Gå ut! (inträdespredikan i Skara domkyrka)

Kära skarastiftare, kära skarabor, kära alla andra. Dear all, dear friends from Germany and from South Africa. I´m so happy that you are here together with all of us, singing with us and praying for us and with us in this special service at this very special occasion. I´m sorry that this sermon will be in Swedish but I hope that you can understand at least some of it through translation.

Kära alla, vilken glädje det nu är för mig att få stå här som Skara stifts 83:e biskop – som en liten, liten länk i en lång, lång kedja som har sitt ursprung, inte hos biskop Thurgot för 1000 år sedan – den förste av Skara stifts biskopar, utan som en länk i en kedja som går tillbaka till apostlarna. Det är fantastiskt och jag känner en stor ödmjukhet i uppdraget som biskop i detta anrika stift med alla dess traditioner och möjligheter. Jag vill vara biskop i Skara stift – en biskop för Er som bor och verkar i detta stift och jag vill vara med och bygga Kyrka med stort K tillsammans med Er alla och tillsammans med alla kristna oavsett kyrkotillhörighet här i vårt stift. Så låt oss göra detta tillsammans och därmed i ord och handling ge Jesus äran!

När Jesus –  den korsfäste och uppståndne –  på det okända berget i hedningarnas Galileen, enligt evangelisten Matteus sa åt sina lärjungar att gå ut (Matt 28:19), spränger dessa ord alla tidsgränser och geografiska gränser och blir utmanande och uppmanande ord till var och en av oss. Gå ut, säger Jesus. I den uppmaningen finns också en facett som handlar om att komma ut. Om vi ska vara med och sprida evangeliet, det glada budskapet, det befriande budskapet, om Jesus Kristus – Gud som blivit människa, den korsfäste och uppståndne, måste var och också få komma ut som den han, hon eller hen är och mötas av respekt för den egna identiteten. Ingen ska behöva gömma sig i skammens, rädslans eller osäkerhetens garderober. När Jesus säger Gå ut, är det därför viktigt att vi tillsammans stöttar varandra att vara sanna mot oss själva och våga tala om det som verkligen är vi, som verkligen är Du och jag, oavsett om det handlar om religiös, kulturell, etnisk eller sexuell identitet.

Gå ut, säger Jesus till Dig och mig. Vi får komma ut som de kristna vi är. Att vara kristen handlar inte om att vara någon sorts troshjälte. Troshjältarna är få och oftast är de salig- eller helgonförklarade. Det handlar inte om att vara någon sorts ”übermenchen” utan om att vara en vanlig Västgöte eller Stockholmare eller något annat som vågar stå upp för en identitet som kristen i det sammanhang där man bor och verkar – i ett multireligiöst, multitraditionellt och multikulturellt sammanhang. Vi får som kristna, med vår tro, med vårt tvivel vara med och verka för och i Guds rike. Lärjungarna var inga troshjältar, inte inledningsvis. De var vanliga fiskare, tulltjänstemän, förnekare och tvivlare som Jesus tog i bruk. Tro och tvivel blandades i deras inre när de mötte den uppståndne Jesus. Men han tog dem i bruk och han tar Dig och mig i bruk, inte för att vi är duktiga och kan tillräckligt mycket och tror tillräckligt mycket utan för att Du är Du och jag är jag. Så, gå ut! Kom ut! Stå upp för den Du är – Guds älskade barn, buren av Jesus själv som burit allt på korset, allt det vi misslyckats med, allt det vi har ångest över. I en av psalmerna i psalmboken står det: Det intet finns som icke vinns av kärleken som lider.( Sv.ps 140:3) Så räta på ryggen! Du är tagen i bruk.

Vårt uppdrag som kyrka i Skara stift är att döpa människor. Döp dem, säger Jesus. Men varför? Varför envisas vi biskopar med att tala om vikten av dop? Varför döps barn nästan varje helg i vårt avlånga land? Är det för att få bättre statistik och därmed tillbe det vanligaste helgonet – ”S:ta Statistika”? Nej! Det handlar inte om dopstatistik och det handlar inte heller om att få fler medlemmar även om dopet är medlemsgrundande. Vad det handlar om är att räcka sakramentet som ett uttryck för Guds nåd, dopet som konkretiserar det fantastiska budskapet om den gudomliga kärlekens gränslösa möjlighet, ett tecken på det initiativ som var Jesu uppdrag och som Paulus har beskrivit i Romarbrevet där han säger: Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. (Rom 5:8)

Vårt uppdrag som kyrka i Skara stift är att undervisa i ord och handling. Vi får undervisa om allt det som Gud genom skapelsen gjort och gör för oss, som Gud genom Jesus Kristus gjort för oss i inkarnationen, i och genom Jesu eget liv och genom korset och uppståndelsen och som Gud, genom sin egen närvaro, Jesu närvaro, gör för oss i varje ögonblick och i vars och ens andetag. I gudstjänster, i samtal, i bibelstudier och andra studier, i konsertverksamhet, i annan musikalisk verksamhet, i praktiskt arbete, i en omsorg som sträcker utöver det som är lagom, får vi visa på Jesus. Vi får ge Jesus äran. Fördjupning och omsorg hör ihop. Gå därför ut, säger Jesus. Det handlar om att vara lyhörd för nöden runt omkring, att se, bekräfta och upprätta vår medmänniska, att se och ingripa där orättvisor, förtryck och social nöd av annat slag är en realitet. Detta är inte någras uppdrag. Detta är kyrkans uppdrag, ditt och mitt uppdrag. Det handlar om att vara lyhörd både för den synliga och påtagliga nöden men också för det som är en verklighet bakom tjusiga fasader både lokalt, regionalt och globalt. Allt är ju sannerligen inte guld som glimmar. Och denna omsorg är ett sätt att visa att vi hör samman inte bara som nyblivna och äldre västgötar, inte bara som etniska svenskar utan se att vi hör samman som syskon oavsett var vi är och var vårt ursprung och sammanhang är.

Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar, säger Jesus. I ett multireligiöst sammanhang handlar det om religionsdialog i respekt och stolthet. Vi ska som kyrka och som kristna tala tydligt om Jesus, vår Herre och frälsare, men vi ska också lyssna koncentrerat och med öppenhet och respekt på vår medbroder och medsyster som ser vår gemensamma Gud ur ett annat perspektiv. Också på det sättet ärar vi Jesus.

Vårt uppdrag som kyrka i Skara stift är också att gå ut och leva i dialog med samhället lokalt, regionalt och nationellt. Jag återkommer ofta i tankarna och i berättelser till en konsert med Elvis Presley som var på Hawaii i slutet av 60-talet. När konserten var slut hörs en röst i högtalaren som säger: Elvis has left the building. Elvis har lämnat byggnaden. Gå därför ut, säger Jesus. Det handlar om att vara i sammanhang där vi är ovana, där vi inte är på ”mammas gata” men där vi får vara, därför att evangeliets Herre kallar oss ut ”där stora risker väntar”.  Det handlar om dialog där vi är tydliga med det och den vi är bärare av och bärs av, i dialog med andra uppfattningar och förståelser.

Jesus säger så till Dig och mig: Jag är med er.. (Matt 28:20). Jesus är med oss. Tänk vilken glädje! Jesus är med oss här i Skara stift, med i varje enskild församling, med i varje enskilt pastorat, med i varje enskilt kontrakt, med varje enskild församlingsbo och församlingsengagerad, ja med oss var och en. När Jesus föddes talade ängeln om Immanuel – Gud med oss. ( Matt 1:23) I vår evangelietext idag finjusteras detta och vi får förstå att Gud med oss är Jesus med oss. Det är inte alltid vi begriper det, känner det eller tror det. Men, vi får i någon sorts trotsig handling, i trots mot tvivlet, luta oss mot Jesu ord och löfte – den uppståndnes löfte. Teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer skriver i ett sammanhang: Den som ser Jesus, ser i själva verket Gud och världen i ett, och kan hädanefter inte se Gud utan världen och världen inte längre utan Gud. De orden är trösterika och inspirerande.

Kära skarastiftare, kära alla. I tro och handling i vårt liv, får vi, var och en vara med och bygga Kyrka med stort K där vi lever och verkar. Vi får göra det tillsammans i den goda mångfaldens möjlighet, i kraft av Guds gränssprängande nåd och därmed får vi också, Du och jag var och en, och tillsammans, vara med och ge Jesus äran. Amen