Archive for augusti, 2008

Älska Dina fiender

Aug 31

I skolvärlden talar man om kristen etik eller ibland, för att verka extra kunnig, om judisk-kristen etik. Vårt samhälles lagstiftning anses vara grundat på 10 Guds bud men frågan är hur just dessa kommer till uttryck hos oss?

Ibland tänker jag att det inte finns någon specifik kristen etik, att all god etik egentligen är allmänmänsklig. Vi delar den med så många. Man kan tänka att det finns en ”etikpott” till vilken vi kommer från olika håll, från olika religioner, från olika traditioner och så motiverar vi samma sak utifrån lite olika perspektiv.

Men, det finns faktiskt något som jag inte funnit i andra religioners läror och som jag tror är typiskt kristen etik och det är när Jesus i Bergspredikan säger: Älska era fiender och bed för dem som förföljer er (Matt 5:44). Till alla som anser att det är viktigt med kristen etik vill jag säga: Låt oss tillsammans försöka leva detta. Tänk vilken skillnad det skulle göra på jobbet, i fritiden, i familjen, i släkten o s v.

Filed Under: Älska Dina fiender

Vad är rätt i höst?

Aug 30

I dag läste jag en artikel av Amelia Adamo – ett utfall gent enot modehysterin. Och jag håller med. På något sätt måste modehysterin stoppas. Jag kan ibland fundera över vilka krafter som styr det som ska gälla – inte minst i skolans värld där det gäller att vara rätt. Men det är inte bara att vara klädd rätt som är viktigt utan också att vara rätt person, gärna en ledande gestalt på något sätt, en som utmärker sig, en som kan samla folk omkring sig. Det hjälper inte den som står utanför att vara klädd rätt. Inga jackor, tröjor, skjortor och blusar i världen kan ge ett hållbart människovärde. Det är djävulska krafter som styr, djävulska krafter som sätter upp kravlistan, som lägger ribban för vad som gäller för att vara godkänd.

Även på arbetsmarknaden är det så. Mobbing sker inte bara i klassrum och på skolgårdar. Även i vuxenlivet, på arbetsmarknaden, i affärsvärlden äger mobbing rum. Vem ser den tyste medarbetaren, vem vill äta lunch med honom eller henne. Vem bryr sig om den som inte är drivande?

Tillslut är det stora problemet i vårt svenska samhälle att vi tror för lite på oss själva, att vi alltför mycket har uppfostrats med att nedvärdera oss själva till förmån för andra. Det är därför som modehysterin har framgångar. Men Dior, Boss, Versage, Yves Saint Lauren, Gant och många andra tjusiga märken av olika slag kan inte annat än för stunden ge oss ett egenvärde.

För många år sedan stod jag på en förskoleavslutning i Lidingö kyrka. Kyrkan var fylld av barn och direktörer av olika slag – kvinnor och män – och naturligtvis mor- och farföräldrar. Budskapet handlade just om människovärde – att de var älskade för dem de var. Jag talade och fick alla att sjunga en liten refräng med orden: Jag är glad att jag är jag. Hela kyrkan sjöng, alla direktörer sjöng – och då handlade det inte om hur mycket de känade, vad de ägde, vad de gjorde utan om att de var glada för att just de var just de.

Det som är rätt i höst handlar inte om en speciell klädstil. Det som är rätt i höst får vara att vara stolt och glad över sig själv – att tro på sig själv. Och kanske säga:

Jag är glad att jag är jag.

Filed Under: Vad är rätt i höst

Eight is enough!

Aug 29

Eight is enough (åtta är nog), skanderade hela stadion i Denver i natt svensk tid när Barack Obama valdes till demokraternas presidentkandidat. Åtta år har George W. Bush suttit på presidentstolen i ovala rummet – åtta år av tveksamt styre. Jo, jag vet att det är lätt att sitta bakom sitt skrivbord i Stockholm och ha åsikter om hur andra borde sköta världpolitiken. Snacka går ju, och jag är oerhört tacksam att jag ”bara” är domprost. Samtidigt kan jag inte låta bli att, tillsammans med miljontals människor, konstatera att den utrikespolitik som förts av president Bush väldigt mycket har handlat om vapnens politik – en politik som inte visat sig hållbar. Jag vill helst inte tänka på hur många oskyldiga människor som drabbats av vapnens makt i Afghanistan, Irak o s v. Visst ska man bekämpa terrorism men kulor och missiler tycks inte ha någon riktig makt mot talibaner och terrorister. Eight is enough!

Jo, jag erkänner, att jag tar klar ställning för Barack Obama. Det måste bli en ändring, en förändring i den amerikanska utrikespolitiken och Obama signalerar detta tydligt – en politik som, då det gäller utrikesdelen, handlar mindre om krig och förföljelse – särskilt gällande Irak.

USA och Ryssland trappar också upp gent emot varandra. Det börjar kyla. Det kalla krigets dagar får inte åter igen bli en verklighet. jag vet att det inte är ens fel att två träter, men kanske kan Obama vara med och leda världen på en annan väg. För mänsklighetens skull.

Eight is enough!

Filed Under: Eight is enough

Stureplan – på jakt efter mening

Aug 28

Jag gick ut på Stureplan ikväll. Har varit och ätit middag med yngsta dottern. Väldigt trevligt med många goda samtalsämnen. När jag kom ut på Stureplan var där många ungdomar och unga vuxna i barerna och runt om på restaurangerna. Naturligtvis förs många goda samtal också bland dem – samtal vänner emellan. Men jag vet också att Stureplan är platsen dit många drar sig för att hitta en partner, för att fördriva en kväll, för att dricka bort några timmar. Idag är det torsdag och egentligen är det först på fredags- och lördagskvällar som Stureplan kokar av olika åldrar – alla mer eller mindre berusade.

Jag vet att jag kan låta moralistisk och det är sannerligen inte min mening. Samtidigt önskar jag att alla dessa unga vuxna, med mer eller mindre lyckade relationer, mer eller mindre planerad framtid, mer eller mindre trygghet skulle kunna finna en mening i tillvaron – ett grundmönster som håller.

Ibland tänker jag på existentialisten Soeren Kirkegaard som talade om hoppet utför 70.000 famnars djup – ett språng där man inget ser, inte har garantier men där en röst säger: Hoppa, jag tar emot. Tron på Gud – tron på en meningsfull relation, tron på den som ytterst eller innerst angår oss alla – den tron är ett språng – meningssökandets språng.

Kyrkan är ofta på plats på Stureplan. Ett gäng från S:ta Clara kyrka, korskyrkan, Roseniuskyrkan och Frälsningsarmén finns där väldigt många fredagsnätter, bjuder på kaffe och samtal. Den närvaron är en motkraft mot det destruktiva – en motkraft mot ensamheten, en motkraft mot meningslösheten.

Jag tror inte att alkoholen är svaret på meningsfrågan. Kanske kan språnget in i det som är större, språnget in i det som inte helt går att sätta ord på – meningssökandets språng – vara värt satsningen. Jag tror det! Jag vet det!

Filed Under: Okategoriserade

Upprörd på Drottninggatan

Aug 27

Jag gick på Drottninggatan idag och passerade en affär med dagens löpsedlar utanför. Expressen och Aftonbladet skyltade med krigsrubriker gällande morden på de två små barnen och kvinnan som anses skyldig. Hon mördade Saga och Max stod det och så var det en bild på kvinnan. Vad hon anses ha gjort är naturligtvis fasansfullt – ett brott som är obegripligt och oförlåtligt i mänsklig bemärkelse. Men samtidigt är det ganska vedervärdig löpsedelsjournalistik att skrika ut mordet på barnen, mördarens namn och mördarens bild. Jag får en känsla av vilda vestern med skylten ”Wanted dead or alive” (Efterlyst – död eller levande) och där man får en känsla av att det är det förra som är det bästa. En löpsedelstext som den jag mötte idag är grym mot familjen, ja mot alla inblandade. Jakten på att sälja lösnummer får inte ta vilka propotioner som helst.

Jag vill inte alls försvara det hemska dådet – den vidriga handlingen, men jag menar att även gent emot en sådan person, som den tyska kvinnan, måste man visa mänsklig respekt – även på löpsedlarna. Någon sorts etisk hållning måste det väl ändå finnas också hos Aftonbladet och Expressen..?

Kyrkans budskap är att vi i alla människor möter godheten på något sätt. Ibland är det fasansfullt svårt att urskilja den ibland är det betydligt lättare. Men vår uppgift som kristna är att anstränga oss till det yttersta att visa kärlek också mot en kärlekslös. Det är en mothållning mot gottandet i tragik. Det är ett värnande av mäniskovärde trots allt. Det är en utmaning!

Filed Under: Okategoriserade

Rör inte mitt museum!

Aug 26

I kväll vandrade jag längs Narvavägen i centrala Stockholm på väg mot tunnelbanan vid Karlaplan. Plötsligt passerade jag en gammal välkänd gata som omedelbart väckte nostalgiska minnen, Gumshornsgatan. Där på gatan låg tidigare ett paradis för modellintresserade pojkar. När jag gick längs Narvavägen i kväll med hustrun och en god vän tvingade jag dem att stanna upp vid Gumshornsgatans mynning för jag hade sett den skylt som visade vägen in mot pojkdrömarnas paradis – Eskader – modellaffären som hade allt. Ville man ha en liten kanon till sjörövarskeppet, eller ett lämpligt litet träd till tågbanan eller skenor eller… så fanns det alltid. När jag i kväll såg skylten slog hjärtat en frivolt. Tänk om affären fanns kvar. Jag var helt enkelt tvungen att gå in under valvet vid Narvavägen och gå en bit längs Gumshornsgatan. Men ingenstans kunde jag se min barndoms mest spännande affär. Något hade hänt sedan jag för många år sedan var där sist. Affären hade flyttat och jag blev besviken näst intill arg.
Varför skulle affären flytta? Varför kunde den inte få finnas kvar där jag lämnat den och som jag lämnat den? Den borde finnas där – som ett sorts minnenas museum. Rör inte mitt museum!

Kanske är det just så som många tänker om kyrkan. Den ska vara där med sina lite lätt obegripliga gudstjänster och traditionella psalmer ungefär som när man lämnade den för så många år sedan. Det ska vara i kyrkan som det alltid har varit och ordet ”alltid” handlar då om den erfarenhet som nostalgikern har – inte den långa historien. Men liksom Eskader inte kunde finnas kvar på den plats som var förr med dess lilla lokal och allt vad den stod för, kan inte kyrkan heller vara ett sorts minnenas museum. Gudstjänster utvecklas, pslamboken förändras, nya bilbelöversättningar kommer. Så har det varit så länge kyrkan funnits och så kommer det att fortsätta att vara. Historien är viktig men kyrkan lever inte i forntiden utan i nutiden. Kyrkan måste vara för människan i tiden. Det är vårt uppdrag. Nostalgi är underbart. Historien är viktig att kunna och att lära av. Men kyrkan lever nu och ska sikta mot framtiden. Rör inte mitt museum, tycks alla de säga som vill ha det som förr. Det går inte. Guds Andes vind blåser vart den vill (Johannesevangeliet kap 3 vers 8) och vi får hänga med – också i kyrkan.

Filed Under: Rör inte mitt museum

För kärlekens skull!

Aug 25

I dag har vi kunnat läsa i DN om de stora problemen för de olika politiska blocken. FRA är naturligtvis ett av dem, liksom kärnkraftsfrågan och en lång rad andra frågor. För Socialdemokrater, Miljöpartister och Vänsterpartister är det liknande frågor. En av de blocköverskridande frågorna, men där Kristdemokraterna har avvikande mening, är frågan om äktenskap för samkönade par. Med största sannolikhet kommer äktenskapslagstiftningen att förändras. Rent juridiskt kommer det då att bli möjligt för två män respektive två kvinnor att få gifta sig med den de älskar på samma juridiskt bindande sätt som idag endast är möjligt för en man och en kvinna i ett tradionellt äktenskap.

I kyrkans sammanhang måste vi hantera denna nya situation när den är ett faktum. Jag tror att det finns två huvudlinjer. Den ena är att kyrkan blir av med det vigseltvång vi har idag (vi måste viga ett par där åtminstone den ena parten tillhör Svenska kyrkan). I detta alternativ skulle då brudparet gifta sig borgerligt och sedan ha en välsignelsegudstjänst i kyrkan om man så önskar. Det skulle gälla både äktenskap mellan man och kvinna och äktenskap mellan två av samma kön. Den formen av välsignelse av juridiskt ingångna relationer är mycket vanlig i Europa och jag tror att väldigt många skulle vara beredda att satsa 5 minuter för att gifta sig borgerligt och sedan komma till kyrkan och ha en stor och härlig välsignelsegudstjänst med ringar och löften etc.

Det andra alternativet är att vi viger till äktenskap också i kyrkan (precis som nu) men både samkönade par och par bestående av en man och en kvinna. Idag har vi möjlighet att välsigna samkönade par som ingått registrerat partnerskap. Utformar man den gudstjänsten som man utformar en välsignelsegudstjänst för dem som gift sig borgerligt, är det nästan ingen skilnad mellan en vanlig vigselgudstjänst och välsignelsegudstjänsten.

Så, vad det handlar om är ett semantiskt problem. Ordet äktenskap är så laddat, så viktigt. Men låt oss inte fastna i semantiken. Jag vet att det jag skriver om är känsligt utifrån ett ekumeniskt perspektiv men redan välsignelse av homosexuella par var känsligt. Vi måste tala med våra olika trossamfund i Sverige, hålla goda kontakter och inte låta ekumeniska relationer frysa till is. Samtidigt måste vi våga hävda en annan åsikt, en annan hållning. Trots allt är det så viktigt att två människor som älskar varandra hett och innerligt och som vill varandra allt gott i världen och som vill leva i relation tills döden skiljer dem åt ska få göra det – sammanvigda – och välsignade inför Gud och i församlingens närvaro. Kanske kan vi vara föregångskyrka i detta sammanhang – för kärlekens skull!

Filed Under: För kärlekens skull

Bara 6 timmar kvar…

Aug 24

När jag skriver denna blogg är det bara sex timmar kvar av helgen. I morgon är det måndag igen. Måndagmorgnarna är kämpiga för somliga. När jag talar med brudpar om Guds kärlek brukar jag säga att just Guds kärlek är det som ger oss kraft att gå den ”svåraste vägen i livet” – den från kudden till golvet när väckarklockan ringer.

Många människor släpar sig igenom veckan med sikte på helgen – och visst är det skönt med helg och vila (fast för präster, kyrkomusiker och kyrkvaktmästare är det sällan vila på helgen). Men samtidigt kan man träna sig att se på vardagen som ett nytt uttryck för Guds nåd, för Guds trofasthet. Ytterligare en dag får jag som gåva. Ytterligare en dag har jag chansen att leva ett bra liv, eller börja om, lägga av gårdagen.

Vi får träna att se med Guds blick på den alldeles vanliga vardagen, den alldeles vanliga måndagsmorgonen. Det är sannerligen inte enkelt och snacka går ju, men att leva detta är värre.
Dock får vi träna. Jag måste börja…

Filed Under: Bara 6 timmar kvar...

Låt oss satsa!

Aug 23

Ibland, ja t o m rätt ofta, menar vi att förändringarnas vindar måste börja hos våra politiker. De måste göra något. Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Sten Tolgfors, Tobias Billström, Maud Olofsson, Göran Hägglund, Jan Björklund och andra måste göra något för ett förändrat och förbättrat samhälle. Det är ju därför den borgerliga majoriteten är vald – eller hur? Vi förväntar oss att höstbudgeten när den presenteras ska leda till förbättringar – särskilt för dem som tillhör de marginaliserade i samhället.

Men kan vi hela tiden lämpa över förändringsmöjligheterna på våra politiker? Är det inte så att detta är för viktigt för att politikerna själva ska ta hela ansvaret liksom religion och teologi är för viktigt för att överlåtas åt teologerna?

Ska förändringens vindar blåsa i vårt samhälle måste det börja med Dig och mig i en kärlekens revolution. Den börjar i det lilla, i att Du och jag vågar älska våra medmänniskor, oavsett om vi spontant tycker om dem, oavsett om de delar våra åsikter, våra teologier, vår politiska övertygelse, oavsett om de kommer från Sverige eller från något annat land. Att älska någon handlar om att se det goda i den personen, att koncentretra sig på det goda och inte på det som irriterar. Det är en utmaning – en utmaning till förändring. En utmaning som leder vidare.

Så, det börjar alltså i det lilla och det börjar nu – med Dig och mig! Låt oss satsa! Tillsammans!

Filed Under: Låt oss satsa

Du är ett svin!

Aug 22

Den inkluderande nåden ska jag tala om på söndag i Storkyrkans och S:t Jacobs gudstjänster. Ordet ”nåd” förknippar vi kanske med någon som utsätts för ett hot. ”Nåd, skona mig!” Men nåd handlar också om att se med andra ögon på varandra, att inte bedöma och döma andra utan se på andra med en blick som vill väl.

Hur ser vi egentligen på oss själva? Jag vet att jag varit inne på tanken tidigare i min blogg men det kan inte nog upprepas att den inkluderande nåden är så viktig. En traditionell och grundläggande tanke i den reformatoriska traditionen – den som i Sverige har sitt hjärta och sin startpunkt i Storkyrkan – är tanken på att vi både är rättfärdiga och syndare. Typiskt kyrkliga ord som det har gått ”troll” i. Men man skulle kunna översätta dem mer begripligt genom att citera en av Sveriges tidigare biskopar som berättat att han gick upp på morgonen, tittade sig i spegeln och sa till sig själv: Du är ett svin, men du kan ha knorr på svansen, för Du är ett älskat svin.

Vi får inte glömma detta om oss själva. Det finns nåd också för oss – också då vi själva känner oss misslyckade, också då vi känner att det inte blev som vi hoppades, som vi planerade på jobbet, i familjen, i vänskapsrelationer o s v. Den inkluderande nåden inkluderar inte bara andra utan också Dig och mig.

Vi är älskade. – Älskade svin!

Filed Under: Du är ett svin