Archive for oktober, 2011

Okt 30

Kom och var med!

 

”Gud är inte kristen…

Åke Bonniers samtalsserie fortsätter i november.

2/11 kl 18.00 Gud är inte kristen…men Gud är inkarnerad.
Vad innebär det att tro att Jesus är Guds Son? Vem var han egentligen och vad kan han betyda för oss?

Seminarieledare: domprost Åke Bonnier
Plats: Storkyrkans samlingsrum, kostnadsfritt.
Välkommen som du är! Det enda som krävs är lite nyfikenhet.”

(hämtat från Stockholms domkyrkoförsamlings hemsida www.stockholmsdomkyrkoforsamling.se )

Filed Under: Okategoriserade

Att viga eller inte viga…

Okt 26

Nu pågår kyrkomötet. En av frågorna som kommer att debatteras är om präster ska kunna avsäga sig sin vigselrätt. Anledningen är att några präster redan gjort det med Kammarkollegiets godkännade. En präst i Svenska kyrkan ska naturligtvis kunna förrätta vigselgudstjänster i Svenska kyrkans sammanhang. Men hur ska präster som av övertygelse inte kan viga samkönade par därför att man menar att ordningen med samkönade äktenskap strider mot den kristna äktenskapssynen, kunna ha kvar vigselrätten men ändå inte behöva viga samkönade par?

Jag menar att man måste hitta en lösning för dem som vigts till präster innan ordningen gällande samkönade vigslar infördes i Svenska kyrkan. Det måste vara möjligt att kunna avstå från att viga samkönade par och behålla vigselrätten. Däremot kommer det att vara svårt att bli präst i Svenska kyrkan och inte kunna viga samkönade par. Idag är vigselordningen för särkönade par en del av Svenska kyrkans handbok. Handboken är i sin tur ett av flera uttryck för Svenska kyrkans tro och lära, d v s för bekännelsen. Om några år kommer vi med största sannolikhet att i handboken ha en vigselordning som gäller samtliga par som ska vigas i Svenska kyrkan, alltså inte som nu med en ordning för särkönade par och en sorts försöksordning (utanför den ordinarie handboken) för samkönade par. Om den senare blir en del av handboken, och handbokens status kvarstår, innebär det att präster måste kunna förrätta den typen av vigslar som handboken möjliggör, alltså både vigslar för samkönade och särkönade par.

Att helt avsäga sig rätten att viga är att säga att ”det finns ordningar i vår kyrkohandbok som jag inte kan ställa upp på”. ”Därmed finns det (med kyrkohandbokens status som en del av bekännelseskrifterna) en del av Svenska kyrkans bekännelse som jag inte delar”. Den typen av ställningstagande kan inte vara förenligt vare sig med Svenska kyrkans ordning eller Svenska kyrkans lära. En präst som avsäger sig vigselrätten i Svenska kyrkan borde i så fall också avsäga sig rätten att utöva vigningstjänsten eller av domkapitlen bedömas som olämplig att inneha rätten att utöva vigningstjänsten (= fråntas det som tidigare kallades prästämbetet).

För att vigas till präst i Svenska kyrkan krävs det att man har en egen inre kallelse att vara präst i Svenska kyrkan. Många personer upplever att de har den kallelsen. Till den individuella  kallelsen kommer den yttre kallelsen där Svenska kyrkan, ytterst genom stiftets biskop, prövar om den personen som har den inre kallelsen också har den yttre kallelsen d v s om personen skulle passa till att vara präst i Svenska kyrkan. Det är en noggrann process som leder till att en del får nej. Det är ju ingen mänsklig rättighet att vara präst i Svenska kyrkan. Man måste helt och fullt kunna tjänstgöra i Svenska kyrkan utifrån de ordningar som gäller. Detta är inte konstigt. Så är det också i t ex Romersk katolska kyrkan. Man måste kunna ställa upp på de ordningar som gäller och den bekännelse som gäller.

Alltså: De präster som avsäger sig vigselrätten borde därför, av domkapitlen, fråntas rätten att utöva vigningstjänsten.

Filed Under: Okategoriserade

Var går gränsen?

Okt 20

Åter igen har en jagad person dödats, denna gång en avsatt president i Libyen.

Jag gläds med det Libyska folket och samtidigt så är det åter igen någonting inom mig som protesterar. Vilken rätt har vi att avsluta liv? Utrikesminister Clinton i USA sa att det gällde att få tag på Gadaffi, död eller levande. Kort sagt: hon godkände att han dödades. Var går gränsen? Kan vi som kristna anse att det finns tillfällen när livet måste avslutas för någon? Var går gränsen? Vilka liv får vi ta? Var går gränsen? Frågan är så svår.

 Visst finns det argument för att en sådan som Gadaffi inte ska få leva. Men, samtidigt: är det värsta straffet att dö? Eller vore en rättegång bättre och livstids fängelse? Är ett människoliv ovärderligt? Ja, säger den kristna tron. Du är gränslöst värdefull. gränslöst älskad. Gäller det Gadaffi också? Hur konstigt det än känns att skriva det eller säga det så gäller det alla. Även Gadaffi var gränslöst älskad av Gud.  Men jag är inte säker på att han såg detta, att han kunde ta emot det och framför allt kunde han inte se att andra människor var det, att andra människor vär gränslöst värdefulla. Han var blockerad, han liksom så många andra terror- och våldsfylda människor.

Men vi då, som hävdar att Jesus Kristus, genom sin död och sin uppståndelse visat på Guds kärlek till oss människor, också till Gadaffi, vilken rätt har vi att säga att det är bra att han är död. För någonstans inom tycker jag naturligtvis att det är bra därför att hans död, förhoppningsvis, leder till en snabbare uppbyggnad av Libyen och ett bättre liv för så många andra. Men, åter igen, var går gränsen?

Filed Under: Okategoriserade

Och ljuset lyser i mörkret

Okt 18

För några dagar sedan var hustrun och jag i Köpenhamn. ”Det är årets mest spännande kväll”, sa en god vän när vi samtalade. Vi hade lyckats pricka in kulturnatten i Köpenhamn. Efter middagen begav vi oss ut på stan och tittade på människor som köade för det ena evenemanget efter det andra. Sammanhang var öppna (typ kungliga slottet etc) som inte annars öppnar upp för allmänheten. Museer, affärer, kyrkor höll öppet och extraöppet. Komers och kultur samsades med olika specialerbjudanden och folket trängde på. Kyrkan fanns på plats med möjligheter för barn att tävla i drickabacksklättring. En flicka hängde i en säkerhetssele och klättrade upp för knappt 20 backar. Jag skulle sannerligen inte kunna göra om det. Men kyrkan fanns också på plats med sitt sedvanliga program på Ströget, i den sedvanligt nattöppna kyrkan.

Hustrun och jag passerade och gick in i den fullsatta kyrkan. En stilla mässa pågick och vi som kom in välkomnades av präst och andra som delade ut smala vaxljus som vi kunde tända och sitta med så länge vi ville och det var möjligt. Människor trängdes vid ingången. Man ville stå en stund, komma bort från Strögets kommers och bara vara, bara låta den längtan som jag tror finns inom oss alla få några sekunders tillfredsställelse. Jag tänker nu efteråt osökt på kyrkofadern Augustinus som skriver: Du o Gud har skapat mig till Dig och mitt hjärta är oroligt tills dess det finner vila i Dig.

En stunds själslig vila – vila för våra oroliga hjärtan – tror jag vi fann allihop som var där. Den nattöppna strögetkyrkan blev som en refug mitt i tillvarons krävande ström. I kulturnattens mörker var mycket öppet och mycket tillåtet. Man kunde köpa ett kulturpass som gav inträde till olika aktiviteter, ett pass som gjorde det möjligt att komma in, att få delta. I det månghövdade gudstjänstsammanhanget behövdes inget pass, bara en längtan. Och längtan fanns!

Och längtan finns – och allas vår stora utmaning som Kyrka är att möta den längtan. För vi har ett svar, ett svar som håller både då det är dag och då det är natt. Låt oss vara tydliga med det svaret. Det finns ett svar för den som söker. Det finns ett svar för den som som längtar. I den mörklagda kyrkan på Ströget anades detta tydligt i vaxljusens lågor, i sången, musiken, stillheten. Det fanns en Närvaro!

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det! (Joh 1:5)

Kort paus!

Okt 7

Förr i tiden, när jag var barn och vistades en vecka på högfjällshotell och lyssnade till dansband, kunde de efter några låtar säga i mikrofonen: ”Kort paus!” Den korta pausen kunde vara en halvtimme eller 20 minuter eller kanske bara 10 minuter. Sedan återkom de med förnyade krafter och spelade vidare.

Nu kommer jag att göra en kort paus på en vecka drygt och återkommer i bloggvärlden den 17 oktober eller i alla fall i den veckan!

Allt gott till Er alla!

Åke

Filed Under: Okategoriserade

Efter tandborstningen!

Okt 7

Innan jag skriver något om det som rubriken antyder vill jag uttrycka min glädje över att Tomas Tranströmer har fått årets Nobellpris i ltteratur. Liksom säkerligen många andra bloggare och twittrare och hemsidesskribenter, journalister, insändarskribenter, allmänna tyckare, så gläds även jag över att det är en svensk poet, en på många sätt tillgänglig poet, en poet som uttrycker andliga tankar och som tolkar livets viktiga frågor på ett fantastiskt sätt som fått priset. En av mina favoritdikter är Romanska bågar som återfinns i många sammanhang. Läs den och meditera över den!

Men nu något om vad som bör göras efter tandborstningen varje dag. Jo, då ska Du ställa Dig framför badrumsspegeln och stirra in i Dina egna ögon och säga högt till Dig själv: ”Jag är oändligt älskad”. Detta är grundbudskapet i den kristna tron. Det är för kärleks skull som Gud skapar världen. Det är för kärleks skull som Gud blir människa. Det är för kärleks skull som Jesus Kristus ger sitt liv för oss i både ord och handling. Det är för kärleks skull som han låter sig spikas upp på korset. Det är för kärleks skull som han uppstår igen ifrån de döda. Det är för kärleks skull som han är mitt ibland oss. Den kärlek det handlar om är den gudomliga kärleken som ”inte söker sitt” (1 Kor 13), som inte värderar efter förtjänst, efter engagemang, efter produktivitet etc, en kärlek som inte går att stoppa, som inte ens döden kan stoppa.

Kort sagt handlar Guds kärlek om nåd, den nåd vi får öppna oss för, den nåd som bär också när allting annat sviker och bedrar. Detta är något vi behöver påminnas om, öppna oss för. För den ”vanlige” svensken verkar detta vara svårt och samtidigt är det just detta som så många längtar efter. På en gång syndare och rättfärdig, säger Martin Luther. Så är människans sitaution. Att vi är syndare, att vi gör, säger, tänker en massa saker som vi kanske inte borde göra säga eller tänka, det är vi nog alla medvetna om. Kort sagt: det finns ett sorts syndamedvetande hos den ”vanliga svensken” ett syndamedvetande som handlar om nedvärdering av det egna jaget. Även de s k underlåtenhetssynderna tycks vi vara medvetna om. ”Jag borde ha gjort eller sagt…”. Men nåden, den upprättande nåden är svårare för oss. Därför behöver vi stunden efter tandborstningen där vi får se in i våra egna ögon och säga de upprättande orden om vårt eget värde.

På söndagen (efter tandborstningen :-)) får vi komma till kyrkan som dem vi är, öppna oss för Guds nåd och bejaka att vi är älskade, att vi får leva av och i nåden, att vi är, med kyrkligt fikonspråk, ”rättfärdiggjorda”. Detta är vår dubbla natur. Vi är både det ena och det andra. Det ena vet vi och kanske tyngs av. Det andra behöver vi påminnas om!

Efter tandborstningen!

Filed Under: Efter tandborstningen

Happy, happy?

Okt 2

För en liten tid sedan kom en bok om 10 kvinnors erfarenhet av skilsmässa ut. ”Happy, happy – en bok om skilsmässa” heter den. Om boken står det:”I antologin Happy, happy – en bok om skilsmässa bjuds läsaren på en annan bild av separation än den som vanligtvis ges. Det är berättelser om skilsmässor som positiva och berikande erfarenheter. En bok som vill stärka och inspirera alla som tagit steget – och alla som kanske funderar på att ta det…”

Jag har inte läst den men hört en del om den, läst en del om den och varit på ett seminarium på bokmässan i Göteborg där bl a författarna Maria Sveland och Katarina Wennstam samtalade om boken och om skilsmässan.

Svenska kyrkan accepterar skilsmässan som något som ibland kan vara nödvändigt. Att tvinga (hur man nu kan göra det?) ett par att fortsätta sitt äktenskap där paret kanske inte talar med varandra eller bara säger vedervärdiga saker till och om varandra – till vilken nytta är det? Att tillåta paret att leva separerat men inte, i kyrkans sammanhang, godkänna skilsmässan annat än om det finns väldigt speciella skäl och som ska utredas av en kyrkojuridisk instans, är heller inte särskilt bra.

Svenska kyrkans hållning (undantag finns säkert) är att det är bättre för alla om ett par får gå skilda vägar både utifrån svensk lagstiftning och utifrån kyrkans syn på äktenskapet om äktenskapet är dött. Nog för att jag tror på de dödas uppståndelse men då det gäller äktenskap som helt och hållet havererat är det bättre för alla parter (inklusive ev. barn) att nya vägar och nya möjligheter ges.

Huvudhållningen i Svenska kyrkan är att vi viger frånskilda personer. Nåden  och möjligheten att få börja om i ett nytt äktenskap måste, menar jag, få gälla framför allt annat. Guds nåd handlar om att en frånskild man eller en frånskild kvinna måste kunna få gifta sig igen med den man älskar, med den man vill dela sitt fortsatta liv med.

Skilsmässan är ingen enkel sak. Kanske är en skilsmässa inte bara ”Happy, happy”? En stor smärta finns med i processen, misslyckandets smärta. I bästa fall (obs) kan skilsmässan sedan leda till förnyade goda relationer där man igen kan tala med varandra, kanske t o m umgås, kanske t o m ha roligt tillsammans och tillsammans med barnen. Men allt detta är bara ”i bästa fall”.

Jag har tidigare skrivit om äktenskapet och kyrkan vill värna äktenskapet. Vi tror och tycker  att äktenskapet är en bra samlevnadsform. Därför vill vi värna äktenskapet och vi präster vill gärna vara en samtalsresurs, självklart inför själva vigseln men också lika självklart under pågående äktenskap.
Om ett par vill leva ihop tills döden skiljer paret åt, behövs naturligtvis gemensam tid och ett gemensamt intresse av att vilja vårda sitt äktenskap. Men det kan också behövas samtalsresurser innn det handlar om att gå skilda vägar. Där kan vi präster fylla en viktig funktion.

Det är viktigt att vårda sitt äktenskap men det är lika viktigt att ingen skuldbeläggs för att man valde skilsmässans väg. Den vägen är inte alltid (kanske sällan..?) Happy, happy. På den vägen, när man är drabbad, behöver man stöd i form av samtal och förbön. Där kan och vill kyrkan på många sätt vara en medvandrare.

Filed Under: Happy