”Hon kommer utför ängarna vid Sjugare by…”

Så skriver Erik Axel Karlfeldt i en av sina underbara dikter. Orden är hämtade från en dikt om Maria. Ikväll har jag varit på ett offentligt samtal om just Maria – Jesu moder eller ”Jungfru Maria” – ett samtal i Caroli Kyrka i Borås med journalisten och författaren Ulrika Knutson och Stefan Eklund från Borås tidning. Caroli kyrka var så gott som fullsatt och det blev en spännande dialog om en oerhört viktig biblisk person. Frågan till mig var vilken roll Maria kan spela i dagens kyrka (och samhälle)?

För mig är Maria en person som vi borde anamma än mer. Hon vågade säga ja till et gudomligt uppdrag trots att oddsen var emot henne. Hon vågade bejaka Guds kallelse trots att det skulle kosta. Så får vi också göra med henne som förebild. Vi får våga lyssna inåt till Guds kallelse, lyssna in vårt eget uppdrag i tillvaron, lyssna in, ana och följa trots att det kan kosta på olika sätt.

Maria är också den som fick ge Jesus till världen. Det är ju vårt uppdrag som kristna att ge Jesus till världen, att leva kärleken så att Jesus själv blir tydlig för människor. Det är sannerligen en stor utmaning. Maria får vara vår medsyster och inspiratör genom sitt sätt att vara hängiven från sitt första ja vid änglamötet till sitt yttersta ja i samband med tillvaron efter Jesu uppståndelse. Den hängivenheten till Jesus för att ge Jesus till vår värld, för att visa på Guds storhet i ord och handling, den hängivenheten får också vi låta oss fyllas av – men likt Maria inte av oss själva utan av Guds Heliga Ande.

Maria är min syster som delar min egen smärta. Hon blev änka i tidig ålder. Hon kan vara en mdsyster till alla änkor och änkemän som förlorat sin käraste. Hon förlorade sitt barn. Maria, min medsyster, vet vad det är att förlora det barn man burit, den framtidsdröm man närt, den glädje man känt. Maria, min syster, vet.

Maria stod nära korset. Hon vågade vara nära sorgen, nära smärtan i sitt eget liv. Likt Maria får vi våga vara i vår sorg, våga bekänna vår smärta. Men där i smärtan finns också den övergivne på korset – han som bar Marias smärta på korset, som bär vår smärta, vår sorg, vår ångest på korset.

Maria, min syster, vågade vidare, vågade stå upp för kärleken som aldrig dör, vågade stå upp för Livet som är starkare än döden. Maria, min syster pekar med hela sitt väsen på det barn hon bar, det barn hon gav till världen, det barn som hon följde så långt det var möjligt och sedan på ett nytt sätt.

Många har skrivit om Maria, och i litteraturen och lyriken har hon blivit en kvinna som finns i vårt eget sammanhang – ungefär som Karlfeldt uttrycker det i sin daladikt om Maria.

Jungfrufödsel då? Jo då, Jesus kan ha varit jugfrufödd om nu Gud är Gud. För om Gud är Gud är det ju s a s  en ”baggis” att låta Jesus vara jungfrufödd. (Det sägs även om Platon att han var jungfrufödd. Stora män ansågs ha blivit till genom gudomligt ingripande) Men det viktiga med trosbekännelsens påstående är inte undret i sig utan det som formuleringen om jungfru Maria vill säga. Trosbekännelsens ord vill understryka Jesu historisitet. Han var en historisk person och inget allmänt religiöst påhitt. Han var född av Maria, en historisk person som möjligen hette Mirjam. Hon var på riktigt. Och hon var i den allra bästa bemärkelsen Jesusfixerad.

För mig är Maria så viktig. Min kristna tro skulle vara tom utan henne och jag skulle önska att Du som läser denna blogg skulle få fördjupa Din vänskap med henne, lära känna henne än mer genom Bibelns texter i Matteus-, Lukas-  och Johannesevangelierna samt genom Apostlagärningarnas 1:a kapitel.

Maria är min medsyster i tillvaron, gudaföderskan som med hela sitt väsen påminner mig om Jesus Kristus och som för samman lutheraner, katoliker, ortodoxa mfl till en enda familj – en familj där vi är olika men en familj där vi hör ihop.

Tack Stefan Eklund och Ulrika Knutson för en spännande kväll! Tack Borås Caroli församling för möjligheten att tala om en så viktig och på många sätt befriande person!