Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himlens och jordens skapare!


PREDIKAN PÅ MIDSOMMARDAGEN I STORKYRKAN

Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himlens och jordens skapare. Nästa varje söndag stämmer vi in i den apostoliska trosbekännelsens första artikel – orden om att Gud har skapat allting och en fråga som säkert inställer sig hos många kan vara: Kan jag tro på detta, jag som är en någorlunda sunt tänkande människa och hyggligt välorienterad när det gäller naturvetenskapliga teorier kopplade till astronomi? Det är en berättigad fråga som kan sammanfattas med en frågeställning om vad kyrkan menar när vi bekänner att vi tror på Gud som himlens och jordens skapare.

För det första är det viktigt att understryka att tron på Gud som skapare inte innebär att vi tror att Gud är en person som gjort överväganden och som skapat det ena efter det andra. Skapelseberättelserna i Bibelns inledande kapitel vill inte uttrycka hur Gud har skapat allting utan snarare att Gud har skapat allting. Gud är större än alla våra teorier. Gud är innanför alla processerna och utanför alla processerna. Det betyder att varje försök till definition av process är preliminär och utesluter inte en gudstro. När vi talar om Gud som himlens och jordens skapare talar vi om Gud som är med i skapelseprocesserna, som är med i Big bang, det pulserande universum, med i vintergatorna, med i de svarta hålens mysterier, med i sommarängarnas blomstrande prakt, med i den smekande sunnanvinden och de salta vågstänkens droppar, med i det livgivande sommarregnet. Vi talar om Gud som både var med bortom alla tidsbegrepp – före all tid, bortom alla enskilda nu och i alla enskilda nu. När Bibeln talar om Gud som skaparen är det alltså den Gud som vill oss alla, som vill skapelsens skönhet och skörhet, som vill Dig och mig. Så låt oss inte spela ut en vetenskaplig tilltro mot en kristen gudstro. De går att förena. De är komplementära sätt att förstå tillvaron där de bägge berikar och fördjupar.

När så evangelisten Johannes vill tala om skapelsen gör han det som ett vittnesbörd om skaparens identitet. Hela skapelsen – allt som blivit till är bärare av liv därför att det var liv i Ordet, i Logos – det Logos som fanns i begynnelsen hos Gud. Det är grekisk filosofi som vi möter i vår evangelietext. Logosbegreppet handlar om vishet, om det bärande, om Ordet med stort O och återfinns hos den antika filosofen Filon av Alexandria som något som Gud använder sig av i sin kommunikation med världen.

Evangelisten Johannes vill samtidigt i sina inledande ord hålla fram den preexistente Kristus, som var före all tid hos Fadern och därmed en del i Treenigheten – en del i Guds väsen som är relation. För sådan är Gud. Gud vill relation. Därmed är hela skapelsen, de ljuvliga björkbackarna, de mjuka sommarängarna, de blånande bergen, de kvittrande fåglarna, fiskarna och alla de många djuren på land ett sätt för Gud att kommunicera med var och en av oss. Hela skapelsen, inkluderande varje enskild människa, är på det viset gudsstämplad likt en sedels vattenstämpel. Aposteln Paulus skriver om detta i sitt brev till församlingen i Rom: Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. [20] Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. (Rom 1:19–20).

Så skapar Gud genom Logos – Guds Ord men en skapelse som inte bara handlar om molekylprocesser, utvecklingsteorier av olika slag utan som handlar om liv på ett djupare sätt. Guds nyskapelse handlar inte om liv i den bemärkelsen som 1:a Mosebok uttrycker utan om liv i en annan typ av relationell mening – liv som är evigt Liv – Liv som handlar om Gudsrelation. Gud vill relation med Dig och mig – en relation som sträcker sig bortom alla mänskliga begränsningar, bortom tidens och rummets givna gränsdragningar. Livet är alltså större än livets gränser – det Liv som uttrycks i det ord som är Logos.

Så är Gud den som i sin fullhet har skapat allting gott. Vi är oberoende av andra krafter i tillvaron. Vi behöver inte dyrka något annat än Gud själv. Astrologin vars teser handlar om att vi styrs av stjärnornas ställning i Zodiaken har fel. Horoskopens tid är förbi. Naturdyrkare är fast i det som är det skapade. Men som kristna handlar det om att fokusera på Skaparen istället för skapelsen. Och samtidigt är hela skapelsen ett vittnesbörd om den gränslösa kärlekens Gud – ett vittnes börd om Guds överflödande generositet.

När vi påminner oss om Gud som skaparen får vi också förstå att denna skapare – Gud själv – är bortomkonfessionell. Gud är inte judisk, men det finns judar som tillber Gud. Gud är inte muslimsk, men det finns muslimer som tillber Gud. Gud är inte kristen men som kristen måste vi tillbe Gud. Det finns inga andra gudar än Gud men sedan har kärt barn många namn och många vägar. Vi kristna hävdar med bestämdhet att skapelsens Herre möter oss på ett tydligt och ofattbart sätt i Jesus Kristus. I Jesus Kristus har vi blivit en ny skapelse.

Så vill också evangelisten Johannes påminna oss om det spänningsfält där vi är insatta som enskilda individer – ett spänningsfält mellan ont och gott, mellan ljus och mörker. Där är vi människor bundna av en moralisk dualism som vi har att leva med i varje sekund, i varje andetag där vi, i det innevarande ögonblicket, står i ett val mellan ljus och mörker. I det spänningsfältet får vi se vårt ansvar för miljön, att den gåva där Gud relaterar till oss i varje vibrerande löv, i varje darrande grässtrå, i varje gungande gren också är en utmaning att se hur vi kan ta ett individuellt och kollektivt ansvar för jordens framtida miljö och hur vi kan ta ett individuellt och kollektivt ansvar för vår medbroder och medsyster. I varje enskilt ögonblick finns den utmaningen därför att vi lever i Skaparens gåva till oss – vi lever i skapelsens skönhet och skörhet. Men vi är inte övergivna. Kristusljuset lyser i mörkret. Johannes Chrysotomos, som levde i slutet av 300-talet efter Kristus, påminner oss om den största skapelsen av alla, den nyskapelse som övergår allt förstånd. Han säger i en kommentar till dagens evangelietext: När livet kom till oss upplöstes dödens makt, och när ljuset lyste fram för oss, finns inte mörkret längre. Det handlar om Jesu Kristi uppståndelse. Också om detta vittnar skapelsen – den store Gudens gåvor. Vi kan då endast, i största vördnad, säga:

Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden. Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen

 

5 kommentarer

LFL säger
26 juni 2012 – 03:39

Men Åke, det som står i Bibeln, även i skapesleberättelsen är väl ändå sant? Sanningar som har uppenbarats, men inte utrönats av någon vetenskap. Därmed inte sagt att varje tolkning av Bibeln, varje försök att komplettera Bibelns berättelse med varje tids vetenskapliga spekulationer. Jag slår upp min Bibel igen och läser:

Detta är berättelsen om den ordning i vilken allting blev till på himmelen och jorden, när de skapades, då när Herren Gud gjorde jord och himmel."(1 Mos 2:4)

Är inte detta sant? Är det inte sant att man skrev på skriftrullar och kunde börja skriva i mitten på rullen och fyllde på med text både före och efter det först skrivna. Om man tänker sig att det gick till så, får vi en enda - och inte två olika - skapelseberättelser i vår Bibel.

Det har retat mig att man - i ett tafatt försök att få Bibelns att överensstämma med den vetenskapliga astronomins ståndpunkter i början av 1900-talet- medvetet har översatt fel redan i 1917 års översättning, och skrivit: "I begynnelsen skapade Gud himmel och jord" i stället för "himlarna och jorden".

Den korrekta översättningen "himlarna av jorden" brukar av ateister och andra religions-belackare (finns gott om sådana även bland troende kristna) som bevis för att skapelseberättelsen var påverkad av fornbabylonisk astrologi. (Om man förnekar att Bibeln var inspirerad av Gud, behövs ju andra förklaringar... Det intressanta är emellertid att dessa förklaringar leder till det forntida Babylonien och inte till det forntida Egypten, som tillhörde en helt annan kulturkrets, Apropå en tidigare debatt på denna blogg.) I NT skrivs dessutom att någon blev uppryckt till tredje himlen, vilket både styrker översättningen "himlarna" och leder tanken till den fornbabyloniska astrologin.

Varför dessa astronomiskt felaktiga uppgifter finns i Bibeln, vet jag inte, men de kan ha haft ett budskap, som har gått förlorat. Detta är frågor som jag har diskuterat utförligt om med min far, som var naturvetare med astronomi som största intresse. Det kan ju då vara intressant att veta att den starkaste kritiken mot darwinismen kommer från astronomer, och speciellt från en av 1900-talets mest berömda och kända astronomer, nämligen Fred Hoyle, som är upphov till den s.k. astrobiologin.

Eftersom Hoyle dömde ut Darwins alltjämt obevisade teorier om livets och arternas uppkomst, men inte heller trodde på skapelseberättelsen - eftersom han inte var troende kristen - sökte han en tredje förklaring, nämligen att livet hade förts till jorden av sporer från något främmande solsystem, som hade bäddats in i meteoriter. Hoyle började själv tvivla på denna sin teori, när militanta ateister lancerade teorin om den genetiska klockan, som är mer problematissk än vad anhängarna vill erkänna. Hoyle har emellertid lärjungar, framstående astronomer, som håller fast vid astrobiologin och söker bevis för den genom vetenskaplig forskning.

Det är därför beklagligt att präster i Svenska kyrkan är så förtvivlat rädda för att ta avstånd från darwinismens överdrifter, såsom att människan skulle ha apförfäder. Enligt Hoyles beräkningar skulle en sådan "utveckling" ha tagit så lång tid så att den måste ha börjat innan universum uppstod. Hur detta än har skett, så strider inte Big Bang-teorin på något sätt mot Bibeln.

Att förbjuda ett ifrågasättande av darwinismen i biologiundervisningen är detsamma som ett intelligensförbud i skolan. Ifrågasättandet är väl just det som driver vetenskapen framåt. För övrigt bryter den svenska skolan mot Skollagens krav att undervisningen ska bygga på "vetenskap och beprövad erfarenhet". Det var inget skämt från min sida att det saknas exempel på lyckad experimentavel, där aphonor, som har befruktats av olika aphanar, har fått mänsklig avkomma. Beprövad erfarenhet av en arts övergång till en annan art saknas. Varför ljuger skolan?

Däremot finns en uppsjö av bevis för utvekling inom samma art. Ärtlighetssläran, som har inkorporetas som en del av darwinismen, är fullt ut bevisad. genom djuravel och växtförädling. Darwin själv skiljde mellan det artificiella urvalet och det naturliga urvalet, vilket inte alls är samma sak. Indicierna för att ett naturligt urval har givit upphov till de naturliga djurraserna är emellertid mycket starka, såsom t ex den nu levande indiska elefantens nära släktskap med en utdöda mammuten,

Utvecklingen från långhårig mammut till de nutida hårlösa elefanterna följer samma genetiska lagar (samma genetiska defekt) som utvecklingen från långhåriga till hårlösa hundar och katter. Människan? Även om människorna från början har haft päls, som djuren, så bevisar det inte människorna härstammar från apor. Den ljusa hudfärgen och den blå ögonfärgen hos oss nordbor är f.ö genetiska defekter. Således: En "utveckling" som drivs av genitiska defekter leder inte till uppkomsten av nya arter, ut till att gamla arter dör ut.

Människan skiljer sig från djuren genom sin iver att kontrollera sin omgivning, vilket också framhålls i skapelseberättelsen. Människan skulle råda över den övriga skapelsen. Dyrkan av naturgudar - avgudar - är ett resultat av människans försök att kontrollera sin omgivning under "förvetenskaplig tid". Det var sin tids vetenskapliga förhållningssätt, kan man säga.

Kyrkans envisa fasthållande vid den felaktiga geocentriska världsbilden beror inte på att man satte skapelseberättelsen före vetenskapen. Den beror på en övertro på vetenskapliga auktoriteter redan i urkyrkan, nämligen på matematikern och astronomen Ptolemaios, som var samtida med urkyrkan.

Trots att nya beräkningar under början av 1500-talet, som utfördes av prästen och astronomen Kopernikus, som fått påvens uppdrag att förklara kalenderfelet, gav starka indicier för att Ptolemaios haft fel, vägrade kyrkan att officiellt förkasta den geocentriska värlsbilden, så länge det saknades helt säkra bevis för någon annan världsbild. "Vetenskapen" vägrar att förkasta apförfadern, så länge det saknas någon helt säker alternativ förklaring till människans uppkomst. Etablerade obevisade hypoteser går före nya obevisade hypoteser.

Det var alltså kyrkan själv som gav dödsstöten till den geocentriska världsbilden, men det hade varit en alltfår stor prestigeförlust att erkänna att Ptolemaios haft fel. Vi ser här en tydlig parallell mellan kyrkans beteende och den svenska skolans beteende, när man inte tillåter ett ifrågasättande av vetenskapliga irrläror, som kommit att få ställning som vetenskapliga sanningar.

Striden om världsbilden har av den amerikanska vetenskapstidskriften Science karaktäriserat som en strid "not about the truth of nature but about the nature of truth." Så kommer man i framtiden att säga om den intelligensförbudet i den nutida svenska skolan. Finns det något tydligare bevis för att skolan har låtit sig påverkas av den militanta ateismen? Inte bara vad gäller skolavslutningarna...

P-A Rudberg svarar
26 juni 2024 – 11:12

LFL,.

Låt mig bara påpeka att det du kallar ”genetiska defekter” som skulle vara negativa på något sätt inte allas behöver vara det. Dessa spontana mutationer leder inte med nödvändighet till ”utdöende” utan till en bättre möjlighet att fortleva i en förändrad omgivning och till en ökad genetisk variation som i sig är positiv.

Den forskning som finns idag avseende olika människoliknande arter på väg till dagens människa visar på en evolution. De vetenskapliga rönen på det här området låter sig svårligen tillbakavisas.
OK, de strider mot en rent bokstavlig läsning av Bibelns skapelseberättelse(r), men de strider inte mot grundelementen – speciellt inte mot att livet som sådant skapades av Gud.

LFL säger
26 juni 2012 – 10:27

Numera ateisten Per Kornhall tillhörde länge församlingen Livets ord och började som lärare vid Livets ords skola 1995, Han är avhoppare från Livets ord sedan årsskiftet 2000/2001, troligen p.g.a. en konflikt med församlingens grundare Ulf Ekman. 2008 utgav han boken Skapelsekonspirationen, där han argumenterar för att det finns en kristen konspiration mot vetenskapen. 2009 blev han invald i styrelsen för förbundet Humanisterna och anställdes senare samma år som expert på Skolverket och ingår i den grupp på tio personer, som i praktiken leder Skolverket. Hans objektivitet har starkt ifrågasatts, se länk http://www.varldenidag.se/nyhet/2009/06/22/Per-Kornhall-blir-skolverksexpert/

I likhet med andra sektavhoppare bedriver Kornhall ett slags korståg mot det som han tidigare trodde på, nu med Skolverket som plattform. Jag misstänkte att Humanisterna har mer eller mindre tagit över Skolverket p.g.a. den felaktiga tolkningen av andra stycket i Europakonventionen art 9, som ligger på Skolverkets hemsida, varför jag började undersöka om Sturmarks-ateisterna har infiltrerat Skolverket.

Det är nämligen Humanisternas tolkning av art. 9, som de förgäves försökt få Europadomstolen att ställa upp på, men däremot månglas ut som en sanning av Skolverket. I flera diskussionsinlägg ljuger humanisterna att domstolen faktiskt har gjort det, men läsning av domen visar att så icke är fallet. Det finns visserligen en fällande dom, men det är mot en annan bestämmelse i konventionen.

Den kränkning av ateister i Norge, som skett enligt domstolen, skulle troligen kunna användas som en "prejudikat" för att det förekommer systematiska kränkningar av troende i Sverige. Finns fler "humanister" i ledningen för det svenska Skolverket?

Om det är så, som en av mina kritiker påstår, att det svenska Skolverket har tillgång till juridisk expertis som vet vad som gäller, så att det bara är att böja sig för Skolverkets auktoritet, så är det märkligt att Norge fälldes av domstolen. Är norska myndigheter mindre objektiva än svenska?

Kristna studentförbundet Credo klagar på att rektorer kränker religionsfriheten för studenter och elever. Värst är tydligen Handelshögskolan i Stockholm, vilket är allvarligt eftersom det framför allt är där som moderaternas påläggskalvar utbildas.

Anders Gunnarssom säger
27 juni 2012 – 06:07

"Kreationisternas största problem är kreationisterna själva."

Muntligt citat från Stefan Gustavsson

LFL säger
28 juni 2012 – 01:25

Konstaterar för övrigt att Bonnier har hållit en mycket bra midsommardagspredikan, där han går in på andra aspekter av skapelsen än den rent biologiska, såsom Jesu preexistens, bortom rummets och tidens begränsningar.

En sak som de kristna kyrkan har haft mycket svårt att förstå under äldre tider, och kanske speciellt under 1600-talet som prägades av mekaniskens begränsningar, är att tiden är en egenskap hos skapelsen och alltså inte existerar bortom skapelsen.

Bland naturvetare är det framför allt astronomer som funderar på dessa frågor. I astronomin sker ett närmande mellan vetenskap och religion.

Anneli Magnusson säger
3 juli 2012 – 09:54

Hej Åke och alla,
Jag tycker mycket om det här inlägget och har behövt tänka till lite, innan jag kommenterar det. Det är på ett sätt synd att de som kommenterat inte fokuserat mer på de avsnitt där du resonerar om de svåra frågorna, som att Gud är bortom tiden men samtidigt i alla nu. Kämpar man lite med det finns en stor möjlighet att utvecklas. Tycker jag alltså, men vi är alla olika.
Jag har skrivit en blogg om din blogg, men eftersom jag inte är vidare bra på att pinga, om det nu går på bloggar, så får jag länka här i kommentaren.

En fråga har jag också, det är typiskt att man helt plötsligt stannar upp vid något som man läst många gånger och ser något nytt. I det här fallet är det frågan om hur Jesus kunde finnas före all tid, men samtidigt vara en människa och alltså bunden till en specifik tid? Jag får inte ihop det alls.
Anneli

http://katolskareformvanner.blogspot.se/2012/07/gud-och-skapelsen.html