Tack biskop Caroline!


I dag har vi firat mässa i Storkyrkan. Det gör vi varje torsdag. men just i dag var det speciellt. Biskop Caroline Krook ledde mässan, kontraktsprostarna, biskopens adjunkt, domkyrkokaplanen och jag assisterade tillsammans med en prästerlig represenmtant från Portsmouth stift i England (Stockholms stifts vänstift). Det blev en stark gudstjänst i vilken biskopen lade ned sina insigner. Under några dagar har Stockholms stift ingen biskop i aktiv tjänst. Den 8 november vigs Eva Brunne i Uppsala domkyrka.

Jag är glad för de 11 år (lite drygt) som jag haft biskop Caroline som biskop. Hon har varit fylld av omsorg, fylld av handlingskraft, fylld av tankar och idéer för att nå ut med evangeliet. Hon har haft (och har) ett öppet sinne för kulturens språk. För mig har hon alltid varit lätt att samarbeta med. Sen har hon sina svaga sidor, men det har vi alla. Det har varit 11 stimulerande år! Nu får vår biskop som är emerita i Stockholms stift men ändå alltid biskop vara med och bidra på andra sätt till Guds rike.

I kväll får vi lyssna till en konsert i Storkyrkan (kl. 19.00). S:t Göran och draken. Caroline har skrivit texten och Sven-david sandström har skrivit musiken. Det är (för en gångs skull) en gratiskonsert. Välkommen Du som läser denna blogg!

Sedan stundar Alla helgons dag och Alla själars dag. Det är viktigt att skilja mellan dessa bägge dagar, som ligger efter varandra. Vi svenskar blandar ihop helgon och våra anförvanter. Jag är övertygad om att ingen idag levande person har varit gift med ett kanoniserat helgon (man kan ha varit gift med ett helgon ur ett annat perspektiv – men det kanske mer säger något om äktenskapet). Våra nära och kära som gått före oss in i det stora gudsmötet får vi påminna oss om på söndag. I Storkyrkan tänder vi ljus för alla dom avlidit under året. men på lördag firar vi helgonen, för de är en del av vår tradition också som förebilder i tro och liv. Låt oss inspireras av dem. Mitt favorithelgon är Maximilian Kolbe. Om honom kan Du läsa mer på http://sv.wikipedia.org/wiki/Maximilian_Kolbe eller http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/biography/Kolbe.html.

På måndag återkommer jag med nytt blogginlägg.

11 kommentarer

Per-Ola Larsson säger
29 oktober 2009 – 04:25

Du är glad för de 11 år (lite drygt) som Du haft biskop Caroline som biskop. Du anser att hon varit fylld av omsorg, fylld av handlingskraft, fylld av tankar och idéer för att nå ut med evangeliet. Du skriver att hon har haft (och har) ett öppet sinne för kulturens språk. För mig har hon alltid varit lätt att samarbeta med. Sen har hon sina svaga sidor, men det har vi alla.Ja jag har mött dessa hennes fruktansvärda svaga sidor. Hon har varit en plåga för mig. Hon har sett till att jag inte får vara präst. Hon har drivit mig till ruinens brant. Hon betraktar mina insatser i stiftet som en nullitet. Får en biskop med en så subjektiv avsky för en präst och tillintetgöra hans vilja att vara ett litet redskap i Guds kyrka?P g a min ålder anser hon att jag är olämplig att vara präst. Hon har varit ett gissel för Stockholms stift. Jag hade önskat att Du med Ditt sinne för kyrkoförnyelse skulle få efterträda henne . Men stiftets präster utsåg hennes like. Stockholms stift är nöjt med passivitetens dödsmärke.Biskop Krook gjorde sig själv med sin vetorätt att inte vilja upprätta en fallen präst till en protestanstisk påve. Hennes bannlysning av mig har nu fastställts av Kyrkans domstol. Bannlysningen står fast och den nya biskopen vill inte upphäva den.Jag tänker inte tacka biskop Krook för hennes passiva ledning av Stockholms stift . Hon har successivt under 11 år berövat stiftet den framtidsvisshet som biskoparna Björkkvist, Ljungberg, Ström och Carlzon gav oss.

Jonas säger
29 oktober 2009 – 09:48

Bra skrivet om Alla helgons dag och Alla själars dag! Håller jag med om. Vi borde i Svenska kyrkan även mer ägna oss åt helgonen, Maximilan Kolbe är verkligen ett helgon i sann bemärkelse, en martyr, som vi har i vår närtid. Jag är även glad för vår egen heliga Birgitta, och att man i Blåkyrkan i Vadstena fortfarade har hennes reliker där så att både vi och katolikerna kan knäböja vid skrinet och be att hon ber för oss där hon befinner sig med alla de andra heliga och och änglarna i Himlen.

Andreas Holmberg säger
29 oktober 2009 – 10:38

Ojdå, Per-Ola! Nog får du tjäna Gud i det allmänna prästadömet, vad än biskopen och andra tycker om din lämplighet för det särskilda. Du kanske faktiskt har fler svaga sidor än Caroline, alldeles bortsett från din ålder? För övrigt, Åke och Jonas, behöver vi inte alls begränsa helgonfirandet till dem påven behagat utnämna. Det har han ingen rätt till - det är bara Gud som definitivt kan salig- och helgonförklara en människa. Hur är det man säger: "Aldrig mindre än hopp vid den störste syndares bår, och aldrig mera än hopp..."Fast nu säger ju Bo Setterlind att "det finns ingen död som ej bytes i glädje" och den texten presenteras som ett gudsord på omslaget till Verbums nya bok om begravningar. Är inte det att ge betydligt MERA än hopp? Och har vi täckning för det löftet? Är täckningen här lika dålig som för den Gudomliga välsignelsen av en direkt sexuell relation mellan två av samma kön - övriga relationsinslag är ju som sagt helt okontroversiella - kan man onekligen undra om det Svenska kyrkan sysslar med är lite av bondfångeri. Vi ger vad kunden vill ha och betalar för - lite kyrkoavgiftsavlat för en saligförklaring till Allhelgona? - men vi hade ju en Uppdragsgivare som vi framför allt skulle lyssna till, eller hur?

Lars Flemström säger
30 oktober 2009 – 11:35

Enligt minst en av Svenska kyrkans bekännelseskrifter ska man inte be till helgon. Och om vi ska det, finns det väl fler svenska helgon än den heliga Birgitta, även om den katolska utanförskapskyrkan i Sverige inte behagar erkänna dem.I Uppsala mötes beslut från 1593, som är en av Svenska kyrkans bekännelseskrifter, avråds bestämt från helgonbön. För det första är det inte alls säkert att helgonen hör våra böner. Och för det andra är det inte alls säkert, om de råkar höra våra böner, att de lägger fram våra böner inför Gud.Och om vi ändå ska be till helgon, så vi väl ändå gå till vår egen kyrkas historia. Ett helgon som det bads flitigt till i det medeltida Sverige var Jesu mormor, Sant Anna. Hon lade fram svenskarnas böner inför sin dotter, jungfru Maria. Så går det när man ber genom ombud. Det blir rena stafettloppet. Men jag har inget emot att Svenska kyrkan återvänder till sina egna medeltida rötter. Om det nu ska bes till helgon.I Sverige kom de kvinnliga helgonen att användas som en kristen förpackning av den kvarlevande tron på de kvinnliga hednagudarna. Och det är samma sak i andra länder, exempelvis latinarmerika, där de gamla inkagudarna gömmer sig bakom helgonen. Vilket är förklaringen till att Katolska kyrkan i Latinamerika håller på att utraderas.

Revd Philip Cochrane säger
31 oktober 2009 – 03:03

It was a privelage for me to attend this Mass as a representative of the Diocese of Portsmouth and part of the world wide church. It was very moving to be a part of this special day as +Caroline yielded up the symbols of office.As for the element on Saints - for us, we are inspired by their example but have access to the Father, through the Son, in the power of the Holy Spirit.Greetings in Christ to you all!

Per-Ola Larsson säger
31 oktober 2009 – 09:31

Replik till Andreas Holmberg:Visst har jag många svagheter. Jag ställer gärna upp i en dialog för att komma till rätta med mina problem. Men nu gällde det Åkes helgonförklaring av sin biskop. Min uppfattning av biskop Krook är helt annorlunda. Jag ville bara balansera den uppfattningen med biskopens omotiverade bannlysning av mig. Biskop Krook har övertagit påvens roll i Stockholm: att helgonförklara dem hon tycker om och bannlysa förhatliga präster.

Jonas säger
1 november 2009 – 12:32

Andreas Holmberg, om nu Svenska kyrkans bekännelseskrifter spelar en sådan roll, varför har vi nu äktenskap mellan par av samma kön?! Även oaktat detta är det enligt min mening utifrån bekännelseskrifterna såsom de får tolkas inte förbjudet att be till helgonen om deras förböner, och det är något som vi bör göra ännu mer. Det är också i enlighet med Svenska kyrkans lära idag att be om helgonens förböner, även om det finns olika uppfattningar om detta, liksom om försoningens sakrament ska räknas som sakrament eller inte (samt prästvigningens sakrament). Det är för övrigt Kyrkan som förklarar personer som helgon. S:ta Birgitta är det enda helgonet i Sverige som är kanoniserat, det innebär inte att man inte kan be om S:t Lars, S:t Eriks och andra lokala helgons förböner. Vad som nu är sagt innebär inte att andra som inte helgonförklarats kan vara heliga inför Gud.

Lars Flemström säger
1 november 2009 – 03:17

Men nu är det väl så här, Jonas, att det är skillnad mellan Uppsala mötes formulering om bön till helgon, och frikyrkornas syn på saken, att det är en bön till avlidna, (underförstått?) att de själva ska ingripa i jordelivet. Hänvisningen till bekännelseskrifterna finner vi i Kyrkoordningens 1 §, som är KO:s portalparagraf. Vilket innebär att vid konkurrens mellan bekännelsen och andra bestämmelser i KO, så är det bekännelsen som gäller. Eller har du som jurist någon annan mening om detta? Men jag ser alltså inte någon uttrycklig förklaring i denna bekännelseskrift att bön till helgon (om endast i avsikt att få deras förbön) skulle vara en synd (avgudadyrkan). Och detta ligger i linje med Svenska kyrkans tradition, som den (under 1500-talet) minst reformerade av de kyrkor som lämnade den universella katolska kyrkan.

Åke Bonnier säger
1 november 2009 – 09:54

Per-Ola,min blogg är knappast platsen att föra en diskussion om varför Du inte får tillbaka rätten att utöva vigningstjänsten. Hur mycket Du än upprepar och uttrycker Din frustration över detta faktum får Du, liksom andra, finna Dig i biskopens beslut. Det handlar inte om att vara någon sorts påve, det handlar om kyrkans ordning som ger biskopen rätt att bestämma vem som ska vigas eller inte vigas och vem som ska ges möjlighet att återfå vigningstjänst och vem som inte ska det. Använd Din kreativitet mer konstruktivt i kyrkans sammanhang. Kyrkan består, tack gode Gud, inte bara av präster. Vi behövs tillsammans för Guds rikes skull, både präster och lekmän, oavsett bakgrund.

Maja säger
2 november 2009 – 08:30

Åh, denna gudomliga utväg att alltid kunna hänvisa till "kyrkans ordning" så fort man får kritik som man inte vill höra på. Men om det är "kyrkans ordning" man kritiserar - så är det väl inte ett vidare bra argument? Och uppmaningen att engagera sig i kyrkan slår in totalt öppna dörrar. Det passar för den som inte vill tänka själv och stå och dela ut psalmböcker som en maskin. Svenska kyrkan tar inte emot något konstruktivt tänkande, det är just det vi kritiserar. Förvisso inte ditt enskilda fel, Åke Bonnier, men absolut något som bör diskuteras på din blogg - överallt - och som SvK, om hon hade nån självinsikt, skulle vara tacksam för. Reella problematiseringar handlar om mer än att snabbt skyla över all kritik med meningslösa truismer som 'präster är också människor' men det är ungefär på den nivån det alltid hamnar.

Per-Ola Larsson säger
3 november 2009 – 10:32

ÅkeVisst skulle jag använda min kreativitet mer konstruktivt i kyrkans sammanhang om inte den diktatoriska biskopen förbjöd mig.Jag har inte längre förtroende för en kyrka som hindrar präster att utveckla sin förnyekseverksamhet för vilken han är prästvigd. Ingen biskop har utfärdat någon varning för att jag skulle ha skött detta prästuppdtag fel. Tvärtom stödde mina 3 första biskopar den. Senare biskopar har inte varit intresserade av den nödvändiga förnyelseverksamheten för stockholmaren i hans sociala situation. De har stannat i en konservativ ordning som förstenats av biskopens oförmåga att utveckla Kyrkan för stockholmaren. Så länge Du inte reserverar Dej i Domkapitlet mot biskop Krooks otättfärdiga beslut att utan annan motivering än att jag är för gammal kommer jag att försöka få upprättelse på Din blogg. Denna fråga måste komma fram i ljuset. Jag har tåligt lidit under Stendahls, Svennungssons och Krooks orättfärdiga och omotiverade mobbning av mej. När jag nu upptäcker att Brunne instämmer denna förnedring orkar jag inte längre vara solidarisk och hålla tyst om förnedringen. Jag ska emellertid följa biskop Krooks råd att skriva memoarer. Då skall mycket komma i ljuset. En så orättfärdig kyrkoordning som Du hänsvisar till och som ger biskopen enväldig makt att förgöra en arbetsvillig präst är förödande för svensk kristenhet