Nåden.

I fredags fick jag mitt senaste nr av tidningen Dagen. Chefredaktören Daniel Grahn skriver en ledare som är en fantastisk predikan om nåden – nåden som gäller oss alla. Tack Daniel för det Du skriver! Nåden som bär oss alla och som inte känner någon förlorad son eller förlorad dotter. Just så tänker jag också. Guds nåd är alltid större än våra mänskliga bedömningar. Jag vet att detta kan vara svårt att ta till sig för den som vill följa bokstaven och som hänvisar till Bibeln som till en möbelkatalog. Men Bibeln är Guds stora kärleksbrev till oss – en nådesskrift – en livskälla som vi får hjälpa varandra att hitta djupare ned i. Daniel Grahns ledare baserad på en cd-skiva av Peter Hallström och ett möte med Bo Strömstedt sätter fingret just på nådens underbara gränslöshet.

Tack Herre Jesus för den nåden!

33 kommentarer

P-A Rudberg säger
12 november 2012 – 09:50

Nåden - den oändliga.
Mysteriet som vi aldrig kan greppa.
Det ofattbara som trotsar alla våra försök till definitioner.
Nåden - som bara kan upplevas...

LFL säger
12 november 2012 – 11:11

Kan man lita på nåden om man inte kan lita på att Bibeln är Guds ord?

P-A Rudberg svarar
13 november 2024 – 08:12

LFL,

Man kan våga TRO. För vi kan inte veta…

Henrik säger
13 november 2012 – 07:53

Visst är liknelsen om den förlorade sonen underbar, inte minst det att sonen inte bara var välkommen hem utan dessutom blev helt återupprättad. Ett under sonen själv inte vågat tro på. Guds kärlek är så enorm, den är större än vår dåliga självbild, alla våra synder och betydligt större än vår tro. Den bekännelse som förde sonen hem var inte så mycket "jag tror" som "jag behöver" och "jag vill". Oj vad den nåden är underbart stor! Med tanke på biskopens och chefsredaktörens kloka ord om att det inte finns några förlorade söner borde vi kanske mer hänvisa till liknelsen om "den återupprättade" sonen än den "förlorade". Rekommenderar gärna skivan det hänvisas till. Bra musik och texter sprungna ur hjärtat.

Staffanw säger
13 november 2012 – 08:15

PO-A, LFL's fråga är helt relevant. Om nåden finns inget skrivet i koranen, som väl också är guds ord?

Enligt en vanlig kristen uppfattning är annars att nåden är en Guds gåva till människan. Nåden skänks fritt och villkorslöst i avsikt att leda människan till frälsning. Uppfattningen baseras på Bibelns texter, Guds ord. Delar man inte denna uppfattning, måste talet om nåden ha någon annan källa, eller?

Sven Andersson säger
13 november 2012 – 10:48

Det goda budskapet tycks förstöras av tidigare religionsblandning och
liberalteologiska bibelsynpunkter. Dock slapp vi hen-visningar!

Leif Ekstedt svarar
13 november 2024 – 08:12

”religionsblandning”
Vad är det som gäller ? Gamla och nya testamentet?
Eller en sekulär blandning efter Kyrkomötets anvisningar.

gt säger
13 november 2012 – 12:16

En del här verkar oroa sig för bibeltexterna och vad som står i dem. Jag kan förstå att man kan göra det, eftersom det är motsägelsefullt och i många fall väldigt daterade texter om omvärldshändelser, exakta anvisningar hur man ska göra vid olika tillfällen, tillfällen som kanske inte ens finns kvar i dag? Jag tror inte att det är någon idé att göra det. Tror personligen att det bästa man kan göra, är att försöka leva efter kärleksbudskapet, göra sitt bästa i varje enskilt moment, vara snäll med sig själv och andra med alla brister vi har och lita till att allt blir till det bästa.

nya tant lila svarar
13 november 2024 – 08:12

Jag är nog inte ens säker på att alla de som ordar mest här har läst Bibeln så noga som det låter. Man har nog läst eller sett några bibelcitat och så kör man på det. I vart fall tycks ju essensen, som jag uppfattar den, saknas på en del håll!
Man ska hinna vara kristen också! Risken är kanske att man drunknar eller rent av har drunknat i sina egna ord!
Ecce homo!

Håkan Gustafsson säger
13 november 2012 – 03:44

"Vilka djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud" skriver Paulus. Ord som förmedlar en en insikt som är omistlig. "Gud är större än vårt hjärta och förstår allt". I närvaro av vår Frälsare Jesus kristus djupnar nåden. Nåden som aldrig upphör. Buren och omsluten av Guds nåd växer det vi inte själva kan skapa. Den tro som hjälper, befriar och räcker hela vägen för att ingen ska "gå under".

mali säger
13 november 2012 – 11:04

Med evig kärlek har Han älskat mig, därför låter Han sin nåd förbliva över mig. En mening jag har levt på många gånger. Jag tror på Gud, men det innebär ändå att jag vet att Han finns för tro är en visshet om det man inte ser, alltså inte att blandas ihop med utryck som "jag vet inte, men jag tror det". Jag vet att Gud finns inte för att jag har sett Honom utan snarare genom de under och tecken jag sett utföras i Jesu namn och den enorma kärlek och upprättelse jag har känt i Hans kännbara närvaro och mycket mycket mer, Han längtar ständigt efter att vi ska ta emot Hans nåd genom Jesus så att Han kan umgås med oss igen på samma sätt som innan synden ens äntrade världen.

LFL svarar
14 november 2024 – 08:12

Jas, det är detta som är tro. Märkvärdigare än så behöver det inte vara. Och om man har denna tro, spelar det ingen roll om man ett helgon eller en skurk – även om personlig ”bättring” ofta anges som en av nådens verkningar.

Å andra sidan kan människor, som levat i synd, ”bättra sig”, utan att det är ett led i någon frälsning.

LFL svarar
14 november 2024 – 08:12

Naturligtvis instämmer jag med sign Mali, som skriver: ”Jag tror på Gud, men det innebär ändå att jag vet att Han finns för tro är en visshet om det man inte ser, alltså inte att blandas ihop med utryck som ’jag vet inte, men jag tror det’. ”

I religiösa sammanhang har ordet ”tro” sin ursprungligsa betydelse ”litar på”, d.v.s att man VET, och inte det nutida vardagsspråkets betydelse av en föga underbyggd gissning.

Bakom trons vetskap kan finnas personliga upplevelser (d.v.s från nutiden), men även det som Gud har uppenbarat i det förgångna. Varför ska jag lita mer på vad någon nu levande personer säger än vad tidigare generationer kristna har sagt?

Det är inte små anspråk. Det är ju en väldig relativisering, när man t.o.m. förnekar det som Jesus själv har sagt: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig”.

Vera säger
14 november 2012 – 08:25

Det gjorda kan Aldrig bli ogjort ."Sebran är ett randigt djur ränderna går aldrig ur"

gt säger
14 november 2012 – 03:00

Funderar lite högt. Bakom "tro" ligger alltså subjektiva upplevelser av den ultimata verkligheten i form av personlig fysisk eller psykisk upplevelse av Gud/Jesus, (eventuellt det man kallar religiös extas)?
Alternativ två är att jag läser texterna och "bestämmer mig för" att det är sant, utan egna subjektiva upplevelser.
Ett tredje alternativ kanske är att jag vill att det ska vara sant och försöker leva efter mästartraditionen.

LFL svarar
14 november 2024 – 08:12

Måste det vara ett av dessa alternativ?

nya tant lila säger
14 november 2012 – 03:20

Det är nog tur att Gud finns trots alla märklga diskussioner! För det TROR jag inte, det är jag övertygad om! Får man vara det?

mali svarar
14 november 2024 – 08:12

Ja det är för väl det 🙂

Gt svarar
14 november 2024 – 08:12

Klart du får, vem skulle kunna hindra dig? Förresten kanske du har det fjärde alternativet? För mig skulle det vara fraktaler, d v s att allt är energi som går att räkna på, troligtvis skapat av en högre intelligens. Ett universum som man kan räkna på, men som ändå ger nya möjligheter moment efter moment. Om det inte finns en ultimat startare eller Gud i detta skulle slumpen vara tillverkare av detta. På något sätt håller jag det för mer osannolikt, men jag har inga bevis för det heller såklart,

Gt svarar
14 november 2024 – 08:12

Klart du får, vem skulle kunna hindra dig? Förresten kanske du har det fjärde alternativet? För mig skulle det vara fraktaler, d v s att allt är energi som går att räkna på, troligtvis skapat av en högre intelligens. Ett universum som man kan räkna på, men som ändå ger nya möjligheter moment efter moment.

nya tant lila säger
14 november 2012 – 04:44

För mig är det självklart att jag som medlem i Svenska kyrkan också kan förvänta mig att denna kyrkas präster, biskopar och ärkebiskopen visar på Kristus som världens frälsare och säger att vägen till Gud går genom Kristus.För vi tror väl att Kristus är Gud inkarnerad, eller har vi slutat göra det?

Det blir väldigt konstigt för mig när en biskop svävar ut i ordsvall om å ena sidan men å andra sidan och tredje sidan... Var har jag då hamnat? Med sådana biskopar i den kyrka jag tror står för kristendomen och bara det?

Lika självklart är det för mig att en människa inte kan döma en annan människas tro eller påstå att den är trams och/eller fantasier. Jag tror att det är hög tid att de som går in och sätter rätt och fel på andra kommentatörers inlägg ska tona ner högst betydligt! Den självpåtagna rollen som domare över andras religiositet är inte tilldragande alls- tvärtom!

nya tant lila säger
14 november 2012 – 04:48

felskrivet;kommentatorer

Gt säger
14 november 2012 – 04:49

Ursäkta , blev två kommentarer, paddan verkade inte vilja sända den första.

nya tant lila säger
14 november 2012 – 05:03

Frågan är också vad som är Vägen till Gud? Är det att vi tränger in i bibelcitat och tar nattvarden på "rätt" sätt,och slaviskt försöker följa Bibeln som en kartbok, eller är det att vi VERKAR i kristen anda så att detta bidrar till gudsrikets utbredning? Det är en tolkningsfråga!
Jag tror inte på slumpen! Och jag tror att vi är redskap med viss valmöjlighet. Men vi vet nog inte alltid vilken herre vi tjänar i våra egna liv! Och detta tjänande kan nog växla från tid till annan hos samma person.

gt svarar
14 november 2024 – 08:12

Ja, om vi tar nattvard på ”rätt sätt” eller på ”fel sätt” och det skulle vara avgörande, kanske det skulle peka på ritualmagi som verktyg. Bibelcitat ska man nog bli medveten om innebörden av texten och i så fall kan det kanske peka mot lösande av gåtor, som man kan göra inom viss zen-meditation för att närma sig ultimat verklighet. Om vi tjänar olika herrar, kan det vara vårt eget ego, eller ett ont väsen, eller den goda energin, eller annat? Det sistnämnda skulle peka mot att vi inte är herrar över våra egna kroppar/själar utan offer för större krafter. Alternativet kan vara att vi är under påverkan av god/ond kraft, men har själv kraft att välja?

LFL svarar
14 november 2024 – 08:12

Och vartf står det ”Sanningen ska göra er fria”? I så fall måste det väl finnas någon sanning?

nya tant lila säger
14 november 2012 – 08:14

Tack gt för ordet ritualmagi! Precis vad jag har hävdat!

LFL säger
14 november 2012 – 11:00

Allianserna kastas om snabbt på den här bloggen, Det är den vanliga intoleransen från de "tolerantas" sida. Jag har inte hoppat på P-A eller någon annan för att de skulle ha "fel" fel tro, men han verkart tolka det så, eftersom jag inte håller med honom i hans relativisering av det som kristna i gångna tider har hållit för sant. Att jag vid något tillfälle kallat P-.A:s häcklingar av min tro för "trams" tolkar han på samma sätt.

Jag har öht inte inlett någon diskussion med P-A, utan det är han som har gått in och "tillrättavisat" mig, som han tidigare har gjort med andra. P-A är ju den som har sanningen, i det här fallet sanningen att det inte finns någon sanning. Även det är ett påstående som kan vara sant eller falskt.

Att det som är rätt för P-A är rätt för P-A har jag aldrig förnekat. Men då gäller också att det som är rätt för mig, är rätt för mig. Och för tidigare generationer kristna. Nu har vi tydligen fått en ny ritualmagi, som har så stark magi, så att "Jesus skyms" om man visar vördnad för sakramentet. Däremot synliggörs Jesus om man slår ut nattvardsvinet i avloppet och försviner ner i kyrkgrunden.. Stark magi!

Det stör tydligen P-A och en del andra, att jag kallar nattvard på det sedan generationer vedertagna sättet för "riktig nattvard". Då får jag väl inte heller säga att en riktig bil är en riktig bil. Att en inbyggd moped, sk mopedbil enligt EU:s defintioner, kan ge en lika bra åkupplevelse, gör inte mopedbilen till en riktig bil för mig. Sorry, alla mopedbilsägare!

Jag har inte alls missunnat någon att ta emot nattvarden stående, och inte heller att få öl i stället för vin (vilket var på förslag under 1500-talet), men tror vi som vill ha en riktig nattvard har rätt att få det.

När man ändrar det ena efter det andra, så att till slut små likheter finns med ursprunget, känns det inte riktigt längre. Det är som att plocka bort julkorten med kristna motiv. Men det är väl också ritualmagi att hålla på traditionerna även i det fallet?

"Jag är vägen,sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." Dessa ord sammanfattar hela den kristna tro, hela evangeliet och hela trosbekännelsen. Mer behövs inte. Alla tre har bestämd form.

Detta är rätt och riktigt.

P-A Rudberg svarar
15 november 2024 – 08:12

LFL,

Du har kallat alla andra sätt att ta nattvard på än ”ditt” sätt för ”fel nattvard”.
Du har anklagat mig för synkretism.
Du har påstått att mina åsikter är ”trams”.
Du kommer med rena lögner om vad jag skulle ha påstått.
Du har upprepade gånger ifrågasatt min kristna tro.

Jag har ALDRIG påstått att det inte finns någon sanning. Det jag hävdar (med Bibeln som stöd) är att vi människor inte kan veta vad som är den fulla sanningen – och att vi därför inte kan/ska döma. Och att vi ska visa lite större tolerans och ödmjukhet i våra möten med andra människor.

Du har låst dig vid att nattvarden bara kan hanteras på ett enda sätt. Du underkänner alla andra sätt än ditt sätt. Så nog är det du som anser dig vara i besittningen av ”den enda sanningen”. Och det är du som dömer ut en mycket stor del av kristenheten.
Jag anser att man kan visa vördnad på andra sätt än det som du anser vara det enda rätta sättet. (Vördnad är mer än en kroppshållning, så att säga.)

Jag tillhör inga ”allianser”. Jag utgår från att de som deltar i samtalen här gör det utifrån sak och inte utifrån person.

LFL säger
15 november 2012 – 11:41

Det var ingen nådig anklagelseakt. Men jag erkänner mitt "brott": Ja, jag erkänner att jag tror

- att det finns EN sanning, som Gud har uppenbarat för oss människor,

- och att urkyrkan har mottagit allting som Gud har uppenbarat,

- samt att de uppenbarelser, som människor därefter då och då har mottagit, inte har ändrat den ursprungliga uppenbárelsen på någon enda punkt och ej heller har tillfört något väsentligt nytt, om de verkligen är av Gud.

P-A Rudberg svarar
17 november 2024 – 08:12

LFL,

Du glömde en liten detalj: Att du är de rätte uttolkaren av allt detta. In i minsta detalj.

nya tant lila säger
16 november 2012 – 12:59

Tankar på vad som kanske kommer från urkyrkan? finns på
http://lilatankar.blogspot.com

nya tant lila säger
16 november 2012 – 08:59

Jag är så trött på dubbelspel och lögner! Man visar ett ansikte på ett ställe och ett helt annat ansikte på ett annat ställe i bloggvärlden!
Jag inbillade mig en gång i tiden att kristna människor var lite modiga och spelade med öppna kort och inte med dubbla kortlekar eller gömda bakom icke-identifierbara signaturer!

LFL säger
18 november 2012 – 01:52

Naturligtvis skriver jag inte på Skara-bispens blogg för att tala om att en vanlig Svk-medlem i en annan del av landet inte är "rätt kristen", som han uttrycker det själv. Även om P-A skulle hinna före mig med en kommentar till ett nytt inlägg av Bonnier, så är inte min kommentar avsedd som tillrättavisning av P-A. Det är tvärtom P-A som tillrättavisar mig och påstår att jag har fel. Och då svarar jag att jag har rätt, och så är ping pong-matcen i full gång.

Har man rätt att tro att man har rätt, när man som jag har fått riktigt kristendomsundervisning i skolan, och fick godkänt på skrivningarna i kristendomskunskap? Då kan det väl inte heller finnas något rätt eller fel i grammatik, rättstavning, matematik och kemi? Får man tro att multiplikationstabellen är sann?

Relativiseringen av Svenska kyrkans lära har gått för långt när ingenting får vara som det har varit, och "ett annat evangelium" predikas.

Ingen kräver att varje enskild kyrkomedlem ska känna till, förstå och tro på allt somi Svk:s kyrkoordning 1 § förklaras vara Svk.s tro bekännelse och lära. Men kyrkans och dess prästers uppgift måste ändå vara att bekantgöra och förklara denna tro och bekännelse. Vad ska vi annars ha våra utbildade präster och biskopar till?

När jag fick veta att den tidigare domprosten blivit biskop i traditionsdigra Skara stift, som var kristet redan när hedendomen hade resten av Sverige i ett fast grepp, ville jag påminna om vilket ansvar just Skara-biskopen har för bevarandet av det kristna arvet sedan den första kristna tiden i vårt land. DÅ hade mindre tid förflutet sedan Jesu tid än all den tid som sedan dess har förflutit från den tiden till nutid.

Vad trodde de första missionärerna, som kom till Västergötland, vilket de gjorde senast under 800-talet? Inte hade de med sig all denna relaltivisering, som nu håller på att få Svenska kyrkan att implodera, i bagaget. Vi nu levande har en skyldighet att lämna över till dem, som kommer efter oss, det som vi har mottagit från dem som var före oss.

Det finns kunskap. Därför skrevs böcker. Därför grundades skolor. Därför grundades universitet.

nya tant lila svarar
18 november 2024 – 08:12

Jag är övertygad om att ingen som brukar läsa dina inlägg,LFL, betvivlar att du alltid anser dig ha RÄTT(det gäller såväl här som på politiska bloggar) och att detta att ha rätt eller fel är det viktigaste i ditt liv. Allra minst betvivlar jag detta.
Samtidigt, tror jag, att de flesta inser att det är meningslöst att svara dig.

Intressant om man kan sätta rätt eller fel på nåden!

P-A Rudberg svarar
18 november 2024 – 08:12

LFL,

Varför tror du att allt handlar om PERSON – speciellt då just dig?
Om jag skriver något här så är det min åsikt – inte ett försök att fastställa den absoluta sanningen. (Om du tror att jag är här för att tillrättavisa och fastställa sanningen har du inte läst vad jag skrivit.)

Du talar om kristen tro ”som den alltid varit”. Får jag påpeka dig att min tro inte är mindre bibeltrogen än din? Får jag påpeka att mycket av det som vi diskuterar här är saker som faktiskt ändrats många gånger under kristenhetens historia. Får jag påpeka att om vi ska utgå från kristen tro ”som den alltid varit” så borde vi tysta kvinnorna i församlingen och aga våra barn. (Det handlar om att vara en smula konsekvent. man kan inte använda vissa argument enbart när det passar den egna ståndpunkten.)

Lena Ehrngren säger
18 november 2012 – 09:01

Tack Åke för uppbyggliga ord om nåden.
Utan Guds nåd vore jag förlorad - modlös och chanslös.
Allt skulle hänga på min egen kraft och förmåga.
Utan Gud och Guds nåd - vore jag ingenting.
Tackar Gud för livet och nåden.

Anneli Magnusson säger
18 november 2012 – 02:34

Jag instämmer Lena! Det är en tankeväckande och hoppingivande blogg, vilket förstås även gäller artikeln i Dagen. Särskilt frågan om det inte är dags att fokusera på sonens/dotterns återupprättelse snarare än att han/hon var förlorad tål att tänkas på.

Utan nåden skulle vi ha lyckats förgöra oss själva för länge sedan. Att människosläktet fortfarande existerar måste vara något av det närmaste vi kan komma ett bevis på Guds existens.
Anneli

nya tant lila svarar
18 november 2024 – 08:12

Var existerar människosläktet? På Gaza? Men det är kanske uttryck för Guds nåd det som sker där?

Felet vi gör, tror jag, är att vi räknar med Nåden men inte med ondskan.
Kan det vara så att där Nåden är som störst där träder ondskan in med full kraft?

LFL säger
19 november 2012 – 02:32

Ett kort svar till Ntl

I en äldre översättningt av Luthers katekes står att nattvarden är till "frälsning eller fördärv", vilket torde vara en korrekt tolkning Andra korintierbrevet, där det står att den som tar emot nattvarden på ett ovärdigt sätt äter och dricker en dom över sig själv. Vi är ju nu mycket nära ett nattvardstvång, när man måste ta nattvarden för att inte förödmjuka prästen. Varför skrev du inte att det s.k. vinet smakade ättika? Att låtsas doppa oblaten är inte min melodi. Gud ser.

Ja, den s.k. nattvarden fördärvade allt.

LFL säger
19 november 2012 – 05:19

Mina "åsikter" om vad som sägs i någon av Svenska kyrkans bekännelseskrifter "sätter sig inte till doms" över någon. De kan däremot vara rätt eller fel. Själva påståendet att en åsikt "sätter sig till doms" över andra, är så när ett krav på åsiktsförbud som man kan komma. Svenska kyrkan är bra på åsiktsförbud för alla som har invändningar mot de senaste besluten.

Svenska kyrkan har inte samma tro som alla andra kristna samfund i alla frågor. Och det gäller faktiskt inte bara de senaste besluten. Påståenden av typ "Uppsala möte gick emot bön till helgon" är rätt eller fel. Mötesprotokollet är en av Svk:s bekännelseskrifter. Själva påståendet att mötesbeslutet blev det ena eller det andra är inte att "sätta sig till doms" över alla (exempelvis en miljard katoliker) inte instämmer med beslutet. Men det gör de allra flesta av Svk:s nästan 7 miljoner medlemmar.

I fråga om nattvarden har Svenska kyrkan däremot i huvudsak samma uppfattning som Katolska kyrkan (hänvisar till augsburgska bekännelsen, och ärkebiskop Laurentius Petris ståndpunkt under likvoriststriden under 1560-talet, vilken kom att bli Svk:s ståndpunt ända till slutet av 1900-talet.).

Mot dem "katolsk-lutherska" nattvardssynen står oppositionen mot besluten under 1200-talet, samt de frikyrkorörelser i bl.a. Sverige som utgår från reformatorerna Calvin och Zwingli. Under kyrkans första tusen år, hade man inte funderat närmare på vad som händer under nattvarden. När detta förklarades med hjälp av Aristoteles' formlära, uppstod en opposition, som menade ungefär: "Det kan inte vara blod, eftersom det inte smakar blod." Calvin, som levde under 1500-talet, menade å sin sida att Jesus inte kan vara närvarande i flera kyrkor samtidigt.

Det skulle inte falla mig in att påstå att exempelvis pingstvänner inte har tagit emot Jesus, eftersom pingströrelsen har en zwinglansk och inte en luthersk nattvsardssyn. Det är en åsikt, som tillskrivs mig av andra.

Men för mig är nattvarden förmedlare av nåden, eller åtminstone ett tecken på nåden. Därmed har jag inte påstått att nåden inte kan tas emot på andra sätt också. Präster som nekar mig nattvarden enligt Svenska kyrkans tro (hänvisar åter till augsburgska bekännelsen och ärkebiskop Petri) visar genom sitt handlande att de inte tycker att jag är värdig att få Guds nåd.

Prästerna tror kanske inte själva på nåden? Det kan väl inte vara någon Guds gåva som man häller i avloppet? Värst av allt är att Svenska kyrkan har svikit de doplöften som gavs mig för snart 70 år sedan.

Att nattvard, som hanteras på ett ovärdigt sätt, leder till splittring och fördärv har Ntl beskrivit så vältaligt. Hade man hållit fast vid en enda nattvard, och beviljat enstaka undantag för personer med bacillskräck eller alkoholproblem, glutenintoleranta och knäsvaga, hade detta inte behövt ske. Det är inte heller nödvändigt att försöka sätta världsrekord i antal doppade oblater. Respektera den som - av vilken orsak det än må vara - inte vill ta emot nattvarden.

Någon nåd finns inte längre i Svenska kyrkan. Det räcker att tro att något är "rätt", för att man ska falla i onåd.

P-A Rudberg svarar
19 november 2024 – 08:12

LFL,

Ska vi kanske sätta in saken i dess rätta sammanhang och med rätt perspektiv?

Var slås det fast att ”det enda rätta” sättet att fira nattvarden är knäböjande i altarringen?
Och att du kallar andra sätt att ta emot nattvarden för ”ovärdiga” är djupt sårande. Skulle jag ha mindre vördnad för nattvardens mysterium bara för att jag inte intar vissa kroppspositioner? Allvarligt talat…

Och din spekulation om ”åsiktsförbud” baserat på bl a mina argument om att de som inte firar nattvard som du (vilket är baserat på dina tolkningar) är att dra på lite väl mycket. Tycker du inte själv det?

nDya tant lila svarar
22 november 2024 – 08:12

Du fick väl inga doplöften, LFL, två år innan du var född!

nya tant lila säger
19 november 2012 – 05:50

"Att nattvard, som hanteras på ett ovärdigt sätt, leder till splittring och fördärv har Ntl beskrivit så vältaligt."

Har jag? Var då? Då har du nog totalt missuppfattat det jag skrev!

LFL svarar
19 november 2024 – 08:12

Läs dina egna inlägg. De handlar ju alla om hur fel alla andra är. Den nattvardslära, som jag fick mig till livs i konfirmationsundervisningen, avfärdar du som ”ritualmagi” – fastän du själv fick samma undervisning. Det har vi ju kontrollerat med din gamla lärobok. Och eftersom du envisas med att hänga ut privata saker på offentliga bloggar, så får jag väl berätta hur bråket började. Du sa att jag inte behövde doppa oblaten i vätskan, utan bara låtsas göra det för att prästen skulle tro att jag gjorde det. Gjorde du så själv? Ögontjäneri med Herrens nattvard är inget som någon kan lura mig till. Gud ser. Men det är kanske bra att det här kommer fram, så att de prelater som ligger bakom förvanskningen av nattvarden förstår vilken skada de har åstadkommit.

Walther Gartenbaum säger
19 november 2012 – 06:42

Bästa Nya tant lila

Jag finner det för gott att dra mig ur denna debatt, som har utvecklats till lejonkula mellan dig och din gamle pojkvän. Jag använder det ordet, fastän han ger intrycket att vara en mycket gammal man. Jag säger bara det, att det var för väl att vi inte hann få kommunion med Svenska kyrkan. Är det sant att man häller Jesus i avloppet? Jag har hört det förut från några unga katoliker, men har inte trott på vad de har berättat. Nej, det har jag inte kunnat tro ens om Svenska kyrkan.

nya tant lila säger
19 november 2012 – 07:32

Wahlter Gartenbaum!
Nu tycker jag nog att det mest är P-A och min f d fästman som tjafsar här.
Jag har ingen aning om var man häller ut Jesus,om du nu tror att det är Jesus men för mig är det ingenstans eftersom jag ser nattvarden som en symbolisk handling.
Därför kvittar det mig om jag doppar oblaten i den ättika som serveras i min kyrka eller låter bli att göra detta.
På den tiden jag gick i katolska kyrkan fick inte "vanligt folk" överhuvudtaget ta vinet i nattvarden. Hur det är idag vet jag inte.
För mig är kristendomen mycket större än riterna eller sakramenten! De är inte ens det viktigaste!
Och jag tror knappast att människor med min inställning är mindre seriösa eller mindre troende än de som tror på realpresens.
Jag kan f ö berättat att i söndags hade vi invigning i vår kyrka efter restaureringen och jag fick just höra hur besökare hade gått när de började dela ut nattvarden. Så är det faktiskt på landet ibland. Och det är troende människor ändå!

P-A Rudberg svarar
19 november 2024 – 08:12

nya tant lila,

När ska du sluta med att kalla andra människors diskussioner för ”tjafs”?
Nu får det vara nog med översittarfasoner!
(Kasta inte sten när…)

nya tant lila säger
19 november 2012 – 07:43

Sedan kan jag väl göra det lilla tillägget att de elakaste människor jag själv har träffat på i mitt liv faktiskt har varit präster i Svenska kyrkan eller andra kyrkligt anställda - trots att de var ytterst flitiga nattvardsgäster. Och då talar jag om en allmän elakhet, inte riktad mot mig personligen.
Som exempel kan jag ge hur prästbarn har berättat hur de pryglades (med tillhyggen) i uppfostringssyfte av sin välkände far som var kyrkoherde,
Men han följde kanske en kyrklig tradition sedan kyrkans tillblivelse!?
Nog borde väl ett nattvardsfirande generera ett uns av godhet!

nya tant lila säger
19 november 2012 – 07:47

Och slutligen, Walther Gartenbaum, så tillhör du kanske de som tycker att kvinnan ska tiga både i församlingen och i bloggvärlden!? Du verkar ju bokstavstroende!

LFL säger
19 november 2012 – 09:54

Kära tant lila.

Jag har slutat gå i kyrkan, och tar numera nattvarden på McDonalds. Jag läser själv instiftelseorden över ostburgaren och apelsinjuicen. Det känns precis lika heligt som i kyrkan. Det är en underbar nåd att få detta för endast 15 kr, där jag befinner mig nu. Annars kostar det 22 kr. Jag betalar min kyrkoavgift, för det skulle kännas konstigt att inte få en kristen begravning efter alla år, som präster och andra kyrkoanställda har tjänat på mig. Men det är nog en svaghet att inte gå ur. Präster som ljuger, när de pratar om Jesu lekamen och blod, ljuger säkert också när de lovar "Gud skall uppväcka dig på yttersta dagen".

Du har nog rätt i att människor som ränner i kyrkan och tar nattvarden stup i kvarten, är elaka människor. Du har säkert rätt i att många undviker nattvardsgudstjänsterna. Det är ingen nyhet. Man uppfattar nog ändå nattvarden som något heligt, som man ska vara redo för.

Att det finns kristna som inte tror på realpresens, har jag naturligtvis vetat om och har aldrig haft några problem med. Men om man inte själv tror att det måste vara på ett visst sätt, så borde det inte vara något problem att låta dem, som tror det, få som de vill.

Det är väl värre i så fall med dem, som har fått sin första nattvard på ett vanvördigt sätt, och tror att det är det enda sättet att framkalla Jesus. Det naturliga om man är nyfrälst som vuxen, är väl att man inte riktigt tror på allting som religionen inte förkunnar, men är beredd att få detta förklarat för sig.

LFL säger
19 november 2012 – 10:34

Tänk bara så mycket ont som har kommit av denna s.k. nattvard. Har präster inget ansvar alls för vad de gör med människor?

Walther Gartenbaum säger
22 november 2012 – 05:50

Jag har följt den kärleksfulla debatten på biskopens blogg med förundran och förfäran. Någon nåd tycks inte finns för den som tror att något är sant. Det är samma relativisering som i den svenska grundskolan. Tro inte på någonting Nedrivare har i alla tider sagt att det gamla, som de vill riva ner, inte alls är så gammalt, som anhängarna säger.Ingenting vill man vetaa, trot att det är väl dokumenterat.

P-A Rudberg svarar
23 november 2024 – 08:12

Walther,

Om du läser kommentarerna så ser du att ingen förnekar att det finns en sanning. Diskussionen går mellan de som tror att de har hela sanningen och de som tror att endast Gud har hela sanningen.