Vi kan göra skillnad!

I februari i år åkte jag och en annan Ageravolontär, Cissi, till Sydafrika för att  delta i Alternative Mining Indaba (AMI) i Kapstaden. (läs mer om AMI längre ner på bloggen))
Under våra dagar i Kapstaden och Pretoria fick vi lära oss mycket om gruvindustrin och dess konsekvenser för lokalbefolkningen i gruvsamhällena men också för landet i stort som förlorar enormt mycket pengar då utländska företag kommer och norpar åt sig av resurserna men betalar alldeles för lite i skatt för de vinster dem gör. Detta är dessutom inte bara ett problem i Sydafrika, utan i hela södra Afrika.

När jag kom hem från Sydafrika fick jag ett mail från mitt fackförbund, Vision. De ville att vi som redan är medlemmar skulle rekrytera en kollega och om en gjorde det skulle en ha chansen att vinna en iPad. Vision som är en Fair Union och jobbar mycket med rättvisefrågor hade uppenbarligen inte koll på att Apple är en av de sämsta bland de stora teknikbolagen när det kommer till etiskt ansvarstagande. Jag mailade den ansvarige för internationella frågor på Vision och berättade om AMI och allt jag fått lära mig där och ifrågasatte att de använder just en produkt från Apple.

Nyligen fick jag ett nytt mail från Vision, denna gången har en möjlighet att vinna en surfplatta från ett annat bolag, Samsung. Denna surfplatta är den enda TCO certifierad som finns på marknaden. TCO certifieringen innebär bland annat att det ställs krav på miljö och arbetsförhållanden för dem som tillverkar den.

 

Det går alltså att påverka företag, fackförbund och arbetsplatser att göra bättre val, att göra skillnad!

Idag kommer jag skicka ett nytt mail till Vision, där kommer jag tipsa dem om Fairphone, den första mobiltelefonen tillverkad av konfliktfria mineraler. Förhoppningsvis vill de ta sitt Fair Union på allvar och kanske är det en Fairphone de lockar med i nästa rekryteringskampanj!

 
Lisa Gerenmark, Ageravolontär i Mössebergs församling

How to rob Africa

Alternative Mining Indaba  är nu inne på sin andra dag. Vi har fått träffa massa intressanta människor som jobbar med frågor som rör gruvindustrin i Afrika. Vi har också fått lyssna till vittnesmål från lokalbefolkningen i olika gruvsamhällen som berättat om de stora utmaningar de står inför.

Här kommer vi försöka sammanfatta det vi tagit till oss under dessa två första dagar.

När ett företag vill etablera en gruva så brukar dem antingen förhandla över huvudet på lokalbefolkningen eller så försöker de övertyga lokalbefolkningen att det kommer bidra till en positiv utveckling i deras by. Oavsett vilken strategi de använder (och detta beror på vilket land de befinner sig i) så finns det än idag inte ett gruvsamhälle som kan säga att de har det bättre idag än innan gruvan kom. Oftast är det precis tvärtom.

Då mineraltillgångarna finns där lokalbefolkningen bor innebär det att de måste flytta på sig. I vissa fall bygger gruvbolagen nya hus åt dem, men dessa är dåligt byggda och efter bara några år börjar de falla sönder. I de fall de bor kvar i sina hus är risken stor att deras hus börjar spricka av sprängningarna. Gruvarbetarna får ibland bidrag för att skaffa sig en bostad då de kommer för att jobba. Oftast är dessa bidrag dock alldeles för knappa, och de fattiga svarta arbetarna köper korrigerad plåt att bygga skjul av (medan de vita som jobbar med gruvorna har råd att köpa riktiga hus). I områdena kring t.ex. Johannesburg, där många gruvor ligger, kan det bli allt mellan -1 och 35 grader. Dessutom är åskväder och hagelstormar vanliga.

Arbetet i gruvorna gör att vattnet blir förorenat vilket ökar risken för sjukdomar, både för människa och djur. De som tidigare levde på att föda upp boskap kan inte längre försörja sig på det och de som var bönder och odlade får allt sämre skörd. I Rustenberg (ett område med många platinumgruvor) har över 60% av befolkningen sökt hjälp för andningsproblem som uppstår i och med gruvdriften. Många kvinnor tvingas till prostition då de förlorat andra försörjningsmöjligheter och hiv/aids sprider sig som en löpeld.

De jobb som gruvbolagen utlovade då de ville etablera sig i byn uteblir. Vanligtvis går dessa till gästarbetare från andra länder eller större städer i landet. Dessa tar ibland med sig sina familjer, vilket skapar press på de sjukhus och skolor som finns, vilket inte gruvbolagen tar något ansvar för. De lämpar över de här externa kostnaderna på lokalsamhället.

På grund av de höga avgifterna som följer av att stänga en gruva och sanera marken överges de flesta gruvor då tillgångarna är förbrukade. Miljöproblemen kan alltså kvarstå i över hundra år efter att gruvan inte längre är produktiv. Dessutom kan schakt som är uppemot tusen meter djupa lämnas kvar mitt i vägar där barn måste gå till skolan varje dag.

 

Afrika är den mest mineralrika kontinenten i världen, och trots det har de den fattigaste befolkningen. Gruvbolagen sluter avtal med regeringen utan någon som helst transparens. Det är få som vet vad som står i dessa avtal, dock är det klart att det inte kommer lokalbefolkningen till godo.
Idag fick vi se en väldigt bra dokumentär som beskriver problemet med korruption i flera afrikanska länder. Den heter ”How to rob Africa” och kan ses här

Lisa Gerenmark, Ageravolontär i Mössebergs församling

Cissi Hage, Ageravolontär i Sollentuna församling

Our Mineral Resources, Our Future – Who Benefits?

Klockan nio imorse landade vi äntligen, efter tretton timmars flygresa, i Kapstaden. I februari varje år, i Kapstaden, hålls African Mining Indaba, en konferens som handlar om den afrikanska gruvindustrin. Den samlar olika företag, investerare, politiker och organisationer med intressen i industrin. För att delta på konferensen måste man betala 12000 rand (ca 10000 svenska kronor). Konsekvensen av detta innebär att lokalbefolkningen och deras intresseorganisationer utesluts från konferensen då de inte har de ekonomiska medlen som krävs för att delta. Detta är ett effektivt sätt för gruvföretagen att tysta folkets röster. Men de låter sig inte tystat så lätt!
För fjärde året i rad anordnar nämligen Economic Justice Network (EJN) m.fl Alternative Mining Indaba (AMI), parallellt med African Mining Indaba. AMI är folkets egen mötesplats för frågor som rör gruvindustrin. Här diskuteras ekonomisk rättvisa, skaffeflykt, miljömässiga och sociala konsekvenser samt mänskliga rättigheter, allt det som kommer i skymundan på den stora konferensen. Årets AMI har som tema ”Our mineral resources, our future”.

 

Under veckan kommer vi (Lisa & Cissi) delta i och rapportera från konferensen via twitter och agerabloggen. Vi åker sedan vidare till Johannesburg och Pretoria för att träffa Svenska Kyrkans samarbetspartners BenchMarks Foundation och Norwegian Church Aid, samt besöka gruvan i Marikana, där strejkande gruvarbetare sköts till döds av polisen i augusti förra året.
Efter tretton timmar flyg och x antal timmar på ett svettigt kontor med att sortera papper inför konferensen är det nu dags för oss att sova. Glöm inte att följa oss på twitter via @lottadotter @ceciliahage91 @svkint

 

Ovan: Vi deltar i förberedelserna för konferensen på EJN’s kontor i Kapstaden.

Cissi Hage, Ageravolontär i Sollentuna församling

Lisa Gerenmark, Ageravolontär i Mössebergs församling

Anders Borg och Fredrik Reinfeldt går igenom skogen ..

 ”Anders Borg och Fredrik Reinfeldt går igenom skogen De ska ta tillbaka pengar ifrån företag. Skatteflykt till Lichtenstein och Jersey är så vanligt Hoodeeladee hoodeelade hoppsan vilken dag”

Diakonia har just nu en kampanj om skatteflykt från fattiga länder. Skatteflykten är idag ett enormt problem för utvecklingsländer och uppgår idag till mer än vad det totala biståndet är. Uppemot 1000 miljarder dollar per år försvinner från utvecklingsländerna och hamnar ofta i skatteparadis såsom Lichtenstein som annars hade kunnat gå till att bygga upp allt från infrastruktur till sjukvård och skola i de respektive länderna. Det blir i jämförelse för varje krona som kommer till länderna att 10 kronor försvinner ut.

Varför man väljer dessa skatteparadis är självklart, man erbjuder både sekretess och nästan en obefintlig skatt. Många frågar om problematiken kring korruption som visserligen också är ett problem men upptar endast 5 procent av kapitalflykten som förövrigt också oftast placeras i västerländska banker i den rikare delen av världen.

Så för att påvisa problemet och i sann sago-entusiasm ordnade Diakonia en aktion i konferenshuset Wisby Strand där Anders Borg skulle hålla en presskonferens. Iklädda Robin Hood dräkter (där vi till och med hade med vår alldeles egna Broder Tuck!) och med plakatet ”Anders Borg – Bli vår Robin Hood!” försökte vi få tag i vår finansminister och sjunga en sång för honom, för vem har den största möjligheten att ta från de rika och ge till de fattiga i sann Robin Hood anda om inte vår finansminister?

Men hur ska det ske rent praktiskt? Jo, under 2012 kommer EU att rösta igenom en lag som kommer innebära att företag kommer bli tvungna att redovisa vart deras pengar tar vägen och genom detta ska man kunna kartlägga vart pengarna tar vägen och kanske viktigaste av allt, hur mycket pengar de faktiskt rör sig om. Detta kommer inte automatiskt lösa problemet men det är absolut ett steg i rätt riktning. Även i USA har man börjat diskutera denna problematik.

Så sagt och gjort! Vi väntade tålmodigt på Anders Borg som valde att ta bakvägen ut med sina säkerhetsvakter (utan vetskap om vår fina lilla överraskning..) och det slutade med att vi stod utanför Wisby Strand och sjöng vår mycket superba sång för förbigående som blev mycket glada över att höra den. De hade inget emot att ta emot våra 160-miljarderssedlar heller (som på baksidan påvisade problemet med skatteflykt).

Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Kort efter att vi hade lämnat Diakonia träffade de på Anders Borg på ett seminarium med humanisterna där de kort därefter fick framföra sången för Anders Borg som tackade hjärtligt för sången och skakade hand med våra hjältar. Att det gav ett intryck var det inget snack om och kanske får vi se Anders Borg iförd en Robin Hood hatt på nästa EU-möte där han som originalet delar ut pengarna till de som behöver dem som mest.

Som Anders själv sa ”Det är häftigt att betala skatt”

” Anders Borg och Fredrik Reinfeldt går igenom skogen, De vill ge tillbaka skatten som har blivit snodd. Dessa pengar skulle kunna gå till vård och skola, Kom igen nu Anders Borg och bli vår Robin Hood… !”

/Kenth Sanfridsson, Ageravolontär

Stora Kils församling