Var möter vi Jesus?

Var möter vi Jesus? Det är en fråga som får mångas blickar att riktas uppåt. Himlen, tänker många. I himlen möter vi Jesus själv. Det tror jag också. En gång på den yttersta dagen ska jag få möta min Herre och min mästare ansikte mot ansikte. För mig är Jesus Gud. Fadern, Sonen och den Heliga Anden är ett eller en. Så då, på den yttersta dagen, möter jag Gud själv och bekänner förhoppningsvis, likt Paulus att Jesus Kristus är Herre (Fil 2:11).

Var möter vi Jesus? Kanske tänker vi på mässans gåvor, nattvardens bröd och vin? Jo, där är han. Nattvardens bröd symboliserar inte Jesus själv. Nattavrdens bröd är Kristi kropp, är Jesus i brödets gestalt. Vi får ta emot honom så nära som en smak på vår tunga. Likadant är det med vinet (oavsett alkoholstyrka) i mässans sammanhang. Det är Kristi blod, inte bara som en symbol utan reellt! Hoc est, detta är – säger Martin Luther. Så när vi tar emot Kristi kropp som är för Dig och mig utgiven och Kristi blod som är för Dig och mig utgjutet, tar vi emot Jesus själv. Det är stort!! Det är ett mysterium!

Var möter vi Jesus? Kanske någon tänker: i Bibelordet? Jo, det är klart att när vi läser i Bibeln och låter Ordet forma våra liv är det Jesus själv som är med och formar våra liv. När vi läser i Bibeln och upptäcker att Ordet har med min egen alldeles vanliga och vardagliga vardag att göra, är det Jesus själv som givit oss öppnade ögon. Det är fantastiskt!

Var möter vi Jesus? Kanske är det den allra största utmaningen att se att vi möter Jesus i vår medmänniska. När jag möter någon jag har svårt för är det Jesus jag möter. När jag möter någon som jag tycker mycket om, är det Jesus jag möter. När jag möter någon som jag inte känner, är det Jesus jag möter. Vi får älska Jesus och se Jesus i den andre. Vi får koncentrera oss på Jesus i den andre och uppleva den andre som ett Jesusmöte. Det är sannerligen inte enkelt men det förändrar. Det förändrar synen på den andre. Det förändrar relationen med den andre.

För mig blev detta en erfarenhet när jag satt och samtalade med Ulf Ekman i torsdags kväll. Jag hade aldrig mött honom annat än i mediala sammanhang, d v s läst om honom, studerat framgångsteologin något under 80-talet o s v. Jag hade verkligen mina förutfattade åsikter. Nu satt han där livs levande och var inte den Ulf Ekman jag hade tänkt mig. Jag mötte Jesus, precis som jag gör och gjort i andra människor. Det kan låta en aningen andligt överspänt men det var precis det jag gjorde. Jo, Ulf och jag hade olika uppfattningar. Jo, vi hade olika bibeltolkningar. Jo, vi stod delvis ganska långt ifrån varandra, men vi var bröder i Kristus och det förenade långt mer än något kunde skilja oss åt.

Min bön denna helg när temat är vaksamhet och väntan är att jag ska vara vaksam på Jesus i mina medsyskon, oavsett tro, oavsett andra typer av identiteter. Gud hjälp mig!