Tack min Gud…


Nu stundar aftonen denna Tacksägelsedag och hustrun och jag har varit i gudstjänst i en kyrka i grannstiftet. Vi var inte så många men prästen höll en strålande predikan, kantorn och cellisten spelade ljuvligt, en liten auktion hölls direkt efter gudstjänsten inne i kyrkan där rotfrukter, bröd, marmelad och annat auktionerades bort och kyrkkaffe serverades längst ned i kyrkgången. Vi firade Tacksägelsedag och påmindes om tacksamhet, om Gudstillit och annat.

Vi talar ofta om att tacka Gud för olika saker, tacka Gud för vänner, för miljön, för familj, för mat på bordet och mycket, mycket annat. Jag instämmer i påståendet att tacksamheten är en hjälp att se vad vi faktiskt har och vara tacksam över detta, se att vi är omslutna av Guds omsorg och tacka Gud för det också då vi nte riktigt känner någon gudsnärvaro. Jag hävdar med bestämdhet att detta med att tacka Gud hjälper oss att se att tillvaron är större än vi oftast förstår.

Idag vill jag tacka Gud för Svenska kyrkan. Vi har en fantastisk kyrka i Sverige, en kyrka som är inkluderande, en kyrka där många uppfattningar ryms, en kyrka där det inte finns krav att tro på ett visst sätt för att få vara medlem men där det samtidigt finns en lära som är tydlig. Jag tackar Gud för Svenska kyrkan som står i en lång tradition som går tillbaka till apostlarna, en kyrka som gläds över reformationen och som håller evangeliet om Jesus Kristus, Gud i mänsklig gestalt, den korsfäste och uppstådne, högst. Jag tackar Gud att vi är många som får vara med och tillsammans bygga vidare på denna kyrka! Jag tackar Gud för vår kyrka som vill vandra med andra och oliktänkande ( och som gör det i god ekumenisk och interreligiös anda). Jag tackar Gud för min kyrka som är engagerad socialt och som ser till mnniskor långt utöver de egna gränserna. Jag är stolt över att få tjäna i Svenska kyrkan. Jag vet att kyrkan har sina brister. Men Svenska kyrkan, liksom alla trossamfund, består av människor. Vi är en skara förlåtna syndare. Men vi får vara i vår kyrka, verka i vår kyrka och glädjas med varandra över allt det goda som sker av Gud och till Guds ära!

Så tack min Gud för Svenska kyrkan!

7 kommentarer

Magnus Olsson säger
14 oktober 2012 – 10:12

Tack för denna goda påminnelse! Bra stimulans, inspirerande. Tack ordet är som korset som T, utan det vore det bara "ack". Att stå framför korset, tillbedja, beundra, adorera, eller stå bakom korset, pekande bakåt, hänvisande till det som bara något skett, passerat, är båda viktiga. Men det är först PÅ korset något händer, när det som skett för oss, sker i oss: föder tacksamhet. Det stora i traditionen när den lever. Tack för att du påminner om det. / Magnus Olsson

Rossina i V.Tunhem säger
15 oktober 2012 – 04:01

Ja, nog har vi mycket att vara tacksamma för! Och därför anledning att dela med oss av vårt överflöd!
Biskop Åke återkommer till predikan och jag till därför uppmärksamma gårdagens (14/10) artikel i GP där den unga och alltid väl pålästa kultur-skribenten Elin Grelsson Almestad frågar sig vad som sägs från göteborgska predikstolar. Hennes rubrik är "Få lyckas beröra med sin predikan" och hon manar verkligen till eftertanke. Läs hennes viktiga synpunkter!
En förutsättning för "rätt" förkunnelse måste ju vara att prästen vet något om dem han talar till Nyss kom vi av en slump till en gudstjänst där årets konfirmander skulle skrivas in. Vi ursäktade att kyrkoherdens ord var anpassade till unga familjer och inte till oss två (65+) med viss teologisk utbildning.

Lilla jag säger
16 oktober 2012 – 08:09

Efter att Gud och Jesus funnit mig så hittade jag äntligen till kyrkan.

Jag går dit för att vara nära Gud och Jesus, höra Guds ord,
lovprisa och lovsjunga dem, fyllas med helig Ande, be, och få samlas med liktroende och att vara med vid nattvardens renande förlåtande.

Jag blir lite förvånad men framförallt besviken när jag möter präster som svär, applåderar, har "små försäljningar" i kyrkan och låter barnfamiljer
(som inte är intresserad/hör ett ord av mässan) störa en hel timme.
Nu senast var det dans i Hässelby strands kyrka.

Var går gränsen för att införa det "världsliga"?

P-A Rudberg säger
18 oktober 2012 – 11:50

Lilla jag,

Jag funderar lite över det där med försäljningar, barnfamiljer och dans.

Försäljningar: Jag tycker inte att det är så fel om det finns försäljning i kyrkan av kristen litteratur, frälsarkransar, musik etc. Eller om man anordnar försäljning av saker där intäkterna går till behövande.

Barnfamiljer: Jag vill att gudstjänster ska välkomna alla. Och man kan hantera det där med barn som har svårt att sitta koncentrerade i en timme genom att i (eller i anslutning till) kyrkan ordna aktiviteter separat för barnen. Kanske en enklare söndagsskola?

Dans: Det dansas i Bibeln som en del av lovprisningen av Gud. Dans är ett sätt att uttrycka t ex glädje eller tillbedjan på.

Lilla jag svarar
25 april 2024 – 01:39

Försäljningar: Joh 2:16 ”Sluta upp med att göra min faders hus till ett marknadshus”.

Barnfamiljer: Dom har söndagsskola efter gudstjänsten i Hässelby kyrka.
Men ett lekbord längst bak gör att en del föräldrar utnyttjar det till lek.
Jag ser äldre damer som gjort sig så fina inför kyrkobesöket (för många är detta det viktigaste på hela veckan i deras ensamhet) sen blir dom så ledsna när dom inte hör nåt och blir störda hela tiden.

(Vi är ett gäng som av olika anledningar måste sitta på de bakre raderna.)

Dans i kyrkan: Ja det var faktiskt ”knökfullt” i kyrkan av folk som kom just för… dansen. Men jag uppfatade det som om majoriteten tyckte det var malplacerat.

Men det här ska ju ta upp med berörda präster. Så jag mailar det vidare sen.

(Jag är upplärd av Jehovas vittnen men har valt Svenska kyrkan till slut.
Fast ibland börjar jag undra om jag gjorde rätt?)

nya tant lila säger
18 oktober 2012 – 03:55

Är det inte självklart att man ska ha möjlighet att höra det som sägs av prästen i kyrkan?

Lilla jag säger
19 oktober 2012 – 07:40

Så låt oss nu enas om att lämna "det världsliga" utanför Guds hus samt hedra och ha respekt för de äldre i församlingen.

Och låt det starkaste könet d.v.s. kvinnan alltid ha det sista ordet: ty se då bliva det frid... ;)

P-A Rudberg svarar
25 april 2024 – 01:39

Lilla jag,

Jag är så enkel så att jag inte ser den uppdelningen mellan andligt och världsligt som baseras på några slags kulturella mönster.

Lilla jag säger
9 november 2012 – 02:06

.