Första dagen på det teologiska institutet

I Kampala, Uganda

Efter ett varmt välkomnande och lite mat somnade vi och sov som stockar hela natten. När du flugit tre olika flighter och resan tagit över ett dygn är du ganska mör och den mjuka sängen känns väldigt inbjudande. När vi sovit ut och duschat av oss resdammet väntade en spännande frukost bestående av banan i olika former och formbröds-sockerkaka med lite smör. Vi är tre tjejer och en bebis som åker från Svenska kyrkan för att delta på det teologiska institutet som äger rum i Kampala, Uganda. Institutet är riktat mot unga teologer främst från den afrikanska kontinenten med ett fåtal inbjudna gäster från övriga världen. De flesta är nyvigda präster i olika riktningar av kyrkan eller så är man precis som jag i slutet av sina teologiska studier.

När vi ätit färdigt firade vi morgonbön i kapellet. Vi sjöng upp med en svängig sång och bad för dagen och de två veckor som ligger framför oss. Vi fick också höra en bra predikan om hur livet tillhör Gud och vad det innebär. Ingenting är omöjligt för Gud!

Dagen har bestått av olika seminarier som mestadels har fokuserat på ekumenik i Afrika och kyrkorna i Uganda och Afrika. En föreläsare berättade att det finns över 6000 registrerade kyrkor i Uganda, ganska många tycker jag! En god tanke som kom fram under seminariet var att för att nå enhet och gott ekumeniskt utbyte så måste vi respektera och förstå varandra. Vi måste kunna se längre än våra skillnader och en grund till detta är kärleken.

Vår främsta källa till hjälp här har varit Christmas, en mycket vänlig ung man som har hjälpt oss med allt vi har behövt. Han visade oss våra rum och fixar allt vi frågar efter. Vi fick precis ett helt fat med färska vindruvor som var väldigt goda. Imorgon kommer en bild på honom!

 

Allt för nu,

Sara Johannesson, Ageravolontär i Uganda

Rio -20 och Rio+20

Redan tidigare på bloggen har vi nämnt att det har pågått två parallella möten i Rio: People Summit, mötet mitt i staden som varit offentligt och utan inträdesbiljett, och FN:s möte om hållbar utveckling, i Rio Centro som är långt ifrån centralt… På det ena mötet har det spelats musik från världens alla hörn, det har sålts glass i stånd och chipspåsar som varit ihopbuntade med snören, med människor från det globala samhällets många hörn, allra mest brasilianare. På det andra mötet har det allra mest- förutom vi som inte bekräftat regeln- vistats viktiga män i kostym. Vilket av mötena tror du att denna avslutande fredag andades mest hopp och fortsatt kämparglöd?

Ett annat sätt att beskriva de två mötena på är såhär:

Rio -20: Som Sara frågada idag, var det ett FN-möte i hållbar utveckling eller en demonstration av effektiv air conditioning som vi har varit på? Det är inte konstigt att en ageravolontär blir förkyld i denna kyla! Och inte bara är den fysiska temperaturen sned, hela mötet har snarare tagit oss -20 år tillbaka i tiden än tvärtom, i frånvaro av implementation och modiga strategier mot hållbarhet.

Rio +20: Folkmötet med multikulturella medvetenheten som vi fått känna på på People Summit och med de olika NGO:sen ger oss fortsatt hopp. Det finns en folkrörelse i öst och väst, i norr och syd, som VILL något. Vill samarbeta, nätverka, agera, reservera, värna, vårda och hitta nya vägar att gå emot de strukturella system som strävar mot det motsatta.

Nu är detta uppdrag officiellt slut. Men håll ändå utkik efter oss!

/Katarina och Sara, mission completed

 

 

Nya volontärer och utbildning inför ungdomsresa

Nu är det klart vilka ungdomar som ska drillas till nya Ageravolontärer i sommar! Kul att engagemanget sprider sig och att nya förmågor fångas upp för att sprida energi och kunskap i våra församlingar! Jag ser fram emot att dela erfarenheter och tankar med både nya och gamla volontärer på Världens fest i Malmö i september! Kanske kommer vi genomföra någon aktion som väcker uppmärksamhet tillsammans?

Jag har också fått förmånen att ingå i gruppen som åker till Israel/Palestina med Göteborgs stift i höst. Inför resan så kommer vi att träffa varandra och andra ungdomar som tillhör andra kyrkor och religioner. Första träffen med gruppen var i torsdags och vi inledde med lite fika och samtal. Sedan fick vi intervjua varandra i par och sedan presentera vår partner för gruppen och frågan i fokus var vad vi hade för förhoppningar eller förväntningar på utbildningen och resan. Träffa nya människor, lära sig nya saker, få nya upplevelser och minnen och också kunna påverka och göra skillnad på plats.

Vi gjorde olika övningar för att lära känna varandra och tog bland annat reda på om vi gillar lakrits eller choklad bäst, om vi har några syskon och vilka som är medlemmar i Svenska kyrkans unga. Vi fick också skriva goda egenskaper hos oss själva på Post it-lappar för att undersöka vilka goda egenskaper som finns i gruppen, massa bra saker blev det!

Det ska bli spännande och roligt att resa tillsammans och lära sig nya saker om världen och sig själv. Just nu är jag i Malmö hos kära Kattis, Ageravolontär i Slottstadens församling. Vi håller på att planera lite inför sommarens resa till Brasilien och Rio+20 mötet, FNs konferens om hållbar utveckling. Mer om den resan i framtida bloggande!

Sara Johannesson, Ageravolontär i Fässbergs församling

COP 17 i bilder

Här kommer två veckor klimattoppmöte i bilder. Enjoy!

Sofia, Celina och Tinde har just ätit lunch och är glada

Här dansar biskop Geofrey Davies, Christiana Figueres, UNFCCC, Maite Nkoana-Mashabane, Sydafrikas utrikesminister och Desmond Tutu på Interfaith Climate Rally. Foto: Alexander Sjöberg/IKON

Fotoböckerna som lämnades över till Christiana Figueres såg ut så här. Foto: Alexander Sjöberg/IKON

Mary Robinson & Desmond Tutu på Interfaith Climate Rally

Utsikt från vårt favvo-kafé på ICC

Vi fikade ganska mycket...

På väg in på ICCACT-båsetLogistik. Foto: Sofia Strinnholm

Vi softar lite på piren vid stranden

Klimatmanifestationen!

Time for Climate Justice! Foto: Alexander Sjöberg/IKON

Kenth! Foto:Alexander Sjöberg/IKON

Save Kyoto-stunt med första volontärgänget. Foto: Alexander Sjöberg/IKON

Save Kyoto med andra volontärgänget. Foto: Alexander Sjöberg/IKON

Tom grön klimatfond!

Green Climate Fund is empty! Foto: Alexander Sjöberg/IKON

EU och Kyotoprotokollet gifter sig! Foto: Alexander Sjöberg/IKON

Celina har fått nytt jobb

Man ska sikta högt!

Kenth och Karoline bloggar flitigt

 

Karolina förbereder stunt

 

Två fantastiska veckor, trots mötets trista resultat!  Tack till alla volontärer och andra i ACT-gänget som gjorde dem oförglömliga. Och tack alla fina Ageravolontärer som kämpat på här hemma!

Av: Ulrica Hansson, Ageravolontär i Sollentuna församling

A new world order of peace, truth and justice!

Detta sa en syster från Bahai på gårdagens side-event Climate Justice and Food Security – Moral, Ethical and Spiritual Imperatives. En panel bestående av representanter från de sex religionerna som även närvarade på det interreligiösa bönemötet i söndags uttalde sig om ämnet.

Jag tyckte att det var fantastiskt att höra hur enade och hur progressiva dessa olika religioner var. Rabbin pratade bland annat om djurrätt och ursäktade sig även vid ett tillfälle för att omtala Gud med ”han”, eftersom ”Gud har inget genus”!

Det var också mycket tal om respekt, för både sig själv, varandra, djur och planeten. Bahai-systern imponerade verkligen på mig när hon talade om spiritualitet:

”Spirituality doesn’t mean isolation, or living in another world, but rather a connection to others and the planet”.

En av personerna från panelen pratade även om offer. Han sa att det är enklare i dessa sammanhang att tala om hjälp än vad det är att tala om rättvisa. Det är enklare att hantera offer än vad det är att hantera de principer som skapar offren. Jag håller verkligen med om hans uttalande och utmaningen att tackla strukturerna bakom principerna! Samme man sa även (och jag ber om ursäkt att jag inte har bättre koll på namn!):

”We will never be well unless all of us are well”.

Den kvinna som representerade Islam i panelen underströk även vikten av rättvisa mellan generationer:

”Not one generation has the right to pollute the earth or exhaust the planet, it belongs to all generations”.

/Karolina Göranzon