Var hälsad Herrens moder!


Så var det bara något drygt dygn kvar innan luckan öppnas i Storkyrkan. Nej, det är inte klockornas luckor jag tänker på. De öppnas varje dag vid klockringning. Jag tänker på den lucka i väggen som föreställer det stall i vilket Maria födde sitt förstfödda barn, enligt evangelisten Lukas. Under adventstiden har Maria suttit på en åsna och ridit med Josef bredvid sig. Maria är tjock beroende på att hon är gravid. På lördag kan man se att Maria inte längre är gravid, att ett litet nyfött barn ligger lindat i en krubba och att Josef står bredvid henne. Jag gläds åt julens budskap och fascineras över Marias både mod och engagemang. Hon, en syster till oss alla, som delat så mycket smärta och svårigheter, gjorde allt detta för att göra Guds vilja. Hur mycket är jag beredd att satsa för att i mitt liv göra Guds vilja? Ibland kanske, kanske t o m ofta – men alltför ofta handlar det kanske om min egen vilja.

Maria, min syster i nöden och min syster i utmaningen, får vara en förebild. Jag har bara ett liv och det är här och nu. Jag vet så väldigt lite om morgondagen. Jag kan hoppas, jag kan längta, jag kan tro, men livet är det som pågår just nu. Därför gäller det att leva det, att vara i det innevarande mer än i det som har varit eller i det som ska komma.

Maria får vara min utmanerska och också den som visar mig på det allra viktigaste – att ge Jesus själv till mina medmänniskor, att leva kärleken i en värld som i allra högsta grad behöver detta. Mina systrar och bröder i den katolska kyrkan är mer vana vid Maria än vad vi i den lutherska traditionen har varit. Nu talar vi högre om henne. Det är bra (och lutherskt eftersom Martin Luther höll Maria högt)! Hon behövs som inspiratör – hon som var Herrens moder! Må hon vara hälsad denna jul och framöver!

Kära bloggläsare,

Med dessa tankar önskar jag var och en av er en riktigt God Jul!

Åke

3 kommentarer

Jonas säger
22 december 2011 – 07:16

Bra! Vill börja med att återge den älskade psalmens första vers (i den ursprungliga versionen). Var hälsad, Herrens moder, o Maria, Höglovade på Jorden, o Maria. Träd fram o Kerubim, och sjung, o Serafim, sjung med henne Herrens lov, salve, salve, salve Regina (var hälsad [himmelens] drottning). Den saliga jungfrun är i sanning oss och hela Kyrkans förebild i det att genom hennes totala och villkorslösa underkastelse för Guds vilja medverkade till allas vår frälsning genom att säga ja till att låta den Helige Ande avla och själva föda Gud som genom Jesus Kristus blir människa. Som det också sägs i evangeliet prisar vi henne salig, som i denna psalm. Att tala för mycket om Maria torde vara omöjligt i Svenska kyrkan då hon inte på något sätt skymmer Jesus Kristus utan istället lyftar fram honom. Hon sitter också ansikte mot ansikte mot Gud i himlen och ber för oss i denna stund.

Det är bra om Åke och domkyrkoförsamlingen vill medverka till att lyfta fram Maria i Svenska kyrkan.

Vi ber också till Maria om hennes förböner som i Sv Ps 481: O Maria, lär mig dina sånger! Lär mig älska honom som har vandrat genom död och grav till ljusets rike. Du vare lovad, Kristus!

P-A Rudberg säger
23 december 2011 – 07:18

Låt oss inte glömma att Maria inte bara rakt av "underkastade" sig - hennes första reaktion var att ifrågasätta.

Maria är en helt vanlig ung kvinna som säkert hade helt andra planer för sitt liv än som det nu blev. Hon tänkte nog att hon skulle gifta sig med Josef, skaffa barn, sköta hemmet och ingå i den gemenskap som fanns där hon bodde. Hon hade glädjeämnen och bekymmer precis som alla andra.

Och så får hon vara med om något fullständigt oförklarligt. Hennes första reaktion är att ifrågasätta eftersom hon uppfattar hela situationen som smått absurd. Hon söker säkert någon form av rimlig förklaring till det som hon upplever. Men något i det som händer gör ett sådant intryck på henne att hon väljer att tro det otroliga. Hon väljer att inte sätta sig själv i centrum utan ser istället sig själv i en relation. (Även om hon troligen där och då inte uttrycker det så.) Men hon väljer att se Guds behov av henne som en gåva – inte som en börda. Och hon är glad och inte så lite stolt över att få vara behövd mitt i sin enkelhet.

Hon föder Jesus. Hon ser honom växa upp, säkert med samma oro som alla föräldrar sett sina barn växa upp genom alla tider.
Hon kanske aldrig förstår hela vidden av sin roll och av det som händer. För Jesus är ju och förblir den lille krabat som hon ammade, som kom till henne när han trillat och skrapat upp knäna.

Och allt oftare så undrar jag vad det är Maria upplever när hon står vid korset. Vem är det hon ser – Guds son eller hennes lille kille?

Anders Gunnarsson säger
24 december 2011 – 08:19

Hell dig Maria, full av nåd...

God Jul!