Hur definierar vi Svenska kyrkan?


I senaste numret av tidningen Dagen (som jag nu har börjat prenumerera på – den har verkligen blivit mer allkristen under Elisabeth sandlunds ledning – tack!) publicerar Anna Runesson och Anders Runesson en tänkvärd artikel (http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=175040) som är kritisk mot Svenska kyrkans presentation av sitt kyrkokansli där de kritiserar Svenska kyrkans presentation av sig själv som en idéburen organisation. Jag kan förstå kritiken samtidigt som jag själv använder mig av den definitionen ibland. Svenska kyrkan är mer än en idéburen organisation Svenska kyrkan är buren och inspirerad av Guds heliga Ande. Svenska kyrkan bekänner sin tro på den treeniga Guden. Tron på Skaparen, Försonaren och Livgivaren är viktiga grundfundament i kyrkan. Men vi måste våga tala tydligare om detta!! Vi tillber inga läror och ingen from idé, citerar skribenterna från psalm 743 i psalmbokstillägget. Nej det är så sant! Vi tillber levande Gud som möter mig som tydligast i en medmänniska, i Jesus Kristus och som är närvarande genom den heliga Anden här och nu. Vi måste våga stå upp för detta och inte hamna i det ”tjusiga” byråkratspråket – åtminstone inte utåt. Det är en sak att vi inåt talar om kyrkans kommunikationsplattform med kärnvärden som öppenhet och hopp etc. men utåt ska vi leva det och förkunna Kristus – Kristus som är världens ljus. Så kort sagt, Anna och Anders Runesson, kyrkan kan inte definieras utan Kristus!! Pris ske Gud!

Går man in på Svenska kyrkans hemsida finns en fin definition av den kristna tron:

Kärlek är grund och mål för kristen tro. All äkta kärlek kommer från Gud. Det är kärleken som ger liv.
Vi kan uppleva kärlek i relationer med andra människor och med Gud. Gud vill våra liv och vill upprätta en relation till varje människa. Genom Jesus får vi veta mer om vad Gud vill och vem Gud är.

Gud som människa
Jesus har en särskilt nära relation till Gud, han är Gud själv som människa. Berättelserna om Jesus finns i de fyra evangelierna i Bibeln. Bibeln är en bok med många delar som berättar om människors erfarenheter av möten med Gud. Jesus kommer till jorden därför att Gud älskar oss och vill öppna evigheten för oss, både före och efter döden. Gud vill att vi ska få mera kunskap om Guds rike och om kärleken.

Kyrkans centrum och livskälla
Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom. Evangeliet leder människan till gemenskap med Gud, som är hennes ursprung och mål. Hos Gud finns ett outtömligt djup av vishet, nåd och kärlek.
Kyrkans tro innebär en grundläggande tillit till Gud och bygger på Guds väldiga handlingar, som är omvittnade i Bibeln och möter människorna i deras liv.

Den kristna bekännelsen
Den kristna kyrkan bekänner en enda Gud – Fadern, Sonen och den helige Anden – som skapar, frälser och ger liv. Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan och delar den kristna bekännelsen och lovsången till en treenig Gud.
Läs två varianter av kyrkans bekännelse till höger.

Bönen viktig
Att tro är att hoppas och kämpa. Bönen är den vanligaste vägen till tro. Man behöver inte tro för att be. Hjärtats uppriktighet och längtan är betydelsefullt för bönen. Att avsätta tid för bön och att tillbringa den tiden med sig själv och sin bön är en förutsättning för relationen med Gud. Det spelar mindre roll hur väl vår bön är formulerad. Det är hjärtats samtal med Gud som räknas.


Detta borde publiceras än mer! Kanske skulle den artikeln kunna komplettera det skrivna i den broschyr som debattörerna med all rätt har skarpa åsikter om.

6 kommentarer

Quo wadis säger
17 augusti 2009 – 05:04

Tack Åke för den kommentaren. Härligt att inte alla har kapitulerat för korrektheten och anpassningen. SvK har en oerhört viktig uppgift att stå upp för Jesus Kristus - som är mycket viktigare än att hålla kyrkobyggnaden vid liv, eller besöksstatistiken på rätt nivå

Anonymous säger
18 augusti 2009 – 01:23

Problemet är väl att Svenska kyrkan inte längre har plats för Jesus!

Åke Bonnier säger
18 augusti 2009 – 03:04

Fast det är sannerligen inte sant! Jesus är i allra högsta grad levande och närvarande i Svenska kyrkan. Det är så lätt att man kastar rallarsvingar omkring sig. Denna träffade inte på annat sätt än att den måste dementeras.

Jonas säger
20 augusti 2009 – 03:37

Jag tycker också att du Åke skrev en hel del kloka saker i ditt inlägg. Ja nog har Svenska kyrkan plats för Jesus, men trots definitionen nedan så ges han alldeles för lite plats, så är det ändå. Otydligheten är tyvärr fundamental, huruvida den enbart är med avsikt kan det ju råda delade meningar, säkert ligger sanningen någnstans mittemellan. Vad som måste framhållas särskilt är ju vad som aposteln S:t Johannes skriver i Johannes 14:5 Thomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" 6 Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." Endast genom Jesus Kristus kan vi alltså komma till Fadern, och endast genom att tro på honom kan vi bli frälsta. Detta budskap - som framhölls på Jesusmanifestationen förra året och som jag förutsätter gör det även nästa år då jag också förutsätter att Sv K deltar även officiellt - får vi inte vara räddhågsna för att lyfta fram.

Åke Bonnier säger
20 augusti 2009 – 03:54

Jonas, det beror på vad man menar med vägen, sanningen och livet. För mig är Jesus just detta. Han är min väg, den väg jag vill följa, den Herre jag vill hålla mig till. Men, vad det betyder i förhållande till min muslimske vän och min judiske vän vill jag hålla öppet. Låt oss som kristna hålla oss till Jesus. Det viktiga är att vi följer honom, att vi lyssnar in Hans kärlek i våra liv och att vi lever den kärleken gent emot våra medmänniskor, både sådana som tycker som vi och sådana som inte delar vår tro och övertygelse.Gällande Jesusmanifestationen håller jag helt med Dig. Det är viktigt att Svenska kyrkan finns med mer "officiellt". Som det nu är företräds den av de karismatiska traditionerna inom kyrkan. men Jesus delar vi alla inom kyrkan och därför menar jag att sådan som inte är karismatiska på det sättet som t ex kommer fram i Oasrörelsen också finns med i planering och engagemang. men allt detta har jag också sagt/skrivit tidigare.

Jonas säger
22 augusti 2009 – 08:35

Åke, jag är övertygad om att nästa års Jesusmanifestation kommer att bli ännu mer fantastisk än årets, och jag är glad för ditt engagemang i saken. Jag skulle tycka det vore fantastiskt om vi även kunde få någon biskop (förutom biskop Anders A som blev allas våran biskop i år) att medverka, för att ytterligare ge tyngd åt Svenska kyrkans medverkan (jag såg biskop Göran Beijer i Missionsprovinsen i publiken vid Stortorget och Mynttorget, men han räknas inte i sammanhanget). Angående muslimerna och judarna så vill jag ändå påminna om missionsbefallningen, att göra alla folk till lärjungar, inklusive muslimerna och judarna. Jag förstår om det är känsligt men jag skulle önska att vi skulle återuppta den inre missionen och föra ut evangeliet, naturligtvis på ett respektfullt sätt.