Jo, ungefär den rubriken hade jag i höstas på ett blogginlägg. Det var när det var som värst i vår budgetsituation. Nu kan man säga som det står i en av våra psalmer i Psalmboken: Det ljusnar sakta emellan dimma och skorstensrök… Idag har vi gått igenom avtalet med S:ta Clara kyrkas vänner med de berörda fackföreningarna och alla verkar nöjda med sakernas tillstånd, d v s verksamheten fortsätter, de nu anställda som har sin huvudsakliga arbetsplats i S:ta Clara fortsätter att arbeta där fast med annan arbetsgivare etc, etc. Jag är glad att vi håller på att få till en lösning för både S:ta Clara kyrkas nutid och framtid och Stockholms domkyrkoförsamlings nutid och framtid. Humlan som inte kunde flyga kan nu förhoppningsvis nödtorftigt flyga d v s vi får en lättnad i vår budget genom denna överenskommelse och evangeliet fortsätter att förkunnas i ord och handling i Klaraområdet. Tack gode Gud!
Per-Ola Larsson, tidigare präst i Svenska kyrkan, ondgör sig i dagens nummer av Kyrkans tidning över vårt kommande avtal. Per-Ola har ingen aning om avtalets innehåll. Det handlar om att en renodlad svenskkyrklig verksamhet ska fortsätta i S:ta Clara. Per-Ola Larssons beskrivning av att vi skulle överge folkkyrkotanken med en öppen liturgi och diakoni är fel.
Man ska inte tro allt man läser (utom möjligen i denna blogg)..!
