En hälsning från Sofie i Filippinerna

Något som kännetecknar oss internationellt intresserade människor är att vi aldrig kan få nog av att se världen. Det är som ett sug inombords, en kittlande känsla som aldrig ger med sig förrän vi packat väskan med det nödvändigaste och kastas oss ut i ett nytt äventyr. Så är det också för mig, och sedan jag tog studenten 2012 har jag varit utomlands minst två månader varje år. Jag kom häromdagen på att senaste kalenderåret jag inte var utomlands över huvud taget var 2010, och innan det minns jag inte ens. Vare sig det är kortare resor till Tyskland eller utlandsstudier i Thailand, jag vill se och förstå hur världen hänger ihop. Det är min drivkraft och mitt intresse.

Just nu befinner jag mig utomlands igen, på praktik i Filippinerna genom mitt kandidatprogram i utvecklingsstudier vid Lunds universitet. Jag befinner mig på en organisation som arbetar med katastrofriskhantering i lokala samhällen, för att förebygga och mildra katastrofer. Det är ett arbete som tagit mig upp i bergen, till människor som lever på sin jord och sina småbutiker. Bergsväggarna är branta, grönskan tät men vattentillgången ändå fattig. Naturkatastrofer slår hårt mot sådana bygder, men med träning och organisation kan människorna skapa en röst mot kommun och regering. Att vara här hjälper mig förstå teorin vi får lära oss i utbildningen, men ger mig också inblick hur komplex vår värld är. Miljöproblem finns överallt; jorden är en enhet som inte kan delas upp och vi kan alla vara med och engagera oss för den, var vi än bor i världen. Lokalt engagemang är något jag brinner mycket för och som jag anser vara otroligt viktigt för att förbättra världen. Att förmedla kunskap är det första steget till ökad medvetenhet, som är det första steget till förändring.

Under de 10 veckor jag kommer befinna mig i Filippinerna hoppas jag på många insikter och samtal med människor. Jag fylls redan nu av en otrolig tacksamhet, både för det jag får uppleva och se här, och det jag har i Sverige. Jag uppskattar aldrig mitt liv hemma så mycket som jag gör när jag åkt därifrån, lustigt nog. Resandet hjälper mig att se det fantastiska i rent kranvatten, myrfria kök, lusfria hundar samt en madrass att sova på. Vi har det generellt sett väldigt bra i Sverige, samtidigt som det alltid finns områden att jobba vidare på. Därför är civilt engagemang otroligt viktigt, båda i Sverige och utomlands.

rätt1 rätt2 rätt3 rätt4

 

 

 

 

Sofie Mumm,

Ageravolontär i Lund

 

Wageni ni baraka = Gäster är välsignelser

Gäster var precis vad vi var när vi, 18 internationellt engagerade människor från Stockholms stift, besökte det norra stiftet i Lutherska kyrkan i Tanzania i januari i år. Vid Kilimanjaros sluttning bodde vi och syftet med denna resa var att fördjupa de mångåriga samarbete som redan finns mellan båda våra kyrkor samt att besöka olika projekt som stöds av Svenska kyrkans internationella arbete.

.

Kilimanjaro

Berget Kilimanjaro såg vi varje dag när vi vaknade. Foto: Staffan Törnqvist

Gruppen på Coffee Union, där de sålde Fairtradekaffe. Foto: Daniel Andersson

Gruppen på Coffee Union, där de sålde Fairtradekaffe. Foto: Daniel Andersson

 .
Jag fick se exempel på en kyrka som arbetade holistiskt, och tog hänsyn till hela människan. Förutom gudstjänst och sådana traditionella kyrkliga aktiviteter, så drev kyrkan både sjukhus, skolor, hade odlingar av olika grödor och livsmedel samt vattenpumpar. Nedan kan du se en bild från Chekereni församling, hit kunde människor komma och få rent vatten. För mindre än en svensk krona fick de fylla 60 liter vatten.
.
Vattenpump vid Chekereni församling. Foto: Staffan Törnqvist

Godwin Chonjo, engagerad volontär vid vattenpumpen i Chekereni församling. Foto: Staffan Törnqvist

 .
Ett konkret arbete som utförs med stöd från Svenska kyrkan är Ko & Kalv-projektet. Kortfattat går det ut på att en familj får en dräktig ko av kyrkan (eller en get). Kalven ges (efter lämplig tid) tillbaks till kyrkan för att på så sätt kunna ges vidare, medan ursprungsfamiljen får behålla sin ko. Familjen får utbildning i mejeriproduktion och djurhållning, och kan sälja mjölken och få en inkomst. Djurens avföring kan användas till biogasproduktion och även som gödsel på grödor som odlas. Vi besökte 2 gårdar, och båda dessa gårdarna hade verkligen ett kretsloppstänk integrerat i hela gården.
.
Getter

Getter kunde också ingå i Ko & Kalv-projektet. Foto Staffan Törnqvist

 .
Att vi människor föds i olika delar av världen med olika förutsättningar är jag medveten om, detta blev dock ännu mer påtagligt under resans gång. Det var inte självklart att alla invånare i Tanzania hade elektricitet eller rinnande vatten, men på vårt hotell fanns det möjlighet att duscha varje dag, vilket en gärna gjorde eftersom det var runt 30 grader dagligen. Jag vet att jag är priviligerad (Bortskämd? Van vid min livsstil?). Detta gäller både materiellt, när jag tänker på hur många saker jag har hemma, men även tillgången till rent vatten och livsmedel. Det faktum att jag kan gå till affären och handla i princip vad som helst utan att behöva ta hänsyn till om det är säsong eller vilket land varan kommer ifrån… är det inte rätt konstigt egentligen?
.
Mat

Ris och kyckling: standard på tallriken. Foto Staffan Törnqvist

Mat 2

En kan äta det mesta med sked. Foto: Staffan Törnqvist

 .
Jag är tacksam för allt jag fick vara med om. Jag är tacksam för att vi blev så vänligt emottagna på alla ställen där vi gjorde besök. Det var flera människor vi träffade som uttryckte att wageni ni baraka = gäster är väsignelser. Gäster för alltid något gott med sig. Det tar jag med mig hem!
 .
Avslutningsvis kommer här lite nyheter! Dels fick vi äran att vara med på ärkebiskopsinstallationen av den numera ”presiding bishop” Fredrick Shoo. Dessutom var Eva Brunne, Stockholms stifts biskop nere i Tanzania samtidigt med oss för att signera ett vänstiftsavtal med det norra stiftet i lutherska kyrkan i Tanzania. De två stiften (och länderna med för den delen) har haft ett samarbete länge men nu finns det på print och undertecknat. Förhoppningsvis kan detta leda till ännu fler intressanta utbyten i framtiden. Vänstiftsavtalet tar upp 3 huvudområden:
.
  • Att be för varandra, särskilt med tanke på vårt gemensamma ansvar för klimatet.
  • Att utveckla lärande i kristen tro och kristet liv.
  • Att främja kvinnors möjligheter att utöva ledarskap på olika positioner i kyrka och samhälle.
Jag i början på den 5 timmar långa ärkebiskopsvigningen. Foto: Staffan Törnqvist

Jag i början på den 5 timmar långa ärkebiskopsvigningen. Foto: Staffan Törnqvist

 

 

 

Ta hand om er där ute!
Lena Johansson, Ageravolontär i Stockholms stift

Dubbel kärlek blir dubbelt så bra!

På söndag är det alla hjärtans dag. En dag då många väljer att visa lite extra mycket kärlek till de människor vi tycker om. På senare tid har detta blivit en dag som allt mer kommit att förknippas med konsumtion av olika slag. Nallar med hjärtan, blombuketter och askar med geléhjärtan inhandlas för att bli presenter till de vi vill visa vår kärlek till.

Men hur kärleksfulla är egentligen alla presenter? Om den lilla nallen är sytt av ett barn, blommorna besprutade med kemikalier och chokladen tillverkad på kakaobönor där odlaren går och lägger sig hungrig varje dag för att lönen är för låg, hur mycket kärlek är det då i presenten? Är det fortfarande lika trevligt att få en present om vi vet vilken historia som finns bakom det som är inslaget i paketet?

Men som tur är finns det alternativ. Det finns flera sätt där vi kan visa dubbel kärlek med dem vi vill uppvakta på alla hjärtans dag. Både de personer i vår närhet som vi tycker om och andra människor på vår jord. Med lite fantasi och kreativitet kan vi få både snällare, roligare och mer kärleksfulla alla hjärtans dag presenter.

Varför detta fokus på handel och konsumtion under denna dag? Det finaste vi kan ge är ofta att dela med oss av oss själva och göra saker tillsammans. Bjud på en hemmagjord fika eller egenlagad middag och gör den extra kärleksfull genom att laga vegetariskt eller veganskt, ekologiskt och närproducerat. Vill du ha tips på goda recept kan du ta en titt i vår Kristen Vegetarisk kokbok. http://svenskakyrkansunga.se/fordjupning/material/globalt/kristen-vegetarisk-kokbok-2/

Upplevelser är något vi länge kan se tillbaka på och glädjas åt medan geléhjärtana snabbt tar slut. Ha en mysig filmkväll, gå på en härlig promenad i naturen, spela sällskapsspel eller gå på ett museum och lär er något nytt. Det finns mycket vi kan göra tillsammans och samtidigt som vi visar omtanke till de vi tycker om undviker vi att bidra till onödig konsumtion som tär på jordens resurser.

En hemmagjord present är ofta mycket uppskattad. En stickad halsduk för kyliga vinterdagar, ett foto på dig och personen du tycker om, en påse med hembakade rosa cupcakes eller kanske en egenskriven dikt eller sång där du formulerar med egna ord vad någon betyder för dig.

Men alla har kanske inte tiden att sticka en halsduk eller förbereda en egen middag. Vill vi köpa något kan vi fortfarande göra det med dubbel kärlek. Fairtrade har många alternativ till alla hjärtans dag presenter där vi kan visa kärlek både till den som får presenten och den som varit med och tagit fram den. Rosor, choklad, annat godis och mycket mycket mer. Idag har de flesta butiker Fairtrademärkta varor och i de städer med speciella Fairtradebutiker finns en guldgruva med möjliga presenter, allt från praliner till mjukisdjur.

Att bli uppvaktad och få uppvakta någon på alla hjärtans dag är något fint men tyvärr inget alla kommer att få vara en del av på söndag. Ensamhet blir ett allt större problem i dagens samhälle och en dag som alla hjärtans dag blir det än mer tydligt.

Att visa kärlek till den som annars inte skulle få någon kan vara bland det viktigaste vi kan göra nu på söndag. Höra av oss till en vän vi inte talat med på länge, hälsa på en person som vi vet inte har så många vänner eller göra något för de personer som nu kommit till Sverige och kan behöva lite extra kärlek efter att ha kommit från en vardag full av oroligheter och utsatthet.

Alla hjärtans dag är så mycket mer än handel och konsumtion. Det är en dag då vi lite extra mycket kan visa uppskattning och kärlek till de personer som är en del av våra liv. Både de som är nära och vi träffar dagligen men också de som vi aldrig får möta men som ändå har en helt avgörande roll i vår vardag.

Alla hjärtans dag är en dag för kärlek. Om det dessutom kan vara dubbel kärlek så är det självklart dubbelt så bra!

Och kom ihåg, varje dag kan vara en alla hjärtans dag, en dag full med kärlek till våra medmänniskor!

 

Veronica Pålsson
Ageravolontär i Lund

Så mycket bättre

För några veckor sedan innan jag åkte till Kenya och deltog i cykelkaravanen för kampanjen ’We have faith, act now for climate justice” satt jag liksom många andra svenskar bekvämt i TV-soffan och tittade på det populära programmet ”Så mycket bättre”. Genom TV-rutan kunde jag se och höra Lisa Nilsson sjunga sin version av Evert Taubes sång ”Änglamark” som går såhär:

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill
låt dem få leva, de är ju så sköna.

Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm,
leka tittut mellan blommande grenar.
Låt fåglar flyga och sjunga för oss sin psalm,
låt fiskar simma bland bryggor och stenar.

Sluta att utrota skogarnas alla djur!
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!
Låt sista älven som brusar i vår natur
brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!

Texten får en att tänka på att vi har en jord att ta hand om. Men hur går det egentligen med det? Jordens klimat har förvisso skiftat mellan extremer under årmiljoner och livsformerna har varierat men nu påverkar vi människor i hög grad dessa storskaliga skeenden. Den globala uppvärmningen orsakas enligt FN:s klimatpanel IPCC av mänsklig aktivitet; genom utsläpp av växthusgaser, nedhuggning av skogar, utarmning av mark och andra typer av naturlig vegetation. Det är industriländerna som årligen står för drygt hälften av utsläppen av växthusgaser. Dock är det inte industriländerna som drabbas värst av klimatförändringarnas effekter utan det är de mest fattiga och utsatta samhällena som gör det.

Under cykelresan genom Kenya träffade jag människor som berättade om hur kännbara klimateffekterna är för dem. En kvinna från Uganda som jag går med sida vid sida under klimatmarschen i Nairobi berättar om hur hennes by nyligen drabbas av översvämningar som resulterat i att flera hus sjunkit ihop och spolats bort. Hadoju, en av cyklisterna i den kenyanska cykelkaravanen och även medlem i ’Kenya youth climate network’ berättar om när han i april-maj besökte sin hembygd i västra Kenya och såg hur vattentillgången hade minskat drastiskt i området. Alla floder utom två var uttorkade. På mornarna när människorna i byn hämtade dricksvatten uppstod konflikt. Det tog lång tid att få upp något av den lilla mängd vatten som fanns vilket skapade irritation och konflikt i köerna. Detta hade Hadoju aldrig tidigare skådat i sin hemby som ligger i den sydvästra delen av Kenya och som enligt honom inte vanligtvis brukar drabbas av svåra torkperioder utan är ett frodigt och grönt område. Berättelser likt dessa är främmande för mig och många andra i Sverige att relatera till. Vi har inte alls på samma konkreta sätt drabbats av klimatförändringarnas konsekvenser, än iallafall…

Jo, det är sannerligen olika hur pass kännbara klimatförändringarnas effekter är för människor runt om i världen. Dock har alla vi människor ett klimatansvar. Speciellt har vi i de rika länderna som har ’så mycket bättre’ förutsättningar att möta klimatförändringarna, ett stort ansvar att hjälpa de länder som inte har lika bra förutsättningar att tackla ett förändrat klimat. Att världens länder, trots olika förutsättningar, kan komma överens och arbeta tillsammans är jätteviktigt för att kunna bevara jorden vi ärvde och lunden den gröna. Det handlar också om att vi måste reflektera över det ekologiska fotavtryck som vi genom vårat sätt att leva på här i Sverige påverkar människor, djur och natur i andra delar av världen. Många gånger är det lättare att reagera än att agera. Men agera gjorde faktiskt över 27 000 människor i Sverige och över 750 000 människor från de nio afrikanska länderna där cykelkaravanen gick fram genom att de skrev på namninsamlingen för ’Act now for climate justice’. Dessa människor har fattat tag i pennan och därigenom visat sina vilja att påverka för att få en överenskommelse som ger klimaträttvisa och möjliggör en hållbar utveckling för ALLA!

 

IMG_5147  IMG_5284

IMG_5138IMG_5441

Allt gott,

Ellen Eriksson, Klimatambassadör i Uppsala

Run for your life

Spring, spring, spring för livet. Run for your life drar igenom Göteborg med målet inställt på Paris. Att visa gemenskap och sammanhållning är nu viktigare än någonsin. Vi ska visa COP21 att vägen framåt stavas TILLSAMMANS. När det drar kallt i världen är det viktigt att vi ställer oss närmre varandra och att vi rör på oss för att hålla värmen. Klimatfrågan är en fråga om generationssolidaritet. Vår generation tog emot en trasig stafettpinne men låt oss laga den innan vi lämnar över den till nästa generation.

 

Stefanrun-for-your-life (2)

Stefan sprang tidigt på morgonen den 18e november en etapp i loppet Run for your life, ett stafettlopp för klimatet som kommer springa hela vägen till Paris. 

Stefan Evenseth, klimatambassadör i Göteborg

Tankar om klimaträttvisa ifrån cykelkaravanen i Kenya

Att höra berättelser från någon som drabbats, att reagera och att hoppas en kan bedriva någon sorts förändring är tungt. Det är som att väcka en inneboende skuld och samtidigt känna en maktlöshet inför att göra skillnad. Klimatfrågan är skoningslös på det viset, på egen hand kan en inte rädda planeten. Men tillsammans, genom att väcka varandra, genom att väcka opinion och genom att visa en global solidaritet kan vi se en skillnad.  

Kampanjen “Act Now for Climate Justice/We Have Faith” visar på kraften av att göra något tillsammans, vad som händer när nio nationers gränser korsas av en cykelkaravan för att ge plats åt klimaträttvisa. Det blev något så mycket mer än insamlade namn och planterade träd. Samhörigheten visar ett kraftigt budskap till COP21. “Vi TILLSAMMANS accepterar inte annat än klimaträttvisa”. Där har varje personen gjort en skillnad, då har den tysta majoriteten vaknat. Maktlösheten och den inneboende skulden har förvandlats till brinnande motivation att göra mer.  

Vi tog del i cykelkaravanen under de sista dagarna från Tanzanias gräns upp mot Nairobi, trots att det bara är en mindre sträcka i det stora hela så lämnade den starka spår av insikter och erfarenheter genom möten med människor. Realisationen om klimatpåverkans slående verklighet. Där såg och hörde vi om hur miljökonsekvenserna ledde till ett försvårat liv. Här på hemmaplan gestaltas klimatpåverkan främst genom omställningsprocessen och genom alarmerande rapporter. Det säger något om vikten av ett klimaträttvist avtal.

Avsked är svårt och det blir inte precis lättare med tiden. Alla de man mött och berörts av, som man inspirerats och stöttats utav under tuffa etapper. Alla dessa som man ärligt talat aldrig kommer att få se igen. Det river i hjärtat. Men jag tänker att det är känslan av klistret som dras av flera livsöden då den skiljs åt efter att ha mötts. Lite klister fastnar ändå alltid kvar. Klister i form av känslor, erfarenheter och lärdomar. Det gör ondare varje gång, kanske för att klistret kommer allt närmre kärnan. Jag känner en enorm tacksamhet för att få vara med om denna resa. Alla lärdomar om livet och om andras verkligheter. Jag är övertygad om att det leder till att vi kommer uppfylla ansvaret att jämna ut välståndsprivilegiet som livets lotteri givit oss.

IMG_5183

 

Ellen och Stefan, klimatambassadörer för Act now for Climate Justice, reste i början av november till Kenya för att delta i den afrikanska cykelkaravanen som är på väg mot Paris. 

 

 

Stefan Evenseth, Klimatambassadör i Gösteborg

 

Almedalen agerade för klimaträttvisa

En vecka senare är jag helt slutkörd. Vi har under Almedalen kampanjat, rest tält, fått in folk i tältet, haft riktigt bra samtal och fått över tusen personer att skriva under kampanjen. Många kändisar, politiker (miljöpartiet vann vår utmaning genom att få flest politiker att skriva under) och andra, har skrivit under, men framför allt har vi fått hjälpa vanliga svenssons och alis att agera för klimatet.

Det har varit dåliga reaktioner. Som vanligt när en representerar kyrkan kommer glåpord och påhopp. Några vägrade skriva under, någon ville inte samarbeta med kyrkan eftersom hon ”inte är vidskeplig”, någon tror att klimatförändringarna är en konspiration, och någon tycker det är för hopplöst för att ens försöka förändra. Kunskaperna om klimatfrågan är väldigt varierande – vilket förstås gör uppdraget utmanande. Många känner inte till att kyrkan arbetar med klimatet, vissa att kyrkan inte borde.

Men det har också varit bra reaktioner. De allra flesta tycker att initiativet är bra, och att kampanjen var kul. Jag vågar säga att våra samtal har varit givande för människor, inte bara oss själva, och att vi till och med har åstadkommit något för klimatet. Om alla tar ett steg, kan det leda ända till Paris.

Något jag kommer bära med mig är sista kvällen, då vi var inbjudna till miljöaktuellts mingel. Kön visade sig vara över en timme lång, så vi beslöt att inte gå in. Sedan slog det oss: Här står människor som har ett intresse för klimatet, och dessutom tid att ta död på. Så vi tog fram våra listor och diskuterade oss igenom kön – vi fick åtminstone ett hundratal underskrifter, och framför allt många givande samtal.

Tack Gud för Almedalsveckan, tack för nya vänner, goda utbyten, så många underskrifter och hopp inför framtiden.

Översvämning, förlorad skörd och inställt Vasalopp

Jamie på den lilla ön i indiska oceanen tvingas flytta för att hennes hem numera ligger under vatten. Hon och hennes vänner kan inte längre bo där de alltid har bott. Klimatförändringarna har tagit hennes hem.

Nelson som är småbonde i Tanzania har tvingats överge sin lilla gård och flytta in till stan. Tre år av torka har gjort att han nu måste ge upp sitt jordbruk som han jobbat med i hela sitt liv. Han kan inte längre försörja sin familj. Klimatförändringarna har tagit hans levebröd.

Veronica har för tredje året i rad fått ställa in sin resa till Sälen. Månader av hård träning i skidspåren har åter igen varit förgäves. Inte heller detta år kommer hon kunna slutföra sin svenska klassiker. Klimatförändringarna har tagit Vasaloppet.

Är detta framtiden? Är det detta vi vill?

Vi i Sverige vill nog ofta tro att vi inte drabbas av klimatförändringarna. Många tycker att det bara är skönt med lite varmare väder. Skulle matskörden slå fel i en del av världen importerar vi bara desto mer från någon annan del av den. Skulle en paradisö försvinna under havsytan ser vi till att hitta en ny. Men Vasaloppet, går det att importera ett nytt Vasalopp?

Jag hoppas att förra veckans slask och vattenfyllda Vasalopp kan bli en väckarklocka för oss svenskar. Vad håller på att hända? Är ett av landets mest populära idrottsarrangemang på väg att smälta bort? Klimatförändringarna? Människans inverkan på klimatet? Har vi en skuld till detta? Stundtals hade nog deltagarna haft mer nytta av vattenskidor än vanliga skidor. Är det så framtiden kommer se ut? Kommer de tävlande behöva gummistövlar istället för skidpjäxor för att förflytta sig från Sälen till Mora?

Att konsekvenserna av klimatförändringarna ofta sker långt ifrån oss är ibland en förklaring till vår ovilja att agera och förändra vår livsstil. Vi märker inte av det. Men Vasaloppet är ju något som är väldigt nära många svenskar. Flera tusen åker varje år detta lopp och ännu fler människor sitter hemma och följer loppet som nästan är lika förknippat med Sverige som midsommar och Ikea. Det är ju inte för inte som det är en av delarna i en svensk klassiker.

Men vad skulle hända om detta försvann? Att år efter år få se skyltar med texten INSTÄLLT över vattenfyllda spår och gröna fläckar där snötäcket alltid tidigare skimrat vitt och vackert. Vad är svensken beredd att göra och eventuellt förändra? En livsstil där vi fortsätter leva som vi gör nu och vårt kära och älskade Vasalopp inte längre finns. Eller, en livsstil där vi tar vårt ansvar för klimatet och vi och även kommande generationer kan fortsätta njuta av nio mils skidåkning från Sälen till Mora. Att denna folkfest får fortsätta år efter år. För många skulle säker känna att en första söndag i mars utan Vasaloppet vore som julafton utan Kalle Anka.

Valet är vårt och vi måste välja nu. Annars kan Vasaloppet vara ett minne blott precis som ön i indiska oceanen och skörden för den lilla bonden i Tanzania. Ju längre vi väntar ju större är risken att än värre saker än ett inställt Vasalopp kommer drabba även vår del av världen till följd av den globala uppvärmningen. Klimatet rör oss alla. Det drabbar oss alla. Och det är allas ansvar! Och vi måste ta vårt ansvar nu!

Veronica Pålsson
Ageravolontär

Vi vågar se noshörningen i vitögat!

Agera Syd på Miljömanifestation

Elin Redfors, Theresia Båvenby, Jesper Schwarz, Veronica Pålsson

Agera Syd honung

Theresia, Jesper och Veronica smakar honung som kommer från Husie församling

I lördags hölls det en klimatmanifestation med stolthetstorg, föreläsningar och miljömässa i Lund. Biskop Johan Tyrberg hälsade oss välkomna och berättade lite om ”Ett Biskopsbrev om klimatet” som kom ut för ett år sedan. Vi fick sedan lyssna till när Anders Lundbergs, lektor i socialpsykologi, redovisade resultatet av hans studie ”Mångfald i miljöarbetet -problem eller möjligheter?”. Där har han intervjuat många olika människor inom Svenska kyrkan om deras miljöengagemang. På frågan om de personligen blivit motiverade att ta hand om miljön på grund av kyrkan så blev tyvärr flera av svaren ”nej”. Någon sa att miljöfrågan känns främmande inom kyrkan. En annan att det finns stor kunskap och engagemang för internationellt arbete men inte för miljön. Hur har det kunnat bli så?

 

Självfallet finns det många skäl till att leva på ett hållbart sätt och att värna om miljön. Inte minst för oss inom kyrkan! Om inte ens vi tar vårt ansvar, hur kommer det då att gå… Jag sjunker in i mina dystra tankar där klimatförändringarna står mitt framför mig. Jag känner mig liten och jag skäms. Jag blir påmind om hur jag alltid brukar se klimatförändringarna i ögonvrån samtidigt som jag tar omvägar runt omkring dem. Ofta med en obehaglig känsla i magen som kommer av att jag inte lever efter min tro. Att jag flyr det ansvar som jag så gärna vill ta.

 

Till lunch bjöds det på en god vegetarisk soppa. Efteråt så satte vi upp ett stolthetstorg där vi under en och halv timme inspirerade varandra till fler hållbara förändringar. Församlingar berättade om hur de odlar sina egna blommor, sorterar sina sopor och använder sig av hållbara energiresurser. Några har konfirmandgrupper med tema hållbarhet och andra har miljögrupper som diskuterar möjliga förändringar. Det är mycket som görs och det är fantastiskt att se! Agera Syd var såklart på plats, det vill säga Ageravontärerer som bor i södra Sverige, i vårt fall Lund. Vi uppmärksammande framförallt den globala kampanjen Act now for climate justice. Där vi fram till FNs klimatmöte i Paris i december försöker samla in så många namnunderskrifter som möjligt. För att tillsammans uppmana politikerna att ta sitt ansvar och att höja ambitionerna.

 

Dagen fortsatte med ett samtal lett av Joakim Holmström, bland annat skribent för Supermiljöbloggen. Ingela Stej Stålbrand, lektor i psykologi, och Per Gyberg, sociolog, samtalade om vårt förhållningsätt till klimatet. Var ligger lösningarna och hur hittar vi motivationen? Deras åsikter går isär. Ingela Stålbrand lyfte fram betydelsen av hopp, lust och glädje. Att fokusera på det som har gått bra för att bli motiverad att fortsätta med det. Även småskaliga förändringar gör skillnad. Per Gyberg vill att vi ska se noshörningen i vitögat. Noshörningen får symbolisera alla klimatförändringarna och den står mitt i vårt lilla rum. I nuläget vågar vi inte se problemet som det är. Av bekvämlighet och rädsla nöjer vi oss istället med några små obetydliga förändringar och når därmed aldrig ett hållbart resultat.

 

Så hur ska vi då gå till väga? Situationen känns lätt hopplös. Men med tron som grund kan vi ta oss an mycket. Till och med noshörningar!

 

Elin Redfors,
Ageravolontär i Åhus församling

Att aktivera sig

Agerahelg med uppstart för nya ageravolontärer i Uppsala. Vilket fantastiskt sätt att spendera en helg. Den som vill bli ageravolontär får numera gå några kortare helgutbildningar istället, tillsammans med utbildade ageravolontärer och fortbilda sig allt eftersom. Och vem skulle inte vilja bli ageravolontär?! Nu tillsammans med Globala arbetsgruppen i Svenska Kyrkans Unga – såklart fantastisk att bli medlem i!

Jag pratade precis med en vän som såg flera teologiska poänger i att börja äta veganskt för klimatets skull, men sa sig vara för lat. Just lättja, eller bekvämlighet eller brist på tid, är det som vanligtvis står i vägen för engagemang. Oavsett om en är medveten om det själv eller inte kommer bekvämligheten att stoppa oss från mycket som vi innerst inne tror är rätt.

Innan engagemanget finns tycks det förstås onödigt, eller åtminstone inte prioriterat. Det kräver en handling, och visst är det förunderligt hur Gud lämnat så många möjligheter för oss att själva välja att upptäcka. För när engagemanget väcks, när en hittat rätt fråga att engagera sig i, då kan det betyda mer än allt som upptagit ens tid innan. Men liksom att gå upp på morgonen (för många av oss) kräver en känsla av nödvändighet och att i ett ögonblick bara bestämma sig för att ”nu gör jag det” behöver en aktivera sig själv. Agera mera är ett slagord vi använder oss av. Gör det.

Vi är ju kallade till tjänst för våra medmänniskor och att vårda hela Guds skapelse. Hur väl en lyckas med bara klimatansvaret kan en kolla på Klimatkontot – och se efter hur en kan ta ett större ansvar. Förutom att ta ansvar för sitt eget liv och sin nära omgivning är förstås ett härligt sätt att få följa Jesus att engagera sig i någon organisation som arbetar djupare med det. Globala arbetsgruppen kommer snart med en film om vad en kan engagera sig i, men inspireras av våra bloggar så länge. Såhär i fastetider kan Vildåsnan, eller kanske senaste numret av medlemstidningen Troligt ge idéer – vad sägs om plastfasta t ex? Det behöver inte vara något storslaget, när du källsorterar efter din kompis i kyrkan, tänk på att Jesus sa att den som vill vara stor ska vara de andras tjänare (Mark 10:43).

Förra helgen fick vi ett ordentligt fokus på klimatfrågorna som Svenska kyrkan fortsätter att driva hårt hela året, med ett fokus på COP 21 i Paris, som är klimattoppmötet arrangerat av FN i december. Vi agerade genom att samla namnunderskrifter och bjuda på chokladhjärtan. Tills december kommer mycket kampanjande och uppmärksammande äga rum – håll till godo! Och framför allt, aktivera dig!

 

Mikael Risenfors
Ageravolontär och medlem i Globala arbetsgruppen