I går var jag inbjuden att närvara vid invigningen av ett nytt pastoralt centrum. Det var Stockholms katolska stift under ledning av biskop Anders Arborelius som inbjöd mig, troligen för att detta nya centrum ligger på Brunnsgränd 4 i Gamla stan. Jag blev oerhört väl mottagen, runtvisad, introduecerad till en lång rad katolska präster och lekmän och tillsammans med Lennart Molin från Sverige Kristna Råd och civilminister Stefan Attefall placerad längst fram i det blivande kapellet i samband med biskopens invigningsandakt.
Jag blev glad över denna värme som strömmade emot den lutherska grannen. Än gladare är jag över att det nu finns två trossamfund representerade i Gamla stan där reformationen började. Vi nalkas varandra – inte för att uppslukas av endera parten utan för att finnas tillsammans. Vi har nu våra centra nära varandra. Vår expedition ligger på Stortorget, pastoralcentrets expedition på Brunnsgatan, ett ”stenkast” från varandra.
Visst är vi olika med olika syn på äktenskap, med olika syn på påveämbetet, med olika syn på kyrkostruktur (även om vi just där står nära varandra med den episkopala strukturen). Men, samtidigt, vi står nära varandra i tron på vår Herre och Mästare Jesus Kristus. Så länge Han får vara vårt centrum, vår utgångpunkt och vårt riktmärke, den som bär och den som omsluter, kommer vi alltid att finnas nära varandra.
När olika röster har höjts i oro över kyrkans profil, vart Svenska kyrkan är på väg, vill jag säga, vis av samtal med både biskopar, präster och lekmän, att kyrkan ÄR på väg och kommer alltid att vara på väg, men så länge vi har ett klart och tydligt centrum i Jesus Kristus – Gud inkarnerad, korsfäst, död och uppstånden, kan vi vara på väg och utvecklas. Det ligger i reformationens väsen att vara ständigt pågående. Men centrum måste vara klart och tydligt. Åter igen: Solus Christus, Sola Fide, Sola Gratia, Sola Scriptura och Sole Deo Gloria! Där och endast där har vi vårt centrum. Utifrån det kan vi föra dialog med var och en som vill föra dialog, i stolthet och öppenhet. Då är det inte farligt för vi vet var vi har vårt centrum.
Kära katolska grannar, välkomna till Gamla stan – platsen där reformationen startade!