Före jul gick Södra Sandby församling ut med att de bestämt sig för övergå helt till vegetarisk mat i sitt café. Vilket bra exempel på övergången från att snacka till att Agera! Så fort någon väljer att ta ett steg och förändra något, på någon punkt där de flesta antingen går in i förnekelse eller i uppgivenhet, är modigt. Och reaktionerna lät inte vänta på sig. Vissa menar att kyrkan nu inte längre är öppen för alla. Men är det inte så att människan är just allätare, inte köttätare, vilket betyder att den som äter kött hemma även kan äta mat utan kött när denne besöker kyrkans café, utan någon större skada skedd?
FN vädjar att vi ska äta mer vegetariskt och minska köttkonsumtionen, en konsumtion som ökat dramatiskt de senaste tjugo åren och fortsätter öka. Detta kan kännas tungt för den enskilde, det krävs en omställning och, för vissa, en stor uppoffring (även om den inte behöver vara så omfattande). Tänk då att en grupp människor i ett sammanhang bestämmer och vidhåller att här gör vi så att vi lagar, bjuder på och säljer vegetarisk mat. Som ett sätt att faktiskt göra något och ta ett ansvar utifrån vetskapen om hur läget ser ut för planeten. Då behöver inte varje person stå ensam med sitt beslut just där och då. Vi gör det tillsammans, i alla fall här, i församlingen. Kanske kan det leda till att folk även i sitt privata omvärderar vissa av sina vanor. Kanske.
Lokala köttproducenter blir bekymrade. Det är dåliga tider för dem, detta känns som ett svek. Jag förstår deras synpunkt. Men frågan är om det är bättre att allt fortsätter ”som vanligt” (något som vore förödande!) Problemet för lokala bönder verkar ju inte vara att folk i allmänhet köper för lite kött… snarare verkar det vara så att det finns ett krav på att köttet ska vara billigt, vilket leder till att importerat kött säljer bättre än närproducerat. Och det kött som är snällast för djur och miljö aldrig kan bli så billigt som kunderna vill ha. Även om kunderna när de tillfrågas vill att djuren ska ha det bra och miljön överleva. Där finns ett dilemma.
Om vår mat bara handlar om tillväxande marknad och pengar, då tror jag vi är farligt ute. Då kan jag till exempel köpa kilovis med kött som jag inte ens använder, bara för att stödja en viss marknad. (Men är lönsamheten dålig även när det säljs mycket (som tex mjölkbönderna visat i höst) hjälper det inte att marknaden växer). Poängen med mat finns inte i marknaden. Mat är livsmedel, och det finns konsekvenser av vilka livsmedel vi framställer och hur, samt i vilka mängder och hur och till vem de distribueras. Det är en stor och omfattande fråga som inte kan omfattas här, men som vi inte kommer undan.
Visst ställs jag i ett dilemma när jag antingen kan stödja min lokala bonde, eller övergå till vegetabiliskt alternativ bättre för miljön i ett steg att minska världens överkonsumtion av kött. Men samtidigt händer det precis ingenting om ingen vågar förändra något, vågar ta ställning. Eller rättare sagt, det händer mycket. Förödande miljöpåverkan som drabbar hela mänskligheten. Och särskilt de som redan idag är mest utsatta. Att ta ställning för vegetarisk kost är inte ett hatiskt påhopp på enskilda personer, det är att trots komplexa situationer och olika dilemman faktiskt att vara beredd att göra något just utifrån situationen just nu. Att avstå något och få något annat, få igång samtalet och att bryta den livsfarliga och bekväma konsensus som verkar lyda att vi ska säga rätt saker, men vi ska inte röra oss ur fläcken för att få till förändring.
Jag tycker Södra Sandby församling gjort något bra och modigt. För vissa är det ett rejält ställningstagande, nästan aggressivt. Jag ser ett litet trevande steg för att försöka ta ett ansvar. Detta är också att bemyndiga människor, säga att vi kan göra något. Som de själva säger om initiativet: ”Inte som en moraliserande pekpinne, utan mer som ett ansvarstagande svar på skrämmande miljörapporter och FN:s vädjan” och” Vi vill ju uppmuntra till samtal kring vad vi äter och vad det får för konsekvenser”. (http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/kottfritt-i-sodra-sandby)
Det finns olika steg att ta. Att gå från utlandsproducerat till närproducerat, från närproducerat till ekologiskt, från ekologiskt kött till inget kött någon dag i veckan. Eller alla dagar i veckan. Vem bestämmer hur du ska göra? Du själv. Men tillsammans kan vi göra mer, lära oss mer, hitta nya vägar. Så länge det är önskvärt och nödvändigt att förändra hoppas jag det finns vilja, nyfikenhet, hopp och stöd hos varandra.
Lämna ett svar