Jag måste träna mer!


Jo, jag har börjat  på ett nytt gym efter att ha flyttat till Skara. Det är väldigt roligt och jag erkänner glatt och villigt att jag har en tränare varje gång som hjälper mig. Efter sommaruppehållet kändes plötsligt alla muskler väldigt tydligt och jag inser att jag måste träna mer. Min tränare hjälper mig och hon är väldigt tuff. Det är bra.

Men, det är inte bara fysisk träning som behövs. Även min andliga träning behöver ökas. Jag är i skrivande stund på återbesök i Stockholm för att avskedspredika. Jag var under eftermiddagen inne i ett av de stora varuhusen i city för att köpa några basal klädesplagg. Döm om min irritation när just den avdelningen var under ombyggnad och därmed tillfälligt avstängd. Stressad inför ett möte störtade jag runt, i Stockholmstempo igen, på varuhuset för att på någon annan avdelning få tag på det jag sökte. I slutänden lyckades jag något sånär. På väg ut i full fart mot tunnelbanan började plötsligt några ord, en sorts uppmaning, att ljuda i mitt huvud. ”Lev i nuets nåd!” sa mitt hjärtas röst. Lev i nuets nåd. Detta behöver jag träna mer på. För det finns ju en nåd för varje ögonblick, för varje andetag. Gud är inte långt borta utan den nårvarande Guden – Gud med oss! Och det är det viktiga i varje ögonblick och att leva i nuets nåd ger också rätt perspektiv på livets olika små och stora frågor.

Tro och liv är söndagens tema. Att leva i nuets nåd är att se att tro och liv är sammanflätade, att Jesus själv har med allt det som är nuet för mig att göra liksom han har att göra med allt det som är min framtid.

Jag ber om nåden att mitt i stress, mitt allt det myckna som ständigt väller fram, mitt i allt det som är det innevarande och kommande få träna på att leva just i nuets nåd.

I morgon avskedspredikar jag och på måndag blir jag adjungerad till biskopsmöte och läronämnd och sedan väntar annat innan det nästa söndag är dags för biskopsvigning. Jag måste träna mer – nådens träning i det innevarande. Kanske gäller det Dig också?

4 kommentarer

LFL säger
19 augusti 2012 – 10:01

Det är ett mycket ansvarsfullt uppdrag som du nu har fått, och jag ber att du ska lyckas med att det rätt förvalta. Det är en svindlade resa, från det yngsta stiftet (grundat 1942) till det äldsta (ev grundat redan före år 1000.). Nya arkeologiska fynd tyder på att kristna missionärer kan ha varit i farten i Västergötland redan under 800-talet. Vad tänkte de? Och vad önskar de sig av dig, i sin himmel? Att du ska föra arvet vidare, vårda den växt som de sådde.

Du behöver inte gå över ån efter vatten, utan kan dricka av de urkristna källflödena i din egen kyrka, i det stift där du nu är biskop.Ett källflöde, som aldrig har riktigt har upphört, utan finns bevarat i de lokala traditionerna.

Du måste absolut göra ett besök vid Skaga kapell. Jag var med vid invigninen av det tredje kapellet på den platsen. Det första revs i början av 1800-talet, det andra brann ner nyårsnatten år 2000. Det första kapellet byggdes av Skaga, dotter till Ramunder. Hon kristnades av en slav, som Ramunder köpt i främmande land. Slaven, som var en präst som rövats bort från sin församling under ett vikingatåg, räddade Skaga till livet, när hennes far hade satt ut henne i skogen för att hon skulle dö.

På en katolsk blogg läste jag rubriken "Biskop Åke Bonniers medeltida företrädare". Men det handlade bara om biskop Brynolf, som var nära att bli Sveriges andra "officiella" helgon. Jag skrev en kommentar om en annan medeltida Skara-biskop, Vincentius, som mördades den 8 november 1520 på anstiftan av ärkebiskop Gustav Trolle. Kommentaren publicerades inte, så jag skrev en ny och mycket kort kommentar. Martyren biskop Vincent, som gav sitt liv för stiftets invånare. Jo, han hade klagat på danskarnas framfart, men torde personligen snarast ha varit unionsanhängare.

Denna upplysningen publicerades naturligtvis inte heller på den katolska bloggen. Ytterst lite är skrivet om biskop Vincentius, som nog kan anses vara den sista av de medeltida Skarabiskoparna. Han förefaller dock ha varit en fridens man, som inte deltog i de politiska intrigerna mer en nödvändigt. På den tiden var ju biskoparna självskrivna medlemmar i Rådet, som närmast är att likna vid en regering.

Strax innan han avrättades, som nr 2 i Stockholms blodbad (nr 1 var biskop Mattias av Strängnäs) utropade han att han var oskyldig till anklagelsen om kätteri och krävde att bli ställd inför en laglig domstol. En helt löjlig ankagelse. Någon reformation hade vid den tidpunkten ännu inte nått Skara. Någon som helst illojalitet mot påven hade han naturligtvis inte gjort sig skyldig till. Det var ett rent justitiemord. Han var ingen politisk vindflöjel. Det var hans "brott".

Om inte helgonförklaringarna i Sverige upphörde efter påvarnas brytning med Sverige (det var så det gick till) hade två av dina företrädare varit helgon. Det är jag övertygad om. Nitälskan för tron (biskop Brynolf) och sanningslidelse in i döden (biskop Vincentius).

Åke Bonnier säger
19 augusti 2012 – 10:26

Tack för Din värmande kommentar som jag tar till mitt hjärta!

Åke

LFL säger
19 augusti 2012 – 10:30

Om biskop Vincent i Skara har jag hittat följande upplysningar:

1) Efter danskarna härjningar i Västergötland år 1511 skriver biskop Vincent i Skara till riksföreståndare Svante Nilsson att den sorg, skada och bedrövelse de lider i landsändan är obeskrivlig. Domkyrkan är skövlad och brandskattad, biskopsgården Brynolfsbo plundrad och Läckö är belägrat. Därför ber han Svante om råd om hur landsändan skall undsättas.

2) Ture Jönsson (Tre rosor) så då var lagman i Västergötland vägrade i juni 1510 att infinna sig till ett möte i Stockholm med anledning av olika anklagelser som hade riktats mot honom av biskop Vincent. Ture Jönsson, som flera gånger kom att byta sida under de kommande oroliga tiderna, överlevde Stockholms blodbad tio år senare. Det gjorde inte biskop Vincent... Ture Jönsson blev senare Gustav Vasas rikshovmästare men ledde ändå ett uppror mot kungen 1529.

3) Biskop Vincent stödde troligen valet av Gustav Trolles far, Erik Trolle, som riksföreståndare 1510. Erik Trolle blev dock utmanövrerad av Sture-partiet, men tog revanch genom att göra sin son till ärkebiskop 1515 sedan Jakob Ulfsson avsagt sig ämbetet. Varför? I övrigt lyser biskop Vincent mest med sin frånvaro i beskrivningarna av de politiska intrigerna, men har med största sannolikhet deltagit i beslutet 1517 att avsätta ärkbiskop Trolle, som fått allvarliga anklagelser riktade mot sig för att missköta sin kyrkliga tjänst genom att inte ens vistas i Uppsala.

Kennyh Widén säger
23 augusti 2012 – 06:48

Tack Åke för en text som satte sig direkt i mitt liv.

Gått i sådana tankar som du skriver om i några veckor nu. Både träna mer fysiskt och andligt och karaktär. Är tidigare fotbollstränare och spelare innan jag började läsa teologi för ett år sedan då. jag sitter bara inne med böcker nu så när jag gjorde min första fotbollsträning på ett år slutade det med att jag blev sängliggandes i tre dagar.

Leva i nuet är viktigt som du skriver. Det är lätt att längta efter framtiden, tiden efter studier. När famailj skaffas mm, Lätt att glömma att vara tacksam för den nåd vi har idag och möjligheterna som finns just nu.