Archive for Engagemang

Så mycket bättre

Nov 26

För några veckor sedan innan jag åkte till Kenya och deltog i cykelkaravanen för kampanjen ’We have faith, act now for climate justice” satt jag liksom många andra svenskar bekvämt i TV-soffan och tittade på det populära programmet ”Så mycket bättre”. Genom TV-rutan kunde jag se och höra Lisa Nilsson sjunga sin version av Evert Taubes sång ”Änglamark” som går såhär:

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill
låt dem få leva, de är ju så sköna.

Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm,
leka tittut mellan blommande grenar.
Låt fåglar flyga och sjunga för oss sin psalm,
låt fiskar simma bland bryggor och stenar.

Sluta att utrota skogarnas alla djur!
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!
Låt sista älven som brusar i vår natur
brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!

Texten får en att tänka på att vi har en jord att ta hand om. Men hur går det egentligen med det? Jordens klimat har förvisso skiftat mellan extremer under årmiljoner och livsformerna har varierat men nu påverkar vi människor i hög grad dessa storskaliga skeenden. Den globala uppvärmningen orsakas enligt FN:s klimatpanel IPCC av mänsklig aktivitet; genom utsläpp av växthusgaser, nedhuggning av skogar, utarmning av mark och andra typer av naturlig vegetation. Det är industriländerna som årligen står för drygt hälften av utsläppen av växthusgaser. Dock är det inte industriländerna som drabbas värst av klimatförändringarnas effekter utan det är de mest fattiga och utsatta samhällena som gör det.

Under cykelresan genom Kenya träffade jag människor som berättade om hur kännbara klimateffekterna är för dem. En kvinna från Uganda som jag går med sida vid sida under klimatmarschen i Nairobi berättar om hur hennes by nyligen drabbas av översvämningar som resulterat i att flera hus sjunkit ihop och spolats bort. Hadoju, en av cyklisterna i den kenyanska cykelkaravanen och även medlem i ’Kenya youth climate network’ berättar om när han i april-maj besökte sin hembygd i västra Kenya och såg hur vattentillgången hade minskat drastiskt i området. Alla floder utom två var uttorkade. På mornarna när människorna i byn hämtade dricksvatten uppstod konflikt. Det tog lång tid att få upp något av den lilla mängd vatten som fanns vilket skapade irritation och konflikt i köerna. Detta hade Hadoju aldrig tidigare skådat i sin hemby som ligger i den sydvästra delen av Kenya och som enligt honom inte vanligtvis brukar drabbas av svåra torkperioder utan är ett frodigt och grönt område. Berättelser likt dessa är främmande för mig och många andra i Sverige att relatera till. Vi har inte alls på samma konkreta sätt drabbats av klimatförändringarnas konsekvenser, än iallafall…

Jo, det är sannerligen olika hur pass kännbara klimatförändringarnas effekter är för människor runt om i världen. Dock har alla vi människor ett klimatansvar. Speciellt har vi i de rika länderna som har ’så mycket bättre’ förutsättningar att möta klimatförändringarna, ett stort ansvar att hjälpa de länder som inte har lika bra förutsättningar att tackla ett förändrat klimat. Att världens länder, trots olika förutsättningar, kan komma överens och arbeta tillsammans är jätteviktigt för att kunna bevara jorden vi ärvde och lunden den gröna. Det handlar också om att vi måste reflektera över det ekologiska fotavtryck som vi genom vårat sätt att leva på här i Sverige påverkar människor, djur och natur i andra delar av världen. Många gånger är det lättare att reagera än att agera. Men agera gjorde faktiskt över 27 000 människor i Sverige och över 750 000 människor från de nio afrikanska länderna där cykelkaravanen gick fram genom att de skrev på namninsamlingen för ’Act now for climate justice’. Dessa människor har fattat tag i pennan och därigenom visat sina vilja att påverka för att få en överenskommelse som ger klimaträttvisa och möjliggör en hållbar utveckling för ALLA!

 

IMG_5147  IMG_5284

IMG_5138IMG_5441

Allt gott,

Ellen Eriksson, Klimatambassadör i Uppsala

Vi behövs mer än aldrig förr

Nov 19

Det blir inget klimattoppmöte. I alla fall inte för min del. Klimatambassadörernas resa till Paris har ställts in pga. av rådande säkerhetsläge. Den stora klimatmarschen i Paris med hundratusentals klimatkämpar från världens alla hörn kommer inte bli av. Det bedöms som en allt för stor säkerhetsrisk.

Det är med sorg jag inser att terroristerna har satt skräck i en hel värld. Människor undviker att göra saker de annars skulle gjort som en självklar del av sin vardag. Allt bedöms en extra gång, kan detta vara en risk för mitt eller ditt liv? Den resa som vi länge sett fram emot, laddat för och nu var så nära att få komma iväg på har de med sitt våld satt stopp för. Men om de tror att de kan tysta oss så kan jag meddela att där har de inte en chans. Våra röster kommer höras mer än någonsin!

Det är i sådana här tider vi alla behöver komma samman och visa vilken värld vi vill ha. Att det är värden som fred, rättvisa, demokrati och kärlek som ska genomsyra varenda liten kvadratmeter av den här planeten. Deras hat, våld och propaganda kommer aldrig kunna få en plats i ditt och mitt samhälle om vi väljer att stå upp för motsatsen. Som Marin Luther King säger :

Darkness cannot drive out darkness; only light can do that. Hate cannot drive out hate; only love can do that.

Vi måste vara ljuste som besegrar deras mörker. Vi måste vara kärleken som besegrar deras hat. Tillsammans måste vi stå upp för det vi tror på och vara den kraft i världen som vi vill se.

Terroristerna må ha stoppat mig från att åka till Paris och göra min röst hörd där men om de tror att de kan tysta mig så har de helt fel. Jag kommer aldrig hålla tyst. Så länge det behövs kommer jag stå upp för fred, rättvisa, demokrati och allt annat som de inte representerar. Kärleken är min drivkraft och den kommer aldrig att ta slut. Det kan jag lova!

Om de tror att de kan vinna över oss så har de fel. Vi är fler, vi är starkare och kärlek vinner över hat, ljus vinner över mörker och vi kommer vinna över dem. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.

Veronica Pålsson
Ageravolontär och klimatambassadör i Lund

Precis som solen kan vi besegra mörkret

Okt 22

Regnet slår mot fönsterrutan, det slår på ett sådant där hårt sätt som gör att det smäller på glaset. Himlen är grå och snart kommer den vara svart. Allt känns kallt och ruggigt ute. Men det är inte bara ute som det känns kallt, mörkt och hopplöst. Inom mig finns en liknande känsla, en känsla som inte alls känns bra. Jag vill inte känna såhär. VAR ÄR DEN HÄR VÄRLDEN PÅ VÄG?!?!

Tre personer har dött efter en attack på en skola, vi har den största flyktingkrisen i modern tid, anlagda bränder på asylboenden runt om i Sverige, ständigt hot om politisk kris, ökad främlingsfientlighet i hela Europa, i Jerusalem är det åter igen oroligt, krig i andra delar av Mellanöstern och de ständigt hotande klimatförändringarna. Och detta är tyvärr inte allt…

Vad håller på att hända i världen, i mitt kära hemland, i staden där jag lever? Var är vi på väg? Var kommer detta att sluta?

Att bry sig och vilja se en bättre värld kan ibland vara rätt jobbigt. Dagar som dessa då allt bara tycks gå åt totalt motsatt riktning känns det ganska hopplöst. Är det verkligen någon idé att jag försöker eller är det lika bra att ge upp? Är det bara slöseri med tid att tro att det går att skapa en värld av kärlek, fred och omtanke? Det verkar ju som att det jag gör inte leder någonstans ändå…

Det må vara tungt ibland men jag kan lova att jag aldrig kommer ge upp. För vad skulle hända då? Vi som fortfarande tror på det goda, på en värld där kärlek och värme vinner över hat och kyla, vi måste fortsätta tro på det vi gör och tillsammans stå upp för det. Som en politiker på tv sa ikväll; det är i dessa stunder de goda krafterna måste komma fram och visa att de är fler och vill mer än de onda. Och jag kan lova att jag kommer fortsätta att stå upp för det jag tror på.

Visst det skulle vara bekvämt och gå in i en bubbla och luta mig tillbaka och vara nöjd med att jag är född i den rika delen av världen och inte lider nöd av något. Men vad för gott leder det till? INGET! Nej istället ska jag fortsätta att vara den engagerade människan för en bättre värld som jag alltid varit. Jag kanske inte kan stoppa våldet i Jerusalem, lösa flyktingkrisen eller förhindra klimatförändringarna på egen hand men, tillsammans med er andra kan vi göra skillnad.

Det må vara mörkt och kyligt ute. Regnet har nu slutat och nattens mörker råder utanför fönstret. Det är en mörk dag att se tillbaka på. Men vi får inte tappa hoppet. Hoppet om att en annan värld är möjlig. En värld där det goda är starkare än det onda. För även om himlen just nu är mörk kommer det där imorgon lysa en sol som sprider ljus och värme. Precis som solen lyser upp det som just nu är en mörk natthimmel kan vi tillsammans lysa upp den värld som just nu är fylld av oro, rädsla och otrygghet.

Att bry sig är jobbigt. Att vilja se en värld med fred tar på krafterna. Men något alternativ finns inte. Inte för mig.

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
(Joh 1:5)

Veronica Pålsson
Ageravolontär i Lund

Filed Under: Engagemang

Se jag vill bära ditt budskap Herre!

Okt 12

Så sjöngs det på morgonandakten på höstmötet för internationellt arbete i Lunds stift i lördags. Över 100 personer med intresse för internationella frågor hade samlats i Löddebygdens församlingshem för en inspirations- och uppstartsdag inför julkampanjen. Jag och Elin Redfors var där i egenskap av Ageravolontärer. Valet av psalm kändes väl uttänkt eftersom det som sjöngs skulle kunna vara en anledning till att många valde att delta i den här dagen. Se, jag vill bära ditt budskap, Herre.

Så vad innebär det då att bära Guds budskap? Biskop Johan Tyrberg vidrör detta då han under den första programpunkten talar om temat för dagen, att vara världens salt och ljus. Bland annat sägs att detta innebär att se världens orättvisor och att faktiskt göra något åt dem. Samt att vi alla är kallade till kärlek, och att just kärleken är bränslet vi behöver fyllas på med för att kunna vara världens salt och ljus. När vi presenterar Ageravolontärerna brukar det nämnas att vi har tron som drivkraft i vårt internationella engagemang. När jag har sett orättvisor har jag många gånger känt att jag bara måste göra något. Jag vill att min tro ska gå ut i händerna och göra skillnad för någon annan. Att tro och handling hör ihop blir tydligt i det här sammanhanget.

Fler personer fortsätter att hålla föredrag och berättar som sina resor och upplevelser. Varför vi väljer att engagera oss i internationella frågor är en fråga som återkommer under dagen. Ett av svaren var att det handlar om en insikt om att alla människor hör ihop. En enda mänsklighet som har ett ansvar att ta hand om varandra. Att det finns olika typer av fattigdom är också något som konstateras under dagen. Fattigdom som i att inte veta om du och din familj kan äta er mäta imorgon. Fattigdom som i att jag har inte råd att köpa julklappar till mina barn som alla deras klasskamraters föräldrar gör. Fattigdom som i att jag har mat och pengar i överflöd men ändå känns mitt liv tomt och meningslöst. I alla dessa situationer behövs medmänniskors hjälp.

En person säger att hen har ändrat sig flera gånger i frågan om vilket seminarium som ska väljas efter lunch. Inte undra på det med de spännande alternativ som finns. Till exempel ett föredrag om en sjuksköterska som arbetat i kampen mot ebola. Eller ett musikseminarium med församlingens musiker och användande av instrument som för mig är helt okända. Att själv hålla i ett seminarium har både sina för- och nackdelar.

Ageravolontärernas program handlar om hur församlingarnas ungdomar och internationella grupper kan arbeta tillsammans. Tillsammans skapar vi en idébank med aktiviteter som kan göras i församlingen. Vi kommer också fram till att internationellt arbete är ett bra exempel på en verksamhet i kyrkan där ålder inte spelar någon roll.

Efter en sändningsmässa fylld av glädjefull sång och musik går bara att konstatera att det här var en lyckad dag. Kvällen innan bad jag en bön om att den här dagen skulle kännas bra för alla som kom dit. Att vi skulle kunna fylla på med inspiration och energi. Att vi skulle få något att ta med oss till våra internationella grupper i de olika församlingarna. Min bön besvarades.

Avslutningsvis tar jag med mig att vi måste vara världen salt och ljus och agera mot orättvisor i vår värld. I det får vi inte glömma att fylla på med bränsle för att orka. Inspiration, kraft och kärlek. Ett höstmöte i Löddebygdens församlingshem kan vara en källa att hämta detta ur.

Låt elden brinna i våra hjärtan tills dess vi målet når.

 

Theresia Båvenby
Ageravolontär

 

 

IMG_5197      IMG_5194

Almedalen agerade för klimaträttvisa

Jul 4

En vecka senare är jag helt slutkörd. Vi har under Almedalen kampanjat, rest tält, fått in folk i tältet, haft riktigt bra samtal och fått över tusen personer att skriva under kampanjen. Många kändisar, politiker (miljöpartiet vann vår utmaning genom att få flest politiker att skriva under) och andra, har skrivit under, men framför allt har vi fått hjälpa vanliga svenssons och alis att agera för klimatet.

Det har varit dåliga reaktioner. Som vanligt när en representerar kyrkan kommer glåpord och påhopp. Några vägrade skriva under, någon ville inte samarbeta med kyrkan eftersom hon ”inte är vidskeplig”, någon tror att klimatförändringarna är en konspiration, och någon tycker det är för hopplöst för att ens försöka förändra. Kunskaperna om klimatfrågan är väldigt varierande – vilket förstås gör uppdraget utmanande. Många känner inte till att kyrkan arbetar med klimatet, vissa att kyrkan inte borde.

Men det har också varit bra reaktioner. De allra flesta tycker att initiativet är bra, och att kampanjen var kul. Jag vågar säga att våra samtal har varit givande för människor, inte bara oss själva, och att vi till och med har åstadkommit något för klimatet. Om alla tar ett steg, kan det leda ända till Paris.

Något jag kommer bära med mig är sista kvällen, då vi var inbjudna till miljöaktuellts mingel. Kön visade sig vara över en timme lång, så vi beslöt att inte gå in. Sedan slog det oss: Här står människor som har ett intresse för klimatet, och dessutom tid att ta död på. Så vi tog fram våra listor och diskuterade oss igenom kön – vi fick åtminstone ett hundratal underskrifter, och framför allt många givande samtal.

Tack Gud för Almedalsveckan, tack för nya vänner, goda utbyten, så många underskrifter och hopp inför framtiden.

Få Almedalen att agera för klimaträttvisa

Jun 28

Äntligen Almedalen 2015. Det är ett jippo för de insatta, visst. De flesta vi vill påverka kommer aldrig dit, visst. Det finns betänkligheter ur både klimatmässiga och andra skäl. Visst är det så. Men det är dags för kampanjen Act Now for Climate Justice att synas.

Almedalsveckan i Visby samlas politiker och media för att diskutera politik och träffa såväl näringsliv och forskare som frivilligorganisationer och privatpersoner. Människor med alla möjliga viktiga och oviktiga budskap försöker höras i massan, men mitt i det är det vårt uppdrag att få fram ett globalt meddelande. Act Now for Climate Justice är en global kampanj, i Sverige driven av Svenska kyrkan och Diakonia, som vill åstadkomma en klimatomställning. Vi vill att klimatsatsningarna ska göras på allvar, och inte finansieras med biståndspengar, tidigare utlovade löften ska hållas. Globalt måste vi se till att hålla temperaturökningen under 2 grader, Sverige ska hålla sig till finansieringsplanen och minska våra egna utsläpp. För detta ska vi inför COP21 samla in 20 000 namn i Sverige, 1 000 000 globalt.

Så nu lagom till semestern, fråga inte vad klimatet kan göra för dig utan vad du kan göra för klimatet. Är det att sluta äta kött, åka kollektivt till jobbet eller få skolan klimatmärkt? Eller är det att sortera soporna rätt, plocka upp skräp efter någon annan eller ställa till med en klimataktion för att påverka andra? Först av allt, skriv under för klimatet. Agera och dela med dig – dags att ta ett steg för klimatet.

IMG_20150628_220824

 

Under veckan kommer fler volontärer från kampanjen att göra sina röster hörda, så håll utkik! I morgon sätter vi igång, här är en bild från våra förberedelser ikväll.

Mikael Risenfors
Ageravolontärerna och Svenska Kyrkans Ungas Globala arbetsgrupp

Filed Under: Almedalen, COP21, Engagemang

Att aktivera sig

Feb 22

Agerahelg med uppstart för nya ageravolontärer i Uppsala. Vilket fantastiskt sätt att spendera en helg. Den som vill bli ageravolontär får numera gå några kortare helgutbildningar istället, tillsammans med utbildade ageravolontärer och fortbilda sig allt eftersom. Och vem skulle inte vilja bli ageravolontär?! Nu tillsammans med Globala arbetsgruppen i Svenska Kyrkans Unga – såklart fantastisk att bli medlem i!

Jag pratade precis med en vän som såg flera teologiska poänger i att börja äta veganskt för klimatets skull, men sa sig vara för lat. Just lättja, eller bekvämlighet eller brist på tid, är det som vanligtvis står i vägen för engagemang. Oavsett om en är medveten om det själv eller inte kommer bekvämligheten att stoppa oss från mycket som vi innerst inne tror är rätt.

Innan engagemanget finns tycks det förstås onödigt, eller åtminstone inte prioriterat. Det kräver en handling, och visst är det förunderligt hur Gud lämnat så många möjligheter för oss att själva välja att upptäcka. För när engagemanget väcks, när en hittat rätt fråga att engagera sig i, då kan det betyda mer än allt som upptagit ens tid innan. Men liksom att gå upp på morgonen (för många av oss) kräver en känsla av nödvändighet och att i ett ögonblick bara bestämma sig för att ”nu gör jag det” behöver en aktivera sig själv. Agera mera är ett slagord vi använder oss av. Gör det.

Vi är ju kallade till tjänst för våra medmänniskor och att vårda hela Guds skapelse. Hur väl en lyckas med bara klimatansvaret kan en kolla på Klimatkontot – och se efter hur en kan ta ett större ansvar. Förutom att ta ansvar för sitt eget liv och sin nära omgivning är förstås ett härligt sätt att få följa Jesus att engagera sig i någon organisation som arbetar djupare med det. Globala arbetsgruppen kommer snart med en film om vad en kan engagera sig i, men inspireras av våra bloggar så länge. Såhär i fastetider kan Vildåsnan, eller kanske senaste numret av medlemstidningen Troligt ge idéer – vad sägs om plastfasta t ex? Det behöver inte vara något storslaget, när du källsorterar efter din kompis i kyrkan, tänk på att Jesus sa att den som vill vara stor ska vara de andras tjänare (Mark 10:43).

Förra helgen fick vi ett ordentligt fokus på klimatfrågorna som Svenska kyrkan fortsätter att driva hårt hela året, med ett fokus på COP 21 i Paris, som är klimattoppmötet arrangerat av FN i december. Vi agerade genom att samla namnunderskrifter och bjuda på chokladhjärtan. Tills december kommer mycket kampanjande och uppmärksammande äga rum – håll till godo! Och framför allt, aktivera dig!

 

Mikael Risenfors
Ageravolontär och medlem i Globala arbetsgruppen

COP20 i Lima Del 1

Dec 12

Hej, Matilda här. Jag har varit i Lima i Peru under de senaste två veckorna för UNFCCCs klimattoppmöte, COP20. Jag är här som officiell delegat för Lutherska Världsförbundet.

De här två veckorna har varit väldigt fullbokade med olika aktiviteter och vi har inte haft mycket tid till att stanna upp och reflektera. Det är därför som jag först idag, som är COPs sista dag, tar mig tiden att skriva här i bloggen. Jag tänker börja med att berätta lite om vad vi egentligen gör här och vilka vi är. Sedan så kommer jag att berätta vad vi har gjort och dela delar av upplevelser och tankar ifrån de andra i min delegation.

___

För några år sedan bestämde sig Lutherska Världsförbundet för att de skulle engagera sig mer i klimatfrågan och de bestämde sig även för att på samma gång engagera ungdomar i den nya satsningen. Sagt och gjort. Inbjudan om att nominera en ungdom från de olika Lutherska Världsförbundet-regionerna skickades ut till medlemskyrkorna och sedan sattes en delegation ihop. COP18 genomfördes i Doha och för Lutherska Världsförbundet fanns representanter ifrån Oceanien, Nordamerika, Afrika, Sydamerika, Asien och de olika delarna av Europa.

Tanken med det hela var att ungdomarna skulle kunna fungera som ögon och öron för att alla vi som var kvar hemma skulle kunna följa med i vad som var på gång under mötet. Likaså skulle de även vara en röst på plats för de som själva inte kunde vara representerade i Doha.

Konceptet fungerade väl och inför COP19 i Warszawa ville man än en gång sända en ung delegation. Inbjudan för nominering skickades ut igen och den här gången hade jag turen att bli en del av den här fantastiska upplevelsen. Vi hade samma uppgifter som delegationen året innan men under första dagen av COP19 ändrades planen och vi började i stället att bygga på en kampanj som med hjälpa av flertalet andra organisationer idag har 10 000 följare runt om i världen. Jag ska inte återupprepa mig för mycket utan här kan du läsa om hur allting började. Kampanjen valde vi att kalla #FastForTheClimate. När vi kom hem ifrån Warszawa var det svårt att greppa vad vi egentligen hade varit med om under de två intensiva veckorna. Efter ett tag började alla bitar falla på plats och arbetet med #FastForTheClimate påbörjades tillsammans med andra organisationer som också hade valt att ansluta sig till Yeb Saños fasta efter hans otroligt rörande tal under öppningen av COP19.

Tidigt i år fick vi tidigare deltagare i delegationerna till COP18 och COP19 veta att tanken för årets COP, COP20 i Lima, var att bilda en delegation med de av oss ifrån de två föregående åren. Det kunde jag inte säga nej till och på så sätt börjades arbetet inför COP20. Vi var nu en gammal delegation i ny sammansättning och vårat fokus var #FastForTheClimate och att föra fram Lutherska Världsförbundets klimatuttalande.

Det här var del 1. I del 2 och efterföljande kommer det att handla om just COP20 i Lima och var vi har gjort under de här två veckorna.

poland_hawkey_COP19_20131113_105 (1)

 

 

 

 

 

 

 
Interreligiöst ungdomsmöte COP19. Foto: LWF/Sean Hawkey

The LWF delegation to the UN climate talks COP20 in Lima

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Nästan hela årets delegation till COP20. Foto: LWF/Sean Hawkey
Från vänster: Marta Spangler – USA, Jeff Buhse – Canada, Matilda Mattsson – Sverige, Leif Andersen – Norge, Warime Guti – Papa Nya Guinea, Pranita Biswasi – Indien, Caroline Richter – LWF och Luis Flores – Peru

 

Matilda Mattsson, Ageravolontär i Västerås stift och LVFs delegat i Warszawa och Polen.

Vi kan förändra

Jun 29

Nu var det snart två veckor sedan som jag gick utbildningen för ageravolontärer i Uppsala och jag tänkte att det är dags att berätta lite om vad jag tar med mig därifrån.

Dels så har jag lärt mig mycket om hur svenska kyrkan jobbar internationellt och projekten de stödjer. Genom alliansen ACT (Actions by Churches Together) är det en hel del projekt minst sagt, och ett arbete jag kan ställa mig bakom.

Men nu så kommer vi till det där andra jag tar med mig, som verkligen gjort ett intryck. Alla människor vi träffat som faktiskt arbetar året runt med att förändra hur världen ser ut idag, alla diskussioner med andra volontärer, och berättelser om tidigare aktioner. Kort sagt; inspiration, idéer och en känsla av att vi kan göra det här. Dessutom så finns det en hel massa människor som stödjer oss.

Jag är övertygad om att vi kan åstadkomma spännande saker tillsammans, och avslutar med att önska mina agerakollegor lycka till på almedalsveckan. Även om jag är mer än lite avundsjuk så känns det bra att veta att ni är på plats.

Sanna Ellesjö
Alldeles ny Ageravolontär i Skövde församling.

Påverkansarbete är KUL!

Jun 12

Aldrig hade jag trott att fest och påverkansarbete hade så mycket gemensamt!

På en fest kan en dansa, men det kan en göra på en påverkansaktion för klimaträttvisa också! Såsom Ageravolontärerna ökade tempot, vill vi att politikerna ska öka tempot när det gäller klimatförhandlingarna! Agera dansar

 

 

 

 

När vi är många tillsammans som samlas, då kan vi göra skillnad! När vårt eget engagemang lyser igenom, då ser andra det och kanske blir de inspirerade till att göra någonting själva.

Till alla som var på Världens fest vill jag säga: TACK för ert engagemang, det inspirerade mig. Jag är inte ensam om att vilja göra denna värld vi bor på till en bättre plats för alla människor. Vi är alla världsmedborgare tillsammans. Så låt oss dansa vidare tillsammans!

Vill du dansa med mig?

Lena Johansson

Ageravolontär i Stockholms stift