Vill Du se samtalet mellan Ulf Ekman och mig ? Gå in på http://www.stefansward.se/
Det blev en lyckad kväll med ett bra samtal! Tack till alla inblandade!
PrenumereraÅke Bonnier
Jag är präst i Svenska kyrkan sedan 1984, gift och har två vuxna döttrar.
Vill Du se samtalet mellan Ulf Ekman och mig ? Gå in på http://www.stefansward.se/
Det blev en lyckad kväll med ett bra samtal! Tack till alla inblandade!
På podiet sitter tre herrar och representerar Gud.
Jag tänker att ”Så här talar och tänker Den Helige Ande i Sverige i dag. Gud har kallat samman dessa gentlemän för att visa oss gräsrötter hur vi ska tala, tänka och uppföra oss i Guds namn.”
De tre bär eleganta dräkter och uppförandet är (som anstår gentlemän) oklanderligt. De tillhör de den eleganta världen, det mondäna sällskapslivet i vårt land. Det lågmälda kultiverade samtalstonen tyder på bildning.
Här blir Jesus en gentleman; redbar i affärer, med omsorg om sina anställda i kyrka och samhälle. Gud tycks ha lyft upp dessa gentlemän över oss gräsrötter för att motivera ett kristet förvaltarskap.
I kväll fick vi äntligen svaret på frågan vad kristen tro egentligen är: Jesus är en gentleman!
Han dog för mänskligheten och återuppstod från de döda. Jesus är sann Gud och sann människa.
– Men det är ju många gudar som dör och återuppstår, viskar demoner i mitt öra samtidigt som jag följer Swärd, Bonnier och Ekman på web-tv. Innan kristendomen gjorde entré fanns i Egypten en föreställning om Osiris såsom en gud som också led och dog för människosläktet, fortsätter demonerna, nu lite ivrigare än tidigare.
– Stopp där! tänker jag högt. Det är inte ovanligt att gudar dör och återuppstår.
Visst kan Jesus skaka hand med Dionysos, Asklepios, Apollonios från Tyana, Herakles, Tammuz från Babylon, Adonis från Fenicien och Attis från Frygien.
Jag har kollat fakta där alla har dött och återuppstått.
Men ingen av dem är en gentleman! Jesus är unik!
Nu vill jag genast gå ut i världen och göra alla till gentlemän. I Jesu namn. Amen!
Men så hejdar jag mig, jag är ingen gentleman. Jag får nog lugna mig en smula och börja läsa bloggarna som Swärd, Bonnier och Ekman skriver på.
Om jag ställer lika bra frågor som Stefan Swärd ska det nog kunna bli en gentleman av mig. Nu är jag mest en oliktänkande kristen och en slashas.
Bengt, vad är det du vill säga?
Jag representerar Kristi kropp, som red in i Jerusalem på en åsna.
Och jag är den där lilla cellen i Kristi kropp som inte är lyckad i affärer, saknar alla tecken på framgång och till råga på allt är jag oliktänkande kristen (men inte som strategi utan mer som medfödd egenskap).
Den enda bön jag kan är den Herren vill att jag ska be: Fader vår.
Så vad är det jag vill säga?
Sanningen rakt och enkelt! Ödmjukt tolkad och framvaskad av Bibeln. Men utan kyrkotraditioner.
Jag vill beskriva, inte förklara.
Jag är på spaning efter Kristi kropp och människor att dela Nattvarden med. Det gör jag inte med vem som helst.
Att formulera kristen tro är att beskriva en personlig relation till Kristi kropp. Inte en kyrka eller trossamfund. I min kommentar prövade en Jesusbild och fann ett stort nöje i att presentera honom som gentleman. En sann gentleman!
Jesus kom till oss sjuka, fattiga och små. Och riktigt frisk är jag väl ännu inte. Trots min djupa tro lider jag fortfarande av synden.
Jesus är en gentleman och jag är en trashank utan egna ambitioner. Det är vad kristen tro är. Han är den ende Gud som vill umgås med sådana som jag. Som det står i Jakobsbrevet 4:8: ”Närma er Gud, och han skall närma sig er.[...].
Mammon och de andra gudarna har gjort vissa närmanden men de saknar Jesus subtila känsla för kärleken i språket och handling. Så det fick bli Jesus. Fattar du?
Rättelse: I min kommentar prövade ”jag” en Jesusbild… ska det vara. Ursäkta.
Du skriver: ”Jag är på spaning efter Kristi kropp och människor att dela Nattvarden med. Det gör jag inte med vem som helst.”
Det skrämmer mig…. Menar du att du anser att vissa andra inte är värdiga att dela nattvarden med dig? Att du är den sanna representanten för kristi kropp – och en del av oss andra kanske inte är det?
Och – vad är kyrkans traditioner om inte människor som precis som du velat beskriva sin relation med Gud?
Dessutom kan du fler böner än Herrens bön. Du ber på många sätt.
Du är först ut att fråga om min syn på Kristi kropp, trots att jag skrivit om ämnet i månader på olika bloggar. Du är pionjär. Det gör mig glad.
Vad säger Jesus om oss kristna?
”Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’”
Med kristna som är ”ondskan hantlangare” vägrar jag fira Nattvard. (Mitt personliga ansvar inför Gud att avgöra vem eller vilka dessa personer är.)
Är jag en ”sann representant” för Kristi kropp?
I dag är jag det. Men i morgon vet jag inte. Jag är ingen apostel Petrus som lovar runt och håller tunt: Jesus förutspådde att han skulle förneka Jesus tre gånger innan tuppen gol på långfredagens natt. (Matt 26:34) Visst kan jag komma att förneka Jesus Kristus. Jag är bara människa. Inte Gud. Inte ens apostel.
Vad är Kristi kropp?
Det klassiska svaret lyder ungefär så här:
Församlingen är Kristi kropp. Varje troende är en del av den (Ef 1:22, 2:19–22, Hebr 12:23) Kristi kropp är både lokal och universell och icke begränsad till ett sammanhang, samfund eller rörelse.
Det grekiska ordet ”ekklēsia”, församling, är ett derivat från verbet ”kaleō”, att bjuda in. Läs mer här: http://www.searchgodsword.org/lex/grk/view.cgi?number=1577
Jag är på spaning efter Kristi kropp och människor att ta Nattvarden med; troende som vågar se att Kristi kropp inte är kyrkotraditioner utan en levande kraft genom Den Helige Ande.
Tre gånger har Gud kallat ut sitt folk: från Egypten, Judendomens paragrafrytteri, och nu senast från splittrande kyrkotraditioner. Gud vill samla sina troende, inte kyrkor och samfund.
Men det är inte min sak att bjuda in dig eller någon annan till att församlas i Kristi kropp. Bara Gud kan ropa i ditt hjärta. Men kom ihåg att Nattvarden är den sista gräns som Jesus Kristus drar upp mot Djävulen i kristen tro. I Kristi kropp är du trygg. Här finns rättfärdighet, frid och glädje. Messias är Kristi kropp och syndfri. Den allmänneliga kyrkan är ett verk av människan och full av synd. (Djävulen älskar att ta nattvarden i de flesta kyrkor.)
”Närma er Gud, och han skall närma sig er” står det skrivet i Jakobsbrevet 4:8. I versen innan förklaras varför: ”Böj er alltså under Gud. Stå emot djävulen, och han skall fly för er.”
Den kristna resan börjar med att du flyr Djävulen och går Jesus Kristus till mötes. När du tar Nattvarden flyr Djävulen dig.
Hoppas mina svar inte skrämmer dig! Min fromma förhoppning är att en dag böja knä inför Gud tillsammans med dig och ta fira Nattvard.
Tack för att du frågar!
Tänk så många som kallar sig sanna kristna som är så fokuserade på att markera vilka som är ”fel kristna” eller ”ondskans hantlangare”…
För mig ligger det en hybris i detta. Det ligger inte på oss människor att sortera och/eller döma, det är Guds sak.
Så på vår väg genom livet där vi försöker leva så gott vi kan, men ändå snubblar varje dag, så får vi inte glömma ödmjukheten.
Jag kommer inte att ta på mig ”rättfärdighetens kappa” eftersom den bara är självrättfärdighet.
Jag kommer att fortsätta att fira nattvard tillsammans med vem som helst. För det är Gud som kan välja att verka genom nattvardens mysterium – och vem är då jag att vända ryggen till min nästa?
Förstår du vad du säger? Inte kan du väl ta Nattvarden med vem som helst? Är du lika generös när det gäller sex? Ligger du med vem som helst?
Nattvarden är så nära Gud vi kan komma som sanna kristna. Att våldgästa Herrens måltid är att dra dom över sig enligt Bibeln. Även Svenska kyrkan kräver att man är döpt för att deltaga i Nattvarden om jag minns rätt.
När det gäller min hybris så låter du som judarna som ville stena Jesus och han svarar: ”[...] Står det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar?” (Joh 10:34)
Jesus är nog lite ironisk här eftersom ingen jude (förutom han själv) kunde bli gud. Jag delar den vanlige judens öde.
Men det finns de som försökt leka gudar: Adam och Eva. De ville styra sina liv på egen hand och betalar just nu (och i all evighet) priset för sina medvetna synder. De kommer aldrig in i himlen. De är döda och borta för alltid.
Du ifrågasätter min trovärdighet som sann kristen. Det uppskattar jag, vi ska pröva varandra. Men hur kan det vara fel att sträva efter rättfärdighet, att göra det rätta, att ha rent mjöl i påsen?
Det återstår att se.
Bengt, jag ifrågasätter inte huruvida du är sann kristen eller inte. Just att jag inte gör det är liksom hela poängen med det jag skrev.
Däremot upplever jag att du ifrågasätter andras sanna kristna tro. Och för mig är det inte människans sak att pröva och döma människan, det är Guds – och enbart Guds – sak.
Därför tittar jag mig inte runt vid nattvardsbordet för att avgöra om jag kan ta nattvarden i det sammanhanget eller inte.
Ja, jag kan ta nattvarden med vem som helst.
Nej, jag ligger inte med vem som helst – bara med min man.