Archive for maj, 2009

I hänryckningens tid.

Maj 31

Ursäkta kära bloggläsare att jag varit bloggtyst de senaste dagarna men arbetet i övrigt har gått på i ett!! Det är hänryckningens tid och med den präst- och diakonvigningens tid. Igår examinerades 16 nya vigningskandidater varav en var diakonkandidat. Präst- och diakonexamen är alltid något speciellt. Domkapitlet sammanträdde sedvanligt i Själakoret under taket där Albertus Pictors 500 åriga målningar skymtar fram. De 16 kandidaterna var uppdelade i två grupper och examensämnet var kyrkan och kulturen. Vi läste en ganska ny bok (utgiven hösten 2008 på Verbum) om detta ämne med underrubriken På väg mot en kulturteologi. De hade skrivit 16 pm som vi resonerade kring och det blev väldigt goda samtal. När de två examenstillfällena var över kastade jag mig hem och rusade runt med gräsklipparen på tomten innan det var dags att bege sig till vigningsmiddag för de nyutexaminerade. Det blev en trevlig kväll och efter en eftersits hemma hos en av stiftsadjunkterna suasade jag hem och skrev skriftetal till dagens vigningsmässa. Så tedde sig Pingstafton.

Idag är det Pingstdag och den Heliga Andens dag. Tack gode Gud för den Heliga Anden som ju är Jesus Kristus själv mitt ibland oss, verksam här och nu! Tack gode Gud för Pingsten som påminner oss om Anden, påminner oss om att Gud har med vårt alldeles vanliga liv att göra, att Gud inte är begränsad till de kyrkliga strukturerna utan att Gud verkar också utanför kyrkan. Det finns, som också våra katolska bröder och systrar bekänner, frälsning utanför kyrkan. Det påminner oss Anden om.

Idag vigdes kandidaterna. Storkyrkan var knökfull. Alla platser var fullbelagda och folk stod. Det blev en härlig gudstjänst med ett underbart vigningstal av biskop Caroline.

15 nya präster och 1 ny diakon. Det är fantastiskt Dessa präster ska på olika sätt förkunna evangeliet i sina egna omgivningar. För evangeliet i tiden, för att travestera vår kungs valspråk. Så ska det var. Det är kyrkans uppgift. I världen men inte av världen. Men samtidigt med ett språk som når fram i det mångkulturella samhälle som vi lever i. Prästerna ska också räcka sakramenten -dopet och nattvarden. Det är en nåd att få vara med och räcka dem ut i en värld där det på olika sätt finns en stor längtan efter det som är större än det vardagliga. Diakonen ska vara ett barmhärtighetens tecken och driva hoppets och den profetiska diakonin framåt inom många olika områden.

När jag såg alla dessa präster och diakonen kände jag stor glädje. Tänk att så många känner sig kallade ut i Guds tjänst, kallade att ett helt liv och livets alla dagar och timmar och minuter få vara vigda tjänare. Det är fantastiskt!

Låt oss bedja för de 16 nyvigda men låt oss också själva öppna oss för Guds Ande och låta oss ledas ”ut i en värld där stora risker väntar..” (Psalm 288 i Den Svenska Psalmboken).

Det är hänryckningens tid!

Filed Under: I hänryckningens tid

Bibeln?

Maj 28

Häromdagen gick jag förbi Teknikmagasinet. Utanför låg en hel hög med biblar – blåa biblar. Fast inte vilken bibel som helst! Prylbibeln handlade det om. Jag vet inte om jag är överkänslig men för mig finns det bara en Bibel (med stort B) och det är den som vi Kristna ser som Guds Ord. För mig är ordet Bibel (med stort eller litet B)reserverad för det som också kan kallas Den Heliga Skrift. Jag förstår att vi inte kan ta patent på ordet Bibel men på något sätt är det en kontradiktion att tala om en prylbibel. För är det någonting som Bibeln understryker så är det att det so ger Dig kraft att orka vidare en dag i sänder inte är en massa saker som Du kan köpa (om Du har råd) utan Guds kärlek, omsorg och närhet som har sin brännpunkt i Jesus Kristus.

Vårt prylsamhälle bygger på att den som äger mest när han/hon dör vinner. Jo jag vet att det är lätt att raljera när man tillhör de priviligierades skara. Men ändå… På nära håll har jag sett att Bibelns budskap om människovärde, om gränslös omsorg om närvaro i det svåra betyder långt mer än vad en prylbibel någonsin kan delge.

Jag skulle önska att fler svenskar skulle våga (!) öppna Bibeln, våga börja läsa och upptäcka ett budskap som inte handlar om att äga utan om att vara. Sen menar jag att den behöver tolkas, måste tolkas för att beröra in i det egna livet. Här finns det många tolkningar. Det vet ju de flesta och jag vill inte hävda att jag har rätt och andra har fel. Men låt oss som kristna dela våra tolkningar med varandra och visa andra på en bok som är viktigare än alla andra böcker. Det säger jag trots släkttillhörighet.

Filed Under: Bibeln

Grattis Eva!

Maj 27

Hurra! Jag är så glad att stiftsprosten Eva Brunne nu är biskop electus (vald biskop) i Stockholms stift! Vi vet dock inte till 100% om resultatet gills p gr av överklagan i samband med det första biskopsvalet. Men inte förrän överklagandetiden för detta val har gått ut kan valprövningsnämnden pröva de överklaganden som finns gällande förra valomgången. Detta betyder att vi inte vet förrän sådär vid midsommartid om detta valresultat står sig eller om valet i sin helhet ( de två sista valen) måste göras om.

Ändå tror jag personligen att detta valresultat kommer att stå sig och, som sagt, jag gläder mig mycket över tanken och övertygelsen att min nästa biskop heter Eva Brunne. Hon är en klok, kunnig, lyhörd och varm person, lutherskt förankrad med en djup andlighet. Så har jag lärt känna henne. Detta behöver Stockholms stift också från 2010-talet och framåt!

Grattis Eva och all välsignelse!

Filed Under: Grattis Eva

Vilken är Din dröm om S:t Jacobs kyrka som ligger vid Kungsträdgården?

Maj 25

Idag har jag varit på Yxlan utanför Norrtälje. Det nya arbetslaget i Storkyrkan-S:tJacob hade arbetslagsträff hos en av medarbetarna på dennes sommarställe. Solen lyste över oss och på oss( brände mig sedvanligt) och vi satt och njöt av den för dagen komna sommarvärmen och resonerade om gudstjänstliv och musikliv. I augusti stänger ju S:t Jacobs kyrka. Vad gör vi då? Kanske en liten bordsmässa i körsalen (salen på övre våningen…) på söndagar kl 15.00? Och sedan då, när kyrkan öppnar den 1:a advent? Hur ska vårt gudstjänstliv se ut i S:t Jacob? Högmässa kl 15.00 med rik liturgi och stark förkunnelse? Vi hade lite olika tankar och idéer. Det är skönt med ett klimat det är tillåts att lyssna på varandra, lyssna på olika idéer. Sedan måste någon sätta ned foten i slutänden och bestämma. Jag antar att det är domprostens uppgift. Jag hoppas att så många som möjligt då är med på ”banan”.

Vilken är Din dröm om S:t Jacobs kyrka som ligger vid Kungsträdgården? Jag är allvarligt intresserad att höra den. Har Du aldrig varit där? Kom då på det rika konsertlivet eller till en gudstjänst. Information om programmet hottar Du på http://www.stockholmsdomkyrkoforsamling.se/ (fliken S:t Jacob). Har Du varit där tidigare – välkommen tillbaka!

Vem det blir? Må Guds vilja ske!

Maj 24

Idag firade jag högmässa i Högby kyrka på Solens och vindarnas ö och idag som innehavarae av ”kyrkbänksämbetet” ( d v s hustrun och jag var där tillsammans med andra kyrkobesökare). Predikant var den riksomtalade Dag Sandahl, omtalad för att vara en orubblig motståndare till prästvigningsmöjlighet för kvinnor. Han har blivit komminister i mitt sommarpastorat och säga vad man vill om hans uppfattning i ämbetsfrågan men han höll en väldigt bra predikan och hela mässan berörde. En gästande kyrkokör sjöng. Det är sorgligt att Dag Sandahl är fast i en övertygelse som inte fungerar i Svenska kyrkan. Läget idag är det att för att bli präst i svenska kyrkan idag måste du fullt ut kunna samarbeta med präster oavsett kön och fullt ut acceptera deras handhavande av sakramenten d v s t e x ta emot nattvarden där en prästvigd kvinna varit celebrant. Detta är Svenska kyrkans ordning och det är inte konstigare än att man i t ex Romersk katolska kyrkan måste erkänna påven som Kristi ställföreträdare på jorden, leva i celibat (om inte undantag har beviljats vilket skett i några få fall) etc. Det är en ordningsfråga med teologisk grund.

På tågresan hem till Stockholm fortsatte jag att läsa boken In the eye of the storm som handlar om den episkopale amerikanske biskopen Gene Robinson som är homosexuell, gift med en man, har barn ( i ett tidigare hetero-äktenskap). Boken är fantastisk och handlar om hans liv, hans teologi inkluderande bibeltolkning etc. Du hittar den på www.amazon.com.

Nu stundar snart biskopsvalet i Stockholm. På tisdag ”smäller det” och på eftermiddagen vet vi förhoppningsvis vem som ska bli biskop. Jag vet ännu inte helt säkert vem jag kommer att rösta på. Både Hans Ulfvebrand och Eva Brunne är bra. Det finns goda skäl för bägge. Det är en stor och viktig uppgift att bli biskop i Stockholm, utmanande på många olika sätt och viktigt att vara en tydlig biskop i ett stift som sjuder av olika traditioner, kulturer, religioner etc. Vem det än blir av dem kommer vederbörande ha mitt fulla stöd. På det viset ser jag mig lyckligt lottad. Domprosten ska ju arbeta nära biskopen i många sammanhang. Det gör jag nu med biskop Caroline och det går utmärkt. Jag är säker på att det kommer att gå utmärkt med någon av de två andra också. Vem det blir? Må Guds vilja ske! Det är till syvende och sist det viktigaste!!!

Reflektion vid helgsmålsringning på solens och vindarnas ö.

Maj 23

Denna gång kommer mitt blogginlägg från solens och vindarnas ö. I strålande aftonsol ringde helgsmålsklockorna från den lokala kyrkan och friden lågt djupt sänkt över markerna. Det rådde skön stillhet om jag undantar en visslande granne som idogt arbetade på sin fritidstomt dold bakom enar som finns ”en masse” i den annars karga delen av landskapet.

När helgsmålsklockorna ljöd påmindes jag om vårt behov av helg, av söndag, av vilodag. Vi beöver få stanna upp, bara vara, få reflektera över vårt eget liv insatt i en större verklighet. När friden sänks blir också vårt eget sammanhang tyligare. Vi hör ihop med skapelsen i övrigt. Vi är en del av den samtidigt som vi är satta att råda över den. Men vi är inte skapelsens herrar. Det finns ju en skapelsens Herre. Hela skapelsen vittnar om detta och om denne. Helgsmålsklockorna ringer om detta och friden förkunnar. Det finns en skapelsens Herre! I Herrens omsorg är jag innesluten. Jag är en liten ”blåsa i Guds Andes glas” (Harry Martinsons ”Aniara”) men jag är samtidigt omsluten, älskad, ofattbart värdefull. Någon vill mig och Någon vill mitt väl. Jag är inte utlämnad, inte ensam. Helgsmålsklockorna förkunnar, tiden stannar för ett ögonblick och korsets Herre omsluter mig med sin kärlek – på solens och vindarnas ö.

Vem förtjänar att dö?

Maj 21

Finns det människor som förtjänar att dö? Usama bin Laden, förtjänar han att dö? De tamilska tigrarnas ledare – förtjänade han att dö? Adolf Hitler och andra diktatorer – förtjänade han/de att dö? Spontant kan jag när det gäller Hitler och andra av den sorten tänka att världen trots allt blev bättre på många sätt när vederbörande inte fanns längre. Men om jag får frångå mina spontana känslor och fundera över människovärdet en stund denna tidiga Kristi himmelsfärdskväll, skulle jag vilja fråga om det egentligen finns någon som förtjänar att dö, om det finns någon människa som har förlorat sitt människovärde? Var i så fall går gränsen när man förtjänar att dö? Vad ska man ha gjort?

Amerikansk lagstiftning talar i många delstater om bl a mord som en sådan gräns när man förtjänar att dödas. har man tagit någons liv har man inte rätt att själv leva. Är det alltså så att man förlorar sitt människovärde när man utsläcker liv? Kan man förlora sitt människovärde eller är det som den kristna tron hävdar, att alla människor är oändligt värdefulla oavsett allt. Eller är några mer värdefulla än andra?

I samband med vårdprioriteringar väcks också denna fråga fast kanske inte i så drastiska former som jag har gjort här. När det gäller vårdprioriteringar frågar man sig ibland, är det värt att lägga ned resurser på prematura barn som kanske inte går att rädda eller på människor som inte har en lång framtid. Det handlar om vårdplatser, vårdresurser etc, etc. Personligen, och utifrån min tro som också är kyrkans grundövertygelse, menar jag att alla människor har ett gränslöst värde och man kan inte bolla med människors liv i en sorts värdeskala. Måste man prioritera handlar det snarare om att ge vården ökade resurser så att värdefrågan alltid hålls högt och aldrig blir föremål för en prioriteringsdebatt. Ingen förtjänar att dö p gr av minskat människovärde p gr av en oacceptabel handling.

När det är sagt har jag ändå full förståelse för den lättnad som alla mina judiska systrar och bröder måste ha känt den dagen Adolf Hitler tog sitt liv i bunkern och förintelsen var ett fasansfullt minne. Men vi borde diskutera mer om människovärdet och vilka konsekvenser en kristen människosyn får.

Vad tycker Du?

Ett andra biskopsval!

Maj 20

Jag är personligen tacksam över att biskopsvalet inte behöver göras om från början. Nu har vi två utmärkta kandidater, stiftsprost Eva Brunne och kontraktsprost Hans Ulfvebrand. Nu på tisdag kl 12.00 (precis på klockslaget) börjar valet mellan dessa bägge kandidater och alla som röstar måste vara där senast kl. 12.00. På eftermiddagen någon gång borde det förhoppningsvis vara klart vem som blir Stockholms stifts nästa biskop.

Må Guds vilja ske!

Filed Under: Ett andra biskopsval

Domkapitelbeslut.

Maj 20

Kära bloggläsare, jag beklagar att jag inte hunnit skriva några blogginlägg sedan i söndags men nu kommer ett nytt igen.

Denna gång vill jag hålla fram två uppmärksammade domkapitelbeslut. Det handlar om två präster som fått en erinran respektive prövotid för två olämpliga relationer med betydligt yngre lekmän. I det ena fallet handlar det om en kvinlig prästs relation till en ung pojke som varit hennes tidigare konfirmand och i det andra fallet handlar det om en manlig prästs relation med en ung kvinna. I bägge fallen har domkapitlets beslut kritiserats. Kritikerna anser, med press-”information” som underlag, att domkapitlet varit alltför flat i sin bedömning och i sitt ”domslut”. Inte minst i det sista fallet borde prästen fråntagits rätten att utöva vigningstjänsten.

Som vice ordförande i domkapitlet vill jag understryka det komplicerade i en process som handlar om anmälan mot präster och diakoner, d v s vigningstjänstinnehavare. Domkapitlet vill naturligtvis fatta beslut som blir så välgrundade som möjligt. Vi lyssnar till många inblandade, vi väger argumenten fram och tillbaka, vi väger argumenten mot den lagstiftning som gäller. Därför tar en process likt de ovan nämnda ganska lång tid. Det viktiga är att det blir så kloka beslut som möjligt.

Det som sägs på ett domkapitelsammanträde kommer bara ut genom ett beslutsprotokoll som är offentligt. Där redovisas inte samtal, där redovisas inte våndor. Där redovisas endast beslut och i vissa fall bakgrund och beslutsmotivreingar. Där redovisas inte heller vem som röstat för eller emot vad. Där redovisas endast reservationer mot beslut när sådana förekommer.

Med dessa rader vill jag bara understryka att de svåra målen i domkapitlet är betydligt svårare än media kan beskriva Många fler infallsvinklar finns än vad som kommer till allmänhetens kännedom. Det är utifrån ett vägande av alla dessa ”ingredienser” som domkapitlet fattar sina beslut.

Helle Klein talade i radio om kåranda i domkapitlet. Jag tillhör ”prästkåren” men vill å det bestämdaste protestera mot kårandabeskyllningen. Det finns ingen kåranda på det sättet i domkapitlet. Det finns kloka lekmän med juridisk kunskap, med teologisk kunskap, med kyrkorättslig kunskap, det finns biskop, präster och förtroendevalda och framför allt finns det människor som vill fatta så välgrundade, rättvisande och kloka beslut som möjligt.

Filed Under: Domkapitelbeslut

Brödrafolkens väl.

Maj 17

Oscar II:s valspråk känns aktuellt idag den 17 maj. Alexander Rybak som var Norges representant i Eurovisionsschlagerfestivalen vann en jordskredsseger. Vilken glädje! Så roligt! Grattis till detta kära norska grannar och grattis på nationaldagen!! Jag antar att det kommer att bli ett firande utan like och att Oslos flygplats Gardemoen kommer att bli igenproppad av entusiaster när den norska hjälten återvänder till fäderneslandet.

Men brödrafolkens väl är något större än minnena av en union mellan Sverige och Norge eller schlagervinster och nationaldagsfirande. Brödrafolkens väl borde vara kampordet för en rättvisare fördelning i världen – en fördelning av jordens resurser, en fördelning av ekonomiska möjligheter. Brödrafolkens väl handlar om våra systrar och bröder i länder där många dagligdags dör av svält, där många dagligdags gömmer sig i rädsla för att bli dödade av terrorgrupper, länder där många dagligdags inte kan eller törs gå i skola. Brödrafolkens väl handlar om att i alla instanser kämpa för ökat ekonomiskt stöd, för ökad hjälp till självhjälp, för ökad kamp för demokrati.

Svenska kyrkan kämpar tillsammans med andra systersamfund för brödrafolkens väl genom Svenska kyrkans internationella arbete (Hela Världen). Våra katolska bröder och systrar kämpar genom Caritas och 5 andra kyrkor (Svenska Missionskyrkan, Evangeliska frikyrkan , Metodistkyrkan och Svenska Aliansmissionen och Svenska Baptistsamfundet) kämpar genom hjälporganisationen Diakonia. Alla dessa organisationer behövs både som påtryckningsgrupper och som kanaler för resursfördelning, kanaler som kan gå andra vägar än de statliga möjligheterna.

Som kristna måste vi våga lyfta våra ögon från vår egen lilla tillvaro hemma i Sverige, se att världen är större och att vi hör ihop – inte bara inom EU utan också utanför. Som kristna får vi alltså bedja och verka för en rättvisare värld, en värld där vi har ansvar för brödrafolkens (brödernas och systrarnas) väl. Låt oss tillsammans bedja och handla!

Filed Under: Brödrafolkens väl