Visnums kyrka och den yttersta domen


Strax söder om Kristinehamn (ungefär 3 mil) ligger en 1700-tals träkyrka som är bygd längs den pilgrimsled som gick där långt tidigare. Hustrun och jag var där idag på högmässa. Tre familjer var representerade för deras anhöriga lästes upp i samband med vi kallar tacksägelse. Vi ber och tänder ljus för de medlemmar av församlingen som avlidit. 2 konfirmander var också ditkommenderade men i övrigt var det inga andra. Prästen predikade utmärkt om den yttersta domen och organisten och några få av oss andra sjöng med i de härliga psalmerna gällande den yttersta tiden. Jag älskar Visnums kyrka – kanske för att jag under årens lopp varit där så mycket och kanske också för att vi gifte oss där för 27 år sedan. Det är något speciellt med den kyrkan. Jag älskar att fira gudstjänst där oavsett hur många vi är. Sen kan jag ändå känna med prästen, organisten, kyrkvaktmästaren och kyrkvärdarna som ibland tillsammans är fler än de som kommer till gudstjänsten. Det är också i det läget man får påminna sig om den himmelska härskaran som också är med och lovsjunger…

Tanken på den yttersta domen är jag också mycket positiv till. Det kan låta konstigt och en aning högmodigt. Men det som gör att jag vågar skriva så är orden från Lasse Lucidors psalm som återfinns i vår nuvarande psalmbok. Han skriver: Domen fruktar jag väl stort, eftersom jag illa gjort. Men den trösten jag ej glömmer att min broder Jesus dömmer.

Den yttersta domen handlar ju om det yttersta mötet med Jesus Kristus själv där sanningen om mig och sanningen om alla andra ska bli uppenbar. Men det är inte en sanning som trycker ned utan en sanning som befriar – befriar för att min broder Jesus dömmer,

befriar för att det handlar om nåd – förunderlig nåd, för Dig och mig.

7 kommentarer

Duvan säger
23 november 2008 – 09:21

Det är underbart!

Teija säger
1 december 2008 – 05:52

Du skrev: Vi ber och tänder ljus för de medlemmar av församlingen som avliditFörstår jag dig rätt: ber ni för de döda?

HS säger
2 december 2008 – 07:36

Till Teija:Vi tror på gemeskapen mellan den jordiska och den himmelska kyrkan,på solidaritet mellan ALLA människor:LEVANDE och DÖDA.Vi är alla Guds familj.Varför glömma i våra böner de döda familjmedlemmar?Och varför inte be be för de som måste fullända sin rening innan de ansluter sig till de saliga? Varför inte be om deras befrielse från sina synder?(se 2 Mack. 12:45) Och om deras uppståndelse?Vi kan också be de som gått in i Guds glädje om förbön för oss.För att de upphör inte att bära omsog om oss. De blev "anförtrodda mycket" (Matt. 25:21)Så: be för de avlidna och tänd ett ljus, Teija!H.S.

Åke Bonnier säger
2 december 2008 – 10:02

Hej Teija,Ja vi ber för de döda i samband med ljuständning - det är ett sätt att överlämna dem (igen, liksom vid begravningsgudstjänsten) i Guds gränslösa omsorg och också ett uttryck för mänsklig omtanke och tanke.

Teija säger
5 december 2008 – 05:00

Jag trodde att protestanter inte ber för de döda. Jag är katolik och tror på skärselden så jag ber dagligen för de döda men protestanter tror väl inte på skärselden? Om bara himmel och helvete finns kan man väl inte be för de döda? Både himmel och helvete är ju utan slut. Gjorde inte Luther slut på bön för de döda? Ju fler bloggar jag läser desto mer inser jag att det jag lärde mig i skolan inte alltid stämmer med verkligheten... Upplys mig!

Tony säger
23 december 2008 – 04:51

"- befriar för att min broder Jesus dömmer,befriar för att det handlar om nåd - förunderlig nåd, för Dig och mig."Jag hänger verkligen inte med här. Menar du, Åke, att även om man levt i en uppenbart synd i hela livet så får man ändå nåd av Jesus för att Han inte dömmer? Är det så du menar så är det riktigt flummigt och obibliskt. Jesus kommer just för att dömma alla människor. Det finns ingen ångerrätt när man uppstår för att ta emot domen på domedagen. Det man har gjort visar om man trott eller inte och avgör vart man hamnar, Helvetet eller Himmelen.Jag hoppas att jag tolkar dig fel nu Åke!?

Åke Bonnier säger
23 december 2008 – 09:05

Det är klart att jag tror på den yttersta domen Tony. Men jag tror att den domen snarare handlar om att det inom mig som blivit fel, gått snett osv rensas bort. Jag tror inte på ett kosmiskt koncentrationsläger för oliktänkande. Om Gud är kärlek och nåd då får jag möta denna kärlek och nåd helt och fullt efter detta livet och det kan jag bara i all ödmjukhet bli stilla inför. Vem är inte en syndare. Den avlidne biskopen Bo Gjertz sa en gång att kyrkan består av en skara förlåtna syndare. Det litar jag till och det får gälla många. Tack gode Gud!