Archive for Okategoriserade

COP20 i Lima Del 2

Dec 15

Hej, Matilda här. Nu är jag hemma igen efter att ha varit i Lima i Peru under de senaste två veckorna för UNFCCCs klimattoppmöte, COP20. Jag var där som officiell delegat för Lutherska Världsförbundet.

Nu ska jag berätta lite om vad vi har gjort och dela delar av upplevelser och tankar ifrån de andra i min delegation.

___

Som alltid när man är iväg någonstans så känns det lite som att tiden inte räcker till. Jag och Pranita flög från Amsterdam till Lima under lördagen den 29 november. Vi kom fram mitt i natten enligt den tidsram jag fortfarande gick efter. Det blev bums i sängen för att göra sig redo för den första dagen tillsammans med gruppen.

Foto: Marta Spangler/LWF

Foto: Marta Spangler/LWF

Vi började med ett möte 8.30 och sedan bar det iväg till den gudstjänst som vi firade tillsammans med en liten Luthersk församling i Lima. Vi hade kollat lite snett på tiden och på så sätt fick vi en hel timme extra på oss innan gudstjänsten började. Som de taggade klimatkämpar vi är så använde vi tiden till att göra lite nytta (och såklart lite onytta). För att kunna ta oss fram och förstå lite i Peru så fick vi en snabb spanskakurs av Luis. Sedan gick vi igenom de olika språken vi hade representerade. Liten krokodil var något vi tyckte var väldigt viktigt att kunna säga på flera språk..

Till slut bestämde vi oss för att skicka en första hälsning. Det blev en kort video där vi presenterar oss.

Gudstjänsten var på spanska och vi förstod inte så mycket av vad som hände men samtidigt kändes det väldigt skönt att få vara där 10838234_735119913245634_1803260019436726236_ooch fira med dem. Vi blev verkligen väl mottagna och välkomnade. Flera av dem vi mötte där stötte vi även på vid senare tillfällen i andra sammanhang.

Efter en lugn start på morgonen gick sedan allt i ett. Vi åkte snabbt iväg till ett interreligiöst förmöte som vi blivit bjudna till av det interreligiösa rådet i Peru. Det var väldigt kul att både få träffa lite nytt folk men även dem jag känner ifrån förra årets COP.

Dagen hade varit lång men egentligen så hade den knappt börjat. På kvällens schema hade det interreligiösa rådet i Peru planerat en stor ljusvaka som vi skulle vara en del av. Där delade vi ut en inbjudan och en meny för måndagen den 1 december. Dagen då 10 000 personer fastade runtom i världen. Under kvällen kom tusentals människor dit för att lyfta klimatfrågan i ett interreligiöst forum. Christiana Figueres (verkställande sekreterare för UNFCCC) var inbjuden att tala under öppningen av kvällen. Hon fick en gåva i form av ett ljus. Ett ljus som skulle brinna för hoppet och för klimaträttvisa. Det ljuset hade hon sedan även med sig uppe på podiet under öppningen av årets COP i Lima. Se bilder längst ner.

Den långa dagen avslutades med ljuständning och musik av Desert Rose som har skrivit en låt till förmån för kampanjen #FastForTheClimate, med en video som är väl värd att se.

Foto: David Tong/CAN

Foto: David Tong/CAN

Foto: David Tong/CAN

Foto: David Tong/CAN

Foto: David Tong/CAN

Foto: David Tong/CAN

 

Foto: LWF/Sean Hawkey

Foto: LWF/Sean Hawkey

Foto: LWF/Sean Hawkey

Foto: LWF/Sean Hawkey

Foto: LWF/Sean Hawkey

Foto: LWF/Sean Hawkey

 

Matilda Mattsson, Ageravolontär i Västerås stift och LVFs delegat i Warszawa och Polen.

Filed Under: Okategoriserade

Hela Världen Dagen

Dec 2

Liksom många andra sparkade vi i Skövde Församling igång julkampanjen i helgen med att fira Hela Världen Dagen. Årets tema för kampanjen är ”Låt fler få fylla fem” och i internationella gruppen funderade vi en hel del på hur vi skulle lyfta fram temat på ett sätt som kanske får besökarna att tänka till lite extra. Det resulterade i lite olika saker, och jag tänkte försöka visa upp några av dem här:

image2

 

image1

 

image3

Dessutom fanns det en pysselhörna för barnen där man kunde göra sitt eget ”femte ljus”, fika, Fairtrade-försäljning och små konserter varje timme. Ett projekt som uppmärksammas extra under julkampanjen är Philani, mentormammor. De finns i Sydafrika, Etiopien och Swaziland och fungerar lite som en vandrande mödra- och barnavårdscentral. Poängen är att nå de barn och föräldrar som är mest utsatta och kanske inte har medlen eller energin att söka hjälp själva.

Vi hade även turen av ha Herman Hallonsten på plats, som är utsänd av svenska kyrkan för att arbeta med projektet i Sydafrika. Han berättade kort om projektet vid ett flertal tillfällen under dagen, och lyckades även på väldigt kort tid ge en inblick i varför detta projekt är så viktigt.

Kort sagt, kyrkan fick en hel del besökare och budskapet genomsyrade hela dagen. När alla bidrag och kollekt var räknade blev det ca 16 400 kr till julkampanjen och dessutom sålde vi Fairtrade-produkter för ca 3 300 kr.

Sanna Ellesjö
Ageravolontär i Skövde Församling

Filed Under: Okategoriserade

Varför Hat?

Nov 22

Under förra veckans Mänskliga Rättighets Dagarna i Umeå belystes det framväxande hatet i Europa, som inte förskonat Sverige på något vis. Ur ett svenskt perspektiv talades det mycket om den allt starkare rasismen, islamofobin och antiziganismen, några av vår tids stora samhälleliga problem.

Syftet med seminariet Why Hate? (Varför Hat?) på MR-dagarna var att diskutera varför nationalismen, och med den främlingsfientligheten och rasismen, har vuxit sig så stark i Europa. Mycket fokus lades på hur framväxten av höger extrema politiska partier inom EU, så som: Front Nacional (Frankrike), UKIP (England), Danskt Folkeparti (Danmark) har eldat på och i allt större utsträckning normaliserat rasistiska och främlingsfientliga värderingar.  Soraya Post, EU parlamentariker och deltagare i seminariet, argumenterade för att den växande rasismen inom EU beror på att man inom medlemsstaterna behöver syndabockar för den ekonomiska krisen som Europa genomlevt de senaste åren.

Brian Palmer, social antropolog och lektor vid Uppsala Universitet, underströk att Sverige är ett av de mest välkomnande länderna i Europa mot invandrare och flyktingar, och att vi dessutom har en av de starkaste anti-rasist rörelserna i den rika världen, något vi borde vara stolta över. Men att allt detta inte kan ses som att Sverige är utan problem vad gällande frågan om främlingsfientlighet och rasism. Oundvikligen kom seminariet att handla om det växande stödet för Sverige Demokraterna som en generator för den växande främlingsfientligheten och normaliseringen av rasistiska värderingar i Sverige. Följaktligen kom frågan om hur vi i Sverige kan bromsa utvecklingen vi sett under de senaste åren. Brian Palmer ansåg att Sverige Demokraternas största fördel är deras roll som utfrysta och mobbade. För att bryta detta mönster måste de bli mötta som riktiga politiska motståndare med sakliga argument om varför värderingarna de sprider är fel. Genom att göra detta ger vi dem inte fördelen av att porträttera sig själva som offer.

Kevin Lampe, kommunikationsrådgivare vid Kurth Lampe och författare av artikeln ”Sluta vara så svenska med Sverige Demokraterna”[1] , påpekade också det växande stödet för Sverige Demokraterna som ett hot. Istället för att göra det som vi svenskar är så bra på, hålla tyst, måste vi resa oss upp och opponera oss, säga vad vi egentligen tycker.

Att lyssna på dessa intelligenta människor ingav hopp, även om det blåser höger extrema vindar i Europa så är vi många som vill och kan opponera oss.

Beatrice Fäldt
Ageravolontär
Stockholms Stift

 

 


[1] http://www.dagenssamhalle.se/debatt/sluta-vara-sa-svenska-med-sverigedemokraterna-10514

Möten på MR-dagarna

Nov 19

Under helgens mänskliga rättighets dagar i Umeå fick jag chansen att träffa Georgette som är lärare i Betlehem i Palestina och jag vill försöka återberätta en del av hennes berättelse.

Hon beskriver det som att palestinierna lever i boxar, eftersom Israel byggt murar som isolerar dem från varandra. Vill man resa utanför sin egen box möts man av kontroller överallt där man måste kunna visa upp ett giltigt tillstånd, något som kan vara svårt att få. Vissa av skolbarnens föräldrar har ”political blocks” vilket förhindrar även barnen från att resa. Men hon berättar också om ett samhälle där de står varandra nära och bryr sig om varandra. Genom ett projekt som genomförts i samarbete med Svenska Kyrkan så har hon och skolbarnen fått en chans att resa, och se andra delar av sitt land som barnen aldrig sett tidigare. Syftet var att stärka den palestinska identiteten och barnen har fått skriva, rita och berätta om sina upplevelser.

Vi pratade även om det faktum att Sverige nyligen erkänt Palestina som en stat. Georgette förklarade att de känner sig stärka av att Sverige tillsammans med andra länder gör detta, men i praktiken så förändrar det inget för dem.

Under samma seminarium som Georgette berättade om projektet i berättades även om ett annat projekt, detta i Sverige. Här handlar det om en konfirmandgrupp som har gemensamma träffar med en muslimsk ungdomsgrupp. En så enkel men fantastisk idé, enligt mig.

Givetvis är detta bara en bråkdel om allt som hänt under MR-dagarna. Men ett bra nyckelord är; möten. Dels för att man får uppleva så många av dessa under MR-dagarna, men också för att jag tror att de är en del i nyckeln till en mer medmänsklig värld, det gör människor till just människor.

Sanna Ellesjö
Ageravolontär i Skövde Församling

Filed Under: Okategoriserade

Tack, gracias, thanks…

Apr 27

I helgen träffade jag ett gäng fantastiska människor från Filippinerna, Sydafrika, Brasilien, Tanzania och Sverige! Nämligen deltagarna i den senaste upplagan av Ung i den världsvida kyrkan. Jag var inbjuden för att prata om Ageravolontärerna och vad vi pysslar med. Det var även två gäster till från Svenska kyrkans unga, Ida från Norm-arbetsgruppen och Andreas från tro och identitet-arbetsgruppen.

Jag tar med mig många intryck från den dagen, först och främst hur otroligt häftigt det är att sitta i ett rum där alla runtomkring mig kommer från olika världsdelar. Helt plötsligt blir världen väldigt liten…

Efter att vi gäster hade hållit våra presentationer stannade vi kvar och var med på efterkommande pass vilket handlade om olika problem och möjligheter för unga i våra olika länder. Det diskuterades många teman såsom: politik, sjukvård, möjlighet att påverka, normer, vänskap, relationer.

Några små citat vilka jag antecknade ner:

”- AIDS är fortfarande ett stort problem i mitt land”

”- Yttrandefrihet? Nej, du får akta vad du säger, i värsta fall kan det gå riktigt illa beroende på vad du har sagt…”

”- Vårt lands regering är så korrupt. Vi betalar skatt men det kommer inte folket till användning.”

”- Man behöver pengar för att få sjukvård, har man inte själv pengar så får man låna av vänner.”

 

Det är vid såna här tillfällen som jag påminns om hur sjukt TACKSAM jag är. Jag är tacksam för att jag har fått sån TUR att födas i ett land som Sverige! Jag är förundrad över det faktum att jag inte har gjort någonting för att förtjäna dessa fantastiska förutsättningar och möjligheter som jag har fått i mitt liv helt enkelt genom att jag råkade födas här!

 

Tack!

 

Lena Johansson, Ageravolontär i Stockholms stift.

Filed Under: Engagemang, Okategoriserade

Vems verklighet har du i kaffekoppen?

Mar 1

Har du någon gång funderat på vilka människor som du har att tacka för att du kan njuta av en kopp nybryggt kaffe på morgonen en kylig vinterdag hemma i Sverige? Inte, då tycker jag att du ska göra det nästa gång. För efter att ha sett den verklighet som vissa av kaffeplockarna lever i här i Nicaragua tycker jag att vi som medmänniskor och konsumenter har ett ansvar för att deras vardag ska vara lika mänsklig som vår.

Det är en tidig måndagsmorgon i början av februari. Vi befinner oss på en av alla stora kaffeodlingar i kaffedistriktet Matagalpa i Nicaragua. Här ser en kaffeplantor var än en tittar. Det är dags för ännu en arbetsdag. Kaffeplockarna samlas på haciendan medan det fortfarande är mörkt och solen inte kommit fram. Korgar och säckar delas ut och arbetarna får sina matlådor fyllda med en portion ris, bönor och tortilla. Mat som de flesta tycker är dåligt tillagad. Sedan traskar de iväg till odlingarna där de ska plocka dagen lång, förbi skyltarna där det står ”här jobbar inga barn”.  Men tänk om det varit så väl att budskapet varit sant. För flera av de som traskar iväg är barn, några så unga som 8-10 år. Idag är det inte vilken måndag som helst. Det är först måndagen efter det långa vinterlovet. Runt om i Nicaragua går barnen till skolan med ny uniform, väska och förhoppning om att lära sig nya saker ihop med sina klasskamrater. Men inte de här barnen. För dem väntar ytterligare en dag med att skörda de röda kaffebönorna. Kaffebönor som slutligen ska bli en väldoftande kopp kaffe hos någon som inte alls vet om att det är ett barn som plockat det, istället för att vara i skolan och lära sig saker för framtiden.

Det är inte bara väldigt unga barn som går bland kaffeplantorna och plockar för att få ihop en slant. 85-åriga Susanna har plockat kaffe i 60 år och håller på än. Precis som alla andra ska hon fylla sin korg och bära sin säck, en säck som när den är full väger en hel del. I hennes arbetslag hittar vi både hennes barn och barnbarn. Tre generationer där den yngsta borde vara i skolan och den äldsta vara hemma och vara pensionär. Men på den här kaffeodlingen verkar inte ålder spela någon roll.  Det viktigaste är att kaffet blir plockat och ägaren får sin förtjänst. Den som verkligen gör jobbet får dock inte så mycket. Under årets kaffekris har både jobben blivit färre och förtjänsten för de som fått ett jobb varit mindre. När kaffeplockarna får frågan om varför de jobbar extra med att plocka under skördetiden svarar majoriteten: för att överleva resten av året.

”Vi tänker på miljön” säger en annan skylt utmed vägen på kaffeodlingen. Men att dikena är fulla med skräp och att bekämpningsmedel används mot sjukdomar och skadedjur på plantorna visar att verkligheten är någon annan.
En tredje skylt visar att denna kaffeodling har en certifiering, Rainforest Alliance.

Några kilometer bort bor en liten kaffeodlare som heter Vicente. Tillsammans med sin familj, fru och fem barn, har han en liten odling av kaffe. I 20 år har han odlat ekologiskt och han skulle inte kunna tänka sig något annat sätt att odla. Vicente har en filosofi där miljö och människor måste leva i harmoni, där allt är ett kretslopp och där vi måste vara rädda om den planet vi lever på. ”Jag har inte valt att odla ekologiskt för att kunna sälja mitt kaffe dyrare och tjäna lite extra, jag gör det för min egen, min familj och alla andras hälsa. Och för miljön”. På denna lilla gård lämnar kaffet inte tomten förens det är packat i påsen och klart att säljas till konsumenten. Hela processen, från planta till färdigt kaffe, görs med omsorg och kärlek och Vicente arbetar även med permakultur som är en odlingsmetod där en använder det en har till så mycket som möjligt. Ett exempel på detta är att när kaffet är plockat och skalat blir kaffeskalet mat till gårdens kossor. Som alla djur bajsar kossorna och avföringen används som gödsel för att ge näring till kaffeplantorna. Allt går runt och odlingen sker i harmoni med naturen, precis som Vicente vill. Därför komposterar de även allt som familjen förbrukar och återanvänder sedan. Att odla och utveckla sina odlingsmetoder är viktigt för Vicente, men än viktigare är familjen. ”Den viktigaste investeringen jag och min fru kan göra är att ge våra barn en utbildning och kunskap för framtiden”. Så denna dag då det är första dagen i skolan efter lovet är det en självklarhet att yngsta dottern ska till skolan. Hennes äldre bröder har alla fått en universitetsutbildning och hon siktar lika högt hon. När hon kommit hem från skolan och läxorna är klara hjälper hon till med enklare sysslor på gården. Men att skolan och en utbildning för framtiden går först, det är en självklarhet.

Även om Vicente är herre i huset har alla lika mycket att säga till om, alla beslut som rör det lilla familjeföretaget fattas tillsammans av alla familjemedlemmar. Gemensamma måltider är en naturlig samlingsplats där alla får dela med sig av sina tankar, idéer och hur de mår.
På denna lilla gård är harmoni, hälsa och hållbarhet en bra beskrivning på det som eftersträvas. Varje år tar Vicente emot studenter och håller workshops för att inspirera och dela med sig av sina erfarenheter. Han vill få andra att inse att det finns alternativ, odlingsmetoder där vi älskar jorden istället för att förstöra den.
Denna lilla gård har två certifieringar. Den första är Biolatina. Den andra är Fairtrade.

Ditt val av kaffe gör skillnad. Det kaffe du väljer att lägga i din kundkorg visar vilken verklighet du tycker är okej för kaffeplockarna runt om i världen, inte bara i Nicaragua. ”Vi måste förena oss för en bättre och rättvisare värld”. Det var Vicentes svar på frågan vad vi som konsumenter i Sverige kan göra för att förbättra villkoren här i Nicaragua. Som konsumenter har vi möjligheten att visa vilka arbetsvillkor och odlingsmetoder vi vill se. Om vi alla gör aktiva val för en bättre och rättvisare värld kommer en förändring att ske. Medan om vi fortsätter och tror att mitt val inte gör skillnad kommer vi även i framtiden se barn som jobbar istället för att gå i skolan och en natur och planet som förstörs av giftiga kemikalier. Vårt val i matbutiken gör skillnad. Så tänk igenom vems verklighet du vill ha i din kaffekopp nästa gång du vill njuta av världens svarta guld. För ditt val gör skillnad!

Veronica Pålsson, Ageravolontär Skövde församling

DSCN9363

Två av branen som plockade kaffe denna dag isätllet för att börja skola.

DSCN9420

85-åriga Susanna som plockar kaffe.

Susanna med den tunga kaffesäcken efter en lång arbetsdag.

Susanna med den tunga kaffesäcken efter en lång arbetsdag.

DSCN9124

Vicente och hans familj komposterar allt som går att återanvända och ge nytt liv.

DSCN9180

Vicente bland sina ekologiska kaffeplantor.

DSCN9172

Älska jorden där du lever. Skydda träd och vatten.

DSCN9231

Vicente med en del av sitt kaffe som torkats för att sedan malas och packas. Allt helt ekologiskt.

IMG_1525

Ekologiskt kaffe färdigt för att säljas.

Filed Under: Okategoriserade

Om att ge bort en teckning i julklapp

Dec 22

 

Och helt plötsligt är det jul igen. Jag är nog inte den enda som i början av december tänker ”Vad skönt att jag har hela december på mig att fixa julklappar”, för att varje år misslyckas katastrofalt med min planering. På senare tid, nu när jag faktikst börjat bli vuxen ”på riktigt” och har flyttat hemifrån, har jag börjat tänka på hur lätt det där med jul var när man var liten. Man hade inget som helst ansvar under hela julfirandet, utan allt skedde på något magiskt sätt av sig själv utan att man behövde fundera så mycket (”julklappsångest” var ett ord man ännu var lyckligt omedveten om).

Min mamma berättade idag då vi stod och klädde granen att en jul när jag var några år gammal hade jag, med största möjliga allvar, ritat tiotals bilder på varierande huvudfotingar och oidentifierbara tingestar som jag sedan krävde skulle hängas i granen. Varenda en. Resultatet blev en gran där inget grönt syntes, och som mest såg ut som en fjällig hög med olikfärgat papper med en stjärna på toppen.

Ja, det var verkligen enklare när man var liten. Då slapp man ju desutom det där med att trängas med hundratals andra ute i affärerna dagarna innan julafton, stressa runt i jakt på en bra present till föräldrar/partner/syskon/kusiner, för att sedan ändå behöva nöja sig med något ogenomtänkt för att allt annat var slut eller omöjligt att ta sig fram till i folkmassorna. Man slapp all ångest, för man kunde rita en teckning. En teckning. Det tog fem minuter, det var kul att göra och alla vuxna som fick din omsorgsfullt färglagda kreation betedde sig om att det var ett ovärdeligt konstverk. Här är en teckning som jag själv ritade någon gång i lågstadiet och gav bort till någon lycklig medlem av min familj.

 1524972_10153632908065177_1630373478_n

Även om resultaten nog skulle bli ungefär likadana om jag försökte rita detta idag så skulle antagligen min familj inte tycka att det var lika vackert som de gjorde för tjugo år sen. Det är inte lika charmigt med vuxna som ger bort en teckning i julklapp. Trots detta så har ju mina föräldrar, mor- och far-föräldrar och äldre släktingar generellt precis allt dom behöver, och de kan aldrig säga något vettigt som de önskar sig heller.

Men förra året lyckades jag ändå hitta den vuxna motsvarigheten till att ge bort en teckning till mina familjemedlemmar. Jag skänte pengar till olika välgörenhetsorganisationer, skrev ut ett litet gåvobevis, satte ett band runt och lade under granen. Det tog fem minuter, jag slapp all ångest av att komma på ”den perfekta presenten” och jag fick lägga pengarna på något som verkligen är viktigt istället för något som annars bara skulle stå och samla damm i ett hörn. Det är dessutom de mest uppskattade presenter jag någonsin gett bort.

I jul finns det så många som behöver din hjälp. I Filipinerna lider människor fortfarande av sviterna från tyfonen de drabbades av för några veckor sedan, och syrianska flyktingar i olika läger runt om i regionen behöver både mat, kläder och sjukvård under den kalla vintern. Svenska Kyrkans internationella arbete jobbar runt om i hela världen för att hjälpa de mest utsatta. Här kan du ge ett bidrag till denna livsviktiga verksamhet!

Så strunta i råsaftscentrifugen och ge bort den perfekta julklappen, en gnutta hopp och omsorg till de som verkligen behöver det i jul. Det är faktiskt både finare och enklare än en teckning. 

Cecilia Hage, Ageravolontär i Sollentuna församling

 

Filed Under: Okategoriserade

Mänskliga Rättigheter-dagarna

Nov 14

Mellan torsdag den 14e och lördag den 16e november pågår MR-dagarna på kulturhuset i Stockholm. Olika myndigheter och organisationer deltar med montrar, seminarier och diskussioner om ämnen relaterade till mänskliga rättigheter. På plats finns även Ageravolontärerna Lena Johansson, Sara Johannesson och jag, Cecilia Hage.

När jag sprungit runt under dagen har jag lärt mig en hel mängd olika saker. Visste ni till exempel att Israel säljer varor som odlats på ockuperad Palestinsk mark som om de vore Israeliska? Eller att Andra AP-fonden gör skumraskaffärer med amerikanska fonder för att kunna roffa åt sig land och vattenresurser i Brasilien? Att FN har en Kvinnokonvention som är lika viktig som Barnkonventionen? Ni vet säkert att även romer mördades runt om i Europa under Förintelsen, men visste ni att det var en större del av deras population (procent av den totala befolkningen i Europa) som dödades, än i det judiska folket?

Efter terrorattackerna mot USA den elfte september 2001 har mänskliga rättigheter mer och mer hamnat i skymundan. Kriget mot terrorismen har skapat många problem, däribland användandet av tortyr för att få fram erkännanden, godtyckliga inspärrningar och militära operationer. Det kommer krävas mycket arbete för att stärka rättigheterna internationellt, men vi får inte glömma att vi i Sverige också har ett stort ansvar. Förutom att se till att vi använder våra pengar på ett etiskt sätt så måste vi tänka på att inte genom vad vi gör och säger återskapa maktstrukturer som patriarkat och rasism, vilka kränker rättigheterna för stora delar av vår befolkning.

Mänskliga rättigheter är inte filosofiska, abstrakta eller flummiga. De är ytterst konkreta verktyg som är nedtecknade i, av nästan alla länder, ratificerade dokument. Det enda vi behöver är att hjälpas åt att implementera dem.

Vi fortsätter att rapportera ifrån MR-dagarna, och hoppas att ni kommer på lördag när konferensen är öppen för alla. Då kan man bland annat få se Hans Rosling, en av världens kanske bästa föreläsare, Jonas Gardell och även Paul Rusesabagina, mannen som filmen ”Hotel Rwanda” är baserad på. Missa inte! Helt gratis och superspännande!

Cissi Hage, Ageravolontär i Sollentuna församling

 

Filed Under: Okategoriserade

Jag fastar för klimatet #fastfortheclimate

Nov 13

Jag, Matilda, är på plats i Warszawa som representant för Lutherska världsförbundet, som Svenska kyrkan är en del av, på FN:s klimattoppmöte. De hade beslutat att de liksom förra året skulle skicka en ung delegation till konferensen. Så en person från varje region inom LVF blev utvald till att bli en del av delegationen. Så det är jag från Sverige, Martin från Frankrike, Piotr från Polen, Rose från Nordamerika, Elijah från Liberia, Raquel från Brasilien och Pranita från Indien.

Under ett par månader har vi haft kontakt med varandra över internet där vi delat kunskaper om det ena och det andra och nu i torsdags träffades vi här i Polen, några dagar innan konferensens början, för att lära känna varandra. Under de här dagarna har vi förenat nytta med nöje på ett väldigt härligt sätt men i måndags började konferensen och allvaret.

Under COP19:s första dag här i Warzawa hände något otroligt spännande och gripande. Filippinernas chefsförhandlare sade det här: ”I speak for my delegation. But more than that, I speak for the countless people who will no longer be able to speak for themselves after perishing from the storm.” – ”Jag talar för min delegation. Men mest av allt talar jag för alla de otaliga människor som har gått förlorade i stormen och inte längre kan tala för sig själva”

Yeb Saño, som han heter, lovar att fasta under COP19 tills ett meningsfullt resultat har förhandlats fram. Detta gör han för att sympatisera med sina landsmän som är kvar i Filippinerna och kämpar för att få mat och för sin överlevnad efter tyfonen Hayian som beräknas ha dödat minst 10 000 personer och drabbat miljontals.

För ungefär en månad sedan hände något liknande i Indien. Regeringen hann evakuera invånarna i det utsatta området i tid och dödssiffran ligger på fyra personer (vilket är fyra personer för mycket) och tusentals personers hem och tillhörigheter blev förstörda.

Pranita som har många bekanta i området och även var där själv berättade för mig om hur motvilliga folk var mot att evakueras. Deras hus var allt de ägde och utan det kände de att de inte ville leva så hon fick höra saker som: ”Jag dör hellre än lever det liv som jag kommer ha om jag överlever.”

I likhet med Saño har vi beslutat att fasta för att visa solidaritet med de fattiga och utsatta som är fruktansvärt påverkade av extrema väderförhållanden. Dessa extrema väder ökar i både i antal och intensitet i och med klimatförändringarna.
Vi har beslutat oss för att fasta 24 timmar var, och minst en person i vår delegation kommer att fasta hela tiden under dessa två veckor.

Men vi är inte ensamma! Under de kommande dagarna kommer Lutherska världsförbundets president, de vice presidenterna och generalsektreteraren även de att visa sitt stöd genom att vara en del av aktionen och ACT Alliances generalsekreterare kommer också att delta.

Det vi vill uppnå med aktion är att nå ut till beslutsfattare och få dem att förstå att något måste hända. Det måste ske en förändring.
Här kan ni läsa vårat officiella ställningstagande i kampanjen för klimatet.

Och jag bjuder in dig och välkomnar dig till att vara en del av våran aktion för att visa solidaritet. För att visa att vi faktist bryr oss.

Om du väljer att vara en del av detta får du gärna låta oss veta att du är med genom att till exempel:

  • Ändra din profilbild på både facebook och twitter till de som du kan hitta här.
  • Dela ditt deltagande med sociala medier och vänner
  • Använda #fastfortheclimate när du twittrar
  • Tala om för oss att du deltar genom att tweeta @lwfyouth

Matilda Mattsson, Ageravolontär i Säterbygdens församling och LVF:s delegat i Warszawa.

Pride-En enda stor familj

Sep 20

För drygt en månad sedan besökte jag en av Sveriges största folkfest, Stockholm Pride. Detta var bland det största event jag någonsin varit med om att det inte ens finns ord för att beskriva det mer än att jag vill dit nästa år igen.

Årets tema för i år var ” We are family” vilket märktes tydligt i både workshops och i paraden.  Exempelvis fanns det workshops kring hur man ska behandla hbtq-frågor i skolan till hur kan man göra religiösa ceremonier mer hbtq-vänliga. I paparaden gick bland annat Regnsbågsföräldrar och Stolta Föräldrar, som för övrigt hade med sig stolta föräldrar från Ryssland och därmed vann de ekipagetävlingen.

På tal om familj finns det ett känt citat från en känd Disneyfilm som lyder: ” Ohana means family, and family means nobody gets left behinde.”  Detta var också något som lyftes under Prideveckan.  Det skedde en del manifestationer och protester främst emot det som sker i Ryssland, vilket gjorde Prideveckan och paraden ännu viktigare.  Att delta och kämpa för de som inte kan.

Svenska Kyrkan var väldigt aktiva under Prideveckan.  Det anordnades ett antal regnbågsmässor, de hade bland de stora ekipagen under paraden och hade ett väldigt fint tält i Pridepark,där den som ville kunde ha enskilda samtal med en präst eller diakon vilket jag tyckte var väldigt fint.  Detta gav mig idéer, nästa Stockholm Pride hade det varit så underbart om vi Ageravolontärer deltog, inte bara i paraden, utan att vi ställde upp med workshops, anordnade manifestationer, för vi jobbar trots allt med mänskliga rättigheter och det är en mänsklig rättighet att kunna få älska vem man vill, att kunna få vara den man är.

Hanna Pierre Nilsson

Ageravolontär,Norra Nöbbelövs församling, Lund

 

Filed Under: Okategoriserade