Hoc est…


Orden är Martin Luthers eller egentligen hämtade från den dåvarande nattvarsliturgin på latin – vars betydelse naturligtvis var viktig för honom. De latinska orden betyder ”Detta är” och handlar om nattvardens mysterium. Orden ”Hoc est…”  passar bra idag och under  denna vecka då kyrkoårstemat är Livets bröd. Idag har säkerligen mässor firats i de allra flesta svenskkyrkliga pastoraten. Livets bröd  ges oss i nattvardens mysterium. Jag bekänner att nattvardens bröd och vin inte symboliserar Kristi kropp och blod utan är Kristi kropp och blod. Det är Jesus Kristus själv som vi på ett unikt sätt möter i nattvardens mysterium. Kristi kropp för Dig utgiven. Kristi blod för Dig utgjutet. För Martin Luther var Kristi realpresens viktig. Han säger i sin stora katekes: Vad är nu altarets sakrament? Svar: Det är Herren Kristi sanna lekamen  och blod i och under bröd och vin, genom Kristi ord oss kristna förordnat till att äta och dricka. För mig är mässan viktig och jag skulle önska att fler människor kunde hitta fram till detta livets bröd. Det handlar egentligen inte om hur mycket vi tror eller hur mycket vi kan. Det handlar inte om att vara värdig. Ingen är värdig. Inte jag, inte  heller den frommaste bland fromma. Nattvardens bröd och vin  är ett nådemedel. Det är Guds nåd det handlar om i konkret form. Nattvarden är på det viset ett kärlekstecken. Så älskar Gud Dig och mig att Gud möter oss som en smak på vår tunga. Så nära är Jesus Kristus.  Brödets och vinets sakrament, altarets sakrament, är en måltid vi behöver för vårt dagliga liv. Det ger Dig och mig kraft att orka med vardagens alla göromål.

Det heliga sakramentet är också det djupaste uttrycket för syndernas förlåtelse. Kristus, som möter oss i brödets och vinets mysterium, var och är den som bar allt det som vi misslyckades med, misslyckas med och kommer att misslyckas med. Han bar allt detta  på korset. Allt har han burit för att vi, när vi öppnar oss för Hans nåd, ska kunna ta emot syndernas förlåtelse, Guds upprättelse och Guds bekräftelse av Dig och mig. När vi tar emot Kristi kropp och blod i mässan är det alltså ett uttryck för Guds upprättande kärlek till läkedom och förnyad kraft. Tänk så fantastiskt!

När vi firar mässan gör vi det inte bara lokalt utan också som en del av den världsvida kristna kyrkan med den uppståndne och levande Kristus mitt ibland oss. Någonstans på jorden firas mässans mysterium just nu och kanske går Du själv till en mässa nu i veckan eller kommande söndag. Jag ska fira mässa nu på onsdag morgon i Storkyrkan (08.30 – välkommen att vara med i Olaus Petrikapellet). Där får jag påminna mig om gemenskapen med mina kristna bröder och systrar – en gemenskap som spränger alla gränser. Jo, jag vet att mina katolska bröder och systrar inte får (för sin egen kyrka)ta emot nattvardens gåvor av en luthersk präst och att jag som lutheran inte kan ta emot det konsekrerade brödet av en katolsk präst annat än undantagsvis. Jag vet att vi har regler som gäller just nu och dem ska vi vara lojala mot. Men ändå – trots olika ordningar, trots något olika nattvardsteologier (mellan den katolska nattvardssynen och den evangelisk lutherska skiljer inte så mycket…) finns det inget som kan skilja mig från mina katolska syskon, pingstvänssyskon, missionskyrkosyskon, metodistsyskon, baptistsyskon etc. När jag tar emot Kristi kropp och blod – blir det en påminnelse att trots att en del återstår på den ekumeniska vägen, är vi bröder och systrar i samma familj med Jesus Kristus som vår gemensamma Herre och broder. Sedan är det smärtsamt att vi ännu inte fullt ut kan dela en kyrkogemenskap i mångald. Ännu..!

När vi firar mässan och brödet räcks och vinet delas får jag ta emot bekräftelsens tecken. Jag är älskad som den jag är, jag är älskad med min djupaste identitet utan att jag behöver förställa mig, göra om mig till någon annan för någon annans skull, för att passa in, för att uppfylla vad andra önskar. Det gäller Dig. Det gäller mig. För Dig utgiven! För Dig utgjutet!

Så delas brödet och vinet till var och en som är med och alla får. Det är en utmaning till mig. Jag får dela mitt bröd med min medsyster och medbroder som inte har något bröd. Jag får ge den som är törstig att dricka bara för att hon eller han – oavsett vem och oavsett var, är en medmänniska. Jag tänker på Stig Dagermans underbara ord:

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du
göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva
stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

Det får jag leva konkret och nattvardsmåltiden sänder mig ut i vår värld med fred och bröd åt alla! (Psalm 288 i Den Svenska Psalmboken)

Du och jag behöver altarets sakrament – det heliga bordets gåvor. ”Ordet och Bordet” är centralt för oss som tillhör den evangelisk lutherska kyrkofamiljen.

Ordet och Bordet hör ihop och ger kraft för livet – Livets bröd.

Hoc est..! Tack gode Gud!

7 kommentarer

P-A Rudberg säger
18 mars 2012 – 11:04

Måltiden. Den delade måltiden. Tecknet på att höra till. Att vara sedd.
Det är ett tema som går genom Bibeln - att dela en måltid.
Så ser jag nattvarden.
Jag vet att jag ska tro att på offertanken och på realpresensen. Men för mig är det alltid två saker som möter mig i nattvarden - jag är sedd och jag delar en total gemenskap i tid och rum.

Carl Höglund säger
19 mars 2012 – 01:41

Tycker det är lite märkligt att du tonar ner att din släkt är judar?I bibeln står det ju att gudsfolk är judar!Se resterande styrande släkten i vårt land,är & de kommna ur den judiska släktet!Sen finn de ju de då som gift in sej,men på alla deras viktiga poster sitter det judar!Lite underligt betende........

Åke Bonnier säger
19 mars 2012 – 08:15

Carl Höglund, jag förstår inte din kommentar som dessutom är felaktig. Min släkt har judisk bakgrund men är inte judar. Ingen i min släkt, mig veterligen, är född av en judisk mor eller har konverterat till judendomen. Ingen i min släkt tillhör alltså det judiska folket - inte jag heller. Jag är däremot stolt över min judiska bakgrund och tonar inte ned den. Men just i detta blogginlägg har jag velat hålla fram nattvardens betydelse. Nattvarden har ju sin bakgrund i den judiska traditionen. troligen instiftade Jesus denna måltid under en sedermåltid - alltså den måltiden som judar åt och äter för att fira Israels barns uttåg ur Egypten - från slaveri till frihet. Jesus själv var jude, tillhörde det judiska folket, uppvuxen i en judisk kontext. Han hade inga planer på att konvertera. :-)

Men i mitt blogginlägg är det brödets och vinets mysterium jag vill hålla fram - dess betydelse för mig idag och en möjlighet också för Dig och alla andra.

Andreas Holmberg säger
20 mars 2012 – 01:17

Bra svar till Carl, Åke, och bra att du svarade! Bra bloggpost dessutom - om du alltid vore så här luthersk skulle du gärna få bli stiftschef i Skara!

Som det nu är håller jag på Grenstedt, även om jag tyvärr ser honom som chanslös.

Anders Gunnarsson svarar
21 mars 2024 – 02:12

Om Åke resonerat så här bra i varje fråga skulle han kunna bli katolsk biskop…

Lycka till i Skara

Veni, vidi, Vinci

Mikael Ögren säger
20 mars 2012 – 11:27

Tack för ett fint men framförallt viktigt inlägg! Vilken nåd att vid varje mässfirande få ta del av tidernas största brödunder, det som äger rum när Kristus närvarar där, på altaret, i och under bröd och vin. Vi får, helt oförtjänt, ta emot Kristi fulländade caritaskärlek och sedan, stärkta av den heliga måltiden, gå ut och sprida en föraning av himmelrikets väldoft till vår värld. Än en gång: tack broder!

? säger
26 mars 2012 – 11:38

Tack Åke!
Jag tycker det är mycket som är svårt i och med kyrkan, det tycks så svårt att bara få tro, det handlar väldigt mycket om vetande eller det man tror sig veta om både ditt och datt. Det är så mycket vi behöver stå till svars för istället för styrka varandra i en tro på Jesus Kristus som finns där för oss, nu och i evighet...

? säger
26 mars 2012 – 11:38

Tack Åke!
Jag tycker det är mycket som är svårt i och med kyrkan, det tycks så svårt att bara få tro, det handlar väldigt mycket om vetande eller det man tror sig veta om både ditt och datt. Det är så mycket vi behöver stå till svars för istället för styrka varandra i en tro på Jesus Kristus som finns där för oss, nu och i evighet...

Rifan svarar
29 mars 2024 – 10:26

Det le5ter riktigt srgarimt. Soppa e4r perfekt vintermat, kanske ska gf6ra foccacia till, hittade ett bra recept i bloggen Bagarstugan.Min Elsa kallade soppa ff6r ”plask” ne4r hon var liten…!Kram/Lena