Father and Son – en teologisk reflektion


Till alla Er som varit eller tänker komma till Storkyrkan för andakt, för att se videoinstallationen, för gudstjänst etc, vill jag ge min teologiska reflektion/meditation som finns upptryckt i samband med konstverket. Läs reflektionen, läs om den i Storkyrkan och ställ Er inne i det specialbyggda rummet och låt både videon och meditationen påverka Er (Observera att man måste gå in i detta rum för att kunna ana något av det skrivna. Det räcker inte med att bara glänta å det draperi som finns framför ingången.):

Father and Son – en teologisk reflektion

Upprörande? Kanske för några.
Utmanande? Ja, för oss alla!
Konstverket kan ses med olika ögon. En naken man åker skridskor på isen och en ung pojkes röst hörs sjungande en fransk medeltida hymn.
I samarbete med Moderna Museet ställer vi denna sommar ut en videoinstallation av konstnären Jaan Toomik.

Den visar en naken man – en naken ensam människa – just så nakna, just så ensamma som vi är inför Gud – en del av Guds skapelse – beroende av skaparen. Inför Gud har vi inget att komma med annat än den vi är, inget skydd, inget vi kan dölja oss bakom.
För mig är videon ett uttryck för Martin Luthers tanke ”Simul justus et peccator” – på en gång syndare och rättfärdig. Vår mänskliga bräcklighet är inget att skryta med – men samtidigt Guds nåd bär oss också i det sköra – korset i kyrkorummet och den medeltida hymnen vittnar.

Den ensamma människan är omsluten av Guds nåd – den nåd som bär ända fram. Oavsett om Du är man eller kvinna gäller detta. Oavsett om du är troende eller tvivlande är Du buren av den treenige Guden.

Inför konstverket får vi bli stilla i meditation över våra egna mänskliga tillkortakommanden och samtidigt detta oskattbara – att Du och jag är burna av det enda som kan bära trots allt – Guds korsmärkta nåd.

Åke Bonnier, domprost

Ps: I kyrkan finns meditationen också på Engelska för de engelskspråkiga turisterna.

5 kommentarer

Lars Flemström säger
14 juli 2009 – 08:44

Problemet är att videoinstallationen inte passar i en kyrka. Man behöver dessutom inte glänta på draperiet för att se videon. Det räcker att öppna dörren till kyrksalen för att se rakt in i häcken på en naken man. Det finns flera nivåer. 1) Det som passar i en kyrka.2) Det som inte passar i en kyrka, men kan väcka eftertanke och därför kan visas i t. ex. församlingshemmet.3) Sådant som kyrkan över huvud taget inte bör befatta sig med, men som kan visas i profana konstsalonger.4) Sådant som bör vara helt förbjudet.Allt detta kan uppfylla kriterierna för god konst. Jag tycker dessutom att man ska ta hänsyn till att alla inte är konstkännare och att vi reagerar olika. Om ett konstverk kan uppfattas stötande av några, bör det av hänsyn till dem inte visas i kyrkan. Det kan visas för dem som inte tar anstöt på någon annan plats. Förutom frågan om konstverket kan väcka anstöt, bör det inte störa kyrkorummet symbolik. En kyrka är inte ett konstgalleri, utan den konstnärliga utsmyckning som förekommer har ett speciellt syfte. I många kyrkor har medeltida väggmålningar kalkats över. Målningar med bibliska motiv har inte ansetts behövliga längre, när läskunnigheten ökat och alltfler själva kunnat läsa Bibeln. De har ansetts dra uppmärksamheten från den aktuella predikotexten. Nu anser vi att den konstnärliga utsmyckning som varit sedan gammalt ska vara kvar. Men jag tycker att det måste ställas stora krav på ny konstnärlig utsmyckning, i synnerhet i gamla kyrkor. Och alltså även på tillfälliga installationer. Om kyrkan ska samarbeta med Moderna muséet, kan man ju visa de konstverk som kan väcka anstöt i muséet i stället.Jag reagerade mycket starkt mot profaneringen av Uppsala domkyrka med Ecce Homo-utställningen. Jag hade inte brytt mig om utställningen hade visats i någon angränsande byggnad. Men det fanns ju kristna som även reagerade mot utställningen som sådan, eftersom Jesus framställdes som en syndare på en av bilderna.

Åke Bonnier säger
14 juli 2009 – 11:36

Lars, huvudproblemet tycks för Dig vara att det alls finns konst i kyrkan. I den reformerta traditionen har man delat Din syn och inte minst utomlands kan man se vackra kyrkor utan någon väggmålning eller altarmålning alls. Katedralen Frau Münster i Zürich är ett sådant exempel (http://www.sacred-destinations.com/switzerland/zurich-fraumunster.htm). Där sattes senare in underbara glasfönster av Marc Chagall. Om Du inte varit där kan jag å det varmaste rekommendera ett besök.Videoinstallationen i Storkyrkan kommer att vara på plats fram till ca den 13 september. Sedan återbördas den till Moderna museet.Begreppet "God konst" är ett intressant begrepp. Jag kan ha en åsikt. Du en annan, en konstvetare en tredje o s v. God konst är väl samma begrepp som bra konst. Jag har alltid hävdat att det är den enskilde som avgör vad som är bra konst och blivit motsagd många gånger av konstvetare. Jag inser att begrepp som god/bra konst är svårt. Gällande Tommik anses det av dem som kan att det verkligen är bra konst. Att få visa denna installation i Storkyrkan är viktigt, inte för Moderna Museet som klarar sig bra utan Storkyrkan utan för oss. Jag menar, vilket torde ha framgått av min senaste blogg att videon stämmer till eftertanke gällande vår egen nakenhet. Lars, det handlar inte om pornografi när man visar en naken manskropp. Pornografi är något helt annat och något som kyrkan tar avstånd från. Det handlar om utnyttjande av sin egen eller andras kroppar på ett sätt som bara skadar på kort och lång sikt. Tommiks videofilm är något helt annat. Åter igen: Läs min reflektion och gå in och se den igen och ge den en chans. Kyrkorummet för en dialog med den. Vår egen nakenhet inför Gud i ett rum som i sig självt förkunnar Guds gränslösa nåd. Det är en sann luthersk tanke.

Lars Flemström säger
14 juli 2009 – 01:33

Tack för svar!Nej, jag tror inte att jag är överens med den reformerta traditionen, var sig det gäller sakramenten eller konst i kyrkan. Men jag konstaterar att den reformerta traditionen finns och bör respekteras. Du minns kanske hur en möbelfabrik gjorde reklam för sina bokhyllor: "Böckerna ska tala, hyllorna ska tiga."Kyrkorummets arkitektur och utsmyckning ska vara ett stöd för den klassiska liturgin. Seklerna ska tala till oss. Tidigare generationer kristna. Så det finns egentligen bara två alternativ. Det klassiska eller det reformerta. Historiskt har Svenska kyrkans tradition pendlat mellan dessa alterntiv.Videon har inte stämt mig till eftertanke, men kanske andra. Därför vidhåller jag att de borde ha fått chans att se videon i en annan miljö.

Markus säger
16 juli 2009 – 11:43

Bara för klarhets skull vill jag göra ett viktigt påpekande:Luthers ord om "samtidigt både syndare och rättfärdig" gäller inte människan i allmänhet utan bara den troende människan. En icke-troende människa är för Luther bara syndare inför Gud och inte rättfärdig. Tror man att orden gäller människan i största allmänhet missar man hela poängen i Luthers lära om rättfärdiggörelsen och därmed också centrum i vår kyrkas lära.Jag hoppas det var så Åke menade. Har konstnären själv sagt något om sina tankar om videoinstallationen? Är meditationen en ursprunglig del av konstverket eller något som lagts till i efterhand av domkyrkoförsamlingen?

Anonymous säger
25 juli 2009 – 06:50

Hej Åke...Det är ju jättekul med en parafras på kejsarens nya kläder på film i Storkyrkan... du vet väl att mannen är naken???Vi var flera som fnissade glatt åt filmen i kyrkan, särskilt barnen........ Men det är ingen som förstår vad det har med kyrkan att göra??? Är det detta som kallas för "Hamartia"? Att missa målet??Vänliga Hälsningar Elisabeth Muppemyr-Ovansjö