Fairtrade Challenge var i torsdags, en dag att möla i sig fika utan att känna sig lurad av reklamjinglar och kapitalmaximerande skatteparadisföretag och rädda världen lite grann. Eller tja, åtminstone är det lätt att känna sig lite som en hjälte när en plockar åt sig sina fairtradeprodukter. Fairtrade Challenge är höjdpunkten av Fairtrade Fokus då nära en halv miljon personer rapporteras in fika fairtrademärkta produkter, för att uppmärksamma märkningen. Det är en sorts flashmob, en kombination av Earth Hour och kanelbullens dag. Fairtradeprodukter är toppenbra val, eftersom de tar vara på producenternas omständigheter, de är schyssta mot människa och miljö.
Liksom med Earth Hour kan förstås betydelsen ifrågasättas – räddar vi verkligen världen av en mysig snabbinsats som efter att ha dämpat det dåliga samvetet kompenseras dagen därpå? Earth Hour sparar inte el, kanske hjälps inte kaffeplantagen av att vi dricker rättvist kaffe en dag heller. Kanske tror vi bara att vi gjort en insats och lutar oss nöjda tillbaka. Kanske stjälper Fairtrade Challenge mer än det hjälper.
I torsdags var jag på tre fairtradefikan och arrangerade två själv. Jag betalade extra för ingredienserna, lade timmar på omsorgsfull (oerfaren) bakning och pratade medan jag serverade mina kakor om etisk produktion. Ibland går jag och köper en fairtrademärkt chokladkaka bara av ren välgörenhetskänsla. Men det är inte välgörenhet, det är självklarhet.
Jag gillar varken pessimism eller jante, men jag tror det är viktigt att inte känna sig nöjd eller slå sig för bröstet för att en köper fairtrade. Det räcker inte. Fairtrade Challenge är ett sätt att uppmärksamma en oerhört viktig produktmärkning, det är ett trevligt sätt att informera och engagera. Men när jag köper min chokladkaka, eller kopp kaffe eller banan, bidrar jag till den konsumism som håller på att utarma vår jord och i synnerhet tredje världen. Genom att välja fairtrade minimerar jag min skadliga påverkan, och stimulerar marknaden för produkter där människor inte exploateras.
Teologen Patrik Hagman inspirerade mig, så låt mig ge ett rimligt råd. Stå inte och jämför fairtrade med ickefairtrade, jämför fairtrade med att inte handla alls – priset på fairtrade är priset som gäller, är produkten inte värd det så avstå. Låt inte en ickefairtradevara vara ett alternativ så länge fairtrade finns. Och kom ihåg att du handlar för din egen skull. Rättvis handel är standarden, exploatering det abnormala. Rättvis handel borde vara självklart för oss alla – it’s trade, not aid!
Mikael Risenfors
Ageravolontär i Stensjöns församling
Lämna ett svar