Sprängda gränser.


Truls Melin är en svensk skulptör som är väl värd att uppmärksamma. Det gör Storkyrkan denna sommar. Ett av hans verk, Aspirant, är utställt i Storkyrkan intill Olaus Petrikapellet. Det är ett rödlackat flygplan som ser ut att ha störtat ner i en rödlackad box. Eller så är det ett flygplan som håller på att ta sig ut ur boxen. Eller så är det… Tittar man på avstånd och låter blicken gå djupare, kan man se att det är ett kors som spränger alla gränser. Överintendenten Daniel Birnbaum och kuratorn Fredrik Liew från Moderna Museet i Stockholm var med vid dagens vernissage. Skulpturen är ett lån från museet och vi gläds verkligen över samarbetet. Modern konst möter kyrkans historia i ett rum där reformationen i Sverige började, där nya tankar vågades, där det gränssprängande var aktuellt redan på 1500-talet.

När jag ser Truls Melins ”Aspiranten” tänker jag att vår relation till religioner just kan vara som flygplanet i boxen. Ibland säger kristna att hela sanningen om Gud finns uttryckt i den kristna tron, den fulländade sanningen och att allt annat bara är bristfälliga uttryck för det gudomligas närvaro, om äns det. Som kristen tänker jag att Jesus visar mig hurdan Gud är. Det är mitt sätt att förstå Gud. Jo, jag bekänner att Jesus Kristus är Gud och Människa. Och ändå tror jag att sanningen om Gud är större därför att Gud alltid är den gränssprängande. Vi kan inte fånga in Gud i våra boxar. Gud möter oss på så många olika sätt om vi bara är lyhörda för Guds tilltal. På fredag är det Midsommarafton och om det inte regnar kan vi förhoppningsvis alla vara ute och njuta av sol, vind och vatten, av blommor, gräs och träd, av fåglars färd genom luftlagren och fiskarnas vägar i vattnet. Vi kan njuta av Prästkragar, kanske Midsommarblomster, kanske ”Svenska soldaten” kanske hundkex eller andra härliga sommarblommor och sommarväxter. Gud är skapelsens Herre, som talar till oss i skapelsen om en relation som spränger alla gränser.

På Midsommardagen ska jag predika i Storkyrkan. Åter igen får jag stå i predikstolen ovanför Olaus Petris gravsten och förkunna det gränssprängande Ordet som fanns i begynnelsen hos Gud och  stå vid kyrkans centralaltare för att celebrera mässan – brödets och vinets mysterium som spränger alla gränser. Jag får ge vidare, räcka sakramentet, till min medmänniska som ett tecken på den gränssprängande Gudens kärlek och närvaro. Det är stort!

Truls Melins skulptur med det röda flygplanet i den röda boxen påminner också om korset – korset som till förstone kan upplevas som ett dödsredskap och i modern tid – ett dödstecken. Men det spränger också gränserna. Han som hängde på korset förvandlade dödstecknet till livstecken. Han som hängde på korset visade på att det obändiga livet är starkare än dödens makt. Det givnas gränser var sprängda. Livet vann!

Truls Melins skulptur får utmana oss med sin glatt överfallande röda lackfärg i kombination med flygplanet i boxen, utmana vår benägenhet att vilja fånga in, etikettera i ett (o-)mänskligt kontrollbehov. Besök gärna Storkyrkan och se skulpturen, läs museets och kyrkans kommenterande texter och låt Dig utmanas för Gud är ju större. Eller som det står i en av psalmerna i vår psalmbok:

Herren lever, hindren sprängda

hoppet får kraft igen. Kärleken segrar,

fyller dagen och nattens sömn.

(Psalm 155:2)

En kommentar

LFL säger
21 juni 2012 – 01:20

Samma konstnär gjorde 2006 en skulptur av en båt med fulla segel, om vilken har sagts att "det företa en resa, eller åtminstone uttrycka en rörelse framåt, men nej den stannar någonstans bortom här och nu." Min första tanke, när jag såg en bild på den skulpturen var att en borde passa som votivskepp i en kyrka. Skulpturen heter "Nepton".

Går det lika bra med ett flygplan i en kartong? Uttrycker båda skulpturerna samma sak. Så har vi den ständiga frågan om utsmyckningar i kyrkan kan dra uppmärksamheten från Kyrkans egentliga budskap. Vad säger vi då om Notkes S:t Göran och draken?

Skulpturer som inte borde finnas i en kyrka, är de båda avgustatyerna i Skara domkyrka. De borde skänkas till Armémuseum. De skänktes ju till kyrkan av en fältherre, som hade deltagit i 30-åriga kriget som enligt historieböckerna hade till syfte att försvara den rena kristna tron mot katolikerna. Men fältherren hade övergivit kristendomen och börjat dyrka den romerska krigsguden Mars, som en den ena av statyerna föreställer.

Att de båda avgudastatyerna är utförda i "traditionell" stil, spelar ingen roll. En hednisk krigsgud, som står där i alls in glans, profanerar verkligen kyrkan, tycker jag. Alltså en uppmaning till den nye Skara-biskopen: Se till att krigsguden kommer bort från domkyrkan! Byt ut honom mot "Nepton"!