Archive for Okategoriserade

Run for your life

Nov 24

Spring, spring, spring för livet. Run for your life drar igenom Göteborg med målet inställt på Paris. Att visa gemenskap och sammanhållning är nu viktigare än någonsin. Vi ska visa COP21 att vägen framåt stavas TILLSAMMANS. När det drar kallt i världen är det viktigt att vi ställer oss närmre varandra och att vi rör på oss för att hålla värmen. Klimatfrågan är en fråga om generationssolidaritet. Vår generation tog emot en trasig stafettpinne men låt oss laga den innan vi lämnar över den till nästa generation.

 

Stefanrun-for-your-life (2)

Stefan sprang tidigt på morgonen den 18e november en etapp i loppet Run for your life, ett stafettlopp för klimatet som kommer springa hela vägen till Paris. 

Stefan Evenseth, klimatambassadör i Göteborg

Tankar om klimaträttvisa ifrån cykelkaravanen i Kenya

Nov 23

Att höra berättelser från någon som drabbats, att reagera och att hoppas en kan bedriva någon sorts förändring är tungt. Det är som att väcka en inneboende skuld och samtidigt känna en maktlöshet inför att göra skillnad. Klimatfrågan är skoningslös på det viset, på egen hand kan en inte rädda planeten. Men tillsammans, genom att väcka varandra, genom att väcka opinion och genom att visa en global solidaritet kan vi se en skillnad.  

Kampanjen “Act Now for Climate Justice/We Have Faith” visar på kraften av att göra något tillsammans, vad som händer när nio nationers gränser korsas av en cykelkaravan för att ge plats åt klimaträttvisa. Det blev något så mycket mer än insamlade namn och planterade träd. Samhörigheten visar ett kraftigt budskap till COP21. “Vi TILLSAMMANS accepterar inte annat än klimaträttvisa”. Där har varje personen gjort en skillnad, då har den tysta majoriteten vaknat. Maktlösheten och den inneboende skulden har förvandlats till brinnande motivation att göra mer.  

Vi tog del i cykelkaravanen under de sista dagarna från Tanzanias gräns upp mot Nairobi, trots att det bara är en mindre sträcka i det stora hela så lämnade den starka spår av insikter och erfarenheter genom möten med människor. Realisationen om klimatpåverkans slående verklighet. Där såg och hörde vi om hur miljökonsekvenserna ledde till ett försvårat liv. Här på hemmaplan gestaltas klimatpåverkan främst genom omställningsprocessen och genom alarmerande rapporter. Det säger något om vikten av ett klimaträttvist avtal.

Avsked är svårt och det blir inte precis lättare med tiden. Alla de man mött och berörts av, som man inspirerats och stöttats utav under tuffa etapper. Alla dessa som man ärligt talat aldrig kommer att få se igen. Det river i hjärtat. Men jag tänker att det är känslan av klistret som dras av flera livsöden då den skiljs åt efter att ha mötts. Lite klister fastnar ändå alltid kvar. Klister i form av känslor, erfarenheter och lärdomar. Det gör ondare varje gång, kanske för att klistret kommer allt närmre kärnan. Jag känner en enorm tacksamhet för att få vara med om denna resa. Alla lärdomar om livet och om andras verkligheter. Jag är övertygad om att det leder till att vi kommer uppfylla ansvaret att jämna ut välståndsprivilegiet som livets lotteri givit oss.

IMG_5183

 

Ellen och Stefan, klimatambassadörer för Act now for Climate Justice, reste i början av november till Kenya för att delta i den afrikanska cykelkaravanen som är på väg mot Paris. 

 

 

Stefan Evenseth, Klimatambassadör i Gösteborg

 

Ageravolontär på vift – Demokratiskt utrymme?

Apr 15

 

Hej alla,

Jag och Beatrice befinner oss just nu på resande fot i Nicaragua där vi håller på att samla in material till våra masteruppsatser. Själv har jag till största delen hållt till i huvudstaden Managua, samt ute i Chontales på landsbygden då mitt arbete till största del kommer att handla om hållbart jordbruk och markanvändande.

Jag ville passa på att skriva några rader om mina egna upplevelser här och belysa ett problem som jag vet Svenska Kyrkans internationella arbete har jobbat med en hel del i olika länder, nämligen det demokratiska utrymmet. Jag kan känna att den frågan i många fall har känts väldigt abstrakt för mig och att det är inte förrän nu som jag verkligen fått uppleva det från nära håll och insett hur mycket det faktiskt påverkar människors vardag. Innan vi reste iväg kände jag ändå att jag hade läst på relativt mycket om den politiska situationen i landet, och något som uppmärksammats mycket även i svensk media är landets stränga abortlagar som sedan 2006 även förbjuder terapeutisk abort. Detta innebär att det är olagligt för kvinnor att göra abort även om de blivit våldtagna eller det konstaterats av läkare att graviditeten utgör en fara för kvinnans liv, man tar inte heller hänsyn till ålder vilket utgör ett stort problem i ett land där den sexuella exploateringen utav barn och framförallt flickor är riktigt illa.

Så även om jag hade läst på om dessa problem, så hindrade det inte mig från att tappa hakan när jag begav mig ut för att delta i demonstrationen för kvinnors rättigheter under internationella kvinnodagen 8/3. Först och främst så hade den vanliga platsen för demonstrationer ockuperats utav det regerande partiets (FSLN) anhängare för att se till att kvinnodemonstrationen skulle bli så oorganiserad som möjligt. Sedan sa man också att många blivit hindrade på diverse vis att ansluta till demonstrationståget då FSLN hade hyrt in sabotörer för att vilseleda och till och med köra på och skada människor som ville vara med och demonstrera, detta såg jag dock aldrig själv.

Däremot möttes vi utav en barrikad av säkerhetspoliser uttrustade med batong och sköldar som också var på plats för att förminska utrymmet för demonstrationen ytterligare. Efter ett tag begav sig även FSLN anhängare ut på gatan som en slags motdemonstration. Resten av dagen flöt på under ganska lugna förhållanden. Kvinnorna och männen som samlats för att gå med i tåget höll upp banderoller där det bland annat stod ”Världen måste få veta vad som händer i Nicaragua” man målade även upp egna sköldar av papp med diverse budskap för att på så vis fördömma polisens ingripande på en fredlig demonstration.

Världen måste få veta vad som händer i Nicaragua

Världen måste få veta vad som händer i Nicaragua

policia

demo

Under de resterande veckorna har jag också insett att jag inte sett några valaffischer för något annat parti, Daniel Ortegas namn syns dock målat i färglada färger  vid varenda busshållsplats även ute på landsbygden och massiva plakat pryder städerna med presidentens leende ansikte och partiets slogan ”Socialism, kristendom och solidaritet”.

När man pratar med människor och de yttrar någon form utav kritik gentemot regeringen, går många ner i tonläge. Man är rädd för att fel person kan höra, håller du inte med då är du emot och då kan det bli jobbigt för dig. Förra veckan uppmärksammades det på nyheterna att en lokal hotellägare blivit misshandlad och fått hotellet vandaliserat på grund utav att han öppet varit emot regeringens kanalbygge.

Vad som alltså för ett tag sedan kändes som ett ganska diffust problem har nu med andra ord efter några veckor här blivit väldigt konkret. Jag känner mig väldigt tacksam för dom gångerna jag får uppleva den här sortens svårigheter på nära håll och inte bara tvingas bilda en luddig uppfattning via teori eller media. Man blir väldigt ödmjuk och får en helt annan förståelse för och inser också vikten utav att arbeta med den här sortens frågor så att alla människor ska få chansen att kunna uttrycka vad det känner och tycker utan att behöva vara rädda eller bli berövade det utrymme för dialog som borde höra det demokratiska samhället till.

/Susanna (Ageravolontär Stockholms stift)

 

Filed Under: Okategoriserade

Finns det några snälla konsumenter här!

Jan 7

Mitt i julruschen den 20 december träffades Agera Väst för en planerad aktion som vi kallade ”Finns det några snälla konsumeter här?”. Aktionens syfte var att informera om miljövänligare och rättvisare julklappar. Vi träffades under förmiddagen för att äta frukost och planera de sista detaljerna inför dagen.

IMG_1776

Vid lunch var vi redo och gav oss ut på Göteborgs gator och torg för att informera. Vi spred information och glädje med hjälp av tomten och ett stort paket samt några hjälpnissar i västar från Svenska kyrkans internationella arbete.

IMG_1805

Under vår vandring genom staden delade vi ut flyers med förslag på schyssta julklappar såsom upplevelser, second hand och fairphone, och förstås Svenska kyrkans julklappar som förändrar världen (som du hittar på hemsidan). Vi började vår kampanj på järntorget och gick mot Haga Nygatan där vi fick underbart sällskap av ett jazzband. Julklappen, Tomten och nissarna svajade till musiken medan publiken tog del av vår information. Vi dansade sedan vidare till Domkyrkan, Drottninggatan och ner mot Nordstan. Under resan delade vi ut allt vårt material vilket innebär 180 flyers och kort.

IMG_1800_2 

Medverkande: Tomte Veronica, Paket Mikael, civilklädda nissar Sanna, Maria och Linda

Filed Under: Okategoriserade

Rör inte min moské!

Jan 3

Igår hölls solidaritetsmanifestationer för de moskéer som blivit utsatta för attacker under årets gång i Stockholm, Göteborg och Malmö. Jag var med och deltog på den som hölls på Mynttorget, utanför riksdagshuset, i Stockholm. Det var en lång rad talare, bl.a. Demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke. Talen handlade om hur vi måste stå upp tillsammans, hur viktigt det är att fördöma det som har hänt och arbeta för ett kommande antirasistiskt 2015!

 

#Rörinteminmoské

 

nu får det fan vara nog!!!Varför är då det här en sådan viktig fråga? Igår var en moské som attackerades, idag sker det kanske mot en kyrka, i morgon mot en ideell föreningslokal. Saken är den att ingen av oss går säker om vi tillåter detta ske, om vi inte höjer rösten och protesterar mot dessa gärningar! Jag vill inte behöva känna mig rädd nästa gång jag går till kyrkan för att träffa mina vänner och fira gudstjänst.

 

Skylt i folkmassan.

Några exempel från media: Anlagd brand mot moské i EskilstunaBrand i moské i EslövBrandbomb kastad mot moské i Uppsala

Avslutningsvis lästes följande dikt upp under manifestationen:

I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

Av Martin Niemöller.

Från oss alla Ageravolontärer, till er alla läsare, ett gott nytt antirasistiskt, kärleksfullt och tryggt 2015!

Lena Johansson, Ageravolontär i Stockholm.

COP20 i Lima Del 2

Dec 15

Hej, Matilda här. Nu är jag hemma igen efter att ha varit i Lima i Peru under de senaste två veckorna för UNFCCCs klimattoppmöte, COP20. Jag var där som officiell delegat för Lutherska Världsförbundet.

Nu ska jag berätta lite om vad vi har gjort och dela delar av upplevelser och tankar ifrån de andra i min delegation.

___

Som alltid när man är iväg någonstans så känns det lite som att tiden inte räcker till. Jag och Pranita flög från Amsterdam till Lima under lördagen den 29 november. Vi kom fram mitt i natten enligt den tidsram jag fortfarande gick efter. Det blev bums i sängen för att göra sig redo för den första dagen tillsammans med gruppen.

Foto: Marta Spangler/LWF

Foto: Marta Spangler/LWF

Vi började med ett möte 8.30 och sedan bar det iväg till den gudstjänst som vi firade tillsammans med en liten Luthersk församling i Lima. Vi hade kollat lite snett på tiden och på så sätt fick vi en hel timme extra på oss innan gudstjänsten började. Som de taggade klimatkämpar vi är så använde vi tiden till att göra lite nytta (och såklart lite onytta). För att kunna ta oss fram och förstå lite i Peru så fick vi en snabb spanskakurs av Luis. Sedan gick vi igenom de olika språken vi hade representerade. Liten krokodil var något vi tyckte var väldigt viktigt att kunna säga på flera språk..

Till slut bestämde vi oss för att skicka en första hälsning. Det blev en kort video där vi presenterar oss.

Gudstjänsten var på spanska och vi förstod inte så mycket av vad som hände men samtidigt kändes det väldigt skönt att få vara där 10838234_735119913245634_1803260019436726236_ooch fira med dem. Vi blev verkligen väl mottagna och välkomnade. Flera av dem vi mötte där stötte vi även på vid senare tillfällen i andra sammanhang.

Efter en lugn start på morgonen gick sedan allt i ett. Vi åkte snabbt iväg till ett interreligiöst förmöte som vi blivit bjudna till av det interreligiösa rådet i Peru. Det var väldigt kul att både få träffa lite nytt folk men även dem jag känner ifrån förra årets COP.

Dagen hade varit lång men egentligen så hade den knappt börjat. På kvällens schema hade det interreligiösa rådet i Peru planerat en stor ljusvaka som vi skulle vara en del av. Där delade vi ut en inbjudan och en meny för måndagen den 1 december. Dagen då 10 000 personer fastade runtom i världen. Under kvällen kom tusentals människor dit för att lyfta klimatfrågan i ett interreligiöst forum. Christiana Figueres (verkställande sekreterare för UNFCCC) var inbjuden att tala under öppningen av kvällen. Hon fick en gåva i form av ett ljus. Ett ljus som skulle brinna för hoppet och för klimaträttvisa. Det ljuset hade hon sedan även med sig uppe på podiet under öppningen av årets COP i Lima. Se bilder längst ner.

Den långa dagen avslutades med ljuständning och musik av Desert Rose som har skrivit en låt till förmån för kampanjen #FastForTheClimate, med en video som är väl värd att se.

Foto: David Tong/CAN

Foto: David Tong/CAN

Foto: David Tong/CAN

Foto: David Tong/CAN

Foto: David Tong/CAN

Foto: David Tong/CAN

 

Foto: LWF/Sean Hawkey

Foto: LWF/Sean Hawkey

Foto: LWF/Sean Hawkey

Foto: LWF/Sean Hawkey

Foto: LWF/Sean Hawkey

Foto: LWF/Sean Hawkey

 

Matilda Mattsson, Ageravolontär i Västerås stift och LVFs delegat i Warszawa och Polen.

Filed Under: Okategoriserade

Hela Världen Dagen

Dec 2

Liksom många andra sparkade vi i Skövde Församling igång julkampanjen i helgen med att fira Hela Världen Dagen. Årets tema för kampanjen är ”Låt fler få fylla fem” och i internationella gruppen funderade vi en hel del på hur vi skulle lyfta fram temat på ett sätt som kanske får besökarna att tänka till lite extra. Det resulterade i lite olika saker, och jag tänkte försöka visa upp några av dem här:

image2

 

image1

 

image3

Dessutom fanns det en pysselhörna för barnen där man kunde göra sitt eget ”femte ljus”, fika, Fairtrade-försäljning och små konserter varje timme. Ett projekt som uppmärksammas extra under julkampanjen är Philani, mentormammor. De finns i Sydafrika, Etiopien och Swaziland och fungerar lite som en vandrande mödra- och barnavårdscentral. Poängen är att nå de barn och föräldrar som är mest utsatta och kanske inte har medlen eller energin att söka hjälp själva.

Vi hade även turen av ha Herman Hallonsten på plats, som är utsänd av svenska kyrkan för att arbeta med projektet i Sydafrika. Han berättade kort om projektet vid ett flertal tillfällen under dagen, och lyckades även på väldigt kort tid ge en inblick i varför detta projekt är så viktigt.

Kort sagt, kyrkan fick en hel del besökare och budskapet genomsyrade hela dagen. När alla bidrag och kollekt var räknade blev det ca 16 400 kr till julkampanjen och dessutom sålde vi Fairtrade-produkter för ca 3 300 kr.

Sanna Ellesjö
Ageravolontär i Skövde Församling

Filed Under: Okategoriserade

Varför Hat?

Nov 22

Under förra veckans Mänskliga Rättighets Dagarna i Umeå belystes det framväxande hatet i Europa, som inte förskonat Sverige på något vis. Ur ett svenskt perspektiv talades det mycket om den allt starkare rasismen, islamofobin och antiziganismen, några av vår tids stora samhälleliga problem.

Syftet med seminariet Why Hate? (Varför Hat?) på MR-dagarna var att diskutera varför nationalismen, och med den främlingsfientligheten och rasismen, har vuxit sig så stark i Europa. Mycket fokus lades på hur framväxten av höger extrema politiska partier inom EU, så som: Front Nacional (Frankrike), UKIP (England), Danskt Folkeparti (Danmark) har eldat på och i allt större utsträckning normaliserat rasistiska och främlingsfientliga värderingar.  Soraya Post, EU parlamentariker och deltagare i seminariet, argumenterade för att den växande rasismen inom EU beror på att man inom medlemsstaterna behöver syndabockar för den ekonomiska krisen som Europa genomlevt de senaste åren.

Brian Palmer, social antropolog och lektor vid Uppsala Universitet, underströk att Sverige är ett av de mest välkomnande länderna i Europa mot invandrare och flyktingar, och att vi dessutom har en av de starkaste anti-rasist rörelserna i den rika världen, något vi borde vara stolta över. Men att allt detta inte kan ses som att Sverige är utan problem vad gällande frågan om främlingsfientlighet och rasism. Oundvikligen kom seminariet att handla om det växande stödet för Sverige Demokraterna som en generator för den växande främlingsfientligheten och normaliseringen av rasistiska värderingar i Sverige. Följaktligen kom frågan om hur vi i Sverige kan bromsa utvecklingen vi sett under de senaste åren. Brian Palmer ansåg att Sverige Demokraternas största fördel är deras roll som utfrysta och mobbade. För att bryta detta mönster måste de bli mötta som riktiga politiska motståndare med sakliga argument om varför värderingarna de sprider är fel. Genom att göra detta ger vi dem inte fördelen av att porträttera sig själva som offer.

Kevin Lampe, kommunikationsrådgivare vid Kurth Lampe och författare av artikeln ”Sluta vara så svenska med Sverige Demokraterna”[1] , påpekade också det växande stödet för Sverige Demokraterna som ett hot. Istället för att göra det som vi svenskar är så bra på, hålla tyst, måste vi resa oss upp och opponera oss, säga vad vi egentligen tycker.

Att lyssna på dessa intelligenta människor ingav hopp, även om det blåser höger extrema vindar i Europa så är vi många som vill och kan opponera oss.

Beatrice Fäldt
Ageravolontär
Stockholms Stift

 

 


[1] http://www.dagenssamhalle.se/debatt/sluta-vara-sa-svenska-med-sverigedemokraterna-10514

Möten på MR-dagarna

Nov 19

Under helgens mänskliga rättighets dagar i Umeå fick jag chansen att träffa Georgette som är lärare i Betlehem i Palestina och jag vill försöka återberätta en del av hennes berättelse.

Hon beskriver det som att palestinierna lever i boxar, eftersom Israel byggt murar som isolerar dem från varandra. Vill man resa utanför sin egen box möts man av kontroller överallt där man måste kunna visa upp ett giltigt tillstånd, något som kan vara svårt att få. Vissa av skolbarnens föräldrar har ”political blocks” vilket förhindrar även barnen från att resa. Men hon berättar också om ett samhälle där de står varandra nära och bryr sig om varandra. Genom ett projekt som genomförts i samarbete med Svenska Kyrkan så har hon och skolbarnen fått en chans att resa, och se andra delar av sitt land som barnen aldrig sett tidigare. Syftet var att stärka den palestinska identiteten och barnen har fått skriva, rita och berätta om sina upplevelser.

Vi pratade även om det faktum att Sverige nyligen erkänt Palestina som en stat. Georgette förklarade att de känner sig stärka av att Sverige tillsammans med andra länder gör detta, men i praktiken så förändrar det inget för dem.

Under samma seminarium som Georgette berättade om projektet i berättades även om ett annat projekt, detta i Sverige. Här handlar det om en konfirmandgrupp som har gemensamma träffar med en muslimsk ungdomsgrupp. En så enkel men fantastisk idé, enligt mig.

Givetvis är detta bara en bråkdel om allt som hänt under MR-dagarna. Men ett bra nyckelord är; möten. Dels för att man får uppleva så många av dessa under MR-dagarna, men också för att jag tror att de är en del i nyckeln till en mer medmänsklig värld, det gör människor till just människor.

Sanna Ellesjö
Ageravolontär i Skövde Församling

Filed Under: Okategoriserade

Tack, gracias, thanks…

Apr 27

I helgen träffade jag ett gäng fantastiska människor från Filippinerna, Sydafrika, Brasilien, Tanzania och Sverige! Nämligen deltagarna i den senaste upplagan av Ung i den världsvida kyrkan. Jag var inbjuden för att prata om Ageravolontärerna och vad vi pysslar med. Det var även två gäster till från Svenska kyrkans unga, Ida från Norm-arbetsgruppen och Andreas från tro och identitet-arbetsgruppen.

Jag tar med mig många intryck från den dagen, först och främst hur otroligt häftigt det är att sitta i ett rum där alla runtomkring mig kommer från olika världsdelar. Helt plötsligt blir världen väldigt liten…

Efter att vi gäster hade hållit våra presentationer stannade vi kvar och var med på efterkommande pass vilket handlade om olika problem och möjligheter för unga i våra olika länder. Det diskuterades många teman såsom: politik, sjukvård, möjlighet att påverka, normer, vänskap, relationer.

Några små citat vilka jag antecknade ner:

”- AIDS är fortfarande ett stort problem i mitt land”

”- Yttrandefrihet? Nej, du får akta vad du säger, i värsta fall kan det gå riktigt illa beroende på vad du har sagt…”

”- Vårt lands regering är så korrupt. Vi betalar skatt men det kommer inte folket till användning.”

”- Man behöver pengar för att få sjukvård, har man inte själv pengar så får man låna av vänner.”

 

Det är vid såna här tillfällen som jag påminns om hur sjukt TACKSAM jag är. Jag är tacksam för att jag har fått sån TUR att födas i ett land som Sverige! Jag är förundrad över det faktum att jag inte har gjort någonting för att förtjäna dessa fantastiska förutsättningar och möjligheter som jag har fått i mitt liv helt enkelt genom att jag råkade födas här!

 

Tack!

 

Lena Johansson, Ageravolontär i Stockholms stift.

Filed Under: Engagemang, Okategoriserade