Må vi aldrig tiga! Må vi alltid kämpa!


Djupt tagen av stundens allvar, djup och utmaning lämnade jag för en stund sedan Stockholms stora synagoga. Vi har idag firat Raoul Wallenbergs 100- årsjubileum ( ett jubileum som kommer att uppmärksammas på olika sätt hela året) och förintelsens minnesdag. Egentligen är förintelsens minnesdag imorgon men då firas Sabbat i synagogan och i många judiska hem så då är det svårare att ha en åminnelse på det sätt som var idag. Kanske har Ni som läser min blogg sett direktsändningen som var på TV2 kl 18.00? Kanske greps Ni lika mycket som jag? Ljuständning, tal av olika sorter, sång och musik och bön och en fylld synagoga med överlevande och släktingar till överlevande, hedersgäster från regering och riksdag, Israels ambassadör, tidigare statsminister Göran Persson som tog initiativet till den bok om förintelsen som delades ut till alla niondeklassister för många år sedan och som nu fick ett hedersdiplom från föreningen för de överlevande, och med kungen och drottningen närvarande. Det var en stark och viktig stund, en manifestation inte bara till åminnelse utan en manifestation mot all antisemitism och främlingsfientlighet som slår ut som pestbölder på många håll i Sverige och där Raoul Wallenberg har blivit en förebild för oss alla i att stå upp. ”Jag har inget val”. Orden är hans. Måtte de orden också vara på våra läppar i kampen mot antisemitismens och främlingsfientlighetens djävulska tryne som dyker upp i både väntade och oväntade sammanhang!

Vi må ha olika gudsuppfattningar, vi må ha olika tolkningar av de heliga skrifterna, vi må ha olika sakramentssyner och andra trosuppfattningar, men låt oss tillsammans oavsett tro, oavsett tolkningstankar stå upp för ett samhälle där människovärde och respekt får prägla vår syn på varandra. Låt oss som delar den monoteistiska traditionen och tillsammans med alla andra gudstroende stå upp för ett samhälle där vi kan glädjas tillsammans över varandras trosutövningar! Låt oss som är bröder och systrar stå upp för ett samhälle i regnbågens alla färger där vi, bildligt talat (och kanske också bokstavligt i olika sammanhang) vandrar hand i hand i ett Sverige som har generositeten som grundprincip, som står upp mot främlingshat, mot våld och förtryck i alla dess former! Må min egen kyrka tala högt om detta i ord och handling tillsammans med många, många andra.  Ja, må vi aldrig tiga! Må vi alltid kämpa!

Gud, Du som är fredens och fridens Gud, Du som visat oss på att kärleken alltid är större, ge oss, Dina barn, kraft och mod att stå upp för Ditt rike, för shalom i det samhälle och i det sammanhang där vi lever, rör oss och är till. Amen

7 kommentarer

Sven Andersson säger
26 januari 2012 – 10:43

Skulle vilja tro på Ditt verkliga engagemang, men har läst för mycket av allmänt
religions-svammel för att tolka detta såsom sant kristligt engagemang.
Måtte Gud förbarma sig och ge oss en trogen kyrka med d:o präster och förkunnare!

Åke Bonnier säger
27 januari 2012 – 09:38

Bäste Sven,
Jag instämmer i bönen för kyrkan och dess förkunnare men tycker nog att den första meningen i Ditt inlägg säger mer om "någon annan" än om mig. Möjligen tyder Din inledning på att Du inte känner mig, mitt engagemang och min brinnande Kristustro. Men var då försiktigare i omdömet!
Vänliga hälsningar

Åke

Mats Hermansson säger
28 januari 2012 – 07:22

Åke, tack för dina rader här. Dels för att jag kände att jag fick vara med på en viktig stund i Synagogan i Stockholm, fast jag bor ute på en ö i havet. Och dels för att du så ärligt - och härligt - visar på ett livsviktigt engagemang för kyrkan - men också för varje människa.
Däremot har jag väldigt svårt att förstå vad du Sven Andersson är ute efter. Vad driver dig att skriva som du gör? Ställ dig framför en spegel och fråga just så.

Rickard säger
29 januari 2012 – 12:52

Allmänt "religions-svammel" ? Sven Andersson ska inte kasta sten i glashus ! En del som läser och kommenterar på denna blogg tycks endast göra det i syfte att angripa och svartmåla Åke om och om och om igen. Sven Andersson är en av dom. Okej nu tror jag att Åke skriver medvetet lite "Provocerande" på sin blogg för att han vill få igång en diskussion och debatt. Och ingen människas tro är exakt lik någon annans men varför kan inte ALLA respektera det ? Ska det verkligen vara så svårt att föra dialog om religion och trosuppfattningar sansat. Och det är inte Åke som har problem med respekten, han har visat om och om igen i denna blogg att han är duktig på att debattera och klarar av att föra ut sin tro och samtidigt ha respekt för människor som har en annan tro vilket en del andra inte klarar av..........

P-A Rudberg säger
29 januari 2012 – 05:07

Jag vill lyfta fram det Åke skriver om att vi är bröder och systrar.
Vi har alla en och samma far, oavsett vad vi väljer att kalla honom. Ingen finns som inte är skapad av honom. Och vi kan inte välja vem som är vår far när det kommer till kritan.
Därför ska vi möta andra människor som våra bröder och systrar - oupplösligt förenade.

Anders Gunnarsson säger
30 januari 2012 – 07:39

Bra rutet

Sven Andersson säger
6 februari 2012 – 10:36

Vid genomläsningen nu kan jag också tycka att jag varit något tuff. Men då det
gäller synkretism - sammanblandning av olika religioner - så har jag inga fing-
rar att lägga emellan. Jag uppfattar det såsom ett stort hån både emot vår Herre,
Gud och Skapare och emot den eller de andra religioner man blandat in.
Var det inte helt klart enligt LAUSANNEÖVERENSKOMMELSEN att sådant
inte skulle förekomma. I bibeln varnas också för dylikt, om det får ha någon be-
tydelse.