Rör inte min moské!

Igår hölls solidaritetsmanifestationer för de moskéer som blivit utsatta för attacker under årets gång i Stockholm, Göteborg och Malmö. Jag var med och deltog på den som hölls på Mynttorget, utanför riksdagshuset, i Stockholm. Det var en lång rad talare, bl.a. Demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke. Talen handlade om hur vi måste stå upp tillsammans, hur viktigt det är att fördöma det som har hänt och arbeta för ett kommande antirasistiskt 2015!

 

#Rörinteminmoské

 

nu får det fan vara nog!!!Varför är då det här en sådan viktig fråga? Igår var en moské som attackerades, idag sker det kanske mot en kyrka, i morgon mot en ideell föreningslokal. Saken är den att ingen av oss går säker om vi tillåter detta ske, om vi inte höjer rösten och protesterar mot dessa gärningar! Jag vill inte behöva känna mig rädd nästa gång jag går till kyrkan för att träffa mina vänner och fira gudstjänst.

 

Skylt i folkmassan.

Några exempel från media: Anlagd brand mot moské i EskilstunaBrand i moské i EslövBrandbomb kastad mot moské i Uppsala

Avslutningsvis lästes följande dikt upp under manifestationen:

I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

Av Martin Niemöller.

Från oss alla Ageravolontärer, till er alla läsare, ett gott nytt antirasistiskt, kärleksfullt och tryggt 2015!

Lena Johansson, Ageravolontär i Stockholm.

Gå du och gör som han!

Martin Kopp, foto av Caroline Richter

I söndags var vi till en mässa i en kyrka här i Warszawa och Martin Kopp som är delegaten från Frankrike hade fått äran att skriva predikan. Han valde att predika om Lukas 10:29-37

Matins ord:

Texten jag har valt för den här söndagen är historien om den barmhärtige samariern. Det är en väldigt känd historia och ändå hoppas jag att vi tillsammans kommer att upptäcka och lära oss något oväntat. Den är berättad av Jesus för att svara på en advokats fråga: ”vem är min nästa?” Svaret på den här frågan är viktigt, eftersom att älska din nästa, enligt Jesus, är det viktigaste budet om mänskliga relationer.

Traditionellt sätt ser kristna det som att den nästa är personen som är i nöd. Att älska min nästa betyder att man blir rörd av hens tillstånd och handlar för att hjälpa till.

Alltså, i historien om den barmhärtige samariern, identifierar vi spontant mannen som blev avklädd, slagen och lämnad halvdöd som vår nästa. Den barmhärtige samariern var verkligen fylld av medlidande (v.33) och därför förband han hans sår, lyfte upp honom på sin åsna, förde honom till ett världshus ocn skötte honom.

Tyvärr så är den här tolkningen av den nästa både fel och ohjälpsam när vi möter klimatförändringarna som kristen. Jag kommer att återkomma till varför den här förklaringen är fel. Låt mig först förklara varför den är ohjälpsam.

För er, människor som bor i norr och för LVF:S delegater som kommer från utvecklade länder. Kan det vara svårt att bli gripen av offren för klimatförändringarna.  Den första anledningen är att de flesta offren.. inte är födda än! De kommer att leva om 40, 50, 60 år från nu. Och det är väldigt svårt att verkligen relatera till någon som ännu inte är född. Den andra anledningen är att de flesta av offren.. inte lever i våra länder! Och fast vi har radio, TV och internet kan inget ersättas med det direkta mötet med en blödande man som ligger  på marken – och jag talar efter erfarenhet. Jag tror ärligt talat att det var enklare för samariern i Jesus historia att bli rörd än vad det är för oss idag då vi möter konsekvenserna som klimatförändringarna har på människor. Jag tycker att vi inte ska känna oss skyldiga eftersom det är ett faktum att vi är separerade från klimatförändringarnas offer av både tid och rum.

Som tur är, enligt texten, så är inte den nästa personen som ligger på marken. Låt oss kolla väldigt noga på texten. Efter att ha berättat historien frågar Jesus sina åhörare ”Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?” Om du lyssnar uppmärksamt på den här frågan märker du att hans nästa är någon av de tre som kom till platsen – inte mannen som ligger på marken. Och det är uppenbart för advokaten att hans nästa var samariern. Han var mannens nästa eftersom han vägrade att ignorera den sårade. Han var mannens nästa eftersom accepterade att skjuta upp sin resa och ta hand om den sårade. Han var mannens nästa eftersom han satte sin finansiella säkerthet på spel genom att säga till värdshusägaren att han skulle betala för alla omkostader. Han var mannens nästa eftersom han ”visade honom barmhärtighet.”

Med andra ord så är den nästa inte den som behöver hjälp utan den som ger hjälp. Han är inte den som inspirerar till barmhärtighet utan den som visar barmhärtighet. Vår nästa är den aktiva personen, inte patienten. Det här är en starkt beskrivning av förståelsen av vem den nästa är. Så Jesus vände egentligen upp och ner på våran bild av vem som är våran nästa! Och det kan vara väldigt störande. Betyder det alltså att Jesus i sin befallning ber oss att endast älska de som visar oss barmhärtighet? Detta skulle motsäga en kristens syn på kärlek, att kärleken är villkorslös.

Var så säker, det här är inte vad Jesus menar. Faktum är att vi inte får glömma den sista meningen av texten: ”Då sade Jesus: ’Gå du och gör som han!’” När han säger ”gör som han” hänvisar Jesus till hur samariern uppträdde. Så enligt den här texten är Jesus befallning till slut inte ”älska din nästa som dig själv” utan ”var alla andras nästa”. Var alla andras nästa.

Att fasta skulle vara en bra start på din resa till att bli en klimatets nästa.
Genom att känna den verkliga känslan av hunger när vi fastar så kan vi känna fysisk solidaritet med offren för extrema klimat. Det raserar de omfattande avstånden i tid och rum som nu separerar oss ifrån de flesta offren av klimatförändringarna.

Det gör att deras verklighet sprängs in i vår verklighet.
Tack vare våra kroppar så säger vi inte bara att vi visar solidiaritet med dem utan vi är i solidaritet med dem.

Idag kan du, genom att fasta, komma närmare de som är drabbade.
Idag kan du, genom att fasta, börja din resa till att bli en klimatets nästa.

Martin, Pranita och Elijah efter gudstjänsten, foto av Caroline Richter

Martin, Pranita och Elijah efter gudstjänsten, foto av Caroline Richter

Idag kan du, genom att fasta, börja svara på Jesus kallelse: ”Gå du och gör som han.”
Amen.

Varför bry sig om klimatet?

/Sean Hawkey

Ett gruppfoto från ett religionsöverskridande möte tidigare i veckan /Sean Hawkey

Jag, Matilda, är som sagt i Warzawa, Polen, som delegat för Lutherska
världsförbundet på Förenta Nationernas klimattoppmöte COP19.

 

Vissa kanske undrar varför jag bryr mig om klimatförändringarna. Varför bryr jag mig om vad som händer på andra siden jorden när jag själv lever i ett land som är tryggt i jämförelse med andra länder? Mitt liv är bekvämt. Jag behöver inte oroa mig för ett krig som pågår precis utanför min dörr eller att en gigantisk storm ska komma och svepa bort hela mitt hus.

Så, varför bryr jag mig? Varför bry mig när jag själv inte påverkas?

Det här är svåra frågor men för mig är svaret enkelt.
För mig är det självklart att vi ska göra allt vi kan för att förhindra klimatförändringarna och för att hjälpa de sårbara som är utsatta för extrema väderförhållanden. Det är inte mindre verkligt eller viktigt bara för att det händer någon annanstans. Vi är alla lika, vi är alla tillsammans på den här planeten och Jesus lärde oss att behandla våran nästa som vi själva vill bli behandlade.

Så, vem är då våran nästa? Enligt mig så är varenda en på den här jorden min nästa och jag ska förklara varför.

Vi det här under nattvarden: “Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.” Jag vet att vi inte delar nattvarden med hela världen MEN jag vet att vi delar på den här jorden. Vi delar på den här planetens resurser och jag känner mig kallad att dela livets bröd med alla de som är min nästa, världen över, för jorden är Guds skapelse. ”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra.” (1 Kor 12:26)

Jag har svårt att tro att någon kan låta bli att bli rörd när de hör talas om de senaste händelserna i Indien och Filippinerna.
Därför tycker jag att vi borde göra allt vi kan för att hålla jorden i ett gott skick. I framtiden är det inte bara människorna som befinner sig på andra sidan jorden som kommer att bli påverkade. Vi kommer inte att kunna gömma oss undan förändringarna längre för våra barn och barfftc2-7nbarn kommer få lov att ta konsekvenserna av de misstagen som vi har gjort nu.

Det är anledningen till varför jag fastar under den här konferensen. För mina nästa och för framtiden.

Matilda Mattsson, Ageravolontär i Säterbygdens församling och LVF:s delegat i Warszawa.

Rättvisan kan inte vänta!

Livets Gud, led Afrika till Fred, Rättvisa och Värdighet. Det är temat på All Africa Conference of Churches jubileumssamling här i Kampala, Uganda. AACC firar att de har funnits i 50 år och vi svenskar är här som deltagare i det teologiska institutet som äger rum samtidigt. De senaste dagarna har vi varit med på den stora jubileumskonferensen och idag var det biskop emerita Caroline Krook som höll predikan under morgonandakten. Hon pratade om att rättvisan inte kan vänta. Att Jesus är sänd till världen och inte till kyrkan och vad det innebär för oss människor.

Till exempel tog hon upp ekologisk medvetenhet. Den ekologiska krisen är en aspekt av rättvisan. Hemma i Sverige har vi länge förväntat oss att kunna köpa billiga kläder, fastän vi egentligen vet under vilka villkor dessa kläder är tillgängliga för oss. Ekvationen går inte ihop, det går inte att producera billigare och billigare kläder utan att både naturens och människors integritet skadas. Trots att vi är fullt medvetna om detta fortsätter vi att efterfråga just dess kläder.

Idag finns flera alternativ, du kan köpa Fairtrade-certifierade jeans och tröjor. Det går att hitta flera plagg som tillverkats av ekologisk bomull och nu äntligen har den första Fairphonen lanserats. En telefon som tillverkats med hänsyn till mänskliga rättigheter och där beståndsdelarna är certifierade av Fairtrade. Det är alltså inte bara bananer, kaffe och choklad som går att köpa rättvisemärkt, fler och fler produkter lanseras hela tiden.

Varför är rättvisemärkning viktigt? För att fred och rättvisa hänger ihop. Vi behöver inte bara en värld som är fri från våldsamma konflikter. Vi behöver en värld där en rättvis fred råder. En värld där alla människor lever under samma förutsättningar. En värld där ekologisk medvetenhet och bevarandet av Guds skapelse tas på allvar. En värld av jämlikhet och värdighet för alla människor.

Här i Uganda har jag lärt mig mycket. Jag har träffat människor från olika delar av Afrika och världen och insett att våra olika perspektiv är viktiga. Vi kan lära oss mycket av varandra, och alla behövs vi i världen. Genom att utbyta erfarenheter och kunskaper kan vi bygga en framtid tillsammans. En framtid där fred, rättvisa och värdighet råder. En framtid där vi står upp för varandra och stöttar varandra. En framtid av kärlek och gemenskap.

Här i Uganda börjar vi unga teologer som samlats bygga den framtiden och de relationer vi bygger här hoppas jag får fortsätta utvecklats i en värld av fred, rättvisa och värdighet!

Sara Johannesson, Ageravolontär i Uganda

Första dagen på det teologiska institutet

I Kampala, Uganda

Efter ett varmt välkomnande och lite mat somnade vi och sov som stockar hela natten. När du flugit tre olika flighter och resan tagit över ett dygn är du ganska mör och den mjuka sängen känns väldigt inbjudande. När vi sovit ut och duschat av oss resdammet väntade en spännande frukost bestående av banan i olika former och formbröds-sockerkaka med lite smör. Vi är tre tjejer och en bebis som åker från Svenska kyrkan för att delta på det teologiska institutet som äger rum i Kampala, Uganda. Institutet är riktat mot unga teologer främst från den afrikanska kontinenten med ett fåtal inbjudna gäster från övriga världen. De flesta är nyvigda präster i olika riktningar av kyrkan eller så är man precis som jag i slutet av sina teologiska studier.

När vi ätit färdigt firade vi morgonbön i kapellet. Vi sjöng upp med en svängig sång och bad för dagen och de två veckor som ligger framför oss. Vi fick också höra en bra predikan om hur livet tillhör Gud och vad det innebär. Ingenting är omöjligt för Gud!

Dagen har bestått av olika seminarier som mestadels har fokuserat på ekumenik i Afrika och kyrkorna i Uganda och Afrika. En föreläsare berättade att det finns över 6000 registrerade kyrkor i Uganda, ganska många tycker jag! En god tanke som kom fram under seminariet var att för att nå enhet och gott ekumeniskt utbyte så måste vi respektera och förstå varandra. Vi måste kunna se längre än våra skillnader och en grund till detta är kärleken.

Vår främsta källa till hjälp här har varit Christmas, en mycket vänlig ung man som har hjälpt oss med allt vi har behövt. Han visade oss våra rum och fixar allt vi frågar efter. Vi fick precis ett helt fat med färska vindruvor som var väldigt goda. Imorgon kommer en bild på honom!

 

Allt för nu,

Sara Johannesson, Ageravolontär i Uganda