Se, vi går upp till Jerusalem!


I dag har jag varit i Djursholms kapell och firat högmässa. Jag blir inbjuden ca 1 gång per år och kommer med glädje. Kapellkören sjöng och kapellvärd läste text och sedvanligt skötte Ingmar och Inrid von Heine det hela utmärkt. De styr med varm, fast och vänlig hand gudstjänstlivet i kapellet. Det är bara att tacka Gud för deras engagemang och för alla andras engagemang för att få detta fina kapell så levande. Jag anar att Danderyds församling är glad för kapellstiftelsens insatser.

På eftermiddagen var det dags för den första högmässan i S:t jacob på länge. Storkyrkan är stängd och allt gudstjänstliv har flyttats ned till S:t Jacob. I går firade vi en fin förbönsmässa där lilla Alice döptes och idag var det alltså dags för högmässa enligt ”konstens alla regler”. Vår ungdomskör sjöng under Mikael Wedars ledning. Oh, så underbart de sjöng!!! Evangelietexten handlade om kvinnan vid Sykars brunn, en text som handlar om att Jesus kan förvandla vårt eget liv, ge oss ny syn på oss själva och ny syn på Honom. Det är en fantastisk text och oerhört utmanande.

I morgon bitti är det dags att fara till Jerusalem. Jo, vi är ett gäng präster och andra medarbetare från Stockholms domkyrkoförsamling som ska fara för att fördjupa församlingens profil av religionsdialog och ekumenik. Vi bor på Svenska teologiska institutet och kanske kommer jag att blogga från Jerusalem, tankar som väcks i den stad där tre religioner ska samsas. Det är sannerligen en knepig stad och underbar på en gång. Den är knepig därför att den ständigt påminner om spänningen mellan palestinier och israeler. Muren finns där fysiskt påtaglig och skyddar mot självmordsbombare och andra terrorister samtidigt som den inkräktar på palestinsk mark. Det är sannerligen inte enkelt att förstå dess existens. Så många oskyldiga människor drabbas av den israeliska militärens obegripliga behandling av vanliga civila, och samtidigt, åter igen – muren har gjort att självmordsattentaten minskar. Varje mynt har två sidor. Nu ska vi i vilket fall igenom muren, igenom spärrarna på Jerusalemssidan för att komma till Betlehem. Det är med stor glädje jag far till det Heliga Landet och jag hoppas att denna resa ska bära frukt i vår församling.

Se, vi går upp till Jerusalem…

2 kommentarer

Sofia säger
18 januari 2010 – 05:47

Var det inte ni som hade dåligt med pengar? Vad är det för fel på kursgårdar i Sörmland?

Lars Flemström säger
19 januari 2010 – 01:03

Svenska teologiska insitutet i Jerusalem är väl öht ingen kristen inrättning? Verksamheten verkar ju gå ut på att förvränga historia och förtala traditionell kristen tro.