Se jag vill bära ditt budskap Herre!

Så sjöngs det på morgonandakten på höstmötet för internationellt arbete i Lunds stift i lördags. Över 100 personer med intresse för internationella frågor hade samlats i Löddebygdens församlingshem för en inspirations- och uppstartsdag inför julkampanjen. Jag och Elin Redfors var där i egenskap av Ageravolontärer. Valet av psalm kändes väl uttänkt eftersom det som sjöngs skulle kunna vara en anledning till att många valde att delta i den här dagen. Se, jag vill bära ditt budskap, Herre.

Så vad innebär det då att bära Guds budskap? Biskop Johan Tyrberg vidrör detta då han under den första programpunkten talar om temat för dagen, att vara världens salt och ljus. Bland annat sägs att detta innebär att se världens orättvisor och att faktiskt göra något åt dem. Samt att vi alla är kallade till kärlek, och att just kärleken är bränslet vi behöver fyllas på med för att kunna vara världens salt och ljus. När vi presenterar Ageravolontärerna brukar det nämnas att vi har tron som drivkraft i vårt internationella engagemang. När jag har sett orättvisor har jag många gånger känt att jag bara måste göra något. Jag vill att min tro ska gå ut i händerna och göra skillnad för någon annan. Att tro och handling hör ihop blir tydligt i det här sammanhanget.

Fler personer fortsätter att hålla föredrag och berättar som sina resor och upplevelser. Varför vi väljer att engagera oss i internationella frågor är en fråga som återkommer under dagen. Ett av svaren var att det handlar om en insikt om att alla människor hör ihop. En enda mänsklighet som har ett ansvar att ta hand om varandra. Att det finns olika typer av fattigdom är också något som konstateras under dagen. Fattigdom som i att inte veta om du och din familj kan äta er mäta imorgon. Fattigdom som i att jag har inte råd att köpa julklappar till mina barn som alla deras klasskamraters föräldrar gör. Fattigdom som i att jag har mat och pengar i överflöd men ändå känns mitt liv tomt och meningslöst. I alla dessa situationer behövs medmänniskors hjälp.

En person säger att hen har ändrat sig flera gånger i frågan om vilket seminarium som ska väljas efter lunch. Inte undra på det med de spännande alternativ som finns. Till exempel ett föredrag om en sjuksköterska som arbetat i kampen mot ebola. Eller ett musikseminarium med församlingens musiker och användande av instrument som för mig är helt okända. Att själv hålla i ett seminarium har både sina för- och nackdelar.

Ageravolontärernas program handlar om hur församlingarnas ungdomar och internationella grupper kan arbeta tillsammans. Tillsammans skapar vi en idébank med aktiviteter som kan göras i församlingen. Vi kommer också fram till att internationellt arbete är ett bra exempel på en verksamhet i kyrkan där ålder inte spelar någon roll.

Efter en sändningsmässa fylld av glädjefull sång och musik går bara att konstatera att det här var en lyckad dag. Kvällen innan bad jag en bön om att den här dagen skulle kännas bra för alla som kom dit. Att vi skulle kunna fylla på med inspiration och energi. Att vi skulle få något att ta med oss till våra internationella grupper i de olika församlingarna. Min bön besvarades.

Avslutningsvis tar jag med mig att vi måste vara världen salt och ljus och agera mot orättvisor i vår värld. I det får vi inte glömma att fylla på med bränsle för att orka. Inspiration, kraft och kärlek. Ett höstmöte i Löddebygdens församlingshem kan vara en källa att hämta detta ur.

Låt elden brinna i våra hjärtan tills dess vi målet når.

 

Theresia Båvenby
Ageravolontär

 

 

IMG_5197      IMG_5194

Julkampanjen i backspegeln

Julkampanjen är över för den här gången och trots att delar av den inte fick det genomslag vi önskade väckte Agera mot ockupationen mycket debatt. Ageravolontärerna och Svenska Kyrkans Ungas Globala arbetsgrupp förklarar kampanjen såhär:

I jul kan dadlar vara ett trevligt bidrag till stämningen. För oss. Men inte för den palestinier som blivit bortkörd från sitt land av bosättare som lever på att producera just dadlar. För oss som konsumenter finns ingen möjlighet att se vilka produkter som är tillverkade på ockuperad palestinsk mark, eftersom de märks som israeliska. Att se vilket land varorna kommer ifrån på riktigt ska vara en rättighet för oss konsumenter och när det så hårt drabbar människor som ockupationen av Palestina gör är det förstås ännu viktigare.

I Jordandalen på Västbanken driver palestiniern Zuhair Al-Manasreh företaget Nakheel Palestine som odlar dadlar. Jordandalen är ett passande ställe att driva jordbruk på med ett bra klimat och goda vattentillgångar. Det skulle kunna försörja Palestina med mat både för inhemsk konsumtion och för export. Men så är det inte idag. Istället kontrollerar israeliska bosättningar 86 procent av området – olagliga bosättningar som hindrar palestinier att odla sin mark. För palestinier i Jordandalen finns det strikta restriktioner för användningen av mark, vatten och utfärdande av bygglov. För Nakheel Palestine försvåras arbetet ytterligare av israeliska checkpoints och andra hinder när de vill få ut sina produkter på marknaden. Flera av deras byggnader har belagts med rivningsorder och företaget har redan drivit tre fall av rivningsorder till den israeliska högsta domstolen.

Sedan 2002 har Sveriges Kristna Råd skickat följeslagare till Israel och Palestina för att med sin närvaro dämpa våldet och dokumentera övergrepp. På deras hemsida går det att läsa om vad följeslagarna bevittnat. En berättelse (länk till http://foljeslagarprogrammet.se/reserapport/skordetid-fest-eller-oro/) handlar om Abu Hosni, en palestinsk bonde från byn Deir Sharaf på Västbanken som känner av närvaron av bosättarna. En dag när han kom till sin mark var flera av hans olivträd nedhuggna. En annan jordbrukare kom till sin mark och fann flera av sina träd nedhuggna, delar av skörden stulen och ett cementhus byggt på marken. Andra palestinier råkar ut för våldsamma bosättare som går till attack. I en by utanför Hebron på Västbanken (länk till http://foljeslagarprogrammet.se/reserapport/vi-dricker-ockupationen-varje-dag/) går en följeslagare med en herdefamilj som vittnar om att de får undvika att komma för nära bosättningen i närheten, trots att marken tillhör familjen, för annars kan bosättarna gå till attack.

Enligt den fjärde Genèvekonventionen är de israeliska bosättningar olagliga. Ett land får inte överföra sin befolkning till ockuperat område. Ändå byggs bosättningarna ut, till och med under fredsförhandlingar. I handeln mellan Israel och EU görs ingen skillnad på om produkter är tillverkade på israelisk mark eller ockuperad mark. Etiketten blir oavsett ”Israel”. Det finns ingen möjlighet för konsumenten att göra ett medvetet val kring att exempelvis inte stödja de olagliga bosättningarna.

Enligt EU-direktiv får en butik inte marknadsföra eller märka produkter på ett sådant sätt att en konsument riskerar att köpa en produkt som konsumenten annars hade velat avstå från att köpa. Detta är idag inte verklighet när det gäller varor som marknadsför som israeliska. Storbritannien har infört riktlinjer för ursprungsmärkning gällande varor från bosättningar. Naturligtvis vill vi se ett förbud av varor från illegala bosättningar på marknaden men tills den dagen har kommit behöver vi konsumeter en märkning. Om vi som konsumenter idag vill vara säkra på att de varor som är märkta ”Israel” verkligen inte kommer från illegala bosättningar, är det enda alternativ att inte köpa varor som är märkta ”Israel”. Det alternativet tycker vi inte konsumenter ska behöva välja. Vi står bakom Svenska kyrkans positionsdokument som motsäger sig en bojkott av Israel inom internationellt erkända gränser. Men vi kommer fortsätta ställa frågan om varifrån våra produkter kommer från, och tills vi får säkra besked i våra butiker kan vi inte köpa dem.

Karin Larsson – Ageravolontär i Svenska kyrkan

Mikael Risenfors – Ageravolontär i Svenska kyrkan

Samuel Skånberg – Medlem i Svenska Kyrkans Ungas Globala arbetsgrupp

 

Fakta

Trading away peace – Svenska kyrkan och ett tjugotal andra organisationer har skrivit om EU:s handeln med Israel och Palestina. EU importerar 15 gånger mer från israeliska bosättningar på ockuperat område än från palestinierna -http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=936691

Följeslagarprogrammet – Efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem till Kyrkornas Världsråd skapades EAPPI (Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel) för att skicka ut följeslagare från hela världen som med sin ickevåldsliga närvaro förhindrar våld.

Ageravolontärerna är unga vuxna i Svenska kyrkan som agerar för global rättvisa – http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=933487

Svenska Kyrkans Unga är en öppen gemenskap av unga människor som vill upptäcka och dela kristen tro – http://www.svenskakyrkansunga.se/

Publicerat i Ageravolontärer, Engagemang, Fred och konflikt, Julkampanj, Mat och jordbruk, Mobilisering | Lämna ett svar

Om Mikael Risenfors

Hej, jag heter Mikael Risenfors, är född 1991 och kommer från Mölndal, utanför Göteborg. Där är jag uppvuxen och aktiv i Stensjöns församling. Jag är också mycket engagerad i Svenska Kyrkans Unga, både lokalt i distriktet, där jag sitter som vice ordförande i distriktsstyrelsen. Eftersom jag alltid brunnit för internationella frågor, och så tydligt ser hur min närmiljö påverkar hela världen, var det en självklarhet att söka till Ageravolontär när möjligheten dök upp. Jag är väldigt stolt över att agera genom Svenska kyrkan.

Tack, tredje världen!

Efter att ha stått i Brunnsparken, i kylan, under lördagen i hopp om att sprida en tanke om vad julen egentligen handlar om, i ett försök att sprida en känsla av frid och fred i adventstid. Efter det, på söndag förmiddag, så firade jag högmässa i Mössebergs kyrka. Jag var kyrkvärd och var där tidigt och ringde i klockorna och ställde fram nattvardskalk och oblater. Vår kyrkoherde Jonas skulle hålla gudstjänsten och lovsångskören skulle sjunga. Det var som upplagt för en härlig andra adventsgudstjänst, och det blev det verkligen!

Här nedan får ni, i skrift, ta del av den predikan vi fick höra. En predikan som lyfte fram så många delar av det som vi försökt förmedla under dagen vid Brunnsparken. Så många saker som vi skrivit om här på bloggen, om vårt ansvar, om vår värld.

 

TACK, TREDJE VÄRLDEN!

Predikan 2 sönd i Advent 2012 – Mössebergs kyrka

Himmelriket är som ett senapskorn, säger Jesus till oss idag. Med andra ord har senapskornet en oerhörd inre potential. Möjligheternas korn, som bara med sin existens påminner oss om att det är möjligt att göra något stort av väldigt små resurser. Överflöd och storhet kommer ur det lilla och oansenliga. Detta är en bra bild av Guds rike, och av våra möjligheter att låta det växa här på jorden. Men överflödet består idag inte främst i framvällande kärlek, godhet och omsorg som det borde, utan snarare av ett helt annat slag.

Tecknaren Martin Kellerman gjorde för någon vecka sedan en bild som publicerades i DN. På bilden ser vi några vänner vid ett fantastiskt julbord, och personen som sitter i mittenutbrister:  ”Låt oss, mitt i allt detta härliga överflöd, skänka en tanke till dem i tredje världen som gjort detta möjligt!”

Var på er vakt, säger Jesus i förra årets evangelium på andra söndagen i adventså att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmerVi vet att sinnet fördunklas av starka drycker. Det är ingen nyhet, och ibland är det nog själva sinnenas fördunkling som är avsikten mer drickandet. Att för barns och familjers skull önska hela vårt land en vit jul, utan supande, kanske är att önska för mycket.

Erfarenheten säger oss att julen är en svår tid för de barn som har föräldrar som sitter fast i missbruk. Men även om man inte har bekymmer på detta område finns enligt Jesus risken att får sitt sinne fördunklat. Omåttlig konsumtion är också den skadlig för oss, och det är svårt att veta var dess gränser går.

Medeltidens klosterordnar hade enkelheten och anspråkslösheten som ideal, och att fasta ett par gånger om året var en del av deras livsstil. När man går tillbaka och läser hur de själva tänkte kring detta finner man mycket vishet och förnuft. De är senapskornets människor. Vi tänker ju lätt att klostrens ideal var hårda och omänskliga. En extrem livsstil som vi idag avvisar. ”Ingen kan väl utsätta sig frivilligt för sådana umbäranden tänker vi”. Barockt!  Mörk medeltid!

Samtidigt växer trenden av långdistanslopp. Många tränar just nu för 90 km Vasalopp. Fler än någonsin springer maraton, och många, många vandrar villigt de 80 milen överPyreneerna till Santiago de Compostella och apostels Jakobs grav. Hälsotidningarna följer dem i spåren med spännande reportage och tips för den som själv vill försöka sig på någon extremprestation. Ingen ropar att det vare sig barockt, medeltida eller ens olämpligt. En stor applåd och mycket beröm får den som cyklar till Himalaya och bestiger Mount Everest.

Johannes Cassianus, en klosterbroder som levde på 400-talet säger så här om vårt förhållande till mat och dryck: ”All eftertraktad mat kan väcka begär. Men om anden tyngs ner av en fylld buk, kan den inte längre hålla fast vid omdömets roder. Den som äter sig övermätt och förslavas under omåttlig förtäring av kött och vin, äter inte inte pga sina behov utan för att han är övermannad av sina begär.” Människonaturensbehov hindrar dock inte hjärtats renhet, menar Johannes.

Det är med andra ord en stor skillnad på begär och behov.  Det förstod bröderna och systrarna i klosterordnarna, samtidigt som de var medvetna om hur svårt det är att dra tydliga ochbra gränser. Johannes skriver: ”Det finns ingen allmängiltig regel för återhållsamhet, varken vad gäller tiden för måltiderna eller deras kvalitet. Samvetet måste avgöra.”

Har då Kellerman rätt, när han i sin skämtteckning ger en välriktad spark åt vår överflöds-konsumtion? Ja, ur ett kristet perspektiv så måste vi ta honom på allvar. Det är tredje världen som betalar kalaset, och vad vi kan göra är att betala tillbaks vad det kostar. Utan en tanke på bröderna och systrarna i fattiga länder går det inte att fira jul. Då firar vi bara en ihålig, ekande tomtefest, utan hopp och djupare glädje. Slå i glasen och låt oss lustiga vara.  

I kristen tradition har man dock ibland gått till den felaktiga och skadliga överdriften att betrakta glädjeyttringar och skratt som något opassande. Det är det inte, och det var det inte i de tidiga klostren heller. Dans, sång, mat och dryck, skratt, skämt, högt i tak får det gärna vara bland kristna människor – så länge det inte får oss att glömma de fattiga. Att fira jul på riktigt är att låta dem vara med, och det enklaste sättet är med en gåva till dem genom någon bra välgörenhetsorganisation. Ett annat sätt är vårt enkla miljöarbete: Att sopsortera och välja cykel istället för bil. Att välja miljövänligt och klimatsmart. Eftersom klimatförändringarna i vår värld drabbar de fattigaste hårdast är det mot dem vi gör det vi gör, om det så är gott eller ont. Översvämningar pga höjda havsnivåer och ökenutbredning med uteblivna skördar som följd slår hårt mot fattiga människor i tex. Bangladesh, Nigeria, Etiopien och Burkina Faso.

När Gud ville visa sin kärlek gjorde han det på ett överflödande sätt. Senapskornet växer till ett träd som ger skugga och livsförutsättningar. Överflöd är med andra ord något gott, när det handlar om rätt slags överflöd. Det är i kärlek och godhet vi kan slösa och försöka överträffa varann. Det fördunklar inga sinnen, som Jesus varnar oss för, utan ger klara och förnuftiga tankar.

Det är märkligt, men Guds överflödande kärlek kom till oss just i den tredje världen – i ett fattigt, ockuperat och förtryckt land, bland det allra fattigaste människorna. Det är tredje värden som gjort vårt överflöd möjligt, precis som Kellerman i sin skämtteckning noterarDet är där senapskornet är planterad, och det är tredje världen har även gjort nådens överflöd möjligt, genom den fattiga lilla Maria som sade sitt ja till den uppgift Gud gav åt henne.Säg nu iadvent och ditt ja till att vara Guds senapskorn i just din omvärld, med fred, försoning och medmänsklighet som julgåvor till din omgivning. Så blir din jul fylld med innehåll och välsignelse.

Jonas Hagström

Kyrkoherde

 

Tack Jonas, för att du, genom din predikan påminner oss om varför årets julinsamling ‘ge alla barn en framtid utan våld’ är allas vår angelägenhet!

 

Lisa Gerenmark, Ageravolontär  i Mössebergs församling 

 

Frid & Fred i Julruschen

Vad är julstämning för dig?!

Jag håller rätt hårt på SVT:s julkalender (tycker för övrigt att de har lyckats göra en fantastisk härlig uppföljare till Mysteriet på Greveholm) lussebullar är givet (det är liksom inte meningen att de ska ätas annars på året), ett fint snölandskap hör till (dock kan jag klara mig utan Klass 2 varningar som SMHI utfärdar och kaoset som det orsakar i kollektivtrafiken i Sthlm där jag bor). Men det här är bara några av de saker jag personligen föredrar för att få till den där omtalade julstämningen!

Vad jag inte gillar är dock att saker och ting har förändrats på senare tid. Jag blir ledsen när jag inser att julen för mig har förändrats och att den har kommit att kretsa mycket kring andra saker. Denna stress är det som först kommer till mig, julklappar måste inhandlas, all släkt måste komma överens med varandra denna högtid, allt måste vara perfekt! Ingenting får gå fel…Det känns som att det ligger en väldig press på julen nu för tiden vilken jag aldrig har känt förut. Som ung vuxen idag kan jag faktiskt ta till den gamla klyschan och känna att det var bättre förr, när jag var barn.

Men! Det hjälper ju inte att sitta och vara bitter. Vi var ett gäng Ageravolontärer som spånade på att vi ville göra någonting i jultider, något som skulle få folk att tänka till en extra gång, tänka till på vad julen faktiskt innebär... Vi ville helt enkelt bjuda på lite…

…och kaffe såklart! Foto: Ulrica Hansson

Vila i Brunnsparken. Foto: Lisa Lottadotter Gerenmark

m

Lördagen den 8 dec ställde vi oss i Brunnsparken i Göteborg och började vårt freds-uppdrag. Det tog nog ett tag innan folk förstod att vi faktiskt inte försökte ”tvinga på dem något” eller sälja saker, utan bara ge. För de som kom fram blev det rätt trevliga samtal och de flesta verkade tycka att det var ett bra budskap med ”Frid & Fred i Julruschen”. Det var härligt att se att folk blev så glada bara genom att få en värmande kopp kaffe på en väldigt kall dag.

 

Kommentera gärna,
vad är julstämning för dig?

God Jul och God Frid!

Lena Johansson, Ageravolontär i Farsta församling

Foto: Ulrica Hansson

GE ALLA BARN en framtid utan våld!

Kommer ni ihåg Rädda Barnens kampanj Livslotteriet? Det uppmärksammade att chansen att födas i Sverige bara är 0,08 % och att livet med stor chans hade sett väldigt annorlunda ut om man var född någon annanstans. Jag brukar fundera på hur livet hade varit då. Om jag inte hade fötts i Göteborg för nästan 20 år sedan. Så jag snurrade på hjulet och hamnade i Indonesien. Ett land där tio procent av befolkningen är analfabeter, där det pågår en utbredd sexhandel med barn och en väpnad konflikt. Jag hade med all säkerhet inte ägnat den här dagen åt att läsa om svensk välfärdspolitiks uppkomst i alla fall.

När Fredrik Reinfeldt var på besök i Indonesien för någon vecka sedan var Svenska Gripenproducenten Saab med. Saab själva säger att de inte följde med Reinfeldt till Indonesien för att marknadsföra JAS Gripen utan för att ”lyssna och lära”. Att ett svenskt företag som säljer stridsflygplan följer med den svenska stadsministern till Indonesien får man tycka vad man vill om. Personligen är jag övertygad om att den här världen inte behöver några stridsflygplan alls och att Saab följde med dit var fullständigt onödigt.

Idag, första advent, drar årets julkampanj igång, GE ALLA BARN en framtid utan våld. Det är tragiskt att kampanjen ska behövas finnas. Att det inte är en självklarhet runt om i världen. För många barn är krig vardag. UNICEF räknar med att de finns ungefär 300 000 barnsoldater. Och ännu fler barn befinner sig i väpnade konflikter. Soldater med gevär. Rädslan för att mamma eller pappa ska dö. Kanske ett syskon eller kusinen. Någon man älskar. Hade jag varit född i Indonesien kanske jag hade varit ett av dessa barn.

Väpnade konflikter leder inte bara till traumatiska minnen utan begränsar också barns utveckling. Världens utveckling – för barnen är framtiden! Skolor tvingas ofta stänga och många barn dör inte på grund av det direkta våldet utan på grund av smutsigt vatten och matbrist i överbelamrade flyktingläger.

Därför behövs denna julkampanj och du får gärna vara med och bidra men det är också viktigt att vi visar regeringen att vi inte tycker det är okej att Sverige är bäst i världen på att sälja vapen. Av den anledningen uppmärksammade vi uppsalaborna på den korta vägen mellan svensk vapenexport och mord på civila för några månader sedan. Det är viktigt att vi alla agerar och lägger press på regeringen att sluta sälja vapen. Mejla gärna stadsministern (registrator@primeminister.ministry.se) och säg vad du tycker!

Hanna Rappmann,

Ageravolontär i Värö- och Stråvalla församlingar

Fred, civil olydnad & ickevåld

För två veckor sedan kom äntligen brevet jag väntat på. Ett brev med en film om människor som valt ett livslångt engagemang för fred. Filmen heter Vårt brott heter ansvar och handlar om fem personer som bryter sig in på Bofors vapenfabriker i Eskilstuna och Linköping för att avrusta vapen. De tillhör organisationen Ofog och deras aktion är en del av kampanjen Avrusta.

När jag ser filmen första gången tillsammans med en vän, är vi båda ense om att det är otroligt inspirerande med så engagerande människor. Inte bara att de väljer att stå upp för vad de tror på, de väljer dessutom direkt aktion och civil olydnad som metod och därmed fängelsestraff och skadestånd på flera hundratusen som konsekvens.

Jag läser till diakon på Ersta Sköndal, campus Bräcke i Göteborg och i veckan när det var min tur att leda ett samtal i samtalsmetodiken valde jag att visa en snutt ur Vårt brott heter ansvar för min lilla grupp och sedan leda ett samtal utifrån det vi fick se. Samtalet som följde var fantastiskt positivt och mina klasskamrater blev inspirerade till fortsatta samtal om civil olydnad.

Själv attraheras jag mer och mer av civil olydnad och ickevåld som metod för att åstadkomma förändring i samhället. Jag läser om Jesus och mannen med den förtvinade handen och hur Jesus botar honom trots att det är sabbat. Jesus blir ifrågasatt men svarar lugnt ”Om någon av er har ett får och det faller ner i en grop på sabbaten, griper han då inte tag i det och drar upp det? Hur mycket mer värd är inte än ett får är inte människan? Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten” (Matt 11:10-11). Jesus budskap till oss är tydligt, det är okej att bryta lagar och regler om syftet och konsekvenserna är goda. Jag vill till och med hävda att det är vår plikt, om en lag inte fungerar, om en lag tillåter Sverige att tillverka vapen och dessutom sälja dem till länder som kränker mänskliga rättigheter, ja då är ju något knasigt. Genom direkt aktion och civil olydnad tar jag inte bara avstånd från det jag tycker är fel, jag tar ansvar för att en förändring skall ske.

Jag har vid ett tillfälle deltagit i en civil olydnadsaktion mot en vapenfabrik, Saab Microwave i Mölndal. Det var på pingst 2012 och vi firade mässa på området och planterade vinbärsbuskar. Även här kommer inspirationen från bibeln, i Mika 4:3-4 kan vi läsa de berömda orden ”Han skall döma mellan alla folk, skipa rätt bland mäktiga folkslag i fjärran. De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig. Var och en skall sitta under sin vinstock och sntt fikonträd och ingen skall hota honom. Herren Sebaot har talat.”

Att fira gudstjänst och plantera liv i form av växter istället för att demonstrera och skrika slagord var för mig helt nytt, men jag blev frälst! Innan aktionen övade vi ickevåld tillsammans med Per Herngren. Det var en helt fantastisk känsla att senare i mötet med polis och vakter aktivt möta dem, välkomna dem in i vår mässa och inte dölja våra avsikter eller på något sätt uppvisa ett aggressivt beteende. När jag några månader senare medverkar på en antinazistisk demonstration i Göteborg märker jag hur jag har förändrats. Hur jag inte längre passar in i den nejsägarkulturen. För att skapa förändring krävs direkt aktion, inte bara protester, jag måste våga agera själv.

I vår ska jag gå två ickevåldskurser och i pingst skall jag fira mässa vid Saab Microwave igen, för jag är nyfiken och jag vill lära mig mer!

 

Snart är det advent och Svenska kyrkans julkampanj drar igång, i år är temat barn i krig och konflikt och mitt tips till er är att beställa hem filmen jag såg för några veckor sedan. Titta på den, i ungdomsgruppen, kyrkorådet, kören och samtala om hur ni under årets Julkampanj vill göra skillnad för dessa barn i krig och konflikt. Jag menar inte att alla ska ut och bryta sig in i vapenfabriker, jag menar att det är ett utmärkt tillfälle att låta sig smittas av lite av det engagemang dessa människor förmedlar genom sitt agerande, genom sin film.

 

Lisa Gerenmark Ageravolontär i Falköpings pastorat