Rör inte min moské!

Igår hölls solidaritetsmanifestationer för de moskéer som blivit utsatta för attacker under årets gång i Stockholm, Göteborg och Malmö. Jag var med och deltog på den som hölls på Mynttorget, utanför riksdagshuset, i Stockholm. Det var en lång rad talare, bl.a. Demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke. Talen handlade om hur vi måste stå upp tillsammans, hur viktigt det är att fördöma det som har hänt och arbeta för ett kommande antirasistiskt 2015!

 

#Rörinteminmoské

 

nu får det fan vara nog!!!Varför är då det här en sådan viktig fråga? Igår var en moské som attackerades, idag sker det kanske mot en kyrka, i morgon mot en ideell föreningslokal. Saken är den att ingen av oss går säker om vi tillåter detta ske, om vi inte höjer rösten och protesterar mot dessa gärningar! Jag vill inte behöva känna mig rädd nästa gång jag går till kyrkan för att träffa mina vänner och fira gudstjänst.

 

Skylt i folkmassan.

Några exempel från media: Anlagd brand mot moské i EskilstunaBrand i moské i EslövBrandbomb kastad mot moské i Uppsala

Avslutningsvis lästes följande dikt upp under manifestationen:

I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

Av Martin Niemöller.

Från oss alla Ageravolontärer, till er alla läsare, ett gott nytt antirasistiskt, kärleksfullt och tryggt 2015!

Lena Johansson, Ageravolontär i Stockholm.

Fairtrade på Matfestivalen

Den 30 augusti gick matfestivalen i Skövde av stapeln, en form av minifestival med fokus på att provsmaka smårätter från de lokala restaurangerna som ställer upp tält i kyrkparken. Mitt i kyrkparken ligger förstås också S:ta Helena kyrka som hade öppet under hela festivalen.

Vi ville vara en motvikt till den stress och jäkt som kan finnas mitt i festivalens centrum. Vi ville även ge ett annat perspektiv på hur man kan tänka kring mat genom att uppmärksamma Fairtrade lite extra, och passade på att ha en utförsäljning av vårt Fairtrade-lager.

bild 2

bild 1

Till försäljning fanns även vattenflaskor för vilka intäkterna gick oavkortat till ett av svenska kyrkans internationella arbetes projekt i Burma, vars mål bland annat är invånarna ska ha tillgång till rent vatten. Intäkterna och kollekten från helgen blev sammanlagt 12 120 kr, och vi sålde Fairtrade-varor för 5383 kr, det tycker vi i Skövde var ett minst sagt lyckat resultat.

Men något som nog var minst lika viktigt var att vi fanns där som kyrka mitt i vardagen med öppna dörrar, många besökare kom bara in för att ta en kopp kaffe, sitta ner och prata en stund. Det fanns en soffa längst fram i kyrkan och någon kommenterade att det var lite som ett vardagsrum. Detta är något som jag tror är livsviktig för kyrkan idag, öppenhet och att finnas där som oas mitt i vardagen.

Sanna Ellesjö
Ageravolontär i Skövde Församling

Tyst retreat och engagemang

Jag har haft förmånen att tillbringa de senaste dagarna på tyst retreat på Breidagård utanför Uppsala. Jag stängde av mobilen, avstod kurslitteratur, Facebook och nyhetsflöden, ljud och reklam, artiklar och bloggar för att istället tillsammans med andra i tysthet ge tid åt stillhet, bön och meditation. Jag upplever det som fantastiskt att bara få koncentrera sig på att vara till. Jag känner hur tacksamheten över allt jag fått växer och jag anar mer av glädjen och Nåden i livet.

Men kravmänniskan i mig viskar då och då lite syrligt: ”Ja här sitter du framför en varm brasa, serveras lagad mat, vänder dig inåt och har det bra medan konflikter och miljöförstöring härjar i världen. Du borde göra nåt istället”. Stress och borden smyger sig på och förvandlar min tacksamhet och glädje till en tacksamhetsskuld. Som om jag inte var värd någon vila.

Men då vill jag för min inre kravmänniska citera Cecilia Wadenstein där hon i sin bok Själavård, helt enkelt skriver:

”Kraften till förnyelse och samhällsförändring kommer inte ur jäkt utan ur stillheten inför Guds ansikte. Mod att leva och göra motstånd kommer ur stillhet och förtröstan”

och

”Att öva sig i att bli stilla handlar inte om att fly undan det ansvar jag har som människa. Genom att då och då dra oss undan världen kan vi också möta den på ett djupare plan”

Jag tror att alla vi som på olika sätt och på olika nivåer är engagerade, jobbar för och längtar efter en fredligare, mer hållbar och rättvis värld behöver ta till oss detta. Det är inte genom att försöka hinna och prestera så mycket som möjligt som vi kommer att ”fixa världen”. Istället kan det vara genom att oftare bli stilla och lyssna inåt som vi kan finna den glädje och tacksamhet och ana den Nåd vi behöver för att orka ta oss an de uppgifter och utmaningar som är våra.

 

Ta hand om er!

/Maria Lund, Ageravolontär

 

Citat ur Wadenstein, Cecilia Själavård helt enkelt, Verbum förlag 2009 s. 87

Att gå 73 mil i någon annans skor

Nu i sommar vandrar Asylstafetten 2013 genom Sverige, de går från Malmö till Stockholm för en human flyktingpolitik. Stafetten är en marsch för att uppmärksamma svensk flyktingpolitik och hur människor som flytt hit lever i Sverige.

Stafett

 

Förra helgen åkte vi, Lisa och Sara ner till Småland för att vandra med dem en bit på deras väg. Vi gick mellan Skillingaryd och Månsarp, på två dagar gick vi drygt tre mil. Det var ett glatt gäng vi mötte upp i Skillingaryd en varm sommardag. Solen gassade och vi kunde riktigt känna peppen som gruppen utstrålade. Vi blev varmt välkomnade och första dagen vandrade vi under glada rop i strålande solsken till Vaggeryd där vi fick övernatta i ett församlingshem. Församlingen hade också ordnat med kvällsmat och frukost, riktigt fint!

 

Andra dagen gick vi mellan Vaggeryd och Månsarp. I typiskt svensk växlande sommarväder, lite regn, lite solsken, lite mulet. Väl framme i Månsarp var vi med på helgmålsbönen i kyrkan. Vi fick höra en genomtänkt predikan om asyl och hur imponerad prästen var av oss som vandrade. Efter gudstjänsten kom Ali fram och berättade sin historia. Det är han som dragit igång Asylstafetten 2013. Han berättade hur han hade flytt och nu var asylsökande i Sverige. Han berättade om Sveriges dubbelsidighet, vi är det landet i världen som exporterar mest vapen per capita, och som en konsekvens av vår vapenexport far människor illa i konflikter världen över.

 

Samtidigt lever papperslösa i Sverige, ibland under hemska förhållanden. Människor som fått avslag på sin asylansökan, en, två eller flera gånger väljer hellre att gömma sig än att åka tillbaka till de fruktansvärda omständigheter de flytt från. Sverige får bestämma vilka som ska få stanna, trots att de är våra vapen som kanske är orsaken till att människor flyr hit.

 

Det var en spännande upplevelse att få vandra en bit längs asylstafettens väg. Vi fick lära känna glada och kämpande människor, höra livshistorier vi kommer bära med oss länge. Framförallt är det en upplyftande erfarenhet; det finns människor som engagerar sig för andras livsöden, det finns människor som bryr sig, det finns människor som aldrig ger upp och vi får vara en del av kampen, vi får gå några mil i någon annans skor.

 

Lisa och Sara

Sara Johannesson och Lisa Gerenmark, Ageravolontärer.

Samtidens Sverige – apartheid eller fristad?

Samtidens Sverige är ett land som skiljer människa från människa och vissa av oss får besked att vi inte får lov att vistas här medans andra får stanna. Vi som får stanna delas i vissa fall upp i grupper utefter hudfärg, namn och härkomst. I andra fall kollas vi på id om vi ser misstänkt icke-svenska ut. Hur en nu kan se det på en människa?

Samtidens Sverige är en apartheid. Här får inte vem som helst vistas och vi som gör det skiljs åt genom lagar och förordningar, strukturell rasism är ordet som präglar Sveriges politik idag.

I Jesus samtid skedde samma sak. Människor skiljdes från människor baserat på namn och härkomst. När Jesus pratade med vissa människor, så upprördes folken runt omkring och han ifrågasattes för att han inte såg till människors status utan delade bröd med människor, oavsett folkslag.

Som kristna ska vi följa i Jesu fotspår. Hur kan vi då göra det i samtidens apartheid- Sverige? Den ekumeniska motståndskommuniteten Fikonträdet har skapat ett verktyg för människor som vill vara med och göra Sverige till ett land där människor kan leva i frihet, oavsett hudfärg och härkomst. På sidan Fristad.nu kan människor som vill göra sitt samhälle och/eller sammanhang till en fristad för människor skriva upp sig i syfte att få kontakt med andra från sitt närområde. Tanken är att kommuner, samhällen, badhus, bibliotek och skolor runt om i Sverige ska bli fristäder för människor som apartheid- Sverige vill sparka ut. Fristad.nu möjliggör nätverkande mellan människor som vill starta fristadsgrupper och tillsammans skapa det samhälle vi vill ha.

Runt om i Sverige, på sociala medier, i fikarum och på middagsbjudningar diskuteras den strukturella rasism som idag präglar Sverige. Många är uppgivna, upprörda och få ser denna utveckling som något positivt.

Fristad.nu vill uppmana människor till att själva ta ansvar, att ta makten och själva skapa det samhälle vi vill ha. Låt oss skapa utrymme för människor att leva i frihet. Låt oss utmana den dominerande synen på staten Sverige som den som avgör vem som får stanna och vem som får bo kvar. Om vi medborgare inte följer de rasistiska lagarna kommer apartheid- Sverige falla som ett korthus.

Jag uppmanar er alla att ta ansvar. Vi kan inte längre se på medan denna utveckling tar över vårt samhälle helt. Vi kan inte längre ha allt vårt fokus på att stötta människor i icke-demokratier på andra sidan jorden medan vårt eget samhälle i demokratins namn bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Låt oss göra Sverige till en fristad för människor!

Lisa Gerenmark
Ageravolontär i Mössebergs församling