oss ifrån de två föregående åren. Det kunde jag inte säga nej till och på så sätt börjades arbetet inför COP20. Vi var nu en gammal delegation i ny sammansättning och vårat fokus var #FastForTheClimate och att föra fram Lutherska Världsförbundets klimatuttalande.

Det här var del 1. I del 2 och efterföljande kommer det att handla om just COP20 i Lima och var vi har gjort under de här två veckorna.

poland_hawkey_COP19_20131113_105 (1)

 

 

 

 

 

 

 
Interreligiöst ungdomsmöte COP19. Foto: LWF/Sean Hawkey

The LWF delegation to the UN climate talks COP20 in Lima

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Nästan hela årets delegation till COP20. Foto: LWF/Sean Hawkey
Från vänster: Marta Spangler – USA, Jeff Buhse – Canada, Matilda Mattsson – Sverige, Leif Andersen – Norge, Warime Guti – Papa Nya Guinea, Pranita Biswasi – Indien, Caroline Richter – LWF och Luis Flores – Peru

 

Matilda Mattsson, Ageravolontär i Västerås stift och LVFs delegat i Warszawa och Polen.

Ord mot våld

Nu har det gått några veckor sedan MR-dagarna i Umeå och man har haft tid att landa i alla tankar och funderingar som dessa fantastiska dagar gav upphov till. När jag blickar tillbaka så fastnade jag framförallt för ett seminarium som handlade om den internationella poesi festivalen som hålls i staden Medellín i Colombia varje år. Svenska Kyrkan hade här varit med och sponsrat för att få dit Poeten Jairo Guzman som kom för att berätta om hans arbete med festivalen och framförallt om hur poesin fungerar som ett verktyg för att styra ungdomar bort från våldet, kriminaliteten och ”de snabba pengarna”. Seminariet kallades för ”ord mot våld”, Jairo förklarade att Colombias kultur och språk var sårat utav alla års våld och oroligheter i landet. Konflikter mellan staten, FARC gerillan och paramilitära grupper har satt sina tydliga spår i den Colombianska vardagen och därmed vardagsspråket. Poesin, berättade han, ger ungdomar ett alternativt sätt att uttrycka sig på som inte är befläckat utav våld och kriminalitet och visar dem att det finns en alternativ väg att ta. Poesin ger samtidigt möjlighet att bearbeta det jobbiga och mörka som varit samtidigt som det ger hopp om förändring.

The smile in the photo

The smile in the photo

of that politician 

that voted in congress

in favor of the war

is the same smile

of the skulls

in the unmarked mass grave.

(Jairo Guzman)

Under samtalet citerade Jairo också Wittgenstein som ska ha sagt ”Mitt språks gränser är min världs gränser” och jag tyckte det illustrerade vikten utav den här typen utav projekt på ett bra sätt. Är man som ungdom låst i ett samhälle som blivit djupt influerat utav oroligheter och konflikt så har man nog svårt att tänka sig att det kan finnas något bortom allt det svåra man upplever och hör. Därför tänker jag att det är viktigt med projekt som dessa som kan fungera som ett forum för att öppna upp för andra intryck och idéer. Ord och hur man använder sig utav dem kan ju tyckas trivialt men hur vi pratar om saker och ting formar ju i slutändan hur vi uppfattar det som finns runt omkring oss och har därför också en väldig kraft att förändra.

 Jag tror framförallt att förändringar börjar i vardagsspråket, ser man till exempel till den svenska kontexten så har det ju diskuterats vilt om tidigare kränkande ord som varit normaliserade, många vill få bort dem för att kunna rensa samhället på de stereotyper och fördomar som finns gentemot vissa grupper, dessa idéer är ju ofta djupt förankrade just i orden. Tanken är att får vi fler att välja bort dessa kränkande ord så är vi också ett steg närmare en förändring mot ett mer öppet och jämställt samhälle för alla. I Colombias fall så handlar det nog många gånger om att öppna upp språket för annat än just kriminalitet och våld och att styra ungdomar mot en annan typ utav kultur för att de också ska kunna känna hopp och att de finns möjligheter och kraft att förändra den situation som råder. Ett vardagsspråk som ger mycket utrymme för negativa ord har stor makt att egga på negativa tankar och där med också negativa handlingar, därför är det viktigt med alternativ.  Oavsett vilken kontext man befinner så kan jag känna att det är viktigt att erkänna den kraft som ord har att påverka, förändra och skapa…”let there be light”.

Susanna Dobrota
Ageravolontär
Stockholms Stift

Varför Hat?

Under förra veckans Mänskliga Rättighets Dagarna i Umeå belystes det framväxande hatet i Europa, som inte förskonat Sverige på något vis. Ur ett svenskt perspektiv talades det mycket om den allt starkare rasismen, islamofobin och antiziganismen, några av vår tids stora samhälleliga problem.

Syftet med seminariet Why Hate? (Varför Hat?) på MR-dagarna var att diskutera varför nationalismen, och med den främlingsfientligheten och rasismen, har vuxit sig så stark i Europa. Mycket fokus lades på hur framväxten av höger extrema politiska partier inom EU, så som: Front Nacional (Frankrike), UKIP (England), Danskt Folkeparti (Danmark) har eldat på och i allt större utsträckning normaliserat rasistiska och främlingsfientliga värderingar.  Soraya Post, EU parlamentariker och deltagare i seminariet, argumenterade för att den växande rasismen inom EU beror på att man inom medlemsstaterna behöver syndabockar för den ekonomiska krisen som Europa genomlevt de senaste åren.

Brian Palmer, social antropolog och lektor vid Uppsala Universitet, underströk att Sverige är ett av de mest välkomnande länderna i Europa mot invandrare och flyktingar, och att vi dessutom har en av de starkaste anti-rasist rörelserna i den rika världen, något vi borde vara stolta över. Men att allt detta inte kan ses som att Sverige är utan problem vad gällande frågan om främlingsfientlighet och rasism. Oundvikligen kom seminariet att handla om det växande stödet för Sverige Demokraterna som en generator för den växande främlingsfientligheten och normaliseringen av rasistiska värderingar i Sverige. Följaktligen kom frågan om hur vi i Sverige kan bromsa utvecklingen vi sett under de senaste åren. Brian Palmer ansåg att Sverige Demokraternas största fördel är deras roll som utfrysta och mobbade. För att bryta detta mönster måste de bli mötta som riktiga politiska motståndare med sakliga argument om varför värderingarna de sprider är fel. Genom att göra detta ger vi dem inte fördelen av att porträttera sig själva som offer.

Kevin Lampe, kommunikationsrådgivare vid Kurth Lampe och författare av artikeln ”Sluta vara så svenska med Sverige Demokraterna”[1] , påpekade också det växande stödet för Sverige Demokraterna som ett hot. Istället för att göra det som vi svenskar är så bra på, hålla tyst, måste vi resa oss upp och opponera oss, säga vad vi egentligen tycker.

Att lyssna på dessa intelligenta människor ingav hopp, även om det blåser höger extrema vindar i Europa så är vi många som vill och kan opponera oss.

Beatrice Fäldt
Ageravolontär
Stockholms Stift

 

 


[1] http://www.dagenssamhalle.se/debatt/sluta-vara-sa-svenska-med-sverigedemokraterna-10514