Tryggare kan ingen vara…


Så var prinsessan Estelle döpt och dopet blev en varm och ”familjär” högtid mitt ibland allt det formella och kungliga. Guds Ande omsluter Estelle och alla andra dopbarn – ja kanske alla andra människor. I S:t Jacobs kyrka var det, på den kungliga dopdagen, 11 dop  som förrättades på ett värdigt sätt trots att det var en sorts drop-in-dop. Men inget hafsande utan seriöst och viktigt.

I dopet talar vi om den Heliga Andens gåva. Det är ett uttryck för Guds nåd, ett uttryck för att prinsessan och alla andra aldrig är utlämnade åt sin egen förmåga eller föräldrars förmåga utan att Jesus Kristus själv är med. Dopet understryker att vi människor aldrig är övergivna.

Det är ett budskap som vi behöver upprepa om och om igen i denna värld så fylld av krav, så fylld av stress, så fylld av alla ”måsten”, så fylld av värderingar som handlar om det lyckade. Vem är egentligen lyckad? Är det den som äger mest när han eller hon dör? Är det den som tjänar mest pengar? Är det den som syns mest i olika s k ”stiliga” sammanhang?

Nu är det snart pingst – den heliga Andens speciella helg. Jag tackar Gud för den heliga Anden som ger mig kraft att orka vidare dag för dag. jag tackar Gud för den Heliga Anden som bär och driver Stockholms domkyrkoförsamling att vara verksam för Jesu skull mot alla ekonomiska odds. Jag tackar Gud för den heliga Anden som gör att jag ändå törs tro att jag har ett gränslöst värde som inte baseras på vad jag har eller vad jag gör utan som baseras på att jag är. Jag tackar Gud för den heliga Anden som hjälper mig, i de bästa ögonblicken, att se Jesus själv i min medbroder och medsyster. Jag tackar Gud för den heliga Anden som hjälper mig att se att vi hör ihop i den goda mångfalden av kristna och människor av annan tro, homo,bi, transpersoner, queer, tvivlare, ateister, etniska svenskar, invandrare, flyktingar. Jag tackar Gud för den heliga Anden som hjälper mig att förstå ( i de bästa ögonblicken – förklaringsögonblicken) att vi alla tillhör regnbågsfolket där vi får glädjas med varandra, älska vår nästa som oss själva och se att Gud – vår himmelska förälder – alltid är större.

I det läget, med den insikten, kan vi av hela vårt hjärta sjunga: ”Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara”.

 

6 kommentarer

Monica säger
25 maj 2012 – 07:05

Vad menar du med kanske alla andra människor? Att Gud omsluter Estelle och alla andra dopbarn men menar du att små muslimbarn t ex som inte har valt själva eller kan göra sin stämma hörd, de omsluts inte av Guds kärlek? Fast deras föräldrar tror på samma Gud och visar många gånger större tro än den sekulariserade svensken som mest är kristen en timme i taget, på ett kungligt dop t ex.

Åke Bonnier svarar
29 mars 2024 – 09:13

Hej Monica,
Du har rätt! Formuleringen ”kanske” är luddig! Självklart tror jag att alla barn omsluts av Guds kärlek – ja att alla människor gör det. Varje människa är gränslöst älskad av Gud men alla människor förstår det inte.
Glad Pingst!
Åke

Robin säger
26 maj 2012 – 04:38

Åke, du skriver; "Jag tackar Gud för den heliga Anden som hjälper mig att förstå att vi alla tillhör regnbågsfolket".

Kan du förtydliga dig. Är alla människor queer fast de inte vet om det, eller är alla homosexuella - trots att de frivilligt lever med en partner av motsatt kön?

Åke Bonnier svarar
29 mars 2024 – 09:13

Hej Robin,
Nej, regnbågsfolket är vi allihop med våra olika typer av identiteter. Jag är heterosexuell, andra är homosexuella etc, etc – men vi hör ihop. Regnbågsfolket är snarare ett uttryck för mångfald och enhet (i mångfalden).
Glad Pingst!
Åke

Robin säger
27 maj 2012 – 07:35

Tack för svar Åke.

Jag vill inte dissa, men det går ju att uppfatta att du menar att regnbågsfolket är en slags "ny" beteckning för ekumenik. Som du vet vill man gärna inte ha en beteckning klistrad på sig som man själv inte har valt. Få kristna är bekväma med ett sådant ord.

Förresten, om du stöter på Elisabeth Ohlson Wallin i Skara (varför väljer hon den domkyrkan?) och hon vill truga på er sin "altartavla" tycker jag du ska tipsa henne att antingen ta med sig den, eller göra en liknande tavla med budskap som på djupet går emot koranen till närmaste moské. Hon talar ju ofta om vikten av mod, vilket ypperligt tillfälle detta kan vara.

Glad pingst!

P-A Rudberg svarar
29 mars 2024 – 09:13

När jag växte upp och gick i söndagsskola så sjöng vi om att vi var som regnbågen – i alla färger och former som Gud hade skapat oss. Det är en gammal klassisk bild för Guds skapelse.

nya tant lila säger
28 maj 2012 – 08:24

Jag återvänder hit för att konstatera att här är FORTFARANDE hbt-frågor det största diskussionsämnet och till synes kyrkans viktigaste fråga!?
Hur är det med dopet? Och arvssynden? Är det inte den dopbarnet ska befrias från? Fast vi har kanske modernare versioner nu!

P-A Rudberg svarar
29 mars 2024 – 09:13

Nej, medan du varit borta har det förts olika diskussioner som inte alls handlat om HBT-frågor. Men du väljer(?) att dyka upp igen när det är en fråga som tangerar HBT.

Anneli Magnusson säger
29 maj 2012 – 08:42

Tack för ett hoppingivande inlägg om det värdefulla både i mångfalden och i den unika människan som är Guds skapelse (så uppfattar jag budskapet) !

Jag förmodar att behovet av att dela in människorna i vi och dem har fyllt en funktion ur evolutionsperspektiv. Men minst lika viktigt har det säkert varit att kunna samarbeta med "främlingar".
Det känns lite märkligt att människor idag påstår att en annan grupp t.ex. hbt-rörelsen inte vill ens egen grupp t.ex. värdekonservativa kristna väl, utan att reflektera över att det nog också är vice versa.

Mycket skulle vinnas om man slutade dra alla i en grupp över en kam. I media framställs kristna nästan alltid som värdekonservativa kufar, men de flesta av oss är faktiskt inte det. Tänk om några "vanliga" kristna fick uttala sig någon gång, vilken befrielse det skulle vara.
Anneli Magnusson

Staffanw svarar
29 mars 2024 – 09:13

Anneli, du får gärna definiera begreppet ”vanliga” kristna. Och de andra, de ”ovanliga” också, för den delen.
Det debatten annars denna gång handlar om är detta med mångfald och hur inkluderande HBT-rörelsen är. Under årens lopp har vi sett åskilliga bevis på motsatsen, kopplat till Pride och homorörelsen. Med teman som ” heteronormen stinker”, eller Heterohatets dag, en antistraight högtidsdag instiftad av Göteborgs queerinstitut. Eller den pågående tunnelbanekampanjen ”Dags att bli homo”, som lätt förväxlas med en porrkampanj. Där man ”lockar” med analsex på herrtoan (med undertexten Besöket på herrtoan blir så mycket trevligare). Budskapet är alltså att lämna ditt heterosexuella liv och bli homo. Är det detta som är mångfalden?
När föreningen bevara äktenskapet hade en annons i tunnelbanan för ett antal år sedan, som enbart visade en bild på mamma, pappa, barn och en symbol för kärlek, ja, då visade gayrörelsen sin (in)tolerans. ”Kampanjen är osmaklig och stötande för homo- och bisexuella”, sa RFSL och krävde att kampanjen skulle bort. Ja, vad ska man då säga om dessa bilder som RFSL nu hänger upp. Inget kärleksbudskap direkt, mer en inbjudan till ett promiskuiöst leverne.
Slutligen, för mig som kristen handlar det om försöka leva ett liv i Jesu efterföljelse, med den självklara insikten att varken jag eller någon annan klarar att leva ett syndfritt liv. En av kardinaldygderna är ju annars måttlighet, som kan beskrivas som att man aldrig går till överdrift varken i sitt handlande eller i sina passioner. Men vi lever i en tid där gränsöverskridande är ett av dagens slagord, där gränser öppnas, flyttas, utplånas, skapas, överskrids, hela tiden. För mig framstår hela gaykulturen just som sådan, för många är homosexualiteten en livsstil, något man byter alltefter vad som känns mest spännande för dagen. Tunnelbanekampanjen bekräftar tydligt detta, skulle det handla om någon nedlagt i våra gener, eller ”sexuell läggning”, skulle man knappast ha ett budskap som ”Bli homo nu”.

Anneli Magnusson säger
30 maj 2012 – 10:29

Staffan,
Du vill bestämma vad debatten handlar om, du får ursäkta att jag inte accepterar det. Jag skulle säga att många konflikter uppstår just för att enskilda vill styra alla andras tro, åsikter, sexuella läggning och vad som diskuteras.

Jag tolkade Åke Bonniers inlägg och kommentarerna på ett annat sätt än du och gjorde mina egna reflektioner utifrån det. De rörde snarare behovet av att definiera en grupp och stänga ute andra.
Kanske var jag otydlig, jag tycker vare sig att heterosexuella ska angripa HBT-personer eller vice versa. Jag tror inte heller att majoriteten i någondera gruppen gör det.

Då kommer vi in på det intressanta begreppet "vanlig". Alla människor har nog en uppfattning om vad som är det vanliga, ingen tolkar det helt lika, men de flesta ligger tillräckligt nära varandra för att man ska förstå vad den andre menar.
Vi tänker nog inte på det förrän vi möter någon som gör en helt annan tolkning av vad som är "vanlig" än majoriteten.

Vem är då en vanlig kristen? En del går nog att se genom statistik. Katolska kyrkan, som jag tillhör, är t.ex. negativ till preventivmedel men undersökningar bland katoliker i USA och Irland visar att en överväldigande majoritet av katolikerna där är positiva till och använder preventivmedel. Då skulle jag säga att dessa är de vanliga katolikerna.
Men helt går det nog inte att definiera vad som är vanlig och det kanske inte behövs heller. Kanske någon annan har synpunkter på vad det innebär?
Anneli