Att aktivera sig

Agerahelg med uppstart för nya ageravolontärer i Uppsala. Vilket fantastiskt sätt att spendera en helg. Den som vill bli ageravolontär får numera gå några kortare helgutbildningar istället, tillsammans med utbildade ageravolontärer och fortbilda sig allt eftersom. Och vem skulle inte vilja bli ageravolontär?! Nu tillsammans med Globala arbetsgruppen i Svenska Kyrkans Unga – såklart fantastisk att bli medlem i!

Jag pratade precis med en vän som såg flera teologiska poänger i att börja äta veganskt för klimatets skull, men sa sig vara för lat. Just lättja, eller bekvämlighet eller brist på tid, är det som vanligtvis står i vägen för engagemang. Oavsett om en är medveten om det själv eller inte kommer bekvämligheten att stoppa oss från mycket som vi innerst inne tror är rätt.

Innan engagemanget finns tycks det förstås onödigt, eller åtminstone inte prioriterat. Det kräver en handling, och visst är det förunderligt hur Gud lämnat så många möjligheter för oss att själva välja att upptäcka. För när engagemanget väcks, när en hittat rätt fråga att engagera sig i, då kan det betyda mer än allt som upptagit ens tid innan. Men liksom att gå upp på morgonen (för många av oss) kräver en känsla av nödvändighet och att i ett ögonblick bara bestämma sig för att ”nu gör jag det” behöver en aktivera sig själv. Agera mera är ett slagord vi använder oss av. Gör det.

Vi är ju kallade till tjänst för våra medmänniskor och att vårda hela Guds skapelse. Hur väl en lyckas med bara klimatansvaret kan en kolla på Klimatkontot – och se efter hur en kan ta ett större ansvar. Förutom att ta ansvar för sitt eget liv och sin nära omgivning är förstås ett härligt sätt att få följa Jesus att engagera sig i någon organisation som arbetar djupare med det. Globala arbetsgruppen kommer snart med en film om vad en kan engagera sig i, men inspireras av våra bloggar så länge. Såhär i fastetider kan Vildåsnan, eller kanske senaste numret av medlemstidningen Troligt ge idéer – vad sägs om plastfasta t ex? Det behöver inte vara något storslaget, när du källsorterar efter din kompis i kyrkan, tänk på att Jesus sa att den som vill vara stor ska vara de andras tjänare (Mark 10:43).

Förra helgen fick vi ett ordentligt fokus på klimatfrågorna som Svenska kyrkan fortsätter att driva hårt hela året, med ett fokus på COP 21 i Paris, som är klimattoppmötet arrangerat av FN i december. Vi agerade genom att samla namnunderskrifter och bjuda på chokladhjärtan. Tills december kommer mycket kampanjande och uppmärksammande äga rum – håll till godo! Och framför allt, aktivera dig!

 

Mikael Risenfors
Ageravolontär och medlem i Globala arbetsgruppen

Jag fastar för klimatet #fastfortheclimate

Jag, Matilda, är på plats i Warszawa som representant för Lutherska världsförbundet, som Svenska kyrkan är en del av, på FN:s klimattoppmöte. De hade beslutat att de liksom förra året skulle skicka en ung delegation till konferensen. Så en person från varje region inom LVF blev utvald till att bli en del av delegationen. Så det är jag från Sverige, Martin från Frankrike, Piotr från Polen, Rose från Nordamerika, Elijah från Liberia, Raquel från Brasilien och Pranita från Indien.

Under ett par månader har vi haft kontakt med varandra över internet där vi delat kunskaper om det ena och det andra och nu i torsdags träffades vi här i Polen, några dagar innan konferensens början, för att lära känna varandra. Under de här dagarna har vi förenat nytta med nöje på ett väldigt härligt sätt men i måndags började konferensen och allvaret.

Under COP19:s första dag här i Warzawa hände något otroligt spännande och gripande. Filippinernas chefsförhandlare sade det här: ”I speak for my delegation. But more than that, I speak for the countless people who will no longer be able to speak for themselves after perishing from the storm.” – ”Jag talar för min delegation. Men mest av allt talar jag för alla de otaliga människor som har gått förlorade i stormen och inte längre kan tala för sig själva”

Yeb Saño, som han heter, lovar att fasta under COP19 tills ett meningsfullt resultat har förhandlats fram. Detta gör han för att sympatisera med sina landsmän som är kvar i Filippinerna och kämpar för att få mat och för sin överlevnad efter tyfonen Hayian som beräknas ha dödat minst 10 000 personer och drabbat miljontals.

För ungefär en månad sedan hände något liknande i Indien. Regeringen hann evakuera invånarna i det utsatta området i tid och dödssiffran ligger på fyra personer (vilket är fyra personer för mycket) och tusentals personers hem och tillhörigheter blev förstörda.

Pranita som har många bekanta i området och även var där själv berättade för mig om hur motvilliga folk var mot att evakueras. Deras hus var allt de ägde och utan det kände de att de inte ville leva så hon fick höra saker som: ”Jag dör hellre än lever det liv som jag kommer ha om jag överlever.”

I likhet med Saño har vi beslutat att fasta för att visa solidaritet med de fattiga och utsatta som är fruktansvärt påverkade av extrema väderförhållanden. Dessa extrema väder ökar i både i antal och intensitet i och med klimatförändringarna.
Vi har beslutat oss för att fasta 24 timmar var, och minst en person i vår delegation kommer att fasta hela tiden under dessa två veckor.

Men vi är inte ensamma! Under de kommande dagarna kommer Lutherska världsförbundets president, de vice presidenterna och generalsektreteraren även de att visa sitt stöd genom att vara en del av aktionen och ACT Alliances generalsekreterare kommer också att delta.

Det vi vill uppnå med aktion är att nå ut till beslutsfattare och få dem att förstå att något måste hända. Det måste ske en förändring.
Här kan ni läsa vårat officiella ställningstagande i kampanjen för klimatet.

Och jag bjuder in dig och välkomnar dig till att vara en del av våran aktion för att visa solidaritet. För att visa att vi faktist bryr oss.

Om du väljer att vara en del av detta får du gärna låta oss veta att du är med genom att till exempel:

  • Ändra din profilbild på både facebook och twitter till de som du kan hitta här.
  • Dela ditt deltagande med sociala medier och vänner
  • Använda #fastfortheclimate när du twittrar
  • Tala om för oss att du deltar genom att tweeta @lwfyouth

Matilda Mattsson, Ageravolontär i Säterbygdens församling och LVF:s delegat i Warszawa.

Varför fasta och Agera?

Svenska kyrkans Fastekampanj är nu över!

I lördags befann jag mig i Sundbybergs församling för att peppa deras konfirmander vilka skulle ut och skramla bössa till förmån för Fastekampanjen! Under hela fastan har jag tänkt väldigt mycket på vad den här tiden egentligen handlar om. När jag ska (försöka) förklara för mina vänner och liknande brukar jag säga att det är en tid på året då man ska tänka mindre på sig själv, och mer på andra, särskilt dom som inte har det så överflödigt. Det handlar även om att lägga mindre tid på till synes inte så viktiga saker, (har vänner som valt att fasta från Facebook exempelvis, tro mig, lättare sagt än gjort!) och fokusera den tiden på någonting mer värdefullt i stället. För Svenska kyrkans räkning handlar det inte heller bara om att samla in pengar, utan även att få människor att tänka till, att börja fundera på vad det egentligen är som är viktigt här i livet.

Jag har varit Agera-volontär i strax ett år. Det är bland annat genom Agera-nätverket som jag har fått sätta mina tankar här ovan till handling i vardagen.  Jag har träffat otroligt härliga människor och fått åka till olika platser både i Sverige och utomlands, och på dessa ställen har jag alltid känt att jag har kunnat göra något viktigt för andra personer än mig själv. Den här tiden har öppnat mina ögon allt mer och jag har insett hur allt hänger ihop här i världen, att det jag gör lokalt påverkar någon som lever på andra sidan jorden. Var det någonting som Agera-utbildningen ledde till var det känslan att jag kunde inte bara sitta inne och likea saker på Facebook längre, jag var tvungen att ge mig ut och förändra, ut och påverka…

Är du mellan 18-30 och vill göra något annorlunda? Är du intresserad av internationella frågor? Vill du få kunskap om ALLT vad Svenska kyrkans internationella arbete handlar om? Och mest av allt, vill du ut och AGERA?

Sök till att bli Ageravolontär HÄR!

Som avslutning kommer här några bilder på hur en Agera-volontär kan se ut:

Ageravolontärer i en demonstration för klimaträttvisa.

 

 

Man kan marschera för klimatet i värmen…

 

 

 

 

 

 

 

 

Man kan bjuda på julstämning och kaffe i kylan…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Man kan sprida ljus när man är på fest (Världens Fest)…

 

 

 

 

 

 Frågan är, vad vill du göra?

 

Lena Johansson, Ageravolontär i Farsta församling

Amandla! Awethu!

Tidigt imorse samlades alla deltagare på Alternative Mining Indaba för att sammanställa ett dokument med vårt statement från konferensen samt en lista på olika krav riktade till både gruvbolag och politiker på den så kallade ”Officiella” Mining Indaba. Efter att alla hade fått säga sin åsikt och vi försäkrat oss om att allt vi ville ha med stod nedskrivet började vi bege oss till St Georges Cathedral, varifrån vi skulle börja vår marsch.

De första kvarteren gick vi längs med trottoarerna, men efter ett tag skrek en person längst fram i gruppen att ”i Sydafrika protesterar man inte på trottoaren utan på gatan”, och så flyttade vi ut i körfälten. Under tiden som vi gick sjöng vi sånger som vi övat på under vår tid tillsammans, som handlade om hur hårt gruvarbetarna jobbar men att de får småpotatis som betalning, samt hur illa de tycker om presidenten Jacob Zuma. Flera gånger ropade någon: Amandla! Och alla svarade då: Awethu! Det betyder: Power! To the people! och är ett uttryck som uppkom under kampen mot apartheid.

Det var mycket god stämning bland alla deltagare trots den svåra situationen som vi protesterade emot. Detta märktes särskilt på sången och dansen som var en väldigt stor del av vår demonstration, och som ibland kunde leda till en stor klump av dansande människor som stannat till mitt i en korsning.


Då vi kom fram till det konferenscenter där Mining Indaba hålls placerade vi oss utanför huvudingången där vi fortsatte vår sång. Efter att ha krävt att få överlämna vår deklaration till den medlem i regeringen som ansvarar för gruvindustrin blev vi lovade att ifall vi ställde oss på andra sidan gatan skulle det komma någon inom fem minuter. Då detta inte hände gick vi tillbaka, och polis började anlända för att mota bort oss. Vi vägrade dock att bli tystade, och fortsatte demonstrationen med sång och dans. Flera av oss ställde oss i vägen för bilar som åkte ut från området för att visa skyltarna med våra budskap för att ingen skulle missa dem. Till slut tröttnade vi alla på att ingen kom för att prata med oss, och biskop Jo Seoka från Pretoria gick själv in för att leta upp en ansvarig, utan att bry sig om polisens hot. Till slut kom en kvinna som hävdade att hon var organisatör för konferensen och lovade att hon skulle överlämna vår deklaration till berörda personer. Trots att många av oss blev missnöjda av att inte bli mött av någon med mer ansvar så valde vi ändå att lämna över dokumentet efter att ha fått hennes kontaktuppgifter för att kunna följa upp var dokumentet hamnat.


Under hela tiden vi befann oss utanför konferensanläggningen fanns det flera journalister och tv-team som bevakade vår demonstration. Många intervjuer gjordes och flera journalister följde dessutom med tillbaka till Alternative Mining Indaba efteråt för att fortsätta bevakningen där, bland annat en svensk journalist från Ny Teknik.

Kraven som framfördes kommer inom kort publiceras på EJNs hemsida.

Cissi Hage, Ageravolontär i Sollentuna församling

Lisa Gerenmark, Ageravolontär i Mössebergs församling

Härlig avslutning och utblick mot framtiden

Nu har vi haft sista träffen med Tron som drivkraft gänget. Lite tråkigt att det redan är slut, men kul att det har varit så uppskattat att deltagarna efterfrågar fortsättning. Det ska bli fint att fortsätta att fördjupa oss i hur vi tillsammans, med vår kristna tro som drivkraft, kan förändra vårt beteende och hur världen ser ut.

Sista träffen hade temat Fira! Om gudstjänst, andakt och sändning. Hur vår tro och våra handlingar kan och måste hänga ihop. Vår tro och kärlek måste färdas de femtio centimeterna från hjärtat och ut i händerna. Det vi tror och känner i hjärtat kan lätt fastna i hjärnan, vi tänker goda saker, men sen då? Vi måste hela tiden försöka stå emot vår mänskliga svaghet att fastna i det som Paulus formulerar så här:

Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag (Rom 7:19).

Vi har hela tiden gudstjänsten att återvända till, i bön och lovsång får vi samla kraft till nya försök och om vi tycker att vi misslyckas eller hamnar snett får vi alltid upprättelse hos Gud.

Vi firade tillsammans en enkel Agapemåltid, en kärleksmåltid där vi tillsammans bryter brödet och delar vinet. Man tror att det var ett av sätten som man i fornkyrkan delade gemenskap. I brödbrytelsen blir det så konkret att vi alla är en del av samma mänsklighet och att vi alla delar dess villkor. Det påminner om mässan, enkelt bröd och vin, som delas för att visa att vi hör samman och i mysteriet får möta Gud.

 

När vi delar det bröd som han oss ger, då förnyas vårt liv av den kärlek som aldrig dör. O Jesus, du är hos oss. Ur Psalm 75

Efter denna enkla måltid firade vi ännu mer tillsammans med ost och kex, Ewa hade ordnat väldigt fint, goda ostar, gott bröd och söta frukter och självklart ett innerligt samtal vid bordet!

När jag nu blickar mot framtiden efter detta första år som Ageravolontär i Fässbergs församling, kan jag bara se ljust på tiden framöver. Till hösten kommer jag få förmånen att fortsätta samtala om tro och drivkrafter med underbara människor. Jag kommer att få delta i Rio+20, FNs konferens om hållbar utveckling tillsammans med fina Kattis och Alex. Dessutom har jag blivit tillfrågad av Göteborgs stift om att hålla lite utbildning utifrån olika Världens kurs-material inför stiftsresan för ungdomar till Israel/Palestina! Så till alla ni som funderar på om det här med Ageravolontärandet är något för er: fundera inte längre! Ansök idag!

Sara Johannesson, Ageravolontär i Fässbergs församling

Att gå för livets skull!

Nu är vi inne i påskveckan och därmed är fastekampanjen över. Fastekampanjen som inte bara innebär insamling utan också engagemang för att informera och skapa medvetenhet om världens orättvisor. I Uppsala lade vi i år fokus på ett stort livslopp! Men inte det klassiska livsloppet som säkert många känner igen med tipspromenad och startkort. Vi bestämde oss istället för att göra en marsch genom staden med plakat, rop, ramsor, bösskramlare och informationsutdelning. Vi planerade också in två stop där det hölls appeller med stora namn som ärkebiskop Anders Wejryd, Erik Lysén internationell chef för Svenska kyrkan och vår alldeles egna Karolina Göranzon som är ageravolontär i Helga trefaldighets församling. Även Domkyrkoförsamlingens ungdomsmusik var med och sjöng under appellerna för att göra vårt budskap tydligare och synligare. Promenaden gick från domkyrkan till Gränby centrum där vi avslutade med mackor och andakt.

Denna dag var ett samarbete mellan Uppsalas samtliga stadsförsamlingar och det var första gången vi provade det här konceptet. Vi som hade varit med och planerat var sålunda lite nervösa inför vandringen då vi inte visste hur detta skulle falla ut. Men som så ofta var denna oro totalt obefogad, för vilken dag det blev! Vi var ca 70 personer som tillsammans vandrade genom Uppsala, hojtande och sjungande. Energin var på topp och jag tror att vi alla kände en enorm glädje i att vara där tillsammans för en gemensam sak.

Jag tror att det finns en längtan hos oss i kyrkan att få synas och höras. Vi vill finnas med på stadens gator och torg och säga vad vi tycker. Vi vill berätta vad vi står för och att vi tillsammans jobbar hårt för att uppnå det vi tror på. Jesus var inte en passiv person som satt hemma och behöll sin relation med fadern för sig själv. Han gick ut bland människorna och vandrade från plats till plats för livets skull! För vår skull! Och med den förebilden så blir det även vår längtan. Så visst går det att gå för livets skull! Det har Jesus visat och vi försöker göra det samma. Och när vi följer den drivkraften så känns det rätt, jag tror att vi alla frågade oss varför vi inte gör detta oftare. För är det inte ute i samhället som vi behöver synas och höras, är det inte den trotsiga rösten på gator och torg som vi bör vara? Om Jesus får svara så tror jag att svaret skulle bli: JAA!

 

Tinde Carlbrand, ageravolontär i Uppsala domkyrkoförsamling

Samhörighet och drivkrafter

Vilken underbar dag! Solen skiner, jag har äntligen pumpat däcken på cykeln och cyklat premiärturen, jag vet, lite sent, till min underbara studiegrupp i Fässbergs församlingshem. Idag har vi fokuserat på samhörighet och drivkrafter för engagemang. Vad innebär mission egentligen? Vilken typ av gemenskap skapade Jesus och vilken typ av gemenskap vill han inspirera oss att skapa? Hur kan vi känna samhörighet med varandra, naturen och Gud?

Vi började med att läsa om hur de första lärjungarna samlas kring Jesus, Simon och Andreas, två fiskare, står och fixar med sin båt och då kommer Jesus förbi och säger: ”Kom och följ mig. Jag ska göra er till människofiskare.” Vi är alla kallade till att vara Jesu lärjungar, men vad kan det innebära för oss? Och om vi lever efter det, som Jesu lärjungar i världen, vad kan hända med världen då? Det är faktiskt vi som är Guds armar och ben i världen, det är vi som kan sprida Guds kärlek vidare, med våra olika förmågor har vi chansen att gå i Jesu fotspår.

Kyrkan – Kristi kropp

En kropp har många delar, alla behövs för att den ska fungera, ingen del är mer värd en någon annan del. Med Paulus ord från Första Korinthierbrevet: Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte”, och inte heller huvudet till fötterna: ”Jag behöver er inte.” Alla delar behövs och alla delar ska visa varandra omsorg. ”Lider en kroppsdel, då lider också alla de andra.” På samma sätt behöver kyrkan och församlingen alla människor, alla har någonting att bidra med. Alla kan vara en del av den stora kropp som är kyrkan. Vi gjorde en övning där alla fick säga den kroppsdel som man kan se sig själv som, eller som man vill vara och hur man bäst använder den. Vad är du bra på och vad har du för goda egenskaper? Vi kom fram till att vår grupp tillsammans skulle bli en superkropp!

Till nattvardens måltid får vi komma precis som de vi är och dela gemenskapen som sträcker sig över tid och rum. Vi får känna att vi fastän vi är många har del i samma liv, delar samma bröd – ett enda bröd och en enda mänsklighet –  nattvardsbordets hemlighet. Här kan vi också bli påminda om den verklighet vi faktiskt lever i, alla har inte tillgång till bröd så att de kan äta sig mätta. Hur kan vi känna gemenskap med dem som inte alls lever i vårt överflöd? Hur kan vi handla för att göra världen lite mer rättvis? Det finns ju faktiskt mat så att det räcker till alla, den är bara ojämnt fördelad. Tron som drivkraft-häftet hade tre tips:

1. Köp Fairtrademärkt, ekologiskt och närproducerat. Dina val gör skillnad.

2.Ge pengar till Svenska kyrkans arbete för att utrota hungern. (Här kan du starta en utmaning och samtidigt ge pengar till fastekampanjen ALLT för att utrota hungern)

3. Be bordsbön. Ett ögonblicks tacksamhet och reflektion över jordens gåvor och andra människorsarbete gör att de två första stegen blir lätta att ta.

Ett annat tips är att beställa material från Svenska kyrkans internationella arbete, det finns mycket material du kan ladda ner eller be om att få skickat till dig. Där kan du få information om hur det ser ut i världen och vad du kan göra själv för att göra läget lite bättre.

Det sista vi pratade om var mission och missionsbegreppet. Det ser inte ut idag som det kanske har gjort tidigare men bilden hänger fortfarande kvar. Mission är en del av kyrkans grundläggande identitet. Kyrkan är sänd till att vara i världen, vi är sända till att älska våra medmänniskor. Svenska kyrkans internationella arbete bygger på samhörighet och vill främja solidaritet och inkludering. Man kan få höra att mission är som en skål, en skål som vi har fått ta emot från Jesus för att ge vidare, han har sänt oss.

Mission är skålen som Jesus burit till världen från Fadern, och som han ger vidare till oss, vi som är Guds armar och ben i världen. Mission är alltså själva sändningen, uppdraget eller uppmaningen till oss att leva utåtriktade och fortsätta det som Jesus gör. Vad gör då Jesus och vad uppmanar Jesus oss att göra? Vad är skålen fylld med? (Ur Tron som drivkraft)

Svenska kyrkans internationella arbete har ett teologiskt hjul för att beskriva drivkrafterna för sitt arbete

 

Nästa gång är det sista gången för vår grupp den här terminen, men antagligen blir det fortsättning till hösten.

Bara ett tips till alla er som blir lite sugna på att vara med i ett sådant här underbart sammanhang: sök till att bli Ageravolontär i er församling! Du får en grym utbildning i massa spännande ämnen och får hjälpa din församling att engagera sig internationellt på olika sätt. Du kan klicka på länken här till höger för att se hur du gör, min tid som Ageravolontär har hittills varit fylld med möten med underbara människor, utmanande uppgifter och en massa ny kunskap som har utvecklat mig som person och gett mig drivkrafter till att försöka göra världen till en mer rättvis och kärleksfull plats. Hoppas att du vill vara med!

Vi ses!

Sara Johannesson, Ageravolontär i Fässbergs församling

Rätt att äta sig mätt

På midfastosöndagen som precis var (halvvägs in i fastan, 20 dagar till påsk) var det en trevlig och ganska stor vårmarknad i min hemförsamling i Malmö. Församlingsbor hade samlat ihop saker till en loppis. Några hade sytt om handdukar och lakan till snygga förkläden och tygkassar, medan andra hade gjort sylt och bakat bröd. Självklart fanns det ett bord där startkort till årets Livslopp i Malmö såldes. Här i staden går det av stapeln lördagen 31 mars med utgångspunkt från Stadsbiblioteket.

 

Kommersiella bananplantage i Costa Rica, med besprutningsmedel som kan ge nervskador och sterilitet. En start på mitt engagemang mot förtryck och orättvisor.

Efter kyrkfikat och shoppingen på marknaden var det dags för mig att hålla ett föredrag med titeln ”Rätt att äta sig mätt”. Den lilla danska damen som hade missat sin buss och tyvärr anlände efter att föredraget var klart ställde flera bra frågor: ”Handlade det om vad vi äter, med olika dieter, eller om andras mat och hunger i världen?” (Relevant fråga i ett samhälle med ett uppskov av kost- och viktmodeller!) och ”Vad ska vi göra?”. Den sista frågan ställdes med ett allvar i rösten som fick mig haja till. Det är verkligen viktigt att vi GÖR något. Handlar i hopp och tro om en bättre värld!

FIAN:s hemsida står en utförlig text om den mänskliga rättigheten att äta sig mätt: ”Rätten till mat innebär först och främst att alla individer har rätt att vara fria från hunger. Det handlar även om att själv kunna försörja sig med värdighet samt att ha tillräckligt med lämplig mat för att kunna leva ett aktivt och hälsosamt liv.”

Sop(o)hantering i en förort till San José. Klimat och mat hänger tätt samman, med begreppet klimaträttvisa.

Det första gänget ageravolontärer! Vill du bli en av nästa års volontärer kan du ansöka IDAG. :)

Två av oss volontärer kommer att närvara vid mötet om Hållbar utveckling i Rio de Janeiro kring midsommar i år. Äntligen kom visitkorten med vår bloggadress till nytta: en kvinna i församlingen kom särskilt tillbaka efteråt för att få ett visitkort för att följa oss på bloggen.

"Det lilla du gör spelar en stor roll"

Vi ses i Rio!

/Katarina, ageravolontär i Slottsstadens församling

Nu blir jag vegan!

Till mina vänner, bekanta och andra som jag då och då delar måltidsgemenskap med säger jag nu: akta era tår! Imorgon börjar den 40 dagar långa fastan fram till påsk och jag tar steget fullt ut för att fasta från djurförtryck. Efter tio år som vegetarian är det nu hög tid för mig att växla upp och lägga undan även de produkter som producerats under tvång. Eftersom jag tycker mycket om att äta yoghurt, grädde, smör och ägg har vägen hit varit lång, men nu är jag redo!

Övergången från vegetarian till vegan har också fått vänta på sig av sociala bekvämlighetsskäl. Hemma har vi ätit veganskt en längre tid men att äta med andra har varit känsligare, jag vill ju inte såra någon persons känslor.

Söndagens predikan, den sista innan fastan, handlade om kärleken i första Korinthierbrevet. Kyrkoherden menade att vi människor har så lätt för att se endast den ljusa och trevliga sidan av kärleken och avskärma oss från den mindre lättillgängliga sidan: lidandet. För även om kärleken många gånger är ljuvlig så har den också en sida som inte alltid är så angenäm. Den som älskar kan inte sätta sig själv främst utan tvingas också ta hänsyn till andra trots att det många gånger är lättare att finna på undanflykter och istället göda sin egoism.

Jag tar chansen, att utifrån den möjlighet som erbjuds i och med fastan, leva ett mer kärleksfullt liv i första hand för andras skull. Så återigen, akta era tår! Med förhoppningen om att detta blir en beständig förändring i min livsstil äter jag inte alls produkter som kommer från djur. Det du har lagat, bakat eller kokat ihop till mig tackar jag allra ödmjukast nej till om det har skett på någon annans bekostnad. Till förmån för klövar, tassar, fenor och små fågelfötter är jag inte längre rädd att trampa på dina tår.

 

Ellen Skånberg, Ageravolontär

Med tron som drivkraft för att förändra världen!

Äntligen är det på gång! Detta sammanhang som min själ har längtat efter i flera år, som jag har sökt utan att finna. Förrän i måndags. Då samlades tillslut en grupp personer med en gemensam önskan om att få lära sig mer om världens utmaningar och hur vi kan använda vår tro som drivkraft för att engagera oss i dessa. Studiecirkeln med samma namn bygger på ett material från Sensus och är en del i serien Världens kurs. Mitt sökande efter en gemenskap med andra som vill fördjupa sig i tankarna om hur den kristna tron manar oss till handling har gett resultat.

Västerleds församling i Stockholm, där jag nu börjar känna mig allt mer hemma, satsade förra året all energi på att slå tidigare års insamling till fastekampanjen och de lyckades med 300 procent! Kreativiteten flödade och nya idéer som kläcktes då finns nu som tips i nyhetsbrevet som skickas ut till alla Svenska kyrkans församlingar. Exempelvis var idén att ta blodtrycket på församlingsmedlemmarna mot en gåva eller uppmaningarna på Facebook om att lägga en slant i bössan för att fira namnsdagar något som, så vitt jag vet, var helt nya i sammanhanget.

För att göra ALLT för att utrota hungern är insamling en mycket viktig del och alla nya, gamla, galna, modiga och säkra sätt att göra det på är grundläggande för att vi ska ha minsta chans att kunna lyckas eller i alla fall komma en bit på vägen. För att de pengar som samlas in ska kunna göra ännu mer nytta, och för att alla insamlare som lägger så mycket tid och energi på detta ska finna ny inspiration, är det också viktigt att ge tillfälle till egen reflektion och fördjupad kunskap kring läget i världen.

Fattigdom och orättvisor existerar inte på grund av brist på resurser utan på orättvis fördelning av dessa. Därför är det viktigt att se och förstå de strukturer som leder till hunger och lidande. Att världen ser ut som den gör beror på att några få vill att det ska vara så medan majoriteten av oss inte vet hur detta ska kunna förändras eller är ovetande eller passiva av olika anledningar.

Vilka drivkrafter kan vi hitta i bibeln för att aktivera oss mot orättvisor och förtryck? Vad säger Jesus om vårt ansvar för de fattiga? Hur kan vi tro med både hjärta, händer och röst? Det är frågor som jag efter lång tids sökande nu har en möjlighet att få dela med andra. Jag kan knappt bärga mig tills det är måndag igen!

 

Ellen Skånberg,

globalgruppen Västerleds församling och Ageravolontär