För nästan precis en vecka sedan satt jag tillsammans med prästen Annika Borg, ordförande för Humanisterna Christer Sturmark, en barnkirurg från Göteborg (vars namn jag skamligt nog inte minns i skrivande stund), biskop Eva Brunne, kantor Maynard Gerber från judiska församlingen, Eva Ekselius från judiska församlingen och direktor Madeleine Åhlstedt från S:ta Katharinastiftelsen. Vi samtalade om omskärelsen av nyfödda judiska pojkar. Det var en uppföljning av allt skriftligt debatterande där olika kraftfulla artiklar skrivits och bloggar på nätet (inklusive denna) i ämnet. Nu samtalade vi – lyssnade och delade. Det var ett respektfullt samtal där vi kunde lägga ut vad vi menade mer nyanserat än som skett i skrift. När samtalet var tvunget att avslutas efter nästan tre timmar, var jag glad. Det berodde inte på att det jag, och fler med mig, förespråkar skulle ha vunnit terräng hos meningsmotståndarna. Nej, det handlade inte om det! Det handlade om respekt, lyhördhet och att se att man kan ha olika åsikter baserade på både begripliga och förståndiga tankar. Men man behöver samtalet. Man behöver träffas och dela. När saker skrivs (också då det är välformulerat och utan attacker) blir det så ”svart på vitt”. I ett samtal ser man glimtarna i ögonen och hör nyanserna i rösten. Sådant bidrar till positiva tankar mitt i olikheten.
S:ta Katharinastiftelsen tog initiativ till samtalet. S:ta Katharinastiftelsen tar initiativ till så många samtal och har gjort så sedan den grundades på 1950-talet av Margit Sahlin. Nu är det Madeleine Åhlstedt som sedan 1990-talet är direktor och stiftelsen samlar varje termin många spännande samtalare av olika bakgrund.
Tänk om vi kunde hitta fler samtalsplatser i Svenska kyrkan där vi samlas och samtalar om svåra frågor, frågor som skiljer oss åt, frågor om teologi, om moraletik, om religionsförståelse etc. Vi behöver samtala med varandra över alla gränser. Det handlar inte om att omvända varandra, övertyga varandra utan om att dela med varandra. Vi har mycket att dela med varandra i en ömsesidig respektfull ton.
När detta är sagt vill jag samtidigt understryka att samtalet ska ske med vetskap om att Svenska kyrkan har en ordning i ämbetsfrågan och har också tagit ett beslut i synen på äktenskap. Dessa ordningar består. Men samtalet oss emellan oavsett allt måste få finnas, få fortgå.
Det är alltid bättre att samtala med varandra än skriva om varandra! 🙂
5 kommentarer
P-A Rudberg säger
1 maj 2012 – 11:46Jag är glad att sådana samtal förs.
Och ledsen att ett par av deltagarna i det samtal som du refererar till fortsätter att dra andra som inte delar deras åsikter i smutsen genom att bl a på sina egna bloggar utmåla dem som "fel kristna", innehavare av dolda syften eller bara genom att förlöjliga dem.
Och när man vill få till ett samtal med dem så tiger de som muren och vill absolut inte ha en dialog med någon som uttrycker en annan åsikt.
Robin säger
1 maj 2012 – 11:59Håller i princip med Åke.
Men du skriver också "När detta är sagt vill jag samtidigt understryka att samtalet ska ske med vetskap om att Svenska kyrkan har en ordning i ämbetsfrågan och har också tagit ett beslut i synen på äktenskap. Dessa ordningar består"
Men trots detta antar jag att du fullt ut också respekterar samtal kring beslutet i synen på äktenskapet vilket en majoritet av biskoparna inte stod bakom. Med andra ord hoppas jag du tillåter att man får ifrågasätta nuvarande ordning, i all respekt för de som delar den?
Sen är det ju som du vet ingen ordning som är huggen i sten. Utöver Bibelns tydliga undervisning i frågan, samt kyrkans 2000-åriga historia formulerar KO det inledningsvis så här:
"under kyrkans historia har tron uttryckts i nya formulerade bekännelser när situationen så har krävt det".
Samt...
"Det är en uppgift för enskilda kristna och kyrkan att i varje tid på nytt leva sig in i trons djup och klargöra dess innehåll
Detta innebär att det som är antaget i just denna fråga naturligtvis kan framstå som komplicerat imorgon, därför måste alltid ett levande samtal få existera och få utmana sida vid sida med rådande ordning.
Sven Andersson säger
3 maj 2012 – 12:21Problemet i dessa stycken är ju, att vi anser att det som spikats av Sv.Kyrkan
genom kyrkomöten (av partipolitiskt slag) skall gälla för världens kristna. Detta
även om vi är få beslutare och mera partipolitiskt engagerade än kristna.
Gud är så mycket större än Sv.Kyrkan och mera odemokratisk - kanske helt
diktatorisk, så att det är löjligt att komma inför den "Omätlige" och snacka om
demokrati och vad som är diskussionsbart. Lilla Sverige! Lille Åke!
" GUD ÄR SÅ STOR, SÅ STOR, SVERIGE, ÅKE LITEN".
Petter säger
7 maj 2012 – 06:37Du ställde inte frågan om hur Sturemark bemöter debatten genom att anmäla personer till domkapitlet händelsevis?
P-A Rudberg svarar
19 april 2024 – 11:07Mycket bra Petter!
Frågan ställdes inte heller till andra deltagare hur de bemöter debatten genom att hota människor med åtgärder för att de kritiserat åsikter och debattknep. Den frågan borde ställts – då hade man insett att enigheten nog bara var en yta.
LFL säger
25 maj 2012 – 06:54Svenska kyrkan har en Kyrkoordning. Det är kyrkoherden (domprosten) som bestämmar vad som får förekomma, eller ej, i kyrkan. Vi, medlemmar i Svk, har självfallet rätt att ifrågasätta de besluten, men likväl... Och även kyrkoherdar och domprostar har ju sina överordnade, på jorden och i Himlen. En kyrkoherde som förbjuder församlingens präster att välsigna människor som besöker församlingens kyrka ska anmälas till domkapitlet. Det borde vara prästers plikt att välsigna alla människor, varenda en, som besöker kyrkan. Välsignelse är en ensidig handling, som den som blir välsignad inte behöver vare sig besvara eller delta i, eller ens ge sitt tillstånd till.
Har ateisterna i regeringen givit kyrkan tillstånd att be för våra jordiska makthavare? De kanske blir kränkta... För säkerhets skull bör vi kanske undvika att säga "Ha en bra dag", utan att först fråga vederbörande: "Tillåter din chef att jag önskar dig en bra dag?"
Vilken myndighet skulle ta sig så stora maktanspråk, om inte major Björklunds fögderi. Se upp för religionspolisen! Skolverkets lagvrängeri är misstänkt likt debattören Christer Sturmarks argumentation mot religionsfriten. Den ska vara negativ, enligt honom som mer än gärna frotterar sig med prelater av alla de slag.
Läs om angreppen på religionsfriheten på min blogg: http://larflemstroms.blogg.se