Archive for Engagemang

Vi kan förändra

Jun 29

Nu var det snart två veckor sedan som jag gick utbildningen för ageravolontärer i Uppsala och jag tänkte att det är dags att berätta lite om vad jag tar med mig därifrån.

Dels så har jag lärt mig mycket om hur svenska kyrkan jobbar internationellt och projekten de stödjer. Genom alliansen ACT (Actions by Churches Together) är det en hel del projekt minst sagt, och ett arbete jag kan ställa mig bakom.

Men nu så kommer vi till det där andra jag tar med mig, som verkligen gjort ett intryck. Alla människor vi träffat som faktiskt arbetar året runt med att förändra hur världen ser ut idag, alla diskussioner med andra volontärer, och berättelser om tidigare aktioner. Kort sagt; inspiration, idéer och en känsla av att vi kan göra det här. Dessutom så finns det en hel massa människor som stödjer oss.

Jag är övertygad om att vi kan åstadkomma spännande saker tillsammans, och avslutar med att önska mina agerakollegor lycka till på almedalsveckan. Även om jag är mer än lite avundsjuk så känns det bra att veta att ni är på plats.

Sanna Ellesjö
Alldeles ny Ageravolontär i Skövde församling.

Påverkansarbete är KUL!

Jun 12

Aldrig hade jag trott att fest och påverkansarbete hade så mycket gemensamt!

På en fest kan en dansa, men det kan en göra på en påverkansaktion för klimaträttvisa också! Såsom Ageravolontärerna ökade tempot, vill vi att politikerna ska öka tempot när det gäller klimatförhandlingarna! Agera dansar

 

 

 

 

När vi är många tillsammans som samlas, då kan vi göra skillnad! När vårt eget engagemang lyser igenom, då ser andra det och kanske blir de inspirerade till att göra någonting själva.

Till alla som var på Världens fest vill jag säga: TACK för ert engagemang, det inspirerade mig. Jag är inte ensam om att vilja göra denna värld vi bor på till en bättre plats för alla människor. Vi är alla världsmedborgare tillsammans. Så låt oss dansa vidare tillsammans!

Vill du dansa med mig?

Lena Johansson

Ageravolontär i Stockholms stift

Världens efterfest

Jun 11

Nu har det snart gått två veckor sedan Världens fest i Karlstad. En helt underbar helg med inspiration, energi och engagemang för att tillsammans kämpa för en bättre värld. Roligt att se att vi är så många runt om i vårt avlånga land som vill vara med och förändra.

Jag var med och höll i två pass som vi ageravolontärer hade. Inspiration varvades med diskussion och många kloka saker och idéer kom upp. Där och då kändes det verkligen som att vi kan göra något. Vi kan förändra. Där och då var vi många och starka tillsammans. Men vad händer när vi lämnar Världens fest och beger oss hem till vår vanliga vardag? Fortsätter Världens fest med Världens efterfest i församlingarna eller kommer vi tillbaka till det ”vanliga” där jag ofta kan känna att jag är liten och ensam i min vilja att göra skillnad i världen. Och i så fall, hur kan vi göra att Världens fest inte bara är något som sker en gång vart annat år utan är med oss hela tiden? Varje dag. I allt vi gör.

För vi har en massa bra idéer och tankar som går att genomföra och som skulle göra skillnad i vår vilja att göra världen bättre. Jag tror det viktiga svaret på frågan är: tillsammans! Visst kan vi alla göra saker själva men det är när vi är många som vi verkligen kan göra skillnad. Tillsammans kan vi förverkliga alla de idéer som vi har. Med lokalt engagemang kan vi göra global skillnad. Tillsammans kan vi se till att skapa Världens efterfest!

Veronica Pålsson
Ageravolontär Skövde församling

Filed Under: Engagemang

Glädje i engagemanget

Jun 3

I helgen var det Världens fest i Karlstad, en fest för Svenska kyrkans internationella arbete och mängder av engagerade människor var på plats. Hur kommer det sig att vi människor engagerar oss för olika saker? Varför brinner vi för en hållbar värld, mänskliga rättigheter, rättvisa och fred?

 

Jag var på ett seminarium under helgen med Annika Spalde och Pelle Strindlund som båda är författare och ickevåldsaktivister. De talade utifrån rubriken ”Finn glädjen i engagemanget” och utgick från sig själva, sina bakgrunder inom olika engagemang och utifrån den kristna traditionen. Något som jag fastnade särskilt för var tanken på att möta Gud i engagemanget för medmänniskan. I engagemanget kommer Gud nära. När vi står upp för rättvisa och för människor som lever i utsatta situationer, då lär vi känna Gud. Genom vårt engagemang hittar vi glädje och medmänsklighet och kommer också närmare Gud.

 

Vi fick en uppgift under seminariet att prata med vår granne om när vi upplever glädje eller tillfredställelse i vårt engagemang. Först tänkte jag på när vi är många som engagerar oss, som i en Pride-parad eller ett demonstrationståg. Då får jag känna att jag är en del av något större och att vi kan göra skillnad tillsammans. Det kan bli ett riktigt lyft i engagemanget, jag får ny energi att engagera mig och agera, ny energi att fortsätta kämpa för att göra skillnad. Världens fest är också ett sådant sammanhang, vi är många på samma plats som samlas i vårt engagemang för en bättre värld. Också i mindre sammanhang kan jag känna stor glädje och tillfredställelse i mitt engagemang. I små samtalsgrupper där jag får lära känna nya människor, eller komma närmare människor i någon speciell fråga. Det kan vara en studiecirkel i Världens kurs där vi får samtala om vad som driver oss och lära oss mer om hur det ser ut i världen och hur våra val påverkar andra.

 

Vad brinner du för? När känner du glädje i ditt engagemang? Vad får dig att fortsätta kämpa?

 

Sara Johannesson, Ageravolontär i Fässbergs församling

Tack, gracias, thanks…

Apr 27

I helgen träffade jag ett gäng fantastiska människor från Filippinerna, Sydafrika, Brasilien, Tanzania och Sverige! Nämligen deltagarna i den senaste upplagan av Ung i den världsvida kyrkan. Jag var inbjuden för att prata om Ageravolontärerna och vad vi pysslar med. Det var även två gäster till från Svenska kyrkans unga, Ida från Norm-arbetsgruppen och Andreas från tro och identitet-arbetsgruppen.

Jag tar med mig många intryck från den dagen, först och främst hur otroligt häftigt det är att sitta i ett rum där alla runtomkring mig kommer från olika världsdelar. Helt plötsligt blir världen väldigt liten…

Efter att vi gäster hade hållit våra presentationer stannade vi kvar och var med på efterkommande pass vilket handlade om olika problem och möjligheter för unga i våra olika länder. Det diskuterades många teman såsom: politik, sjukvård, möjlighet att påverka, normer, vänskap, relationer.

Några små citat vilka jag antecknade ner:

”- AIDS är fortfarande ett stort problem i mitt land”

”- Yttrandefrihet? Nej, du får akta vad du säger, i värsta fall kan det gå riktigt illa beroende på vad du har sagt…”

”- Vårt lands regering är så korrupt. Vi betalar skatt men det kommer inte folket till användning.”

”- Man behöver pengar för att få sjukvård, har man inte själv pengar så får man låna av vänner.”

 

Det är vid såna här tillfällen som jag påminns om hur sjukt TACKSAM jag är. Jag är tacksam för att jag har fått sån TUR att födas i ett land som Sverige! Jag är förundrad över det faktum att jag inte har gjort någonting för att förtjäna dessa fantastiska förutsättningar och möjligheter som jag har fått i mitt liv helt enkelt genom att jag råkade födas här!

 

Tack!

 

Lena Johansson, Ageravolontär i Stockholms stift.

Filed Under: Engagemang, Okategoriserade

Tyst retreat och engagemang

Feb 9

Jag har haft förmånen att tillbringa de senaste dagarna på tyst retreat på Breidagård utanför Uppsala. Jag stängde av mobilen, avstod kurslitteratur, Facebook och nyhetsflöden, ljud och reklam, artiklar och bloggar för att istället tillsammans med andra i tysthet ge tid åt stillhet, bön och meditation. Jag upplever det som fantastiskt att bara få koncentrera sig på att vara till. Jag känner hur tacksamheten över allt jag fått växer och jag anar mer av glädjen och Nåden i livet.

Men kravmänniskan i mig viskar då och då lite syrligt: ”Ja här sitter du framför en varm brasa, serveras lagad mat, vänder dig inåt och har det bra medan konflikter och miljöförstöring härjar i världen. Du borde göra nåt istället”. Stress och borden smyger sig på och förvandlar min tacksamhet och glädje till en tacksamhetsskuld. Som om jag inte var värd någon vila.

Men då vill jag för min inre kravmänniska citera Cecilia Wadenstein där hon i sin bok Själavård, helt enkelt skriver:

”Kraften till förnyelse och samhällsförändring kommer inte ur jäkt utan ur stillheten inför Guds ansikte. Mod att leva och göra motstånd kommer ur stillhet och förtröstan”

och

”Att öva sig i att bli stilla handlar inte om att fly undan det ansvar jag har som människa. Genom att då och då dra oss undan världen kan vi också möta den på ett djupare plan”

Jag tror att alla vi som på olika sätt och på olika nivåer är engagerade, jobbar för och längtar efter en fredligare, mer hållbar och rättvis värld behöver ta till oss detta. Det är inte genom att försöka hinna och prestera så mycket som möjligt som vi kommer att ”fixa världen”. Istället kan det vara genom att oftare bli stilla och lyssna inåt som vi kan finna den glädje och tacksamhet och ana den Nåd vi behöver för att orka ta oss an de uppgifter och utmaningar som är våra.

 

Ta hand om er!

/Maria Lund, Ageravolontär

 

Citat ur Wadenstein, Cecilia Själavård helt enkelt, Verbum förlag 2009 s. 87

Julkampanjen i backspegeln

Jan 9

Julkampanjen är över för den här gången och trots att delar av den inte fick det genomslag vi önskade väckte Agera mot ockupationen mycket debatt. Ageravolontärerna och Svenska Kyrkans Ungas Globala arbetsgrupp förklarar kampanjen såhär:

I jul kan dadlar vara ett trevligt bidrag till stämningen. För oss. Men inte för den palestinier som blivit bortkörd från sitt land av bosättare som lever på att producera just dadlar. För oss som konsumenter finns ingen möjlighet att se vilka produkter som är tillverkade på ockuperad palestinsk mark, eftersom de märks som israeliska. Att se vilket land varorna kommer ifrån på riktigt ska vara en rättighet för oss konsumenter och när det så hårt drabbar människor som ockupationen av Palestina gör är det förstås ännu viktigare.

I Jordandalen på Västbanken driver palestiniern Zuhair Al-Manasreh företaget Nakheel Palestine som odlar dadlar. Jordandalen är ett passande ställe att driva jordbruk på med ett bra klimat och goda vattentillgångar. Det skulle kunna försörja Palestina med mat både för inhemsk konsumtion och för export. Men så är det inte idag. Istället kontrollerar israeliska bosättningar 86 procent av området – olagliga bosättningar som hindrar palestinier att odla sin mark. För palestinier i Jordandalen finns det strikta restriktioner för användningen av mark, vatten och utfärdande av bygglov. För Nakheel Palestine försvåras arbetet ytterligare av israeliska checkpoints och andra hinder när de vill få ut sina produkter på marknaden. Flera av deras byggnader har belagts med rivningsorder och företaget har redan drivit tre fall av rivningsorder till den israeliska högsta domstolen.

Sedan 2002 har Sveriges Kristna Råd skickat följeslagare till Israel och Palestina för att med sin närvaro dämpa våldet och dokumentera övergrepp. På deras hemsida går det att läsa om vad följeslagarna bevittnat. En berättelse (länk till http://foljeslagarprogrammet.se/reserapport/skordetid-fest-eller-oro/) handlar om Abu Hosni, en palestinsk bonde från byn Deir Sharaf på Västbanken som känner av närvaron av bosättarna. En dag när han kom till sin mark var flera av hans olivträd nedhuggna. En annan jordbrukare kom till sin mark och fann flera av sina träd nedhuggna, delar av skörden stulen och ett cementhus byggt på marken. Andra palestinier råkar ut för våldsamma bosättare som går till attack. I en by utanför Hebron på Västbanken (länk till http://foljeslagarprogrammet.se/reserapport/vi-dricker-ockupationen-varje-dag/) går en följeslagare med en herdefamilj som vittnar om att de får undvika att komma för nära bosättningen i närheten, trots att marken tillhör familjen, för annars kan bosättarna gå till attack.

Enligt den fjärde Genèvekonventionen är de israeliska bosättningar olagliga. Ett land får inte överföra sin befolkning till ockuperat område. Ändå byggs bosättningarna ut, till och med under fredsförhandlingar. I handeln mellan Israel och EU görs ingen skillnad på om produkter är tillverkade på israelisk mark eller ockuperad mark. Etiketten blir oavsett ”Israel”. Det finns ingen möjlighet för konsumenten att göra ett medvetet val kring att exempelvis inte stödja de olagliga bosättningarna.

Enligt EU-direktiv får en butik inte marknadsföra eller märka produkter på ett sådant sätt att en konsument riskerar att köpa en produkt som konsumenten annars hade velat avstå från att köpa. Detta är idag inte verklighet när det gäller varor som marknadsför som israeliska. Storbritannien har infört riktlinjer för ursprungsmärkning gällande varor från bosättningar. Naturligtvis vill vi se ett förbud av varor från illegala bosättningar på marknaden men tills den dagen har kommit behöver vi konsumeter en märkning. Om vi som konsumenter idag vill vara säkra på att de varor som är märkta ”Israel” verkligen inte kommer från illegala bosättningar, är det enda alternativ att inte köpa varor som är märkta ”Israel”. Det alternativet tycker vi inte konsumenter ska behöva välja. Vi står bakom Svenska kyrkans positionsdokument som motsäger sig en bojkott av Israel inom internationellt erkända gränser. Men vi kommer fortsätta ställa frågan om varifrån våra produkter kommer från, och tills vi får säkra besked i våra butiker kan vi inte köpa dem.

Karin Larsson – Ageravolontär i Svenska kyrkan

Mikael Risenfors – Ageravolontär i Svenska kyrkan

Samuel Skånberg – Medlem i Svenska Kyrkans Ungas Globala arbetsgrupp

 

Fakta

Trading away peace – Svenska kyrkan och ett tjugotal andra organisationer har skrivit om EU:s handeln med Israel och Palestina. EU importerar 15 gånger mer från israeliska bosättningar på ockuperat område än från palestinierna -http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=936691

Följeslagarprogrammet – Efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem till Kyrkornas Världsråd skapades EAPPI (Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel) för att skicka ut följeslagare från hela världen som med sin ickevåldsliga närvaro förhindrar våld.

Ageravolontärerna är unga vuxna i Svenska kyrkan som agerar för global rättvisa - http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=933487

Svenska Kyrkans Unga är en öppen gemenskap av unga människor som vill upptäcka och dela kristen tro - http://www.svenskakyrkansunga.se/

Gå du och gör som han!

Nov 20

Martin Kopp, foto av Caroline Richter

I söndags var vi till en mässa i en kyrka här i Warszawa och Martin Kopp som är delegaten från Frankrike hade fått äran att skriva predikan. Han valde att predika om Lukas 10:29-37

Matins ord:

Texten jag har valt för den här söndagen är historien om den barmhärtige samariern. Det är en väldigt känd historia och ändå hoppas jag att vi tillsammans kommer att upptäcka och lära oss något oväntat. Den är berättad av Jesus för att svara på en advokats fråga: ”vem är min nästa?” Svaret på den här frågan är viktigt, eftersom att älska din nästa, enligt Jesus, är det viktigaste budet om mänskliga relationer.

Traditionellt sätt ser kristna det som att den nästa är personen som är i nöd. Att älska min nästa betyder att man blir rörd av hens tillstånd och handlar för att hjälpa till.

Alltså, i historien om den barmhärtige samariern, identifierar vi spontant mannen som blev avklädd, slagen och lämnad halvdöd som vår nästa. Den barmhärtige samariern var verkligen fylld av medlidande (v.33) och därför förband han hans sår, lyfte upp honom på sin åsna, förde honom till ett världshus ocn skötte honom.

Tyvärr så är den här tolkningen av den nästa både fel och ohjälpsam när vi möter klimatförändringarna som kristen. Jag kommer att återkomma till varför den här förklaringen är fel. Låt mig först förklara varför den är ohjälpsam.

För er, människor som bor i norr och för LVF:S delegater som kommer från utvecklade länder. Kan det vara svårt att bli gripen av offren för klimatförändringarna.  Den första anledningen är att de flesta offren.. inte är födda än! De kommer att leva om 40, 50, 60 år från nu. Och det är väldigt svårt att verkligen relatera till någon som ännu inte är född. Den andra anledningen är att de flesta av offren.. inte lever i våra länder! Och fast vi har radio, TV och internet kan inget ersättas med det direkta mötet med en blödande man som ligger  på marken – och jag talar efter erfarenhet. Jag tror ärligt talat att det var enklare för samariern i Jesus historia att bli rörd än vad det är för oss idag då vi möter konsekvenserna som klimatförändringarna har på människor. Jag tycker att vi inte ska känna oss skyldiga eftersom det är ett faktum att vi är separerade från klimatförändringarnas offer av både tid och rum.

Som tur är, enligt texten, så är inte den nästa personen som ligger på marken. Låt oss kolla väldigt noga på texten. Efter att ha berättat historien frågar Jesus sina åhörare ”Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?” Om du lyssnar uppmärksamt på den här frågan märker du att hans nästa är någon av de tre som kom till platsen – inte mannen som ligger på marken. Och det är uppenbart för advokaten att hans nästa var samariern. Han var mannens nästa eftersom han vägrade att ignorera den sårade. Han var mannens nästa eftersom accepterade att skjuta upp sin resa och ta hand om den sårade. Han var mannens nästa eftersom han satte sin finansiella säkerthet på spel genom att säga till värdshusägaren att han skulle betala för alla omkostader. Han var mannens nästa eftersom han ”visade honom barmhärtighet.”

Med andra ord så är den nästa inte den som behöver hjälp utan den som ger hjälp. Han är inte den som inspirerar till barmhärtighet utan den som visar barmhärtighet. Vår nästa är den aktiva personen, inte patienten. Det här är en starkt beskrivning av förståelsen av vem den nästa är. Så Jesus vände egentligen upp och ner på våran bild av vem som är våran nästa! Och det kan vara väldigt störande. Betyder det alltså att Jesus i sin befallning ber oss att endast älska de som visar oss barmhärtighet? Detta skulle motsäga en kristens syn på kärlek, att kärleken är villkorslös.

Var så säker, det här är inte vad Jesus menar. Faktum är att vi inte får glömma den sista meningen av texten: ”Då sade Jesus: ’Gå du och gör som han!’” När han säger ”gör som han” hänvisar Jesus till hur samariern uppträdde. Så enligt den här texten är Jesus befallning till slut inte ”älska din nästa som dig själv” utan ”var alla andras nästa”. Var alla andras nästa.

Att fasta skulle vara en bra start på din resa till att bli en klimatets nästa.
Genom att känna den verkliga känslan av hunger när vi fastar så kan vi känna fysisk solidaritet med offren för extrema klimat. Det raserar de omfattande avstånden i tid och rum som nu separerar oss ifrån de flesta offren av klimatförändringarna.

Det gör att deras verklighet sprängs in i vår verklighet.
Tack vare våra kroppar så säger vi inte bara att vi visar solidiaritet med dem utan vi är i solidaritet med dem.

Idag kan du, genom att fasta, komma närmare de som är drabbade.
Idag kan du, genom att fasta, börja din resa till att bli en klimatets nästa.

Martin, Pranita och Elijah efter gudstjänsten, foto av Caroline Richter

Martin, Pranita och Elijah efter gudstjänsten, foto av Caroline Richter

Idag kan du, genom att fasta, börja svara på Jesus kallelse: ”Gå du och gör som han.”
Amen.

Varför bry sig om klimatet?

Nov 18
/Sean Hawkey

Ett gruppfoto från ett religionsöverskridande möte tidigare i veckan /Sean Hawkey

Jag, Matilda, är som sagt i Warzawa, Polen, som delegat för Lutherska
världsförbundet på Förenta Nationernas klimattoppmöte COP19.

 

Vissa kanske undrar varför jag bryr mig om klimatförändringarna. Varför bryr jag mig om vad som händer på andra siden jorden när jag själv lever i ett land som är tryggt i jämförelse med andra länder? Mitt liv är bekvämt. Jag behöver inte oroa mig för ett krig som pågår precis utanför min dörr eller att en gigantisk storm ska komma och svepa bort hela mitt hus.

Så, varför bryr jag mig? Varför bry mig när jag själv inte påverkas?

Det här är svåra frågor men för mig är svaret enkelt.
För mig är det självklart att vi ska göra allt vi kan för att förhindra klimatförändringarna och för att hjälpa de sårbara som är utsatta för extrema väderförhållanden. Det är inte mindre verkligt eller viktigt bara för att det händer någon annanstans. Vi är alla lika, vi är alla tillsammans på den här planeten och Jesus lärde oss att behandla våran nästa som vi själva vill bli behandlade.

Så, vem är då våran nästa? Enligt mig så är varenda en på den här jorden min nästa och jag ska förklara varför.

Vi det här under nattvarden: “Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.” Jag vet att vi inte delar nattvarden med hela världen MEN jag vet att vi delar på den här jorden. Vi delar på den här planetens resurser och jag känner mig kallad att dela livets bröd med alla de som är min nästa, världen över, för jorden är Guds skapelse. ”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra.” (1 Kor 12:26)

Jag har svårt att tro att någon kan låta bli att bli rörd när de hör talas om de senaste händelserna i Indien och Filippinerna.
Därför tycker jag att vi borde göra allt vi kan för att hålla jorden i ett gott skick. I framtiden är det inte bara människorna som befinner sig på andra sidan jorden som kommer att bli påverkade. Vi kommer inte att kunna gömma oss undan förändringarna längre för våra barn och barfftc2-7nbarn kommer få lov att ta konsekvenserna av de misstagen som vi har gjort nu.

Det är anledningen till varför jag fastar under den här konferensen. För mina nästa och för framtiden.

Matilda Mattsson, Ageravolontär i Säterbygdens församling och LVF:s delegat i Warszawa.

Jag fastar för klimatet #fastfortheclimate

Nov 13

Jag, Matilda, är på plats i Warszawa som representant för Lutherska världsförbundet, som Svenska kyrkan är en del av, på FN:s klimattoppmöte. De hade beslutat att de liksom förra året skulle skicka en ung delegation till konferensen. Så en person från varje region inom LVF blev utvald till att bli en del av delegationen. Så det är jag från Sverige, Martin från Frankrike, Piotr från Polen, Rose från Nordamerika, Elijah från Liberia, Raquel från Brasilien och Pranita från Indien.

Under ett par månader har vi haft kontakt med varandra över internet där vi delat kunskaper om det ena och det andra och nu i torsdags träffades vi här i Polen, några dagar innan konferensens början, för att lära känna varandra. Under de här dagarna har vi förenat nytta med nöje på ett väldigt härligt sätt men i måndags började konferensen och allvaret.

Under COP19:s första dag här i Warzawa hände något otroligt spännande och gripande. Filippinernas chefsförhandlare sade det här: ”I speak for my delegation. But more than that, I speak for the countless people who will no longer be able to speak for themselves after perishing from the storm.” – ”Jag talar för min delegation. Men mest av allt talar jag för alla de otaliga människor som har gått förlorade i stormen och inte längre kan tala för sig själva”

Yeb Saño, som han heter, lovar att fasta under COP19 tills ett meningsfullt resultat har förhandlats fram. Detta gör han för att sympatisera med sina landsmän som är kvar i Filippinerna och kämpar för att få mat och för sin överlevnad efter tyfonen Hayian som beräknas ha dödat minst 10 000 personer och drabbat miljontals.

För ungefär en månad sedan hände något liknande i Indien. Regeringen hann evakuera invånarna i det utsatta området i tid och dödssiffran ligger på fyra personer (vilket är fyra personer för mycket) och tusentals personers hem och tillhörigheter blev förstörda.

Pranita som har många bekanta i området och även var där själv berättade för mig om hur motvilliga folk var mot att evakueras. Deras hus var allt de ägde och utan det kände de att de inte ville leva så hon fick höra saker som: ”Jag dör hellre än lever det liv som jag kommer ha om jag överlever.”

I likhet med Saño har vi beslutat att fasta för att visa solidaritet med de fattiga och utsatta som är fruktansvärt påverkade av extrema väderförhållanden. Dessa extrema väder ökar i både i antal och intensitet i och med klimatförändringarna.
Vi har beslutat oss för att fasta 24 timmar var, och minst en person i vår delegation kommer att fasta hela tiden under dessa två veckor.

Men vi är inte ensamma! Under de kommande dagarna kommer Lutherska världsförbundets president, de vice presidenterna och generalsektreteraren även de att visa sitt stöd genom att vara en del av aktionen och ACT Alliances generalsekreterare kommer också att delta.

Det vi vill uppnå med aktion är att nå ut till beslutsfattare och få dem att förstå att något måste hända. Det måste ske en förändring.
Här kan ni läsa vårat officiella ställningstagande i kampanjen för klimatet.

Och jag bjuder in dig och välkomnar dig till att vara en del av våran aktion för att visa solidaritet. För att visa att vi faktist bryr oss.

Om du väljer att vara en del av detta får du gärna låta oss veta att du är med genom att till exempel:

  • Ändra din profilbild på både facebook och twitter till de som du kan hitta här.
  • Dela ditt deltagande med sociala medier och vänner
  • Använda #fastfortheclimate när du twittrar
  • Tala om för oss att du deltar genom att tweeta @lwfyouth

Matilda Mattsson, Ageravolontär i Säterbygdens församling och LVF:s delegat i Warszawa.