Wageni ni baraka = Gäster är välsignelser

Gäster var precis vad vi var när vi, 18 internationellt engagerade människor från Stockholms stift, besökte det norra stiftet i Lutherska kyrkan i Tanzania i januari i år. Vid Kilimanjaros sluttning bodde vi och syftet med denna resa var att fördjupa de mångåriga samarbete som redan finns mellan båda våra kyrkor samt att besöka olika projekt som stöds av Svenska kyrkans internationella arbete.

.

Kilimanjaro

Berget Kilimanjaro såg vi varje dag när vi vaknade. Foto: Staffan Törnqvist

Gruppen på Coffee Union, där de sålde Fairtradekaffe. Foto: Daniel Andersson

Gruppen på Coffee Union, där de sålde Fairtradekaffe. Foto: Daniel Andersson

 .
Jag fick se exempel på en kyrka som arbetade holistiskt, och tog hänsyn till hela människan. Förutom gudstjänst och sådana traditionella kyrkliga aktiviteter, så drev kyrkan både sjukhus, skolor, hade odlingar av olika grödor och livsmedel samt vattenpumpar. Nedan kan du se en bild från Chekereni församling, hit kunde människor komma och få rent vatten. För mindre än en svensk krona fick de fylla 60 liter vatten.
.
Vattenpump vid Chekereni församling. Foto: Staffan Törnqvist

Godwin Chonjo, engagerad volontär vid vattenpumpen i Chekereni församling. Foto: Staffan Törnqvist

 .
Ett konkret arbete som utförs med stöd från Svenska kyrkan är Ko & Kalv-projektet. Kortfattat går det ut på att en familj får en dräktig ko av kyrkan (eller en get). Kalven ges (efter lämplig tid) tillbaks till kyrkan för att på så sätt kunna ges vidare, medan ursprungsfamiljen får behålla sin ko. Familjen får utbildning i mejeriproduktion och djurhållning, och kan sälja mjölken och få en inkomst. Djurens avföring kan användas till biogasproduktion och även som gödsel på grödor som odlas. Vi besökte 2 gårdar, och båda dessa gårdarna hade verkligen ett kretsloppstänk integrerat i hela gården.
.
Getter

Getter kunde också ingå i Ko & Kalv-projektet. Foto Staffan Törnqvist

 .
Att vi människor föds i olika delar av världen med olika förutsättningar är jag medveten om, detta blev dock ännu mer påtagligt under resans gång. Det var inte självklart att alla invånare i Tanzania hade elektricitet eller rinnande vatten, men på vårt hotell fanns det möjlighet att duscha varje dag, vilket en gärna gjorde eftersom det var runt 30 grader dagligen. Jag vet att jag är priviligerad (Bortskämd? Van vid min livsstil?). Detta gäller både materiellt, när jag tänker på hur många saker jag har hemma, men även tillgången till rent vatten och livsmedel. Det faktum att jag kan gå till affären och handla i princip vad som helst utan att behöva ta hänsyn till om det är säsong eller vilket land varan kommer ifrån… är det inte rätt konstigt egentligen?
.
Mat

Ris och kyckling: standard på tallriken. Foto Staffan Törnqvist

Mat 2

En kan äta det mesta med sked. Foto: Staffan Törnqvist

 .
Jag är tacksam för allt jag fick vara med om. Jag är tacksam för att vi blev så vänligt emottagna på alla ställen där vi gjorde besök. Det var flera människor vi träffade som uttryckte att wageni ni baraka = gäster är väsignelser. Gäster för alltid något gott med sig. Det tar jag med mig hem!
 .
Avslutningsvis kommer här lite nyheter! Dels fick vi äran att vara med på ärkebiskopsinstallationen av den numera ”presiding bishop” Fredrick Shoo. Dessutom var Eva Brunne, Stockholms stifts biskop nere i Tanzania samtidigt med oss för att signera ett vänstiftsavtal med det norra stiftet i lutherska kyrkan i Tanzania. De två stiften (och länderna med för den delen) har haft ett samarbete länge men nu finns det på print och undertecknat. Förhoppningsvis kan detta leda till ännu fler intressanta utbyten i framtiden. Vänstiftsavtalet tar upp 3 huvudområden:
.
  • Att be för varandra, särskilt med tanke på vårt gemensamma ansvar för klimatet.
  • Att utveckla lärande i kristen tro och kristet liv.
  • Att främja kvinnors möjligheter att utöva ledarskap på olika positioner i kyrka och samhälle.
Jag i början på den 5 timmar långa ärkebiskopsvigningen. Foto: Staffan Törnqvist

Jag i början på den 5 timmar långa ärkebiskopsvigningen. Foto: Staffan Törnqvist

 

 

 

Ta hand om er där ute!
Lena Johansson, Ageravolontär i Stockholms stift

Om sköldpaddor och ankor

För ett par veckor sedan var Biskop Thomas på besök i Sverige. Biskop Thomas är biskop i koptiska kyrkan som är en orientalisk-ortodox kyrka med sina rötter i Egypten. Det är även där som deras påve finns, Theodoros II. Trots att kopterna utgör en minoritet i Egypten så är den koptiska kyrkan en utav de största kyrkorna i mellanöstern. De har länge varit en utsatt kyrka – till exempel så är det extremt svårt att få byggandslov till att bygga nya kyrkor i Egypten. Biskop Thomas berättade om kopternas situation idag och hur de ser på framtiden i ett land som genomgår stora förändringar. Han berättade följande historia:

Det var en gång en sköldpadda. Sköldpaddan hade två kompisar som var ankor. En dag så föll sköldpaddan ner i en brunn och kunde inte komma upp. Sköldpaddans två ank-kompisar kom förbi och flög runt, runt brunnen.
”Vad kan vi göra?” undrade den ena av dem.
”Om du ändå hade vingar, så kunde du flyga upp ur brunnen!” sa den andra.
”Försöka att ta tag i mig och dra upp mig!” föreslog sköldpaddan.
Men hur ankorna än försökte så fick de inget grepp om sköldpaddans hårda skal och de kunde inte hjälpa sin vän. Efter ett tag så simmade sköldpaddan på en gren och då fick han en idé.
”Om jag biter tag i grenen så kan ni greppa tag i andra hållet och flyga iväg med mig!”
”Men tänk om du tappar greppet och trillar? Du kan inte flyga.” sa en av ankorna.
”Nej,” svarade sköldpaddan, ”men jag är villig att ta den risken.”
Så sköldpaddans idé genomfördes och ankorna hjälpte sin vän. När de landade på fast mark igen så sa sköldpaddan:
”Se, jag kanske inte har några vingar, men med er hjälp så kunde jag flyga ändå!”

Sköldpaddan, sa biskop Thomas, är den koptiska kyrkan. Just nu så är de kristna i Egypten inte fria att utöva sin religion – de kan inte flyga. Ankorna är kyrkor i andra länder, där det finns religionsfrihet. Vi kan hjälpa kopterna att flyga, men en viktig del som biskop Thomas pålyste var att idén som möjliggjorde att sköldpaddan i historien kunde flyga var sköldpaddans egen. Sköldpaddan var också villig att ta risken att falla. Biskop Thomas sa rätt ut att:

”Vi möter många svårigheter och faror just nu, men vi är villiga att betala priset för vår tro.”

För mig, som bor i Sverige, är det nästan helt ofattbar att utövningen av ens tro kan innebära så stora risker. Men man hörde på biskop Thomas röst och såg i hans ögon att han menade varje ord. Han uppmanade oss att inte glömma kopternas kamp, utan visa solidaritet.

En glädjande nyhet som biskop Thomas kunde berätta var att ett Egyptiskt kristet råd håller på att bildas, för att de olika kyrkorna i Egypten ska kunna stödja varandra.

Slutligen kommer ett sista citat från biskop Thomas:

”Democracy is the responsibility of the majority to enable the minorities to express their identities.”

Solidaritet, fred och kärlek.
/Karolina Göranzon, ageravolontär i Helga Trefaldighets församling, Uppsala

Pengar i handen

Idag var det samtal i domkyrkan om sociala trygghetssystem i biståndet. Sociala trygghetssystem är sådant som vi började införa i Sverige i och med folkpensionen 1913. Vi utökade sedan med barnbidrag, socialbidrag, föräldraledighet och annat sådant som vi ser som självklart i en välfärdsstat. Trots att detta är något som lyft Sverige och lett till en rejäl utveckling är det konstigt nog inte något som har diskuterats så flitigt i biståndsdebatten. Tills nu.

När finanskrisen och andra kriser slår till så får utvecklingsländerna känna av hårt hur mycket de drabbas. Det är fattiga människor som lever på små marginaler som känner av det mest då de ofta får sälja det de har för att kunna överleva. Eftersom många i utvecklingsländerna livnär sig på jordbruk så har jordbruksfrågor varit viktiga inom biståndet för om jordbruket försämras, inte utvecklas och förändrat klimat leder till sämre möjligheter att bruka jorden så drabbas människor i fattiga länder. Därför är det viktigt att jobba med jordbruksfrågor men eftersom ojämnlikheterna inom länder ökar också så finns det fattiga människor överallt i världen som lever på små tillgångar, inte bara i de fattigaste utvecklingsländerna. Därför behövs de andra åtgärder så man kan hjälpa de allra fattigaster människorna, oavsett vilket land de bor i.

Tanken med kontantstöd är enkel: om man ger pengar i handen så gör det stor skillnad. Det är kontantstöd i form av pensioner, barnbidrag eller direktstöd till utsatta människor.

I flera länder har man börjat införa detta: Brasilien, Mexiko, Chile, Peru och Indien bland annat. I de här länderna kan man se ett tydligt resultat. I Mexiko finns exempelvis Oportunidades, ett system som ger kontantstöd till fattiga hushåll. De är villkorade, dvs det krävs en motprestation. I det här fallet är motprestationen att barnen ska gå i skolan samt hälsokontroll. Det finns andra länder som har testat helt generella stöd utan krav på motprestation. I flera afrikanska länder finns pensionssystem som täcker majoriteten av de äldre.

Sociala trygghetssystem har funnits i utvecklingsländer innan, som utbildning och vård. Men då var kravet att man behövde en formell anställning om man skulle ta del av de systemen. Eftersom de allra fattigaste inte har formell anställning så fick de inte ta del av dem systemen.

I ett pilotprojekt i Namibia testade man ett helt generellt ovillkorat kontant stöd. Alla i byn fick 100 kronor i månaden. Det var inte tillräckligt för att leva på men la ändå en grundinkomst som skapade trygghet. Resultatet var häpnadsväckande: antalet undernärda barn gick från 42 procent till 10 procent! Arbetslösheten minskade också eftersom folk vågade ta risker. Hälsan hos invånarna i byn blev bättre och föräldrarna fick råd att betala skolavgifter.

Det finns många exempel och de talar alla sitt tydliga språk: att satsa på att bygga upp sociala trygghetssystem som också kommer de allra fattigaste till del ger bra resultat för samhället. Det har ställts mer krav på biståndet, att det ska vara effektivt och kunna visa på resultat. Ändå så går bara 0.3 procent av det svenska biståndet till sociala trygghetssystem.

Vad kan då biståndet spela för roll i det här? Det verkar ju som att länderna själva kan klara av att bygga upp de här systemen. Alla i samtalet var överens om att biståndet ska vara med i en initial fas för att hjälpa till med uppbyggnaden av systemen. Man vill inte göra länderna beroende på bistånd för att finansiera systemen. Tanken är i takt med att utvecklingen går framåt – hälsan blir bättre, fler utbildar sig, arbetslösheten minskar – så kan man öka skattenivåerna så att länderna kan finansiera systemen själva. Biståndet kan vara med och göra pilotprojekt för att se vad som fungerar och vad som inte fungerar i den kontexten de ska råda i. Man kan också hjälpa till med ID-kort och annat administrativt.

Liksom i mikrokreditprojekt har det visat sig att det ofta ger större effekt när kontantstöden går till kvinnorna. Erfarenheterna har också visat att det är viktigt att se genuseffekten av projekten om man vill att de ska fungera bra.

Något som ändrat sig trendmässigt är att Världsbanken har börjat diskutera det här rejält, speciellt sen efter finanskrisen. Det som Världsbanken kan göra är att bygga upp system som är lättadministrerade. När Världsbanken hade möte nyligen var sociala trygghetssystem och kontantstöd en huvudfråga. Även efter jordbävningen i Haiti kom de här frågorna upp då det visade sig ofta vara mer effektivt att ge pengar direkt till människor så att de fick köpa vad de behövde, snarare än att ge mat direkt.

Läs gärna mer på Svenska kyrkans hemsida.

Summa summarum kan man säga enkelt sätt att det som visade sig fungera för Sveriges utveckling fungerar nu i stor grad i andra länder.

Det ska bli spännande att se hur det här utvecklar sig!

/ Samuel Skånberg – Agera-volontär

 

 

Rio -20 och Rio+20

Redan tidigare på bloggen har vi nämnt att det har pågått två parallella möten i Rio: People Summit, mötet mitt i staden som varit offentligt och utan inträdesbiljett, och FN:s möte om hållbar utveckling, i Rio Centro som är långt ifrån centralt… På det ena mötet har det spelats musik från världens alla hörn, det har sålts glass i stånd och chipspåsar som varit ihopbuntade med snören, med människor från det globala samhällets många hörn, allra mest brasilianare. På det andra mötet har det allra mest- förutom vi som inte bekräftat regeln- vistats viktiga män i kostym. Vilket av mötena tror du att denna avslutande fredag andades mest hopp och fortsatt kämparglöd?

Ett annat sätt att beskriva de två mötena på är såhär:

Rio -20: Som Sara frågada idag, var det ett FN-möte i hållbar utveckling eller en demonstration av effektiv air conditioning som vi har varit på? Det är inte konstigt att en ageravolontär blir förkyld i denna kyla! Och inte bara är den fysiska temperaturen sned, hela mötet har snarare tagit oss -20 år tillbaka i tiden än tvärtom, i frånvaro av implementation och modiga strategier mot hållbarhet.

Rio +20: Folkmötet med multikulturella medvetenheten som vi fått känna på på People Summit och med de olika NGO:sen ger oss fortsatt hopp. Det finns en folkrörelse i öst och väst, i norr och syd, som VILL något. Vill samarbeta, nätverka, agera, reservera, värna, vårda och hitta nya vägar att gå emot de strukturella system som strävar mot det motsatta.

Nu är detta uppdrag officiellt slut. Men håll ändå utkik efter oss!

/Katarina och Sara, mission completed

 

 

Kyrkan ger hopp i förorten

Efter några fina dagar ute på landsbygden i Afogados har vi fått ta del av Diaconia Brazils arbete i Recife och dess förorter. Recife är en kuststad i Brasiliens nordöstra del, där det är lätt att få tag i droger, tex krack. För att ha råd med det finns det flickor i 9-årsåldern som säljer sina kroppar, berättade Diaconias personal för oss i ett möte i onsdags förmiddag. Som motvikt till denna verklighet bedriver Diaconia en utbildning för ungdomar i åldrarna 14-25 år, där teman som mänskliga rättigheter, demokrati, politik och ledarskap tas upp. Ungdomarna får under fyra månader fördjupa sig i fotografering eller webbdesign, och kan efter avslutad utbildning låna utrustning för att göra egna mediajobb. Vi fick träffa ungdomarna ute i förorten och höra om deras hopp och drömmar. Se dem dansa streetdans och höra deras perspektiv på hållbar utveckling. Mycket intressant!

Gatukonsten är större i Brasilien än i Sverige.

 

Favelornas gator

Floden Briberibi rinner förorenad genom slummen

Ungdomarnas foton ställs ut på stan

Imorgon bitti åker vi ner till Rio de Janerio för klimatmötet Rio+20. Med oss dit vill vi ta de människor perspektiv, som just nu lider av torkan i Afogados och som kämpar mot våld och droger i Recifes förorter. Alla de röster som inte kommer att få komma till tals i FN:s konferenssalar. Och som tecken på detta har vi med oss varsin t-shirt, som Diaconias medarbetare hjärtligt gav oss ikväll. :)

En lekplats i favelan...

... och en lekplats inne i Recife.

Bon día/Boa noite! /Katarina, ageravolontär redo att gå och lägga sig

Bönder som Diaconia stöttar

Efter en natts sömn på landsbygden i Afogados blev vi hälsade ”Bom día” av några apor. De bor i trädet precis utanför receptionen på hotellet, och hade vid 8-tiden partaj bland grenarna. Vilken syn!

När vår eminenta tolk Ivo kommit var det dags att bege oss till Diaconias kontor. Där hade vi ett möte med flera i personalen, och vi fick höra om vad Diaconia gör för människorna på landsbygden. Förra året var 6083 personer direkt involverade i Diaconias projekt med lantbruk och ekologiskt odling, och fler personer nådda indirekt. Ingenjören Adioso berättade för oss:

”Diakonia uppmuntrar bönderna att fortsätta producera ute på landet. Regeringen uppmuntrar det motsatta.” (citat)

Vi besökte ett bondepar som Diaconia har stöttat under tolv års tid. Frun Gehedite har ärvt marken av sin familj, och säger att hon aldrig skulle kunna sälja den. Med Diaconias hjälp har de byggt både en vattencistern och en biogasanläggning, som försörjer de med all el dem behöver. Allt som behövs är tre kor och deras avföring! Maken José kallar Diaconias hjälp för ”Miracle from heaven”. All deras odling är ekologisk och familjen är nästan självförsörjande.

Malin Olofsson, reporten från SR som också besökte bondeparet, hade idag några inslag på svenska radio. Här och här kan du lyssna på hennes reportage och nyhetsinslag. Håll gärna utkik för fler reportage!

Det var en mycket varmt dag på landet, så det passade mycket bra att få dricka ur kokosnötter med sugrör efter en rundvandring på gården. Svalkande gott! Imorgon berättar Sara om de andra bönderna som vi träffade i närheten av Afogados.

Sinceramente (= hjärtliga hälsningar), ageravolontären Katarina

Roadtrip och skogsäventyr

Efter en tidig frukost på hotellet i Recife packade vi ihop våra saker och stuvade in packning och oss själva i Diaconias bil som skulle ta oss ut på landsbygden och till staden Afogados da Ingazeira. Med oss i bilen var också Malin Olofsson, journalist från Sveriges Radio, som är här i Brasilien som miljöreporter. Hon ska bland annat rapportera ifrån Rio+20 mötet och vi kommer att försöka länka till hennes reportage här på bloggen. Lyssna gärna på Ekot i dagarna, troligtvis kommer hennes reportage sändas snart!

Vägen slingrade sig fram i några timmar…

Vår chaufför, Aylton, tog oss ända fram till hotellet i Afogados da Ingazeira. Hit har vi kommit för att besöka Diaconia och deras arbete med bland annat jordbrukarkooperativ och vattencisterner.

Efter en god lunch begav vi oss ut på skogsäventyr i en bevarad del av Brasiliens urskog. Vi var välkomna trots skylten som betyder att inga främlingar är välkomna.

Våra nya vänner från Diaconia berättar att just urskogen och arbetet med att bevara den ofta glöms bort i skuggan av regnskogsskövling och andra miljöfrågor. Här uppmuntras människor att inte sälja sin mark, och inte heller hugga ner träden för att odla eller ge upp skogen för betesmark.

Med  oss följde en lokal guide, Louis. Han bjöd Malin på källvatten, och berättade att vattnet från källan var av sex gånger bättre kvalité än det vatten vi drack till maten. Vattnet här kommer från en underjordisk källa med mycket rent vatten, men just nu är det svår torka (det har bara regnat ett par gånger i år) så därför är vattennivån ovanligt låg. Vi andra fick också smaka och det smakade väldigt gott :)

Träden överlever, trots torkan, eftersom de är starka. Exempelvis det här trädet som växer rakt på ett stenblock.

Dagen avslutades med ett svalt dopp i en underjordisk källa som Louis tog med oss till. Långt ner bland stenblocken i det bäcksvarta mörkret kunde vi kyla av oss efter en händelserik dag i den brasilianska solen. Imorgon kommer Kattis att skriva mer om Diaconias arbete med vattenförsörjning och ekologisk odling, läs gärna!

Kattis är redo för nya erfarenheter.

Sara Johannesson, Ageravolontär på äventyr

Med mänskliga rättigheter mot hunger

Idag, lördagen den 11 februari, samlades vi- ett stort antal internationellt engagerade i Lunds stift- i Höörs församlingshem och kyrka för att ha fasteupptakt tillsammans. På askonsdagen om en och en halv vecka inleds fastan, som detta år har en kampanj med temat ”Rätten till mat- Jämställdhet och jordbruk”.

Efter ett kort förmiddagsfika firade vi en härlig mässa i kyrkan, med finstämd livemusik från en trio från Trelleborg. (Jag fick noter på några av sångerna!) Det kändes som ett bra sätt att börja en dag med mycket information och engagemang.

Lena Klevenås, som är verksam inom FIAN (FoodFirst and Information and Action Network), höll ett väldigt spännande föredrag om det paradigmskifte som håller på att ske: Från att ha sett på hungerfrågan som en biståndsfråga (en fråga där exempelvis 5000 barn i Inidien dör varje dag, 42% av samma lands barn är undernärda och den indiska premiärministern  sagt att han skäms) går vi mot en tid då rätten till mat ses allt mer som en mänsklig rättighet. FIAN startades ur en Amnesty international-grupp 1986 i Heidelberg i Tyskland. Och precis som Amnesty skriver FIAN påverkansbrev, fast här för att uppmärksamma specifika fall där rätten till mat kränks.

Det finns olika sätt att engagera sig lokalt och globalt. Bössinsamlingar och syföreningar behövs, precis som politisk påverkan och utbildning. För datakunniga finns det i årets fastekampanj en intressant sak som kallas för ”Utmaningen”. Efter fastlagssöndagen kan du gå in på (www.utrotahungern.se) för att utmana någon du känner att göra något han eller hon kanske inte ”vågar” eller ”skulle gjort annars”. Pengarna går till ett gott ändamål och ett gott skratt kan ges på kuppen.

Vad vore väl en fasteupptakt utan fastlagsbullar? ;) Det var en mätt ageravolontär som samåkte ner till Malmö igen. Så fint det känns att vara ett ”vi” -gammal som ung- som vill engagera oss för en bättre värld.

Ha det gott! /Katarina, ageravolontär i Slottsstadens församling

 

Internationellt engagemang, ungdomar hjälper varandra

I onsdags startade Fässbergs församlings ungdomsverksamhet upp igen efter julens uppehåll. Det var med två spännande inslag med internationell prägel. Vi har blivit inbjudna till att börja samarbeta med en ungdomsgård i Mölndal som har startat en satsning för att samla in nödvändigheter till barn och ungdomar i Uruguay. De ska fylla en container full med nödvändiga prylar och kläder och kallar sig därför containergruppen. För att kunna genomföra det hela och se till så att alla saker hamnar i rätt händer har det genom en Uruguaysk kvinna, som numera bor i Sverige, fått kontakt med en vettig organisation som arbetar med att hjälpa ungdomar med utbildning och arbetsträning och som tar hand om de allra mest utsatta i samhället, föräldralösa fattiga barn.

Vi ska under våren hjälpa till att anordna insamlingstillfällen och projektet kommer också att följas upp med en resa till Uruguay för att se vart alla saker hamnar och hur ungdomar har det där.

Det andra projektet handlar om en resa till Israel/Palestina som Göteborgs stift anordnar för ungdomar som är engagerade i sin församling. Jakob Lindkvist från Svenska kyrkans unga i Göteborgs stift var här och berättade om projektet och den senaste resan som gick av stapeln i höstas. Det är inte bara en resa utan ett helt projekt med utbildning om situationen i området på några träffar innan resan bär iväg.

Det var kul att få veta hur vårt ungdomsarbete kommer att få en internationell prägel i år. Det är kul att ungdomar kan hjälpa varandra världen över och också roligt att stiftet satsar på ungdomar i de internationella sammanhangen. Det finns många ungdomar som är intresserade av internationella frågor och som bara längtar efter ett sammanhang där de kan engagera sig. Om man dessutom redan är aktiv i en församling är det alltid roligt att få veta att församlingen uppmuntrar ens engagemang och intressen.

Jag tycker att det ska bli jätte spännande att följa hur projekten utvecklas i församlingen och se hur våra bidrag gör skillnad på andra platser i världen. Kul att folk går samman för en bättre värld, alltid lika inspirerande!

Sara Johannesson, Ageravolontär i Fässbergs församling

Ett nytt nådens år

Gott nytt kyrkoår allihopa!

Mitt i alla fantastiska rapporter från Durban tänkte jag bara skriva lite om vad som händer hemma i Fässberg och att vi nu kan fira att det är ett nytt kyrkoår i och med första advent i söndags.

Första advent firades in med flera gudstjänster i Fässberg och jag närvarade vid den kl. 11. Det är så mysigt att få klämma i med hela församlingen i traditionella adventspsalmer och höra vad prästen har att säga om Jesus intåg i Jerusalem, ridande på en åsna och folk brer ut palmer under hans väg. Hur Jesus är på väg, vi väntar hans ankomst på juldagsmorgonen och hur han vill möta oss här och nu.

Jag fick också ett exemplar av Världens Tidning i brevlådan i veckan, det är roligt att se hur våra insamlade medel används och vad kyrkan uträttar i världen. Vad du och jag ger i vår kollekt eller på andra sätt förändrar livet till det bättre för människor jorden över.

Jag skulle också vilja bidra med lite julklappstips. Har du funderat på att köpa en gris till mormor? Inte en gris till henne själv utan ett fint litet gåvobevis som säger att hon just har gett en gris till någon som behöver den någon annanstans på jorden. Du kanske har funderat på att ge lite rent vatten till brorsan? Annars kan ni genom gåvor bidra till att fler får tillgång till rent vatten. På Svenska kyrkans webbshop kan du införskaffa allehanda nyttigheter som kommer bättre behövande till godo. Du får ett fint gåvobevis att ge bort som bevis på att din julklapp gör världen lite bättre.

Sara Johannesson Ageravolontär i Fässbergs församling